Vantolkningar in absurdum (à la modern ledarsida - "uppfriskande omväxling?"), om än ofta med en tänkvärd kärna. Men jag gitter inte försöka vaska efter den kärnan eller beskära absurditeterna. Tänkte inte ens skriva fler än mitt första inlägg här, men forumholismen tar ut sin rätt tyvärr.

Men om vi säger som så: Du har haft samma arbete i 40 år och trivs med det. Borde du inte vara stolt över att få visa vad du kan?

Tyska klausuler innebär att man under lågkonjunktur justerar arbetstider och lönenivåer. Istället för att man som i Sverige låter en liten grupp få ta hela smällen, i vårt fall oftast unga som är nyanställda, så får hela gruppen dela på smällen.

Men eftersom Sverige alltid jämt är världsbäst på sociala försäkringssystem så behöver vi inte studera andra system. Om det görs så bör det göras med stor skepsis.
Som här t.ex. Jusek skriver om "faran" med Tysklands modell, där man helt missar att det faktiskt finns stora fördelar.
http://www.jusektidningen.net/Arkivet/2006/6/Kerstin-Ahlberg-Tyska-klausuler-inget-for-Sverige/

Intervention som intervention. Du kan aldrig centralt räkna ut exakt hur mycket företag skall ha sin arbetstid och lön.

Jag har haft sjukersättning några år - pga depression, men förra året fick jag diagnosen AS. I år förlängdes min sjukskrivning två år och jag sökte sjukersättning igen, i första hand permanent och i andra hand tidsbegränsad. Jag fick sjukersättningen beviljad, men bara 1½ år. Enligt Försäkringskassans handläggare så kommer bara mycket svårt sjuka få sjukersättning i fortsättningen. Är man inte svårt sjuk enligt FK utförsäkras man så småningom (om man har tidsbegränsad sjukersättning) och handläggaren sa att jag skulle vara beredd på det.

Så jag antar att så många som möjligt ska ut på den öppna arbetsmarknaden vare sig de klarar sig där eller inte. Det är i alla fall vad som kommer att hända mig. Jag skulle säkert klara att arbeta ca 50% på ett ”passande” ställe, men det kan jag inte försörja mig på och såna jobb finns nog inte heller. Nu har jag en kontakt på habiliteringen som menar att hjälpa mig, men jag tvivlar på att det leder till något - efter ett halvår har inget hänt. Känns som att den enda lösningen är att hoppa framför en buss för det finns ingen hjälp att få.

Avskaffa LAS är en bra ide. Det finns många värdelösa kommunal och landstings arbetare som har slutat arbeta för tjugo år sedan och bara går till jobbet utan att göra något eller vara det minsta engagerade ,resten av de anställda som är timanställda får jobba ihjäl sig och blir utbrända och måste få pengar ifrån FK.
Slörövar som gömmer sig bakom anställningstrygghet är ett enormt jävla problem för samhället.

ragnevi skrev:Tyskland ser jag annars som ett föregångsland när det kommer till arbetsmarknaden. Kortare arbetstider, krav på att 5 procent av anställda ska ha ett funktionshinder, tyska klausuler istället för LAS och högre löner än vad Sverige har.

För att det inte skall bli några missförstånd så vill jag understryka att jag inte tillhör dom som anser att handikapp endast är en produkt av miljön. Visst så kan olika miljöer vara olika lätta eller svåra för olika personer, men i grund och botten så finns handikappet där oberoende av betraktare.

Antag nu att i ett företag så har 60 procent av de anställda AS. Det är inte resultatet av någon medveten krampolicy, utan bara blev så. Företaget ägnar sig åt olika matematiska analyser och problemlösningar t.ex. statistik; kryptering; simuleringar; mönsteranalys; artificiell intelligens; etc.

De med AS är inte speciellt aspiga. De kan visserligen ha små hyss för sig när de sitter inne på sina arbetsrum, t.ex. att det måste finnas några små mjukisdjur på skrivbordet. Men annars så framstår de som fullständigt normala. Man kan t.o.m. skicka ut dom på fältet för att presentera lösningarna osv.

Vidare så är alla med AS ganska sportiga. De har ju stillasittande arbeten och då gäller det att förebygga ryggproblem innan de uppstår. De flesta av dom tränar MMA. Det är inte heller resultatet av en medveten policy, utan bara blev så. I samma kvarter som företaget så finns det nämligen en dojo.

