nano skrev:---klipp---

rapchic:
Vad är det för butik du tänkt dig?
Ingenting säger att du behöver stå i butiken själv, du kan organisera den bara, det finns utmärkt support att få om man är intresserad av att starta något.
Jag har själv haft god hjälp av Nyföretagarcentrum i Stockholm som finns lite överallt i Sverige.
Och så finns Connect även om jag bara hört om deras verksamhet men det låter bra.
Fokus ligger alltid på det positiva i dessa samanhang, visst får man göra allt jobb själv men man får goda råd och de jag har haft kontakt med har lett mig åt rätt håll flera gånger.
---klipp---

en te-e-butik som kanske senare ska ha en fysisk butik också
men jag tror att en e-butik är en bra plats för mig att börja
som tur är är det sociala inte jättesvårt för mig ok jag klarar nu inte av 25% i en cafe/butik (var huvudansvarig för teerna) men nästan ska snart börja i en secondhand butik som det är lite mindre kunder i så det kanske går bättre.

har haft två föreläsningar om te också och ska kanske ha en till efter jul.
men än kan jag inte starta den, jag måste plugga på lite och lära mig hantera stress lite bättre också

Hehe, tittade in på din profil, står att du har te som intresse.
Då är du nog den rätte för att vara hjärnan bakom det hela.

Fast jag förstår inte när du säger att du inte har jättesvårt för det sociala men inte klarar 25% (antar att vi talar arbetstid) i ett cafe?
Fördelen med nätbutiken är ju att du slipper den sociala kontakten.
Genast tänker jag mig att när du blivit lite varmare i kläderna skulle ditt företag kunna samarbeta med typ cafeer och ge dem ett märke av teer som ger cafeerna bredd i sortimentet eller säg att ditt märke står för någon speciell kvalitet.
Så att ditt märke blir ett dragplåster eller iaf en fördel för cafeet.
Ditt val såklart
Till slut jobbar du med andra företag i hela världen.

Någon sade "providing the customer with more value at a lesser price than the customer making it him/her self".
Ligger något i det tycker jag.

Anastasia skrev:Det är möjligt att du har rätt, men jag förstår Apophis, och om någon skulle föreslå att placera mig på Samhall skulle jag inte ens kunna låtsas vara trevlig och tillmötesgående mot dem. Ibland kan jag försöka vara lite manipulativ för att få som jag vill, men jag hatar det, och om jag känner mig för hotad så säger jag rakt ut vad jag tycker. Samhall är inte intellektuellt stimulerande (om man inte är utvecklingsstörd kanske) och det är ett ställe för handikappade, det är inga fördomar. Jag kommer iallafall aldrig sätta min fot där.

Jag förstår att det kan vara jobbigt, men du måste låta ändamålen helga medlen. Om du slipper sätta foten hos Samhall genom att vara smidig så är det bättre än att du slipper sätta foten hos Samhall genom att vara sur och tvär.

Läs gärna Mikael Holmqvists bok (jag skall göra det) och säg att det är dumskryt av Samhall att orera om att de både sopar gator och monterar jätteavancerade pryttlar då man A) har lyckats med att förenkla tillverkningsprocessen B) montering är inte utveckling.

Återigen: Om det känns jobbigt så tänk inte på att det handlar om dig. Tänk på det som vissa objektiva sociala regler man varken behöver förstå eller rättfärdiga, bara kunna och tillämpa.

