Jag brukar ibland vara med på en träffpunkt i min kommun för personer med neuropsykiatriska diagnoser. För en dryg vecka sedan var där en tjej som jag inte sett tidigare. Av en händelse började vi prata med varandra och vi pratade väl ungefär 20-30 minuter. Jag upplevde henne som trevlig och att vårt samtal var ömsesidigt. Då jag hade en annan aktivitet senare på dagen och ville hem för återhämta mig, sa vi adjö till varandra. Innan jag gick sa hon vad hon hette och jag sa mitt namn. Platsen som har träffpunkten har även en daglig verksamhet och under vårt samtal fick jag bland annat reda på att hon var deltagare där.

Nu skall jag börja på denna dagliga verksamhet efter nyår. Tjejen sa något med att då ses vi kanske där. En dum fråga kanske, men varför berättade hon vad hon hette? Är det något man brukar göra till helt obekanta personer man träffar och samtalar lite kort med? Jag har tänkt en del på tjejen den senaste veckan och vårt samtal. Fast jag har intalat mig själv att inte ha för stora förhoppningar.

silent_wings skrev:varför berättade hon vad hon hette? Är det något man brukar göra till helt obekanta personer man träffar och samtalar lite kort med?

Ja, jag skulle säga att det är ganska normalt. När man träffar nya människor och pratar med dem och de verkar vara trevliga, är det vanligt att presentera sig själv. Man måste ju börja någonstans om man vill få nya vänner och bekanta, och namnet är ett bra ställe att börja. Så nästa gång ni träffas kan ni säga "hej Alfred" eller hej Alice" till exempel.

Att man presenterar sig är vanligt hyfs, om du frågar mig.
Tolka inte in nåt i det.
"Då kanske vi ses där" låter som en bättre början.

Lynx-66 skrev:"Då kanske vi ses där" låter som en bättre början.

Ja, det låter bra tycker jag. Till exempel, jag säger inte det till folk som jag inte har något intresse av att träffa igen. Jag säger det till folk som jag gärna skulle vilja träffa igen.

Hon kanske såg till att du skulle kunna fråga efter henne om du inte såg henne där efter nyår

Jag brukar hälsa på nytt folk på vår träffpunkt/verksamhet, ibland första dagen eller när jag när jag sitter vid samma bord eller sitter i samma grupp o man småpratar.

Jag brukar säga; Hej förresten! Richard heter jag! O sträcker oftast fram handen, fastän jag inte tänker på coronavirus eller att personen kanske inte gilla att ta ihand. Eller ibland kommer personalen o berättar att det här är N.N o som ska börja här. Då behövs det inte. Jag vet att folk kan ha svårt för namn om alla ska presentera sig samtidigt, så det brukar inte hända.

Det är bara någonting man gör, ingenting konstigt med det.(att presentera sig), som andra sagt instämmer jag i att ”vi kanske ses där” är en bra början på en bekantskap.

Det bör även sägas att det är både klokt och viktigt för oss autister att vi undviker att skapa förväntningar utan att förhålla oss neutrala, så att vi slipper hantera besvikelsen när saker inte blir som ”vi” tänkt & tolkat och att när detta sker ändå inte putta över besvikelsen på personen som uttryckt någonting vi tolkat galet, då detta inte är hälsosamt.

Mitt lifehack är att man bör generellt möta saker med utgångspunkt i dig själv typ.. ”jag blev glad för att någon uttryckte detta till mig” och inte ”jag blev glad för att någon ville …..(träffa mig igen?)” då den senare tillskrivit känslan till den andra personens agerande.

Tack för kloka råd. Ni har naturligtvis rätt att det vanligtvis hör till att man presenterar sig när man träffar nya människor. Det jag reagerade på mest var att hon sa sitt namn i samband med att vi sa adjö. Det hade hon inte behövt göra, tänker jag. Jag instämmer också att jag bör lägga större vikt i det hon sa att vi kanske ses.

Nu har jag fått reda på att hon bara är på dagliga verksamheten varannan vecka. Vilka tider vet jag inte. Det är med andra ord inte alls säkert att vi träffas. Hennes dagar och tider inte är kanske inte alls samma som mina. Om hon är där samtidigt som mig vill jag ta det försiktigt och inte ha några större förhoppningar. Jag är i ett skede i livet när jag längtar efter vänner och kärlek. Samtidigt är jag rädd att fördjupa relationer, att det skall bli för mycket liksom.

Några tips på hur jag kan märka på henne om hon är intresserad av mig, om och när vi får möjlighet att prata med varandra. Vad kan jag prata med henne om, första gången vi ses igen?

Det kan vara så att tjejen du undrar om är medlem på forumet.

Oups!