Jag läste också Dante-böckerna, och minns att jag tyckte att de var väldigt roliga. Jag har laddat ner några stycken, men är nästan rädd för att läsa dem igen. Jag misstänker starkt att jag skulle bli besviken snarare än att få en nostalgikick.

Jag läste en del hästböcker också. Annika-serien, som hade röda bokryggar, är rätt bedrövliga med vuxna ögon (dåligt skrivna), medan Nan Inger (beiga ryggar, Rabén & Sjögren) fortfarande fungerar, fast på ett annat sätt. Bra barn/ungdomsböcker fungerar ofta för vuxna också, fast man kanske ser lite andra saker.

Enid Blyton slukade jag som barn, mest Fem-böckerna och Äventyrens [olika titlar]. Redan då såg jag hur människor ofta bedömdes olika baserat på rikedom och hudfärg, men läste vidare och levde med i det hela utan problem. Jag tycker inte att de (eller andra böcker) ska skrivas om. Det är historieförfalskning. Visst, lägg till en not om att det var andra tider då, men ändra inte i texten, tack.

Jag tyckte också att det var spännande med George som inte ville uppföra sig som man skulle som flicka - och därför kanske behövde säga att hon ville vara pojke? Eller att hon faktiskt ville vara pojke? Sen hade jag delade känslor för Anne, som ofta var så mild ("flickig"), men faktiskt kunde tappa humöret och säga till ibland.

Jag läste för övrigt någonstans, apropå hästböcker, att Jill-böckerna nu kan ges ut igen efter att ha suttit fast i upphovsrättstrassel i många år. Och att de också ska rensas för att fungera i dagens samhälle...

melly skrev:Sen hade jag delade känslor för Anne, som ofta var så mild ("flickig"), men faktiskt kunde tappa humöret och säga till ibland.

Jag kan då inte alls minnas Anne på Grönkulla som "mild".
Det stämmer nog bättre in på hennes väninna Diana.

Jag tror melly syftar på den husliga Anne i Fem-böckerna.

Läsa ett verk efter författaren skulle jag skrivit tidigare, att boken kan tala för sig själv.

Sedan finns en annan bokserie av Blyton där en av personerna kallas Fatty för att han är fet. Samtidigt är han gängets hjärna. Har alla utom två av någon anledning.

Alien skrev:Jag tror melly syftar på den husliga Anne i Fem-böckerna.

Det är nog troligast, nu när du säger det.

Jag undrar om det finns barn nu som läser böcker? Jag tror att de bara läser kommentarer på instagram och sådant nu. Inga böcker. Alla barn jag ser gå runt och stirrar på en telefon hela tiden.

Skogkatt skrev:Jag undrar om det finns barn nu som läser böcker? Jag tror att de bara läser kommentarer på instagram och sådant nu. Inga böcker. Alla barn jag ser gå runt och stirrar på en telefon hela tiden.

Klart det finns. Sedan läser de ibland böcker i telefonen med, så det duger nog inte.

Det finns ju boktips på Tiktok, Booktok.

DN Kultur 2023-08-15 skrev:Hon var lärare i Värnamo när hennes 14-åriga dotter visade henne Booktok första gången. Jessica Petkovic Torrejon hade då förgäves försökt få sina barn att läsa i flera års tid.

– Jag såg till att det alltid fanns böcker hemma, sådant jag trodde att de skulle tycka om, men läsningen blev aldrig lustfylld. Det var först när min dotter upptäckte Booktok som hon själv började intressera sig för böcker.

Plötsligt gjorde dottern listor och önskade sig böcker.

https://www.dn.se/kultur/sa-far-tiktok- ... okhandeln/

Men det var inte några klassiker de läste utan amerikanska författare av romance och fantasy, ofta på engelska. De ville inte vänta på den svenska översättningarna.

Att organisera sin bokhylla, att tabba och färgmarkera böcker efter känslorna man drabbades av under läsningen, att drömma ihop rollbesättningar till filmatiseringar av böcker blev – för att tala med vuxenvärldens vokabulär – klickraketer.