Det borde ta bättre skruv än att du först misstolkas som mongofobisk och sedan måste tala ur dig gropen du grävde åt dig själv.

rapchic skrev:en te-e-butik som kanske senare ska ha en fysisk butik också
men jag tror att en e-butik är en bra plats för mig att börja
som tur är är det sociala inte jättesvårt för mig ok jag klarar nu inte av 25% i en cafe/butik (var huvudansvarig för teerna) men nästan ska snart börja i en secondhand butik som det är lite mindre kunder i så det kanske går bättre.

har haft två föreläsningar om te också och ska kanske ha en till efter jul.
men än kan jag inte starta den, jag måste plugga på lite och lära mig hantera stress lite bättre också

Titta gärna på www.almi.se och www.nutek.se och där finns vidare information. En hel del kurser är gratis och dom har mycket informationsmaterial som kan vara bra när man ska starta eget.

http://www.arbetsfornedringen.se/

Möjligt att det har länkats till den här sidan också tidigare på Aspergerforum, men för säkerhets skull gör jag det också. Jag hittade sidan idag och tycker den säger så bra hur det ser ut.

Tallerger skrev:http://www.arbetsfornedringen.se/

Möjligt att det har länkats till den här sidan också tidigare på Aspergerforum, men för säkerhets skull gör jag det också. Jag hittade sidan idag och tycker den säger så bra hur det ser ut.

Putslustig smygsocialism:

Arbetslösheten och därmed Arbetsförmedlingen ska se till att det finns gott om desperata människor på jakt efter arbete. Genom konkurrens bland potentiella arbetare ska lönerna pressas ned, arbetsförhållandena försämras och arbetsdagarna bli längre. Företagsägarna ler och håvar in stålar medan staten gör grovjobbet.

Varför inte utgå från mig? Jag är 32 år och har absolut noll utbildning och arbetslivserfarenhet jag kan slå mynt av. Det enda goda dessa år har fört med sig är att jag fruktar och avskyr de flesta servicearbeten som gör att man måste konfronteras med slabbiga brackor som tror att de har rätt att behandla folk med mindre pengar än dom själva som skit.

Det är bara att fejsa fakta, jag kan inte begära samma lön som en person som har samma ålder och egenskaper som mig själv, men som har bättre utbildning och erfarenhet. Det enda sättet jag kan konkurrera mot dom personerna är att begära en lägre lön. För även om min produktivitet är lägre i absoluta tal så kan jag vara mycket mer produktiv per utbetald krona.

Men om det skall vara massa statligt reglerade minimilöner och lönesättning efter ålder så kan ju jag glömma att få sopa mattan med de "unga & vackra" med multipla examina. Visst är det statistiskt helt korrekt att den genomsnittlige 32-åringen har mer arbetslivserfarenhet och utbildning än den genomsnittlige 23-åringen och kan därför, rent statistiskt, begära en högre lön. Men statistik är ju inte applicerbar på individer, alltså måste vi röra oss från de stora lösningarnas politik.

Däremot så har dom helt rätt i:

Sök många jobb, så får du ett jobb till slut!

Vilket nonsens! Undersökningar visar klart och tydligt att de flesta får jobb via kontakter och att det fruktlösa jobbsökandet inte ökar chansen att få ett jobb, så utnyttja din fritid som arbetslös till att göra roligare saker än att söka jobb via Platsbanken.
Faktum är att det höga sökandet har lett till att många arbetsköpare drar sig för att annonsera via Platsbanken, då de får alldeles för många sökande. Kvar blir de arbetsköpare som tjänar på att få många sökande; att jobb som ingen vill ha, t.ex. telefonförsäljare eller tidningsutdelare, är de som går att finna på Platsbanken är ingen slump.

Och självklart är kontakter överlägsna då folk som känner en kan gå i god för en. Jag skulle vilja ha en förklaring till varför s.k. nepotism är fel.

Jag vill nog påstå att man kan hitta jobb där på AF.
Fast jag kan ju inte påstå att jag hittat så många jobb den vägen.
Eller, jo jag kanske hittat dem där men sedan googlat/altavistat för att hitta jobbet någon annanstans för att inte behöva säga ordet arbetsförmedlingen när jag pratar med dem.
Låter ju omekligen bättre att man hittat jobbet i en brachtidning eller deras hemsida eller någon ämnesinriktad site eller tom ett forum.
Faktiskt fått ett jobbtips på en direkt fråga om jobb i ett forum

Tills i början av 90-talet så var privata arbetsförmedlingar helt enkelt förbjudna, men AF tuffar på som om ingenting har hänt.

