Bokens fullständiga titel är Vanliga människor : autistens guide till galaxen. Så här beskrivs den på Adlibris (antagligen text från förlaget):

Det här är en bok om neurotypiker. Så kallas människor som inte har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som autism eller adhd/add. De är inte alltid lätta att begripa sig på. Boken är för dig med erfarenhet av autism som vill lära dig att förstå de vanliga människorna bättre. Deras värld är udda, men de tänker sällan på sig själva som avvikare.

Boken är en rolig ögonöppnare som vänder på perspektiven med hjälp av fakta, tips, ordlistor, test och röster från unga autistiska människor.

Jag har tidigare läst/skummat Ian Ford - A Field Guide to Earthlings: An Autistic/Asperger View of Neurotypical Behavior, som dock känns mindre användbar för att det är skriven av en amerikan med beskrivningar och råd anpassade för ett amerikanskt samhälle. Därtill rätt rörig, med en del i mitt tycke märkliga generaliseringar om vanliga (icke-autistiska) människor. Knappast en användbar 'field guide'. Han har också fått kritik för rådet, riktat till autistiska killar, att inte respektera om en tjej säger nej* (trots att han i ett tidigare kapitel skriver att han inte förstår sig på hur man kan begå våldtäkt). Det är ett farligt råd.

Men, lite intressant är det att Clara Törnvall inte nämner den boken (liksom hon tidigare framställde det som om hon var den första som skrev om autistiska kvinnor på svenska)**. Hon har rentav valt exakt samma citat ur Little Women/Unga kvinnor, för att illustrera icke-verbal kommunikation.

Nåja. Clara Törnvall, som tidigare skrivit om möjligen autistiska kvinnor i historien, har alltså nu kommit ut med en handbok.

Förordet klargör direkt att de tips som ges är till för att hjälpa den som är ung och autistisk. Varför? För att barn och unga ska framhållas som viktigast överallt? Råden (i alla fall de som t.ex. inte specifikt handlar om skolan) bör kunna riktas även till äldre personer. Vuxna. Törnvall, om någon, borde ju inse att autism inte blir ett mindre problem bara för att man är vuxen i det här samhället. Grrr.

Boken har många mycket korta kapitel; det känns lite splittrat. Det är inte klart för mig vad som gör att vissa avsnitt finns under en viss rubrik och inte under en annan, där de hade passat lika bra. Det är ofta rätt allmänna iakttagelser och råd, inte konkreta tips. Det är inte "bara" generaliseringar kring icke-autister, utan också kring autister. Som om hon inte har uppfattat att alla inte har exakt samma autist-drag som hon själv har.

Boken känns inte helt seriös, och avslutas med ett riktigt tramsigt test för att mäta grad av neurotypicitet.

Den är också illustrerad med teckningar som i mitt tycke inte tillför något. Kanske finns de där för att tilltala unga.

Så det blir tummen ner från mig.

Trots att författarna, såvitt jag vet, inte är autister utan yrkesmänniskor tycker jag att Ung och vuxen med asperger & AST av Carolina Lindberg & Malin Valsö ger mer när det gäller handfasta råd för att hantera vardagen i ett samhälle utformat för icke-autister. Detta utan att anpassa sig så mycket att man tar skada av det. Jag förlåter dem att även de nödtvunget ska ha fokus på unga.
---
* Från en en-stjärning recension på amazon.com, som exempel:
The chapter toward the end has two glaring points Where this author literally says during flirting women say no when They mean yes. That somehow a woman saying she’s busy and leave her alone doesn’t mean that. That’s wrong and dangerous. If she likes you she will engage. If she says she’s not interested BELIEVE HER! I honestly feel so sick right now I probably won’t finish it. This author needs to update this book and make some real changes to these pieces. He’s doing harm to both NTs and NDs alike with this kind of stuff.

** Tråden om Törnvalls bok Autisterna: ny-bok-om-kvinnliga-autister-t59209.html

Jag håller med om att boken i allmänhet kan uppfattas som oseriös och testet i synnerhet som tramsigt.

Men det oseriösa ser man ju redan i titeln, "vanliga människor" ger ju en tydlig hint om att det är generaliseringar och "vi och dom" tänk.

I testet framgår det av betygen man får vilka hon menar med "vanliga människor". Det är dom som tar selfies och lägger upp bilder på sociala medier så fort dom får chansen.

Hon skämtar om både "neurotyper" och "autister" och jag tycker det är skojigt delvis pga att man inte får säga så. Dom som tycker det bara är urbota korkat blir inte nöjda.

Att hon skriver boken främst är för unga har kanske med det att göra. Egentligen menar hon nog att den är för lite omogna, som jag t ex. Men så får man inte skriva.

Jag fattar i alla fall meningen och humorn med bilderna, för att jag också är Alice i underlandet.