– Jag tror att en viktig förklaring till att Booktok blivit så populärt är att de som gör innehållet är tjejer som unga Tiktokanvändare lätt kan identifiera sig med, och de pratar om känslorna som böcker väcker snarare än recenserar dem.
---
Författarna Colleen Hoover, Taylor Jenkins Reid, Sarah J Mass och Ana Huang är några av fixstjärnorna.

– När jag började på bokhandeln var det sällan någon under 40 år kom in över huvud taget. Nu har vi nästan alltid unga människor här, och de går direkt till vår Booktokhylla och vill bara läsa på engelska. Den här sommaren har vi sålt hur mycket som helst av Ana Huangs ”Twisted love”-serie, den tar slut direkt.

Jag läser också engelska böcker på engelska numera. Som barn var det översättningar som gällde.

Och på grund av den här tråden har jag just börjat läsa om den första Fem-boken, efter många år. Nu på engelska: Five on a Treasure Island. Det är originaltexten - jag skulle inte vilja läsa en uppstädad version.

Enid Blyton har något som många författare saknar, även sådana som jag annars tycker är bra. Hon fångar intresset direkt. Inte för att det händer något speciellt, men det blir (för mig, ska sägas) lätt att genast gå in och leva i hennes bokvärld.

Iris Murdoch, som förstås är en helt annan sorts författare (och knappast inriktad på ungdomar), har samma förmåga. Bara för att nämna en till.

Och jodå, jag syftade på milda Anne i Fem-böckerna, inte Anne på Grönkulla. De böckerna har jag faktiskt aldrig läst.

Lite intressant också, när det gäller relationen mellan barn och föräldrar, att Fem-boken börjar med att barnen får veta att de inte får tillbringa det här lovet med sina föräldrar. Det verkar inte bekomma dem alls, utan de ser fram emot att skeppas iväg till släktingar de inte känner sedan tidigare, inklusive kusinen Georgina (som förstås är George).

Alien skrev:Men det var inte några klassiker de läste utan amerikanska författare av romance och fantasy, ofta på engelska. De ville inte vänta på den svenska översättningarna.

Min brors unge läser fantasy fanfiction på engelska och började när hon var 10.

Kidzi skrev:Sedan finns en annan bokserie av Blyton där en av personerna kallas Fatty för att han är fet.

Den serien är bättre än Fem-böckerna tycker jag.

Ja, Blytons böcker är påfallande föräldrafria. Antingen utspelar de sig på internatskolor där allt händer mellan barnen och de enda vuxna är lärarna. Eller så utspelar sig de på loven (annars går barnen i internatskolan) där föräldrarna också är mystiskt frånvarande. Barnen är ute på utflykter med matsäck el annars ivägskeppade någonstans. Barnen saknar inte föräldrarna, varken som sällskap el skydd. De klarar sig själva inkl att överlista bovar.

De frånvarande föräldrarna verkar vara en förutsättning för alla spännande äventyr, de kapabla barnen klarar sig utan dem. Föräldrar skulle bara vara ivägen och hindra dem från att sticka iväg på bovjakt. Ja, de frånvarande föräldrarna är en förutsättning för intrigerna. Men jag kan inte låta bli att tänka att det var Blytons idealbarn; de besvärar inte sina föräldrar.

När det gäller Femböckerna så är hunden det enda stöd barnen behöver. Julian är ledaren, Dick är hans trogne drabant, Anne är den husliga, snälla och räddhågade och Georgie är rebellen. Julian försöker uppfostra henne, hon är en flicka hur mycket hon än låtsas vara en en pojke. Könsrollerna är huggna i sten. Varken Georgie el någon annan kommer på tanken att man kan leva ett lika intressant och aktivt liv som flicka. Georgie blir alltid lika glad när någon tar henne för en pojke.

Även i mer klassiska barnböcker så är barnen ofta föräldrafria el åtminstone moderlösa. En mor skulle förstås ha mer kontroll över att barnen inte beger sig för långt hemifrån och få mer el mindre olämpliga vänner.

Anne på Grönkulla är ett föräldralöst barn som av misstag hamnar hos Marilla och hennes bror Matthew på Grönkulla. Marilla är rätt sträng och Anne får kämpa för att bli accepterad och älskad. Kulla-Gulla är också föräldralös även om hon hittar en rik morfar men i början är hon ett fattigt barnhemsbarn som arbetar som oavlönad piga hos fattiga familjer.