För några år sedan så tittade jag i Platsjournalen och höll på att trilla omkull av skratt. Det var en annons för något telefonförsäljningsföretag. Inget märkvärdigt med sådana skummisar. Men mitt i själva annonstexten så står det typ:

"TELEFONFÖRSÄLJNING AB ÄR SKUMMISAR. DE HAR INGEN SOM HELST RÄTT ATT SAMLA IN PENGAR TILL VÄLGÖRENHET."

Och detta är bara möjligt hos skattefinansierade saker som Platsjournalen. Å ena sidan så måste de vara så demokratiska och låta alla få vara med, å andra sidan så måste de ta sitt samhällsansvar och varna för skummisarna. Jag säger inte att skummisar inte kan slinka igenom maskorna hos privata arbetsförmedlingar. Men om någon skummis vill annonsera hos en privat arbetsförmedling så kommer något av detta att ske:

1. Skummisen blir nekad annonsplats, då den privata arbetsförmedlingen vill värna sitt rykte.
2. Skummisen får annonsera, då den privata arbetsförmedlingen inte vet vem de har att göra med.
3. Skummisen får annonsera, då den privata arbetsförmedlingen vet vem de har att göra med men väljer att ta en rövare.

Underhållande annonser som den jag beskrev kommer aldrig någonsin att figurera hos en vettig privat arbetsförmedling med kompetent folk, då den drar ett löjets skimmer över den.

Men det kanske inte spelar någon roll i AFs fall, då Platsjournalen är grymt svåröverskådlig.

Jag håller med föregående talare om att det kan vara bättre att göra ett studiebesök på Samhall än att skrika NEJ! till handläggare. Men sedan säga nej ändå.

Men bekymret är också Samhalls alla avknoppningar, företagen som utnyttjar lönebidragare och som handikappade personer hänvisas till. Att neka också till dessa jobb är svårare, för då blir du utstraffad.

Det jag försöker, som inofficiell godeman åt min son är att hålla koll på alla de där söka-jobb-sajterna som ger sig ut för att redovisa ALLA tillgängliga jobb just nu. Sedan gäller det att hur autistisk man än är glömma bort att man är autistisk och gå till jobbintervju hos dem som kan erbjuda normala jobb med normal lön. Lönebidraget kan fungera som lockbete!

Den som försöker övervinna sig själv och tror att mirakel är möjliga samt tror på "empowerment" har en chans att ta sig någonstans.

Att överlämna sitt lilla, sjuka, svaga jag i händerna på AF:s handikappsektion är lämpligt endast om man verkligen inte tror på att man kan klara ett heltidsjobb med någorlunda utmanande uppgifter.

Innan sonen bestämde sig för att ta makten över sitt liv bollades han runt mellan olika utsugarfirmor och levde på socialbidrag medan han fick nåden att arbetspröva hos Vampyrbolaget.

Att kämpa eller inte kämpa, det är frågan. Samhall eller inte Samhall? Svaret är beroende av din intelligenskvot, viljestyrka, ambitionsnivå och förmåga att utstå monotoni, fattigdom och förnedring.

Själv har jag haft vanliga jobb tills jag sjukpensionerades p g a reumatism. Jag arbetade i många år på ett statligt verk där stress inte existerade och det var gott om handikappade som var anställda där, med normal lön. Men det var då det...nu är de stressfria jobben borta.

Proffe Slimp skrev:För några år sedan så tittade jag i Platsjournalen och höll på att trilla omkull av skratt. Det var en annons för något telefonförsäljningsföretag. Inget märkvärdigt med sådana skummisar. Men mitt i själva annonstexten så står det typ:

"TELEFONFÖRSÄLJNING AB ÄR SKUMMISAR. DE HAR INGEN SOM HELST RÄTT ATT SAMLA IN PENGAR TILL VÄLGÖRENHET."

Underbart!

