Varför arbetsmarknadsåtgärder leder till jobb
8 inlägg
• Sida 1 av 1
Varför arbetsmarknadsåtgärder leder till jobb
Det är inte så att de som deltar i dem får snabbare jobb, tvärtom. Däremot är det så avskräckande att behöva delta i sådana åtgärder, att arbetslösa inför detta hot lägger på ett extra kol i arbetssökandet och på så sätt får de snabbare jobb.
Det har en undersökning visat, gjord av IPAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering).
Studien är gjord i Tyskland men resultatet gäller antagligen här med:
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=3-AV_ID=836023,00.html
Just arbetsmarknadsutbildning borde annars vara effektivt tycker jag. Och det skulle då inte jag se som ett hot utan en möjlighet. Men det tar ju tid, så man kommer inte snabbt ut i jobb.
Det har en undersökning visat, gjord av IPAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering).
Rapporten visar att arbetslösa som upplever att sannolikheten är hög att anvisas till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har tre procents lägre löneanspråk och använder fler sökkanaler än jämförbara arbetslösa som uppfattar sannolikheten som låg.
De som riskerar att hamna i ett av arbetsförmedlingens åtgärdsprogram blir alltså duktigare att söka jobb, och får därför också jobb snabbare än dem som inte riskeras att dras in i en åtgärd. Längst tid att hitta jobb tar det för dem som faktiskt deltar i en åtgärd.
- Det kan tyckas cyniskt, men faktum är att det finns flera studier som visar samma sak. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder gör att personer som inte deltar i dem i genomsnitt kommer snabbare in på arbetsmarknaden. För dem som deltar i åtgärderna är effekten den motsatta, det tar längre tid för dem att hitta ett jobb, särskilt i en lågkonjunktur, säger Per Johansson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och verksam vid, IFAU.
UNT: Arbetslösa är alltså mer rädda för arbetsmarknadspolitiska åtgärder än de är för själva arbetslösheten?
- Ja, så ser det ut i genomsnitt.
Innebär det att man borde göra åtgärderna sämre?
- Ja, om man vill få ut arbetslösa i arbete snabbt. Det förefaller som att ju sämre och mer meningslösa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är, desto större blir rädslan för dem och därmed ökar den positiva effekten och fler får jobb, säger Per Johansson.
Studien är gjord i Tyskland men resultatet gäller antagligen här med:
Studien är genomförd på tyska data och omfattar alla sorters aktiva åtgärder, bland annat söka jobbkurser, arbetsmarknadsutbildning och olika praktikåtgärder.
IFAU konstaterar att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan uppfattas som möjligheter eller som "hot" - och att den genomförde studien visar att den genomsnittsarbetslöse snarare ser åtgärden som ett hot.
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=3-AV_ID=836023,00.html
Just arbetsmarknadsutbildning borde annars vara effektivt tycker jag. Och det skulle då inte jag se som ett hot utan en möjlighet. Men det tar ju tid, så man kommer inte snabbt ut i jobb.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:47:28, redigerad totalt 1 gång.
Att folk kanske snabbare tar de jobb som finns om de står under hot innebär inte att åtgärderna "ger" jobb. Bara att vissa individer reagerar snabbare om de ställs inför risken av ett sämre alternativ. Antalet jobb på den öppna arbetsmarknaden ökar inte med en sån strategi, inte heller ökar arbetskraftens kompetens och långsiktiga förmåga att ta andra typer av jobb än de som för närvarande är för handen.
På så sätt kan faktiskt om det vill sig illa en repressiv arbetsmarknadspolitik långsiktigt minska rörligheten på arbetsmarknaden, genom att folk blir alltför rädda om de jobb de har och inte törs satsa. Alltså motsatsen till vad man säger sig vilja uppnå genom trenden med mer "tuffa tag".
På så sätt kan faktiskt om det vill sig illa en repressiv arbetsmarknadspolitik långsiktigt minska rörligheten på arbetsmarknaden, genom att folk blir alltför rädda om de jobb de har och inte törs satsa. Alltså motsatsen till vad man säger sig vilja uppnå genom trenden med mer "tuffa tag".
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 16:47:28, redigerad totalt 2 gånger.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10605
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
mnordgren skrev:Undrar hur det känns att jobba med de där åtgärdsprogrammen? Kan väl inte kännas så kul att veta att det inte leder nånvart.
Nej det är inte så kul. Speciellt inte för de äldre arbetslösa som vet att åtgärder bara minskar deras attraktivitet på arbetsmarknaden i stället för ökar den. Jag har talat med flera. För ungdomar helt utan arbetsmarknadserfarenhet kan en åtgärd vara bättre än ingenting för den visar att man åtminstone har gjort något.
För en äldre människa med ett långt arbetsliv bakom sig är nog åtgärden bara positiv för arbetsgivaren om den består av någon lämplig typ av omskolning.
Sen finns det ju fallen med folk som hamnar i åtgärder av rehabiliteringsskäl och i de fallen kan det nog vara lite olika hur det slår.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 16:47:28, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10605
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
min gamla soc-handläggare har precis startat ett arbetsmarkandsprojekt. Det är lite anorlunda upplagt och på mötet så frågade hon om tidigare erfarenheter och jag sa som det var. Att jag bara hört skit om sådant.
Då höll hon med men sa att den gruppen som jobbade nu hade som målsättning att det inte ska bli skit av allt utan något vettigt. Alltid en bra början kan man tycka.
Tror att många som jobbar med det inser att man bara gör det för reglernas skull... Att man inte har någon inspiration utan själv sitter av tiden.
Då höll hon med men sa att den gruppen som jobbade nu hade som målsättning att det inte ska bli skit av allt utan något vettigt. Alltid en bra början kan man tycka.
Tror att många som jobbar med det inser att man bara gör det för reglernas skull... Att man inte har någon inspiration utan själv sitter av tiden.
Senast redigerad av DodeN 2011-05-04 16:47:28, redigerad totalt 1 gång.
Jag deltog i ett projekt en gång direkt efter att jag gått ut ur gymnasiet. Det var en utbildning som Arbetsförmedlingen hade köpt upp från ett privat utbildningsföretag.
Och jag kan knappast beskriva det som något positivt, de hade ett sjukt kontrollbehov. Om vi var sjuka så anmälde de detta till arbetsförmedlingen, så vi som deltog fick mindre pengar.
När företaget upptäckte hur mycket pengar de kunde pumpa ut från Arbetsförmedlingen så startade de massor med utbildningar och de hade inte tillräckligt med lärare så undervisningstiden krympte till ett minimum.
Jag var ändå väldigt driven och hade en del egna projekt, fick också ett extrajobb på kommunen som webbredaktör en dag i veckan.
Sedan började jag plugga medieteknik och hoppade av den där kursen. Och efter det så bestämde jag mig för att aldrig delta i ett arbetsmarknadspolitiskt projekt igen.
Och jag kan knappast beskriva det som något positivt, de hade ett sjukt kontrollbehov. Om vi var sjuka så anmälde de detta till arbetsförmedlingen, så vi som deltog fick mindre pengar.
När företaget upptäckte hur mycket pengar de kunde pumpa ut från Arbetsförmedlingen så startade de massor med utbildningar och de hade inte tillräckligt med lärare så undervisningstiden krympte till ett minimum.
Jag var ändå väldigt driven och hade en del egna projekt, fick också ett extrajobb på kommunen som webbredaktör en dag i veckan.
Sedan började jag plugga medieteknik och hoppade av den där kursen. Och efter det så bestämde jag mig för att aldrig delta i ett arbetsmarknadspolitiskt projekt igen.