Nu verkar det som att även jag också ska få sjukersättning (sjukpension).
Kommer även börja på en daglig verksamhet och fortsätta med min träning.

Känns nedslående just nu, hoppas det kommer gå över när det händer bättre saker i mitt liv igen.

Fretshi skrev:

kiddie skrev:

Teagirl skrev:Oj, jag klarar mig inte utan att gå ut, jag har en inre stress så jag är ute med hundarna ca 4-5 gånger varje dag och sen ofta något mer själv utöver det, ibland är jag bara ute 5-10 minuter vid vissa tillfällen och ibland 60-70 men jag måste bara ut.

Hela min släkt är rastlös. Alla går och går hela tiden. Bara jag som inte gör det. Vet inte vad det är för fel på mig.

Det behöver väl inte vara fel av att inte vara rastlös?
Jag är oftast en rastlös person och då hjälper träning och att göra saker men vissa dagar är jag bara hemma för att vila ut.

Jag mår även bra av att umgås med folk ibland (ensamhetsfobi).

Min rastlöshet är både fysisk och pådriven av stark ångest så visst får jag mycket gjort men det tär på en när man måste slita ut sig totalt för att klara att sitta i soffan en halvtimme i sträck, vet inte om jag klarar särskilt ofta iof förutom om jag inte är väldigt trött eller fullt fokuserad på något så allt omkring försvinner.

Jag lider av min rastlöshet, den är vidrig för jag har som ett hamsterhjul som bara snurrar runt, runt, runt inuti mig.

Ojdå usch.

För mig hjälper träning och meditation samt att skratta.

Jag skulle också säga att jag är en rastlös person som vill göra mycket.

Inga rutiner alls.
Gör det viktigaste bara när jag verkligen måste.
Blänger på datorskärmen.
Tittar till min gamla mamma dagligen.
Äter, sover och tränar dåligt.

Just nu ser det inte så bra ut. Jag går upp på morgonen och har saker som måste göras hela dagen. Men det är bara hårt tråkigt arbete och inget intressant. Så på kvällen är jag trött och lite tom och ledsen. Har gjort det hela sommaren och jag börjar bli riktigt sliten. Behöver en paus eller att göra något annat men fastnar lite.

Min situation är ganska tråkig.

Jag är arbetslös och har gått hemma på a-kassa sen pandemin började.

Jag vaknar äter frukost och dricker kaffe , sätter mig vid datorn en stund , gör lite sysslor , äter lunch framför tv:n , slösurfar på nätet , gör lite sysslor , käkar kvällsmat framför tv:n , går och lägger mig.

Vaknar nästa dag och repeterar samma saker igen.

Utöver det så har jag lite avbrott i vardagen 2 ggr i månaden då jag sysslar med min hobby och ibland kan nån kompis eller släkting komma förbi på en kopp kaffe eller en öl men utöver det så ser dagarna likadana ut

Paladinen skrev:Min situation är ganska tråkig.

Jag är arbetslös och har gått hemma på a-kassa sen pandemin började.

Du har inte funderat på att söka säsongsarbete i Schweiz? Där tjänar du bra, betalar låg skatt och arbetsplatsen kan fixa något boende åt dig. Min bror gjorde det när han var ung numer så bor han där nere permanent gift med en schweiziska och jobbar med samma som du kock.

Den frågan ställer de ofta i vården. Det är ju omöjligt att svara på, min vardag är ju olika varje dag! Det enda som alltid är samma (utom när det är skollov) är att jag går upp 6.10, äter två mackor och dricker en kopp te till frukost och får iväg dottern till skolan.

slackern skrev:

Paladinen skrev:Min situation är ganska tråkig.

Jag är arbetslös och har gått hemma på a-kassa sen pandemin började.

Du har inte funderat på att söka säsongsarbete i Schweiz? Där tjänar du bra, betalar låg skatt och arbetsplatsen kan fixa något boende åt dig. Min bror gjorde det när han var ung numer så bor han där nere permanent gift med en schweiziska och jobbar med samma som du kock.

Behöver man kunna tyska då (allvarlig fråga), eller räcker det med att man kan sin skol-rätoromanska?

nomemorytoday skrev:

slackern skrev:

Paladinen skrev:Min situation är ganska tråkig.

Jag är arbetslös och har gått hemma på a-kassa sen pandemin började.

Du har inte funderat på att söka säsongsarbete i Schweiz? Där tjänar du bra, betalar låg skatt och arbetsplatsen kan fixa något boende åt dig. Min bror gjorde det när han var ung numer så bor han där nere permanent gift med en schweiziska och jobbar med samma som du kock.