Alien skrev:

Apophis skrev: Du får inte vika en tum eller visa någon form av svaghet. Så jag stod på mig, förklarade exakt varför jag inte ens ville gå på ett studiebesök där. Bland annat för att jag känner att jag inte skulle klara av att umgås med den sortens människor som huvudsakligen arbetar där. Och börjar du där är det i stort sett kört att få jobb på den fria arbetsmarknaden.

Nu tycker jag du är fördomsfull, du vet inte vilka människor som jobbar där, så hur vet du att du inte klarar av att jobba med dem? Dessutom behöver du inte "umgås" med dem.

Det viktiga är inte att få säga vad man vill, utan att få som man vill. Alltså ju mer omedgörlig du verkar, desto mindre chans att få pröva på ett normalt jobb på den "fria arbetsmarknaden". Verkar man totalt rigid och samarbetsovillig, passar man ingenstans.

Så låtsas också förklara att du t ex inte klarar av stressiga men monotona arbetsuppgifter, däremot mer kvalificerade uppgifter men i din egen takt. Ev kan du också trycka på att du inte vill ha något fikaumgänge och socialt prat, så att du passar bättre på ett mer AS-anpassat jobb som Left is right.

Jag vet inte hur dina kontakter med AF och andra myndigheter har sett ut, men dem jag har träffat har krävt att man varit bestämd.
Under en lång tid så vågade jag inte säga nej, utan gjorde som jag blev tillsagd.
Detta ledde till att jag var på många praktikplatser där jag inte trivdes och hamnade så djupt i en depression att jag försökte ta livet av mig.
Min attityd gentemot måndighetspersoner har jag alltså för att skydda mig från fler självmordsförsök. Bemöts jag bra och får en handläggare som lyssnar på mig, så kommer jag självklart vara trevlig tillbaka.
Och mina åsikter om Samhall är inte så mycket fördomar i mina ögon, jag har hört många historier från personer som varit där. Både när det gäller arbetsuppgifter och vilka människor som jobbar där.
Vissa personer har blivit mobbade, andra säger att dem får jobba i exakt samma takt, och i vissa fall även i en högre takt, som i ett "vanligt" arbete. Jag ber om ursäkt för om det lät fel. Jag har ingenting emot utvecklingsstörda, men jag skulle inte klara av att jobba med dem, eller att utföra dem monotona arbetsuppgifter man huvudsakligen får jobba med på Samhall.

Sen är Left Is Right uteslutet. Vad jag har förstått så anställer dem i stort sett bara personer med högskoleutbildning inom IT-sektorn och folk med andra åtråvärda utbildningar. Något jag inte har.

nano skrev:Apophis:
Vet du varför det verkar vara någon sorts måste att sätta dig på Samhall?
Det låter ju onekligen som att någon skrivit något eller att folk får ett intryck av att du skulle vara oförmögen att ta ett normalt jobb.
Själv har jag ursvårt att hitta jobb men inga problem att utföra dem, jag har nog tur som gillar att göra något väldigt eftertrakat så de flesta jobb letar upp mig istället.
Jobbigaste jag vet är att skicka en ansökning, däremot går det utmärkt med intervjuerna, de är riktigt roliga för mig, önskar fler kunde gilla intervjuer för det känns skönt.

I min psykologutredning stod det att jag har utmärkta försesättningar att klara av ett normalt jobb så länge det står klart vad jag ska göra, samt att den sociala biten inte ska vara avgörande.
Att AF och andra myndighetspersoner har tjatat så mycket om Samhall är ganska enkelt.
En arbetsförmedlares främsta uppgift idag är inte att förmedla arbete, deras främsta uppgift är att gömma undan arbetslösa i diverse åtgärder och andra nonsenssysselsättningar så att det ser bra ut i deras statistik.
De ville skicka mig till Samhall på grund av att dem då skulle slippa mig snabbt. Jag vill istället hitta ett annat jobb som är anmpassat för mig personligen och där jag också skulle trivas bättre. Sådant tar tid, och det gillar inte AF. Därav allt tjat om Samhall.

