Jag blir oftast väldigt stressad av musik när jag är tillsammans med andra, tror att det blir för mycket intryck att ta in. När jag är själv kan jag bli väldigt berörd på olika sätt av musik, med eller utan sång. Svårt att beskriva det på nåt vettigt sätt, men det är som om ljudet går rakt in i mitt hjärta och producerar olika känslor.
Musik som kommunikation fungerar på ett annat sätt. När min son (som har autism nivå2) spelar munspel berättar han genom musiken om sina känslor. Det är en väldigt stark och fin upplevelse som jag inte får vara med om särskilt ofta.
Det finns ju också musikupplevelser som ger mer eller mindre obehag, t ex skolklasser som sjunger väldigt falskt på skolavslutning. Då vill jag bara därifrån...

Bra musik är magiskt! En del manliga sångare låter som de har en vacker själ som tex James Hetfield och jag kan känna en sån stor tacksamhet att såna människor finns. Bra musik är en stor gåva! Kvinnliga motsvarande känner jag mig stärkt av, de ger mig kraft, som Amy Lee.

Städning kräver swingmusik som Parov Stelar - All Night eller techno på hög volym. Och apropå ingenting så kan Rdos se på All Night videon med Sven Otter dansande och se om det stämmer, som han säger, att all dans är sexuellt. Not. Här är en till med sexigt innehåll Fatboy Slim - Praise You.



Som cirkusfreak skrev att NTs skriver, så har musik burit mig igenom svåra tider. Linkin Park och Poets of the Fall som exempel. Musik har förhöjt stunder i min vardag när jag arbetat. En medioker låt kan ha en instrumentaldel som får mig att stanna upp och bara lyssna och njuta, som i låten 'Your Woman' med White Tower och vad jag tror är en trumpet. Nu senast har det varit en cello som bara fick världen att stanna och mig att njuta. Tyvärr vet jag inte låten.

När jag skulle dra ut visdomständer så fick jag hjälp av lugnande medel och min Sony Walkman med Dire Straits. Tandläkare och blodprovs-tagningsställen är dåliga på att utnyttja musik till att göra den upplevelsen bättre. Idag är det här min go-to gällande soothing -



Texten är viktig för mig, jag vill veta vad de sjunger om. Men jag memorerar texter dåligt. Men jag har sjungit på en låt på jobbet i många år där jag inte vetat vad jag sjunger, sen sjöng en jobbarkompis samma låt och jag frågade henne vilken låt det är och hon sa att hon inte vet, det är låten som du (jag) brukar sjunga sa hon. Då var jag bara tvungen att ta reda på vad jag sjöng på så ofta och det var Israels vinnande Eurovisionsbidrag från 1978 som gjort så stort intryck på mig, Izhar Cohen & The Alfa Beta 'Abanibi'. Det har gått bra att sjunga den låten utan att veta vad jag sjunger

Jag vaknar ofta med en låtfras i huvudet, sen vill jag komma på vad det är för en låt. Både jobbigt och trevligt.

Melodiöst, vemodigt är 99% av min favoritmusik. Jag blir lugn av metal och stressad av klassiskt, generellt sagt. Och som Kahlokatt skriver så kan dålig musik vara oerhört plågsamt. Kicki Danielsson som exempel på det. Men AC/DC får plats på den listan med. Allt pompöst går hem dåligt hos mig.

Jag vill sjunga och dansa med i bra musik, hellre än bra. Jag skulle vilja kunna spela trummor. Primitiv-slags. Lyssnade en gång på en livekoncert i Sthlm med afrikanska trummare och bara korta korta stunder fanns det en rytm, annars var det bara oljud. Det sas sen att det var avancerat trummeri, och tyvärr gick det mig helt över huvudet.

Mitt ex har ett vad jag tror ett absolut gehör, för honom var den mesta musiken plågsamt, han kunde inte tåla ofullkomligt. Katatonia - Sanctitude är nåt som klarade gallringen, liksom Opeth.

Min 7 år äldre storebror lyssnade på 70-talsmusik och jag är så tacksam att jag fått hört den musiken. Utan min bror hade jag haft torftiga 80-talet som barndomsmusik. Tack till mitt ex med för djupdykningarna i det bästa av metal. Carpathian Forest - A Journey Trough the Cold Moors of Svarttjern är dock mitt eget fynd.

Jag gillar musik väldigt mycket. Jag brukar inte bry mig så mycket om texter utan lyssnar mer in på mig vad jag tycker låter bra och är svängigt eller som rör mig.

På jobbet brukar vi har Rix Fm eller liknande på radion. En del musik som spelas där är bra medan andra så dåliga jag kan bli lätt irriterad över dem. En äldre låt som jag inte accepterade i början var Takidas "You Learn". Tyckte speciellt inledningen var så störig men efter en väldigt emotionell händelse (Lång Historia) så får jag världens gåshud och en tår i ögat nu när jag hör den. En annan äldre låt som också ger mig världens gåshud är denna nedan

https://www.youtube.com/watch?v=a2idVI73ais

Stereon hemma brukas sättas på då jag kommer hem. Vad som spelas kan variera från dag till dag men generellt är det mest pop och rock som spelas. På fredagarna då jag städar, sätter jag på nått med taktfast rytm för att komma i gång lättare. Om ja vill koppla av och ha lugn kan något klassiskt fungera bra.

Jag tycker inte om Hip Hop, Rap och Techno. Min granne spelar ofta Rap och röker hasch på sin balkong, Många i området kallar honom för HaschPer (Per är ett fingrerat namn då jag inte vill nämna hans riktiga namn). Jag tycker rap och Hip Hop låter så aggresivt och jobbigt. Den enda artisten i det facket jag kan lyssna på är väl Markoolio. Han är rätt rolig.

En intressant sak är att i min familj är jag den enda som gillar dansband. Dock inte alla, men till exempel Wizex, Barbados, Schytts, Kikki Danielsson snurrar ibland på min stereo. Min pappa har gjort att jag lyssnat mycket på musiken som var aktuell när han var ung. Gillar speciellt Beatles och Rolling Stones men även sådant som Nationalteatern och Peps Blodsband funkar finfint.

Jag gillar filmer också och såklart då filmmusik också. En del är ju klassiker såsom Grease och Saturday Night Fever men jag gillar även Intrumental musik. John Williams, Jerry Goldsmith och James Horner är kompositörer jag har många skivor med. Den senaste filmmusiken jag lyssnat på är den till filmen Chupa. Väldigt emotionellt soundtrack.

Jag lyssnar på olika sätt vid olika tillfällen och humör.

Ibland är det viktigt med text som berör på nåt sätt. Musiken och sång/text måste passa ihop.
Stämmer allt så fylls jag av välbehag och kan rysa till. Musik kan också få mig att bryta ihop och gråta.

Jag gillar sångare/sångerskor med personliga röster. Som man t ex känner igen i en låt man aldrig hört förut.

Ibland räcker det med bakgrundsmusik, med eller utan sång. Vi brukar kalla det "hiss-musik"
Musik är en form av sällskap också för mig. Jag håller mig ganska ensam nuförtiden.

Tror jag lyssnar mer på musik där kvinnor sjunger. Och i princip alla typer av genrer.

Jag älskar musik, jag jobbar med musik och konst på min DV. Jag lyssnar ofta på musik på Spotify, det är så mysigt att lyssna på sin favorit musik. Jag sjunger ofta, på DV är jag med i en xylofonorkester.