Så kommer då den statliga handika...förlåt, funktionshindersinspektören för att undersöka om företaget uppfyller sina 5 procent. Till en början så tror inspektören att rullstolsmi...sorry, den funktionshindrade är frånvarande. Men besvikelserna har bara börjat.

När inspektören ser de som påstås ha AS så tror han att de driver med honom. Alla misslyckas de med att:

• Vagga fram och tillbaka.
• Gå framåtlutade.
• Bara prata om en sak, oavsett andras intresse.
• Skratta av oförklarliga anledningar.
• Bli rosenrasande av oförklariga anledningar.
• Reagera på kroppskontakt som om man petade på dom med en elpistol.
• Missköta sin personliga hygien.
• Klä sig som idioter.
• Ta allting bokstavligt.

Kort sagt så är de ganska coola typer som löser matematiska problem och inte är rädda för någonting.

Nu är det inspektörens tur att bli rosenrasande av oförklarliga anledningar. Han hade trott sig få se åtminstonde en pliktneger som endast med den hårdaste ansträngning fått Med God Vilja Knappt Godkänt och som därför kan få de mest nedlåtande komplimanger. (Du är så duktig!) Istället så bjuds det på kompetenta karriärister som vet att ta betalt.

När inspektören säger att de diskriminerar andra sep..., ajdå funktionshindrade så nästan dör de med AS av skratt. När skrattsalvorna har lagt sig så pressar de inspektören på vad han vill ha för person. En i rullstol? Nej, för det finns utmärkta hissar och generösa golvytor. En med panikångest? Nej, för arbetet kräver inte kundkontakt. En med svår astma? För tråkigt. Till sist så kommer det fram att inspektören gärna skulle se att företaget anställde några med dyskalkyli, dvs personer som man inte ens med våld kan lära att lösa de enklaste tal.

Men det är tyvärr bara inspektörens och hans kollegors personliga önskemål. De hade gärna sett en klar och tydlig formulering i lagtexten om att 5 procent av ett företags anställda måste ha ett sådant fel som går stick i stäv med de egenskaper som företaget efterfrågar. Men då så hade ju det rosenskimrande gått förlorat.

Proffe Slimp skrev:

ragnevi skrev:Tyskland ser jag annars som ett föregångsland när det kommer till arbetsmarknaden. Kortare arbetstider, krav på att 5 procent av anställda ska ha ett funktionshinder, tyska klausuler istället för LAS och högre löner än vad Sverige har.

För att det inte skall bli några missförstånd så vill jag understryka att jag inte tillhör dom som anser att handikapp endast är en produkt av miljön. Visst så kan olika miljöer vara olika lätta eller svåra för olika personer, men i grund och botten så finns handikappet där oberoende av betraktare.

Antag nu att i ett företag så har 60 procent av de anställda AS. Det är inte resultatet av någon medveten krampolicy, utan bara blev så. Företaget ägnar sig åt olika matematiska analyser och problemlösningar t.ex. statistik; kryptering; simuleringar; mönsteranalys; artificiell intelligens; etc.

De med AS är inte speciellt aspiga. De kan visserligen ha små hyss för sig när de sitter inne på sina arbetsrum, t.ex. att det måste finnas några små mjukisdjur på skrivbordet. Men annars så framstår de som fullständigt normala. Man kan t.o.m. skicka ut dom på fältet för att presentera lösningarna osv.

Vidare så är alla med AS ganska sportiga. De har ju stillasittande arbeten och då gäller det att förebygga ryggproblem innan de uppstår. De flesta av dom tränar MMA. Det är inte heller resultatet av en medveten policy, utan bara blev så. I samma kvarter som företaget så finns det nämligen en dojo.

Så kommer då den statliga handika...förlåt, funktionshindersinspektören för att undersöka om företaget uppfyller sina 5 procent. Till en början så tror inspektören att rullstolsmi...sorry, den funktionshindrade är frånvarande. Men besvikelserna har bara börjat.

När inspektören ser de som påstås ha AS så tror han att de driver med honom. Alla misslyckas de med att:

• Vagga fram och tillbaka.
• Gå framåtlutade.
• Bara prata om en sak, oavsett andras intresse.
• Skratta av oförklarliga anledningar.
• Bli rosenrasande av oförklariga anledningar.
• Reagera på kroppskontakt som om man petade på dom med en elpistol.
• Missköta sin personliga hygien.
• Klä sig som idioter.
• Ta allting bokstavligt.