Jag ber om ursäkt för den där masspostningen av ett och samma inlägg, min dator är lite långsam idag.

Debbido skrev:Jag håller med föregående talare om att det kan vara bättre att göra ett studiebesök på Samhall än att skrika NEJ! till handläggare. Men sedan säga nej ändå.

Men bekymret är också Samhalls alla avknoppningar, företagen som utnyttjar lönebidragare och som handikappade personer hänvisas till. Att neka också till dessa jobb är svårare, för då blir du utstraffad.

Det jag försöker, som inofficiell godeman åt min son är att hålla koll på alla de där söka-jobb-sajterna som ger sig ut för att redovisa ALLA tillgängliga jobb just nu. Sedan gäller det att hur autistisk man än är glömma bort att man är autistisk och gå till jobbintervju hos dem som kan erbjuda normala jobb med normal lön. Lönebidraget kan fungera som lockbete!

Den som försöker övervinna sig själv och tror att mirakel är möjliga samt tror på "empowerment" har en chans att ta sig någonstans.

Att överlämna sitt lilla, sjuka, svaga jag i händerna på AF:s handikappsektion är lämpligt endast om man verkligen inte tror på att man kan klara ett heltidsjobb med någorlunda utmanande uppgifter.

Innan sonen bestämde sig för att ta makten över sitt liv bollades han runt mellan olika utsugarfirmor och levde på socialbidrag medan han fick nåden att arbetspröva hos Vampyrbolaget.

Att kämpa eller inte kämpa, det är frågan. Samhall eller inte Samhall? Svaret är beroende av din intelligenskvot, viljestyrka, ambitionsnivå och förmåga att utstå monotoni, fattigdom och förnedring.

Själv har jag haft vanliga jobb tills jag sjukpensionerades p g a reumatism. Jag arbetade i många år på ett statligt verk där stress inte existerade och det var gott om handikappade som var anställda där, med normal lön. Men det var då det...nu är de stressfria jobben borta.

Det bästa är ju dock att i kraft av sin pålästhet och vältalighet aldrig behöva sätta foten där. Skäms inte för att lite lagom försiktigt dammsuga släkt och bekantskapskretsen i jakt på något passande arbete åt sonen om han inte har något.

Vad gäller lönebidragen så tror jag att de snedvrider massa saker. (Jag kan inte speciellt mycket om ekonomi, men jag försöker ändå och får väl hoppas på att någon mera kunnig person på forumet kan korrigera mig.)

Låt oss för argumentets skull anta att den totala lönekostnaden per mantimme på ett företag är 100 kronor. Företaget betalar 50 kronor och får 50 kronor i lönebidrag. Alltså betalar företaget ut en månadslön på bara 8000 kronor före skatt, medans den totala lönen är 16000 kronor före skatt.

Det gör att när företagets ledning mer eller mindre medvetet frågar sig hur mycket de anställda är värda så ser de på vad de betalar, medans om de anställda konstrar så visar de på den totala lönen.

Hade lönekostnaderna varit 50 kronor i timmen och inte en krona mer så hade det varit en betydligt rakare och snabbare orsak-verkankedja. Låga löner medför låg lojalitet, vilket medför hög personalomsättning, vilket medför ökade kostnader för företaget då det ständigt måste grundutbilda folk och ständigt utsätter sig för extra riskkostnader. (Opportunity cost heter det på engelska. Inte ens en person med multipla examina med toppbetyg är produktiv från första sekunden på det nya arbetet. Även sådana personer blir sparkade.)

Så om företagsledningen är rationell så försöker den att behandla alla anställda så väl som möjligt, just för att minska extrakostnaderna.

EDIT: Och givetvis så innebär lönebidraget att företaget förlorar en del av incitamenten för att öka lönerna för personalen. I mitt hypotetiska exempel så ökar lönerna med 100% i ett slag utan att företaget behöver betala något, medans i verkliga livet så kan löneökningar vara några procent här och där.