I en av de allra äldsta klassikerna Unga kvinnor (1868) lever dock de fyra systrarnas föräldrar. Fadern som är präst är dock rätt frånvarande i den första boken, eftersom han arbetar som "krigspräst" under amerikanska inbördeskriget. Som närmsta granne har de en trevlig pojke som också är föräldralös och bor hos sin farfar. Den boken har filmatiserats flera gånger, senast år 2019.

Min favoritserie som barn och tonåring var C S Lewis Narnia-böcker, den läste jag många gånger, även som vuxen. Jag läste också hans fantasy-trilogi för vuxna. Kulla-Gulla var helt okej, men inget jag läste om. Jag gick till Stadsbiblioteket och lånade alla Sherlock Holmes-böcker och nån gammal översättning av både De tre musketörerna och Robin Hood (många böcker i båda serierna).

Självklart slukade jag också mammas och pappas gamla Wahlströmsböcker, både röda och gröna. Fast Biggles och indianböcker var tråkiga.
Andra favoriter var Mikael Endes Momo eller kampen om tiden och Den oändliga historien, och Sagan om ringen.Och så läste jag syrrans hästböcker i smyg (de var pinsamma att läsa av nån anledning).

Mina barn har också tyckt om Narnia-böckerna. Men storfavoriten har varit John Flanagans serier Broderband och Spejarens lärling. De har också slukat Horowitz serie om tonårsspionen Alex Rider.

Min lilla sladdis, 11 år, läser nog mest av mina barn. Senaste böckerna var Eragon, Hunger games, en biografi om en surfande tonåring som blev av med armen i en hajattack. Nu läser hon nån "framtidsserie" där större delen av England är översvämmat (pga klimatförändringar) och härjat av pirater.

Mina barn är kanske inte typiska, men jag känner inte igen bilden av barn och ungdomar som bara sitter med mobilen hela tiden.

Jag läste några Fem-böcker men de som gjort störst intryck var C.S.Foresters Hornblower-serien. Det väckte intresse för den periodens historia och segelfartyg, vilket i sin tur ledde till att jag läste allt jag kom åt om Myteriet på Bounty bla en skildring av den förste personen som gick i land på Pitcairn och träffade den siste överlevaren från myteriet.

Solblomma skrev: en biografi om en surfande tonåring som blev av med armen i en hajattack.

Såg filmen som var bra, gissar att boken är ännu bättre

Chilehead skrev:Jag läste några Fem-böcker men de som gjort störst intryck var C.S.Foresters Hornblower-serien. Det väckte intresse för den periodens historia och segelfartyg,

Samma här.
Har läst hela Hornblower-serien och några av hans andra böcker.

Om du inte läst "Trafalgar - Biografi över ett sjöslag" av Roy Adkins så gör det. Fantastisk bok.

Jag har nog läst mycket som barn, men man minns ju inte allt. Var det en serie minns man den kanske tydligare.

Dagobert skrev:

Chilehead skrev:Jag läste några Fem-böcker men de som gjort störst intryck var C.S.Foresters Hornblower-serien. Det väckte intresse för den periodens historia och segelfartyg,

Samma här.
Har läst hela Hornblower-serien och några av hans andra böcker.

Om du inte läst "Trafalgar - Biografi över ett sjöslag" av Roy Adkins så gör det. Fantastisk bok.

ska definitivt kolla upp den

Inspirerad av tråden har jag lyssnat på Fem-boken "Five go off to camp" av Enid Blyton (1948).
Den svenska titeln är mer lockande: "Fem stoppar spöktåget".

När jag var 7 år var det den mest spännande bok jag läst!
Kul att nu försöka föreställa sig hur jag upplevde den då.

Nu lyssnade jag på den engelska versionen på Legimus. Bra läst, trivsam engelska.
Den är garanterat inte PK, tror nog det var originalutgåvan.


Chilehead, "Trafalgar" finns också som talbok
https://www.legimus.se/bok/?librisId=k3wwrjlw4jld75c
Det blir min nästa bok, det var flera år sedan jag läste den.
Det finns en bok till som heter Trafalgar nånting på Legimus, men den vet jag inget om.

