I den ukrainska dramaserien ”Vi som valde att stanna” får tittarna följa sex olika berättelser från Kiev under den ryska invasionens första, skälvande dagar.

Anastaija Lodkina betonar att ”Vi som valde att stanna” inte är någon hjälteberättelse eller krigsskildring i traditionell bemärkelse. I stället handlar serien om ”helt vanliga människor och familjer, om deras vardag och olika val”.

– För det handlar ju inte alltid om att vara hjälte, ibland handlar det bara om att göra det man måste.
---
Serien spelades in under våren, i det fortsatt krigsdrabbade Kiev. Det var en utmaning, konstaterar producenten Anna Alisejeva.

– Allting behövde hända väldigt snabbt, vi kunde inte följa ett vanligt inspelningsschema. Vi hade bara några veckor på oss att förbereda och behövde ett enormt team. Men trots tidsbristen och den begränsade budgeten märktes det att alla inblandade var engagerade och verkligen ville berätta det här.

Att såväl svenska SVT som norska NRK och finska Yle tidigt klev in som samproducenter var en förutsättning för att serien skulle kunna bli verklighet, fortsätter Anna Alisejeva.

1. Familjen.
Olga tvingas hantera situationen när familjens bostad förstörs i en bombning och hon tvingas flytta in i en trång lägenhet med sin man, sin ex-man, deras gemensamma barn och rädslan för invasionen.

2. I djurparken
Max jobbar på en djurpark. Han älskar inte sitt jobb, och den 24 februari är tänkt att vara hans sista dag. Men ryssarna omringar området och spränger bron, och djurparken blir utan el och mat.

Alien skrev:Och du uttrycker dig fruktansvärt fördomsfullt och känslokallt. Vad vill du, att kriget och Ukraina ska glömmas bort? Du verkar hata ukrainarna.

Vad betyder ens uttrycket "gråtpropaganda"? Då är det förstås ok att kalla allt som skrivs om palestiniernas lidanden för "gråtpropaganda" också.

Julianus skrev:Har inga fördomar och är inte känslokall.
---
Jag bryr mig inte vad som händer i korrupta landet, berör inte mig ett dugg!