Samhället i stort förlorar även på det, då företaget även förlorar en del av incitamenten för att öka vinsterna.

Själv så vet jag inte vad jag kommer att göra. Om jag får något lagom lättsamt arbete som t.ex. textkollare och får lönebidrag för det så skulle jag inte protestera, även om jag vet att det i stort är fel, eller profylax för ett felaktigt system.

P.S. Vad som är lättsamt är relativt. En person med downs syndrom kanske är värsta ässet som sugrörsförpackare, medans tanken på att granska en ytterst lättläst text fyller honom med nattsvart ångest.

Proffe Slimp:

Hej! Jag försökte verkligen sätt mig in i din tankegång, men dessvärre lyckades jag inte riktigt. Du är alltså negativ till lönebidrag? Du ser en mängd faror med det medan jag själv ser det som det enda vettiga Arbetsförmedlingen bjudit på, förutom en yrkesinriktad kurs för funktionshindrade.

När sonen insåg att det fanns särskilda "lönebidragsjobb", som AF försökte knuffa in honom i och att de inte tänkte hjälpa honom till ett alldeles vanligt jobb som billackerare tog han saken i egna händer: ringde upp annonsören, stämde träff och visade upp sin förmåga att slipa en bil slätare än en babyrumpa. Arbetsgivaren gav honom en chans beroende på uppvisad kompetens MEN att grabben dessutom var så billig att anställa måste ha underlättat anställningsbeslutet. Eftersom han kostade så lite kunde han, som nybörjare, få göra en del fel utan att bli avskedad.

När han nu måste bryta upp p g a allergi och även söka arbeten som han inte är riktigt kvalificerad för, men skulle kunna bli, genom att gå som lärling ett tag DÅ blir däremot lönebidraget ett väldigt viktigt lockbete för att få något företag att nappa på erbjudandet; en händig lärling som kostar väldigt lite att lära upp.

Då jag jobbar som självutnämnd godeman, coach, sekreterare åt sonen så kommer mitt upplägg när jag skriver ansökningshandlingar vara att skylla lönebidraget på dyslexi (lättare att greppa än autism) och att erbjuda en ambitiös, duktig lärling till EXTRAPRIS, dvs lönebidrag.
AF backar upp vid ev. positivt svar genom höja lönebidraget från 70 till 80 %. Min kontakt på AF tycker att detta är en bra strategi.

Under 3 års tid steg sonens lön från 17 000 till 20 000 kr, m a o diskriminerades han inte alls utan hade en normal löneutveckling som nybörjare inom ett yrke.

Det finns ett liv bortom Samhall och dess avknoppningar...ett mera normalt liv, med lönebidraget som stöd. Det enda felaktiga med lönebidraget är att personer med autism har en ojämn begåvning. Ifråga om taktil begåvning ligger min son tre ggr över riskgenomsnittet, är alltså bättre på hantverk än medel, inte sämre. Lönebidraget är m a o på vissa sätt överflödigt, men han behöver det för att ta sig över muren av fördomar mot sådana som har annorlunda mimik, kroppsspråk, tal och andra autistiska symptom.

Ursäkta att jag tog så lång tid på mig att svara, missade ditt svar helt enkelt.

Det jag menar är att lönebidrag kan vara bra för individen men är inte bra för samhället i stort och inte för individen i det långa loppet.

Man får inte heller glömma bort att lönekostnader i form av dolda skatter är mycket höga. Lönebidraget är bara ett sätt att mildra den snedvridande effekten av höga lönekostnader.)

Jag kan inte uttala mig i detalj om din son, men utifrån det du har skrivit så skulle jag kunna tänka mig att man börjar med en lägre lön tills dess att han har blivit varm i kläderna. Vad gäller hans knepighet så måste alla inte pyssla med kundkontakter. En lösning skulle kunna vara att man ustser en "underofficer" åt honom som är länken mellan honom och resten av företaget. (Inte så att han skall hållas isolerad, utan någon som t.ex. kan sätta stopp för de som tror att han är en alltiallo man kan hunsa bara för att han har AS.)