Alien skrev:I en av de allra äldsta klassikerna Unga kvinnor (1868) lever dock de fyra systrarnas föräldrar. Fadern som är präst är dock rätt frånvarande i den första boken, eftersom han arbetar som "krigspräst" under amerikanska inbördeskriget. Som närmsta granne har de en trevlig pojke som också är föräldralös och bor hos sin farfar. Den boken har filmatiserats flera gånger, senast år 2019.

Spoiler: visa

Men jag tyckte alltid att Laurie skulle gift sig med Jo istf Amy. I stället blir Jo gift med en gammal professor. En sån oromantisk klimax.

Redan när boken var ny ville de flesta läsarna att Jo skulle gifta sig med Laurie.
Det var dock så att författaren Louisa May Alcott vägrade gå med på det av någon anledning.
Men hon blev ändå tvungen att gifta bort Jo för att få ett lyckligt slut enligt tidsandan.
Det blev då nödvändigt för den här professorn att komma in i bilden.

Dagobert skrev:

Chilehead skrev:Jag läste några Fem-böcker men de som gjort störst intryck var C.S.Foresters Hornblower-serien. Det väckte intresse för den periodens historia och segelfartyg,

Samma här.
Har läst hela Hornblower-serien och några av hans andra böcker.

Utspelar sig under Napoleon-krigen.

OBS! För den som inte läst böckerna:
Hornblowerböckerna är något helt annat än tv-serien Hornblower. Läs böckerna!

Tv-serien bygger visserligen på några av CS Foresters böcker om Hornblower, men man har gjort massor av ändringar. Nästan alla ändringar är orealistiska, vilket gör tv-serien löjlig och barnanpassad i jämförelse. Även om den är visuellt mycket snyggt gjord.

Tv-makarna har hittat på långa stycken som inte finns i böckerna, och tagit bort mycket som fanns. Idiotiskt att försöka förbättra ett så bra grundmaterial.

I tv-serien finns knappt något om segelfartygens manövrering heller.
Läs böckerna och googla på uttryck du inte känner till så du förstår.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Horatio_Hornblower

vet inte vem du svarade men jag har 10 av de 11 böckerna och läst samtliga 11 flera gånger sen sent 80-tal.

Har även hela serien Aubrey/Maturin böckerna på engelska (20 + 1 ej avslutat) Man gjorde en egendomlig, visserligen grymt bra, film i Master and Commander. Filmen är en misch masch av saker från åtminstone 2 olika böcker. Så jag har rätt så bra insikt i terminologin både på svenska som i engelska.

Att skjuta en samtidig bredsida är effektivt, ibland. Andra gånger är det bättre med en "kedjeskjutning" t ex vid rörelse då man kan koncentrera på ett mycket mindre yta och åsamka större skada. Samtidigt så kan en simultan bredsida göra mer skada på eget skepp om den redan är skadad

Furienna skrev:

Alien skrev:I en av de allra äldsta klassikerna Unga kvinnor (1868) lever dock de fyra systrarnas föräldrar. Fadern som är präst är dock rätt frånvarande i den första boken, eftersom han arbetar som "krigspräst" under amerikanska inbördeskriget. Som närmsta granne har de en trevlig pojke som också är föräldralös och bor hos sin farfar. Den boken har filmatiserats flera gånger, senast år 2019.

Spoiler: visa

Men jag tyckte alltid att Laurie skulle gift sig med Jo istf Amy. I stället blir Jo gift med en gammal professor. En sån oromantisk klimax.

Redan när boken var ny ville de flesta läsarna att Jo skulle gifta sig med Laurie.
Det var dock så att författaren Louisa May Alcott vägrade gå med på det av någon anledning.
Men hon blev ändå tvungen att gifta bort Jo för att få ett lyckligt slut enligt tidsandan.
Det blev då nödvändigt för den här professorn att komma in i bilden.

Ja, ett lyckligt slut innebar gifermål för hjältinnan förr i tiden.

Louisa Alcott gifte sig ju aldrig och boken är inspirerad av hennes och hennes systrars uppväxt. Jo är förstås ett porträtt av Louisa själv. I motsats till Jo i boken var hon närmare 30 år när inbördeskriget bröt ut och tog arbete som sjuksköterska i kriget. Men snart blev hon allvarligt sjuk och måste sluta. Men det blev en bok, Hospital Sketches.