Solblomma skrev:

Själv satsar jag nu på att gå ner några kilon. Läste att perfekta BMI för kvinnor är under 20. Så jag måste tappa ca 6 till 7 kilo.

Min dietist vill att jag ska gå upp 1,5-3,5 kg till, trots att jag nu har bmi 20,0. Man kan inte bara titta på bmi och vikt heller. Andel muskler, fett, mm är lika viktigt. Men generellt sett så är det så att har man en bmi under 18,5 eller över 24,9 finns det en ökad risk för vissa sjukdomar.

Det är nog insidan av ådrorna man bör mäta.

Zima33 skrev:

NormBrytaren skrev:

Solblomma skrev:Hon sa att det forskas en del om det just nu, och det verkar som att de kommer fram till att det kan vara en del av autism hos ca hälften av alla på spektrat. Det är ju bara på forskningsstadiet, men ändå väldigt jobbigt att höra när man kämpar så hårt med att bli frisk!
Jag har också den erfarenheten att mycket skylls på autismen. T ex levde jag med ptsd i över 25 år innan en psykolog kom på tanken att jag kanske hade det. Nu får jag terapi som hjälper, men otroligt dåligt att det skulle ta så lång tid.

Jag mötte en tjej en gång som hade blivit feldiagnostiserad med asperger och som i stället hade posttraumatiskt stressyndrom. Själv vet jag hur folk ser ner på en när man har asperger och det måste ha vart väldigt jobbigt om man råkar ut för traumatiska upplevelser men ingen tror på en och skyller allt på en diagnos som man inte ens har.

Jag har Aspergers, ADD och PTSD.
Har länge funderat på om de två första diagnoserna är felaktiga och att alla mina problem beror på komplex PTSD.
Komplex PTSD används väl inte så ofta men jag har läst att från 2024 kommer den diagnosen börja användas mer.
Från min första kontakt med vuxenpsyk tog det 7 år att få npf-diagnoserna och 16 år att få PTSD-diagnosen. Den senare fick jag bara tack vare att jag själv tjatade till mig en utredning. Detta trots att jag ända från första kontakten hade uppenbara symtom på PTSD.
Fattar inte hur det kan vara så lätt att få en massa felaktiga diagnoser inom psykiatrin. Det bara strösslas med olika diagnoser.

Var på bedömningssamtal hos psykolog på psyk om PTSD idag. Det är samma mottagning som utredde mig för ASD och ADHD. Fast nu träffade jag en annan psykolog än den som utredde mig då. En man som jag aldrig träffat förut.
Min man var med, för att jag bett honom.
Jag insåg - och sa / att jag delvis tvivlar på diagnosen ASD och kanske även på ADHD. Psykologen svarade att diagnoserna ju beskriver symtom, som delvis överlappar. Att det inte är så lätt.
Jag hade med mig några över tjugo år gamla papper från när jag sökt hjälp tidigare i mitt liv, där det står om trauma.
Besöket varade i 45 minuter och jag fick inte stopp på mig själv, berättade mer än vad jag hade tänkt. Känner mig rätt urlakad nu.
Min man försökte trösta mig efteråt med att psykologen nog ville lära känna mig.
Jag ska dit igen nästa vecka.

Någon skrev:

Zima33 skrev:

NormBrytaren skrev:
Jag mötte en tjej en gång som hade blivit feldiagnostiserad med asperger och som i stället hade posttraumatiskt stressyndrom. Själv vet jag hur folk ser ner på en när man har asperger och det måste ha vart väldigt jobbigt om man råkar ut för traumatiska upplevelser men ingen tror på en och skyller allt på en diagnos som man inte ens har.

Jag har Aspergers, ADD och PTSD.
Har länge funderat på om de två första diagnoserna är felaktiga och att alla mina problem beror på komplex PTSD.
Komplex PTSD används väl inte så ofta men jag har läst att från 2024 kommer den diagnosen börja användas mer.
Från min första kontakt med vuxenpsyk tog det 7 år att få npf-diagnoserna och 16 år att få PTSD-diagnosen. Den senare fick jag bara tack vare att jag själv tjatade till mig en utredning. Detta trots att jag ända från första kontakten hade uppenbara symtom på PTSD.
Fattar inte hur det kan vara så lätt att få en massa felaktiga diagnoser inom psykiatrin. Det bara strösslas med olika diagnoser.

Var på bedömningssamtal hos psykolog på psyk om PTSD idag. Det är samma mottagning som utredde mig för ASD och ADHD. Fast nu träffade jag en annan psykolog än den som utredde mig då. En man som jag aldrig träffat förut.
Min man var med, för att jag bett honom.
Jag insåg - och sa / att jag delvis tvivlar på diagnosen ASD och kanske även på ADHD. Psykologen svarade att diagnoserna ju beskriver symtom, som delvis överlappar. Att det inte är så lätt.
Jag hade med mig några över tjugo år gamla papper från när jag sökt hjälp tidigare i mitt liv, där det står om trauma.
Besöket varade i 45 minuter och jag fick inte stopp på mig själv, berättade mer än vad jag hade tänkt. Känner mig rätt urlakad nu.
Min man försökte trösta mig efteråt med att psykologen nog ville lära känna mig.
Jag ska dit igen nästa vecka.

Har inte varit inloggad på ett tag så har missat ditt svar. Hur har det gått?
Du behöver inte berätta om du inte vill, såklart!

förutom grov OCD och oerhört antisocial personlighet, inga problem lever efter rutin och logik, gör minimum.

väldigt stresskänslig, och har aldrig klarat att sköta ett jobb, inte ens 4 timmar i veckan utan att en stor mängd panikattacker pågår tills jag slutar jobba och börjar vila igen. slutar även sova nästan helt vid minsta tvång. detta är dessutom med maximal medicinering, utan mediciner klarar jag inte ens vardagen utan blir sängliggande flera dygn i veckan, och sover 14 timmar om dagen, och är ändå konstant utmattad.

Stress känslig
Sömnproblem
Socialfobi
Problem med att känna vad kroppen behöver
(Buller) när det konstant hela dagarna och 5 dagar i veckan.
överanalysera det mesta
Lever i typ (moment 22) kan inte leva med meniskor. Men har svårt att vara själv för då tar tankarna över och överanalyserar.

Jag är också extremt stresskänslig, men sömnen är helt ok. För somnade jag sent o sov till 11:00 o var ändå som en zombie hela dagarna, nu somnar jag vid 21:00 o vaknar 04:30 o ser fram emot en ny dag. Jag har dock svårt när det är lite för mycket folk omkring mig.

Sen har jag schizoaffektivt syndrom också, men det var länge sen jag var psykotisk. Depressionen har äntligen släppt, efter 25 år.

Problem att hålla tider, tål inte stress bra, fastnar väldigt lätt i ett transliknande tillstånd när jag pysslar med saker jag gillar som att bygga datorer, blir lätt att jag håller på i timmar och glömmer att jag ska äta och kan få energibrist.