Kunskap sitter inte i kundkontakter
Om man inte är säljare då.

Nej, alla varken kan eller vill bli säljare.

Jag menar att ibland så kan det vara bra att med vissa anställda så nöjer man sig inte med att de by default inte sköter kundkontakter, utan att man har en uttalad policy att de skall hållas borta från kunderna då de är så knepiga att de kan skrämma bort dom.

Archpsyche skrev:Diagnosen är ganska ointressant. Det väsentliga är funktionsnivån, eftersom den styr arbetsförmågan. Så länge det finns något arbete på arbetsmarknaden som du skulle kunna klara att fullgöra på heltid, inklusive med anpassning som på t.ex. Samhall, så ska du inte ha sjukpension.

Sedan tänjer man lite på det utifrån totalsituation med ålder, om det finns vissa moment som är särskilt besvärande etc. Det finns ett vis mått av subjektivitet här. I princip avgörs det av hur bra intyget är.

/Från en som jobbar med dessa frågor som läkare. Skriver underlag för sjukskrivning och pension varenda arbetsdag. Tur att jag klarar monotona sysslor.

Samhall anställer inga funktionshindrade längre. Samhall är idag ett service- och bemanningsföretag och för dessa jobb krävs det frisk personal.



Moderator Alien: Lade in citat och flyttade detta och följande inlägg från denna tråd: ratt-till-deltid-t29259.html

kullan skrev:Samhall anställer inga funktionshindrade längre. Samhall är idag ett service och bemanningsföretag och för dessa jobb krävs det frisk personal.

Mja, det där stämmer väl ändå inte riktigt. Gå till närmaste IKEA och spana in Samhallpersonalen där. Inte direkt ett tvärsnitt av befolkningen.

Eller kolla vad de själva skriver på hemsidan.
http://samhall.se/Om-Samhall/Valkommen-till-Samhall/

Jag har själv jobbat inom Samhall så jag vet. Samhall i Dalarna tex. Anställer numera friska personer för att dom ska kunna utföra dom jobb som Samhall får kontrakt på. Vad som står på deras hemsida är rena skitsnacket.

kullan skrev:Jag har själv jobbat inom Samhall så jag vet. Samhall i Dalarna tex. Anställer numera friska personer för att dom ska kunna utföra dom jobb som Samhall får kontrakt på. Vad som står på deras hemsida är rena skitsnacket.

Och jag skickar dit folk med funktionshinder som får jobb där, men inte på något annat ställe. Dessutom tror jag inte på konspirationsteorier, så om en statlig myndighet eller statligt företag skriver såhär på sin hemsida, så ljuger de nog inte avsiktligt.

"Vårt kärnuppdrag är att skapa utvecklande arbeten åt personer med olika funktionsnedsättningar och vi lyckas genom att matcha rätt person till rätt arbete i konkurrensutsatta kunduppdrag"

Källa: länken ovan.

Därmed inte sagt att de inte anställer folk utan funtionshinder OCKSÅ. De handlar om vilken funktionsnivå som de bedömer att uppdraget kräver.

Enligt min arbetsförmedling är väntetiden för ett jobb på Samhall flera år, ev. kortare vikariat inom städ kunde hon ordna.

Kattpappa skrev:Enligt min arbetsförmedling är väntetiden för ett jobb på Samhall flera år, ev. kortare vikariat inom städ kunde hon ordna.

Ett jobb inom Samhall är inget att sträva efter. Jag har varit anställd inom det och har jag aldrig mått dåligt förr så mådde jag uselt. Det var ett sabla kaos hela tiden och det fanns inget spår av någon arbetsro öht. Dålig arbetsledning som hade dålig koll på det mesta. Jag flydde i panik därifrån kan jag säga.