Ska det vara på ett sätt så ska det ju vara så, inte på något annat vis, punkt slut.

Jag gjorde liksom Peter en sk egenanmälan till Karolinska. Genom denna placerades jag i kö och jag kontaktade vårdgarantienheten på utsatt datum. Och fick svaret att jag kunde räkna med tre års väntetid.

Efter alltför många sjukskrivningar sista åren och flera depressioner, hade jag inget annat val kände jag, än att göra en privat utredning (lyckligtvis hade jag den ekonomiska möjligheten). Utredningen var bra och noggrant utförd och efter några veckor fick jag resultatet och diagnoserna AS och ADHD.

Så för en liten tid sedan blev jag plötsligt uppringd av en psykolog som sade sig arbeta för ett utredningsteam anlitat av landstinget. Plötsligt hade vårdgarantin trätt in fick jag höra, och den treåriga väntetiden hade reducerats till 13 månader. Jag har nu kompletterat min tidigare utredning med diverse ytterligare tester och fått min privata utredning bekräftad med samma diagnoser som resultat.

Jag ångrar inte att jag gjorde min utredning privat, jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte fått rätsida på allting just då, jag hade nog inte kunnat vänta så mycket längre än jag gjorde. Men det hade ju varit trevligt med lite information om att väntetiden skulle bli så mycket kortare än jag först informerades om. Dessvärre är det tydligt att just bristen på information är ett stort problem i de här sammanhangen. Det gäller att vara påläst och på hugget om man vill ha hjälp.

Varmt lycka till med din utredning Marre!

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:

Peter skrev:
Japp. Detta är väldigt viktigt. Se också till att de noterar dagen då din första vårdkontakt gjordes (tex om du självanmälde dig till utredning eller gick till din husläkare som remitterade) för det är den dagen som skall vara dag 0 och inte den dag då du anmäler dig till vårdgarantikansliet.

Det de sagt till mig är dag ett är nån nån tagit emot anmälan och skrivit in en i kö, på en utredningsenhet eller psyk.mottagning. Det kan säkert råda olika uppfattningar om det, det tycks ju göra det om det mesta. Jag fick vänta i två år innan jag fick min utredning via Vårdgarantin.

För mig tog det ungefär 1,5 år. Det datum vårdgarantienheten skrev upp för mig (två gånger, för de hade fipplat bort mig emellan) var det datum jag självanmälde mig till Karolinska sjukhusets neuropsykiatriska avdelning. Innan jag fick utredningen hade jag dessutom blivit remitterad två gånger av olika läkare, men det var min självanmälan som satte tidpunkten. Vad jag menar är att det må vara olika, men man skall vara medveten om vad som är möjligt och påtala detta, så att man inte bara accepterar vad just den tjänsteman som råkar sitta vid telefonen när man ringer godtyckligt känner för. Jag misstänker att reglerna är sådana att det datum som gäller är det datum man ansöker om att få ställas i kö. Detta blir i praktiken det datum man gör en självanmälan alternativt det datum en läkare skriver en remiss om utredning.

Jag tycker själv det du säger borde gälla, men det gjorde inte det i mitt fall. Jag fick remiss av läkare på psyk men hon fick inte ställa mig i kö, det gjorde en "köansvarig" som det tog en jädra tid att få tid till...

Säkert sägs det olika beroende på vem som svarar, vad den vet, om den fått kaffe den dagen osv. Så sas det till mig och jag ifrågasatte inte det, för jag orkade inte läsa nån lagtext just då.

Hemskt med sån godtycklighet, i största allmänhet.

Skulle vara kul att börja rensa upp i det där träsket, skulle vara bra med supporten av något företag för detta, kanske kunde ta mitt eget framtida företag

Spontant tänker jag mig att man letar reda på typ 6 pers som hittar folk som sitter i dessa köer och sedan håller man koll på vad som händer med dessa personers uppdrag (utan kostnad) och man anlitar en advokat och tillsammans med denne ser till att samtliga lagar följs

Skulle tippa på att man kommer o komma fram till det finns för få psykologer anställda av landstinget, får väl erbjuda dem jobb i landstinget då
Annars lär det inte bli tillräckligt men psykologer.
Gäller antagligen överallt där det är för lite med folk.

Någon sade också att behovet av vård är omättligt och man inte kan ta allt över skattsedeln.
Det tror jag helt enkelt inte på, så fort man är sjuk så ska det bli via skattsedeln imho, de flesta vill nog göra saker, det är nog ganska få som vill tillbringa mycket tid på sjukhus.

Läste att det skall bli lättare att ta från folk läkarlegitimation och att det skall ställas högre krav för att bli ST samtidigt som läkarprogrammen inte hinner utbilda folk nog för att fylla läkarbristen som redan finns... världen är skum. Jag förstår tanken, men det känns också litet motsägelsefullt.

Jag är trött på större krav hit och hårdare straff dit. Sluta stressa folk istället, så de får tid att göra det de valt att ägna sina liv åt ordentligt.

Peter skrev:

nano skrev:Trodde annars att vårdarantin var något som sköttes automatiskt, menar du att man måste säga till det där vårdgarantikansliet för att något ska hända?

Japp. Detta är väldigt viktigt. Se också till att de noterar dagen då din första vårdkontakt gjordes (tex om du självanmälde dig till utredning eller gick till din husläkare som remitterade) för det är den dagen som skall vara dag 0 och inte den dag då du anmäler dig till vårdgarantikansliet.

Det där var intressant. Jag frågade tidigare om man kan tillgodoräkna sig väntetiden från vårdcentralen, men ingen hade något besked:

tillgodorak ... t7127.html

Anses den första vårdkontakten äga rum först då man personligen infinner sig hos läkaren? Om man först ringer eller mejlar till vårdcentralen i syfte att bli utredd, borde då inte dagen då detta sker räknas som dag 0? Det vore rimligare, tycker jag.