Kort sagt så är de ganska coola typer som löser matematiska problem och inte är rädda för någonting.

Nu är det inspektörens tur att bli rosenrasande av oförklarliga anledningar. Han hade trott sig få se åtminstonde en pliktneger som endast med den hårdaste ansträngning fått Med God Vilja Knappt Godkänt och som därför kan få de mest nedlåtande komplimanger. (Du är så duktig!) Istället så bjuds det på kompetenta karriärister som vet att ta betalt.

När inspektören säger att de diskriminerar andra sep..., ajdå funktionshindrade så nästan dör de med AS av skratt. När skrattsalvorna har lagt sig så pressar de inspektören på vad han vill ha för person. En i rullstol? Nej, för det finns utmärkta hissar och generösa golvytor. En med panikångest? Nej, för arbetet kräver inte kundkontakt. En med svår astma? För tråkigt. Till sist så kommer det fram att inspektören gärna skulle se att företaget anställde några med dyskalkyli, dvs personer som man inte ens med våld kan lära att lösa de enklaste tal.

Men det är tyvärr bara inspektörens och hans kollegors personliga önskemål. De hade gärna sett en klar och tydlig formulering i lagtexten om att 5 procent av ett företags anställda måste ha ett sådant fel som går stick i stäv med de egenskaper som företaget efterfrågar. Men då så hade ju det rosenskimrande gått förlorat.

intressant läsning....mkt intressant. så funderar jag på hur försäkringskassan ska kunna bedömma mitt handikapp/mina behov utan att ens ha träffat mig. Kan inte jobba mer än max 50 % men de kommer väl att vilja att jag testar 75% först. Efter studierna kommer jag nog gå in i den berömda väggen igen. När jag jobbade som biblioteksassistent jobbade jag inte ens 50% för jag var timanställd. Trots att jag var kvalificerad för jobbet fick jag mitt första utmattningssyndromutbrott på ett jobb som jag inte ens jobbade halvtid på.Och så vill de jävlarna att man ska tvingas prova på 75 % trots att man vet att det kommer att leda till nya sjukskrivningar. Prova på att arbeta på 75%!

Ha på vilket jobb då? När jag är klar med ubtildningen kommer det väl inte ens att finnas jobb att få pröva på som det är nu. Jag blir så trött på alltihop. Och detta kämpande för att få rätt gör ju en bara ännu sjukare. Ibland önskar man att man satt i rullstol så att det åtminstone kunde synas att man hade ett funktionshinder. Jaja! Bara att bita ihop och gå vidare. Men hur mycket ska en människa med dolda funktionshinder få tåla egentligen.

Flawed skrev:Avskaffa LAS är en bra ide. Det finns många värdelösa kommunal och landstings arbetare som har slutat arbeta för tjugo år sedan och bara går till jobbet utan att göra något eller vara det minsta engagerade ,resten av de anställda som är timanställda får jobba ihjäl sig och blir utbrända och måste få pengar ifrån FK.
Slörövar som gömmer sig bakom anställningstrygghet är ett enormt jävla problem för samhället.

Håller med. Finns många gamlingar inom kommunala jobb som inte kan/orkar anpassa sig till dagens teknik och vägrar att använda datorer, inte klarar av att läsa engelska etc. dom får inte kicka dessa och tvingas dessutom att anpassa sig till dom och låta dom arbete på samma sätt som dom gjorde innan datoriseringen.

Inte nog med att dessa är en stor kostnad utan att dom tillför nåt, dom håller dessutom tillbaka utvecklingen genom att vara stoppklossar som vägrar att lära sig ett datoriserat arbetssätt.

Glimma skrev:intressant läsning....mkt intressant. så funderar jag på hur försäkringskassan ska kunna bedömma mitt handikapp/mina behov utan att ens ha träffat mig. Kan inte jobba mer än max 50 % men de kommer väl att vilja att jag testar 75% först. Efter studierna kommer jag nog gå in i den berömda väggen igen. När jag jobbade som biblioteksassistent jobbade jag inte ens 50% för jag var timanställd. Trots att jag var kvalificerad för jobbet fick jag mitt första utmattningssyndromutbrott på ett jobb som jag inte ens jobbade halvtid på.Och så vill de jävlarna att man ska tvingas prova på 75 % trots att man vet att det kommer att leda till nya sjukskrivningar. Prova på att arbeta på 75%!