Behöver man kunna tyska då (allvarlig fråga), eller räcker det med att man kan sin skol-rätoromanska?

Min bror var inte alls bra på tyska innan han åkte ner dit han lärde sig mer eller mindre på plats. Lustigt att du skulle nämna rätoromanska vilket i och för sig inte är ett tyskt språk utan ett romanskt språk, hur som helst första vändan brorsan var nere i Schweiz så bodde han i Graubünden vilket är den kanton där dom pratar rätoromanska även fast tyskan är det största språket. Brorsan bodde i en liten by där alla var mer eller mindre släkt med alla så alla i byn såg mer eller mindre lika ut.

Det har gått tre år sedan jag startade tråden och så mycket är sig likt. Jag har mina hundar, går kurser vår och höst i olika hundgrenar och däremellan försöker jag i perioder hålla igång någon gång av träning, jag älskar att träna men orken är knapp. Att bara ta mig igenom en dag med att äta och ta hand om hundarna är det jag orkar.

Utöver det har jag mina vårdkontakter. En gång i veckan kommer min fysioterapeut hem till mig både för att minska pressen på mig att klara av att ta mig iväg och för att vi har det mysigt och dricker te och gosar med hundarna. Äntligen har min kontakt på AST-teamet kommit igång igen efter uppehåll på 1,5 år. Det känns bra. Dit går jag en gång i veckan. Har lite flyktig kontakt med suicid-teamet, skulle vara där en gång i veckan eller varannan vecka men den sjuksköterskan har inte tid. Jag måste också gå till psykiatrin varje onsdag och hämta mediciner kl 13 eftersom jag gjorde ett seriöst självmordsförsök igen som jag vågade berätta om. Jag skrev till och med ett brev till mina föräldrar och bad m ursäkt för vad jag gjorde och att jag älskar dom. Det var så skumt att vakna upp utan minnen och hitta mitt självmordsbrev och mycket kom tillbaka då. Nu får jag inte ha mediciner hemma för mer än en vecka.

Så jag äter, promenerar, tränar, har massor kontakt med psykiatrin och äter mediciner. Och ligger i soffan och tittar på youtube och serier.

Knaprar piller i mängder, har ca 60 tabletter per dag fördelat på 18 mediciner plus 2 astmamediciner. Ett vandrande apotek.

Maten är ett helvete, jag svälter mig och sen får jag sådan brist på mat att jag vill äta och äta och det är jag inte van vid. Men maten spökar hela tiden i mitt huvud, kalorier och mängder och vad och särskilda märken och så vidare.

Vill hålla igång träningen igen men då måste jag också få till matbiten så jag orkar.

Så spännande är mitt liv.

Varje dag är vardag. Jag sätter mej vid datorn när jag vaknar och sysselsätter mej ostrukturerat med något hela dagen. Läser, skriver, tittar på nått, spelar nått. Allt i ensamhet och mest för att få tiden att gå. Lagar och äter sen middag, och sen fortsätter det likadant tills det är dags att sova, vilket ibland blir kl 6-7 på morgonen. Brukar sova runt 5-6 timmar och sover alltid bra. Samma sak upprepas varje dag, mest bara med avbrott för att handla mat, och så kommer det förmodligen att fortsätta tills jag dör.

Alla försök att göra något åt det för att skapa förändring brukar bara misslyckas och få mej att må dåligt, och visa att jag inte passar ihop med andra.

Jag är så dysfunktionell att jag varken klarar av att ringa eller prata med främlingar eller åka buss, bland annat, och kommer förmodligen att ta livet av mej själv när jag blir äldre. På ett eller annat sätt. Kanske att jag blir akut sjuk eller nått sånt och inte klarar av att ringa efter en ambulans eller nått helt enkelt, det har redan hänt en gång och då ringde jag till slut mina föräldrar istället, efter att ha lidit och haft så ont att det kändes som jag närsomhelst skulle kunna dö, i 4-5 timmar, och då blev det operation på sjukhuset sen samma dag.

Men vore ok om det slutade så. Nån vård och terapi och mediciner och sånt har jag aldrig haft, och vill heller inte ha. Vill heller inte ha någon kontaktperson eller liknande för har redan testat sånt.

Har sjukersättning o mina dagar är ganska lika varandra.

Går upp runt 04:30 varje dag, vissa dagar kör jag till min praktik på morgonen, annars sitter jag vid datorn hela förmiddagen. Vissa dagar kör jag till min sysselsättning på eftermiddagen. När jag kommer hem sätter jag mig vid datorn igen. Ibland umgås jag med vänner, mest på helgerna.