"Jag spelar vanlig,
precis så vanlig som folk är mest.
Jag spelar vanlig,
men hur är det nu människor gör?
Vad är det de gör,
vad gör ni?"

"Jag Spelar Vanlig" - Olle Ljungström.

Har lånat "Vanliga människor" på biblioteket. Återkommer med åsikter om och när jag läst den. Vid en första bläddring verkar den vara lite mer skämtsam i tonen än hennes förra bok.

Ignatius skrev:Har lånat "Vanliga människor" på biblioteket. Återkommer med åsikter om och när jag läst den. Vid en första bläddring verkar den vara lite mer skämtsam i tonen än hennes förra bok.

Det ser jag fram emot. Läs! Glöm inte att återkomma!

Själv har jag lånat hem en mindre drös böcker om Asperger/autism, som ska vara till hjälp i livet. Om det inte finns någon lämplig tråd redan skapar jag en allmän tråd för kommentarer/recensioner av sådana böcker. Så småningom.

melly skrev:Om det inte finns någon lämplig tråd redan skapar jag en allmän tråd för kommentarer/recensioner av sådana böcker. Så småningom.

Gör gärna det! Jag tror att många har nytta av boktips. Jag tänker till exempel på de som precis fått sin diagnos, funderar på att göra en utredning och anhöriga.

Har läst boken nu. Lite blandade intryck. Det viktiga är att se den som en introduktion. Den är skämtsam i tonen, trevligt skriven, men inte uttömmande. Förvänta er ingen autismbibel.

Kapitlen är korta essäer på olika teman. Det blir lite rörigt eftersom teman går in i varandra. Skoj grepp med autistiska röster som ett slags kommentarer i slutet av kapitlen. De beskriver konkreta situationer runt det som diskuterats.

Det finns många vardagstips och jag får en del aha-upplevelser över situationer jag råkat ut för och som gått sisådär. Det är roliga små insikter.

Innehållet bygger ibland på Törnvalls egna upplevelser. Ibland närmar det sig skönlitteratur och ibland refererar hon forskning. Det blir lite hattigt. Jag tycker de närmast skönlitterära partierna och självupplevda avsnitten är bäst. Men jag läser väldigt mycket vetenskap och blir irriterad då man förenklar komplicerade resonemang för mycket. Att skriva om sina egna upplevelser är väl ett sätt att bearbeta att man fått en diagnos i mogen ålder.

Som helhet är boken OK som en lätt introduktion för dem med autism, anhöriga eller de som vill veta mer. Vill man gå på djupet ska man nog läsa en annan bok. Allt Törnvall skriver om har andra skrivit om mer utförligt.

Clara har löst alla mina problem med julklappar.

Beställde en hög exemplar av hennes bok. Min stora syster swischade dom.

RSD555 skrev:Clara har löst alla mina problem med julklappar.

Beställde en hög exemplar av hennes bok. Min stora syster swischade dom.

Hoppas att min "recension" inte fått dig att gå i konkurs!

Ignatius skrev:

RSD555 skrev:Clara har löst alla mina problem med julklappar.

Beställde en hög exemplar av hennes bok. Min stora syster swischade dom.

Hoppas att min "recension" inte fått dig att gå i konkurs!

Min stora syster betalade, med Swisch. Menade jag. Mvh

Boken är för dom som kan läsa, -på raderna-.

Dom som läser vad som står mellan raderna hittar föga läsvärt

RSD555 skrev:Boken är för dom som kan läsa, -på raderna-.

Dom som läser vad som står mellan raderna hittar föga läsvärt

Bra skrivet! Det är väl ungefär mitt intryck fast jag skrev det mer invecklat!

Ignatius skrev:

RSD555 skrev:Boken är för dom som kan läsa, -på raderna-.

Dom som läser vad som står mellan raderna hittar föga läsvärt

Bra skrivet! Det är väl ungefär mitt intryck fast jag skrev det mer invecklat!

Tycker jag känner igen mig i hennes sätt att skriva. Men ganska få läser vad vi skriver på raderna. Om jag skriver "hej" så har jag anklagat någon för att inte hälsa. Eller vad som helst. Vad menar jag egentligen och vem tror jag att jag är, är det enda dom tittar efter

Jag, som nu blivit diagnostiserad med autism i 54-års ålder, "läste"(talbok) denna bok förra veckan och uppskattade den.

Mestadels tolkade jag den som humoristisk och underhållande, men den gav mig även en och annan aha-upplevelse.

Den här har jag lyssnat på i Storytel, tyckte att den var bra men framför allt har jag märkt att många utan diagnos uppskattar den och tycker väldigt mycket om den och faktiskt har lärt sig av den och kanske förstår en del de inte gjorde innan. Det verkar vara en väldigt bra bok för personer som jobbar med personer som har autism, asperger osv.