Ha på vilket jobb då? När jag är klar med ubtildningen kommer det väl inte ens att finnas jobb att få pröva på som det är nu. Jag blir så trött på alltihop. Och detta kämpande för att få rätt gör ju en bara ännu sjukare. Ibland önskar man att man satt i rullstol så att det åtminstone kunde synas att man hade ett funktionshinder. Jaja! Bara att bita ihop och gå vidare. Men hur mycket ska en människa med dolda funktionshinder få tåla egentligen.

Visst, men om du satt i rullstol så kan du lika gärna få skit för att du kör en BMW till handikappsplatsen och är snyggt klädd.

Det jag stör mig något oerhört på är den villkorade inställingen till diverse handikappade. Så länge de är några man kan visa upp så är det bra, men de skall visa att de vet sin plats genom att klä sig som idioter, ha otvättat hår och gärna lukta kiss. Sekulariserade versioner av martyrer är det första jag tänker på.

Kahlokatt skrev:http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=430030

Vad är det här nu då!? Vilka gäller det här!? Jag har daglig verksamhet som är specialanpassad för AS:are och trivs jättebra. Jag överlever inte om jag skall tvingas ut på öppna arbetsmarknaden! Det skulle vara som att kastas in i en hungrig tigerflock!
Jag fyller 30 i vår, så det kanske inte gäller mig, men vad händer med mina yngre AS-kompisar?
Är det någon som vet något om det här och kan ge klara besked om de nya reglerna? Jag är så orolig att jag känner mig kräkfärdig!

Var inte orolig, det fixar sig alltid!!!

Det finns ju arbetsförmedlingen i sundbyberg i stockholm för dem med funktionsnedsättning, de letar efter jobb som passar en.

Som man orkar med om man orkar.

Milyc skrev:Det är ganska meningslöst att söka tvinga ut folk på en arbetsmarknad som inte tar emot dem. För dem som verkligen inte kan jobba blir det ju bara ett för individen påfrestande hoppande mellan ersättningsformer som nog inte är någon som helst vinst för statskassan. De aspergare som skulle kunna jobba men inte gör det behöver nog snare riktade insatser för att få hjälp att få ett jobb än något annat.

Instämmer helt e det du säger, tvinga ut folk till arbetsmarknaden som ändå inte vill ansälla konstiga människor, alla ska vara så perfekta ju!!!!!!!!

Proffe Slimp skrev:Sant.

Sedan så är moderaterna experter på att låta som om företag är någon slags välgörenhetsinrättningar folk skall vara tacksamma gentemot.

PRECIS, ja.

Ha ha du är rolig Proffe Slimp med vissa av dina kommentarer

ragnevi skrev:Tyska klausuler innebär att man under lågkonjunktur justerar arbetstider och lönenivåer. Istället för att man som i Sverige låter en liten grupp få ta hela smällen, i vårt fall oftast unga som är nyanställda, så får hela gruppen dela på smällen.

Men eftersom Sverige alltid jämt är världsbäst på sociala försäkringssystem så behöver vi inte studera andra system. Om det görs så bör det göras med stor skepsis.
Som här t.ex. Jusek skriver om "faran" med Tysklands modell, där man helt missar att det faktiskt finns stora fördelar.
http://www.jusektidningen.net/Arkivet/2006/6/Kerstin-Ahlberg-Tyska-klausuler-inget-for-Sverige/

Håller helt med, vi är så jäkla självgoda här i Sverige!

trudi skrev:Jag har haft sjukersättning några år - pga depression, men förra året fick jag diagnosen AS. I år förlängdes min sjukskrivning två år och jag sökte sjukersättning igen, i första hand permanent och i andra hand tidsbegränsad. Jag fick sjukersättningen beviljad, men bara 1½ år. Enligt Försäkringskassans handläggare så kommer bara mycket svårt sjuka få sjukersättning i fortsättningen. Är man inte svårt sjuk enligt FK utförsäkras man så småningom (om man har tidsbegränsad sjukersättning) och handläggaren sa att jag skulle vara beredd på det. Så jag antar att så många som möjligt ska ut på den öppna arbetsmarknaden vare sig de klarar sig där eller inte. Det är i alla fall vad som kommer att hända mig. Jag skulle säkert klara att arbeta ca 50% på ett ”passande” ställe, men det kan jag inte försörja mig på och såna jobb finns nog inte heller. Nu har jag en kontakt på habiliteringen som menar att hjälpa mig, men jag tvivlar på att det leder till något - efter ett halvår har inget hänt. Känns som att den enda lösningen är att hoppa framför en buss för det finns ingen hjälp att få.