Går o lägger mig tidigt.

Förr drack jag öl dagligen, var överviktig o sov länge, till typ 10:30. Men det har blivit så mycket bättre sen 2 år tillbaka, så jag kollar på om jag kan börja jobba igen.

Måndagar jobbar jag, och jobbar hela dagen ( möte med oss deltagare ).
Tisdagar är jag ledig. Och har städning och tvätt på agendan. Efter tvätt brukar jag gå på en längre promenad.
Onsdagar jobbar jag kväll. Inför musikperformance eller dylikt så övar vi sånger, eller annat, som dans ( koreografi )
TOrsdag börjar jag en timme senare, och jobbar hela dagen.
Fredagen innehåller studiotid och "öppen scen". På "Öppen scen" så får man framföra en sång eller dansa, eller om man skrivit något eget ( en låt kanske ), så går det oxå bra att spela upp den.

Lördag och söndag brukar jag vara ute och gå rätt så mycket.

Jobbar/Daglig verksamhet ett par dagar i veckan. Den är okej, ger åtminstone lite kontrast i vardagen jämfört med att bara vara hemma. Vaknar runt 6-7 och somnar runt 23 alla dagar i veckan. Blir oftast att jag slår på något avsnitt av Seinfeld på mobilen och ställer på madrassen eller nattduksbordet och tittar lite tills jag börjar somna.
Seinfeld får mig alltid att må bättre. Bästa sitcom:en för mig.

Hemma blir det mest att ta det lugnt. Spela lite, kolla på något TV-Program kanske. Går en promenad. Timmarna och dagarna bara rinner iväg. Känner mig aldrig uttråkad trots att jag inte gör så mycket. Tror det är en ålders grej kanske. Som yngre vart jag uttråkad hela tiden om jag inte hade något att göra. Nu är det bara skönt att inte göra något speciellt.

Har haft flera hobbys tidigare men har blivit lite allmänt livstrött antar jag så dom har
hamnat på hyllan en efter en. Den där hyper-fokusen jag kunde få som yngre när jag blev intresserad av något är borta sen länge. Orkar knappt läsa mer än ett par sidor åt gången även om något är intressant. Känner mig gammal och trött fast jag knappt är medelålders

Mitt liv består i stort sett av att sitta ensam vid datorn dygnet runt, jag gör inget specifikt. Googlar allt jag kan tänka på, mkt wikipedia, mkt youtube. Extremt mkt serier och filmer. Trivs bäst i tystnad, alltså när folk inte pratar.

MEN, jag har en dotter som är 3 år gammal, som jag har flera dagar i veckan, och en hund som jag och mitt ex delar på och har varannan vecka. detta funkar utmärkt för mig, all energi jag har lägger jag på dottern. resten av tiden sitter jag mest och, softar lr vad man ska kalla det. och jag trivs väldigt bra med det dessutom! har varit singel nu i 2 år efter ett 8 år långt förhållande. och det gör all skillnad i världen. mkt rutiner, mkt reflekterande.

men det funkar! jag överlever och klarar att ta hand om min dotter. inte så mkt annat dock. i stort sett inget annat rent av. men jag är gladare än någonsin. det enda som saknas är en tjej att hänga med under helgerna

väldigt tyst, väldigt stressfritt. små rutiner och lugna drag hela tiden. det enda som har visat sig fungera någorlunda

Är helt förvirrad, mobbad av grannar som försöker få mig att flytta.
Men tror jag hellre tar mig av daga.
Vet inte någon stans jag kan flytta utan att fortsatt bli trakasserad.
Känns som hela världen är emot mig.
Har vänt dygnet om helt, sover på dagen.
Förstår dom inte accepterar min autism, dom försöker tvinga mig till saker jag vägrar delta i.
Min Autistiska envishet gör att jag håller på mina rättigheter.
Egentligen vill jag bara vara hjälpsam, men det blir bara fel hela tiden.
Vissa saker vill folk inte veta, så då skiter jag i att försa dela med mig.

jag gör ytterst få saker varje dag. är mkt introvert och stresskänslig så är tvungen att leva så stressfritt och tyst som möjligt. måndag handlar jag, tisdag och torsdag hämtar jag 3årig dotter på dagis, lämnar 9.30 nästa morgon. alla andra dagar i veckan vilar jag dygnet runt, dvs gör ingenting alls, mkt filmer å serier blir det.

nångång varje helg blir även det städa å tvätta. så ja, ganska minimalistiskt liv. har inte råd att göra speciellt mkt med socbidrag, väntar sedan många år på att FK nångång ska godkänna riktig sjukersättning. men lär ta ett gäng år till :p