Jag tror det kommer att bli ett ramaskri efter de här reglerna, folk inser nu och även tidningarna(som är den viktigaste som påverkar opionen) vad detta kommer leda till. Reinfeldt har redan fått backa i en massa frågor och det kommer att bli regeringsskifte till nästa val så mycket som den här regering har klantat. Så var inte oroliga och hoppa framför en buss, det finns alltid socialbidrag, och det är ingen skam att ta det tycker jag!!!!

Proffe Slimp skrev:

ragnevi skrev:Tyskland ser jag annars som ett föregångsland när det kommer till arbetsmarknaden. Kortare arbetstider, krav på att 5 procent av anställda ska ha ett funktionshinder, tyska klausuler istället för LAS och högre löner än vad Sverige har.

För att det inte skall bli några missförstånd så vill jag understryka att jag inte tillhör dom som anser att handikapp endast är en produkt av miljön. Visst så kan olika miljöer vara olika lätta eller svåra för olika personer, men i grund och botten så finns handikappet där oberoende av betraktare.

Antag nu att i ett företag så har 60 procent av de anställda AS. Det är inte resultatet av någon medveten krampolicy, utan bara blev så. Företaget ägnar sig åt olika matematiska analyser och problemlösningar t.ex. statistik; kryptering; simuleringar; mönsteranalys; artificiell intelligens; etc.

De med AS är inte speciellt aspiga. De kan visserligen ha små hyss för sig när de sitter inne på sina arbetsrum, t.ex. att det måste finnas några små mjukisdjur på skrivbordet. Men annars så framstår de som fullständigt normala. Man kan t.o.m. skicka ut dom på fältet för att presentera lösningarna osv.

Vidare så är alla med AS ganska sportiga. De har ju stillasittande arbeten och då gäller det att förebygga ryggproblem innan de uppstår. De flesta av dom tränar MMA. Det är inte heller resultatet av en medveten policy, utan bara blev så. I samma kvarter som företaget så finns det nämligen en dojo.

Så kommer då den statliga handika...förlåt, funktionshindersinspektören för att undersöka om företaget uppfyller sina 5 procent. Till en början så tror inspektören att rullstolsmi...sorry, den funktionshindrade är frånvarande. Men besvikelserna har bara börjat.

När inspektören ser de som påstås ha AS så tror han att de driver med honom. Alla misslyckas de med att:

• Vagga fram och tillbaka.
• Gå framåtlutade.
• Bara prata om en sak, oavsett andras intresse.
• Skratta av oförklarliga anledningar.
• Bli rosenrasande av oförklariga anledningar.
• Reagera på kroppskontakt som om man petade på dom med en elpistol.
• Missköta sin personliga hygien.
• Klä sig som idioter.
• Ta allting bokstavligt.

Kort sagt så är de ganska coola typer som löser matematiska problem och inte är rädda för någonting.

Nu är det inspektörens tur att bli rosenrasande av oförklarliga anledningar. Han hade trott sig få se åtminstonde en pliktneger som endast med den hårdaste ansträngning fått Med God Vilja Knappt Godkänt och som därför kan få de mest nedlåtande komplimanger. (Du är så duktig!) Istället så bjuds det på kompetenta karriärister som vet att ta betalt.

När inspektören säger att de diskriminerar andra sep..., ajdå funktionshindrade så nästan dör de med AS av skratt. När skrattsalvorna har lagt sig så pressar de inspektören på vad han vill ha för person. En i rullstol? Nej, för det finns utmärkta hissar och generösa golvytor. En med panikångest? Nej, för arbetet kräver inte kundkontakt. En med svår astma? För tråkigt. Till sist så kommer det fram att inspektören gärna skulle se att företaget anställde några med dyskalkyli, dvs personer som man inte ens med våld kan lära att lösa de enklaste tal.

Men det är tyvärr bara inspektörens och hans kollegors personliga önskemål. De hade gärna sett en klar och tydlig formulering i lagtexten om att 5 procent av ett företags anställda måste ha ett sådant fel som går stick i stäv med de egenskaper som företaget efterfrågar. Men då så hade ju det rosenskimrande gått förlorat.

Fy fan, du är helt bäst alltså!!! Helt hilarious!!!

Se det som min julklapp till alla er andra. ^_^