Hur har ni det med kärleken?
Hur har ni det med kärleken?
Paladinen skrev:Aspisar som inte klarar av att ha en vänskapsrelation med människor och som inte kan bibehålla en relation med sin familj för att det kräver för mycket socialt kan i nästa stund gå och skaffa sig en partner och sedan dela lägenhet/hus med partner och leva ihop 365 dagar om året.
Känns ganska motsägelsefullt det där.
Vid sällsynta tillfällen råkar jag träffa någon jag kommer riktigt bra överens med. Som om vi är på samma våglängd. Det finns något odefinierande som får allt att fungera bra. Och då fungerar det att leva tillsammans. Men det händer inte så ofta.
Hur har ni det med kärleken?
Jag har redan fått en lintott till barn så jag har gjort min plikt och behöver inte bry mig mer om att föra mina gener vidare.
Hur har ni det med kärleken?
Jodå han är här bredvid.
Min älskade man och kanin!
Han bråkar Aldrig, skriker aldrig, säger faktiskt ingenting verbalt tjatar inte, är mjuk, mycket kärleksfull, kräver ingen j-a matlagning eller kött, jag kan stänga in honom i buren om jag lessnar på han!
Min älskade man och kanin!
Han bråkar Aldrig, skriker aldrig, säger faktiskt ingenting verbalt tjatar inte, är mjuk, mycket kärleksfull, kräver ingen j-a matlagning eller kött, jag kan stänga in honom i buren om jag lessnar på han!
Hur har ni det med kärleken?
Alyana skrev:kräver ingen j-a matlagning
Vill bara nämna att jag tror att de flesta inte kräver någon matlagning. Man hoppas bara att någon tycker att det är trevligt att laga mat till någon de bryr sig om. Jag lagade ofta middag, inte för att min partner krävde det, bara för att det var trevligt att göra det för henne.
Hur har ni det med kärleken?
Jag har levt som singel flera år. Fick diagnosen i vuxen ålder och vet liksom inte riktigt hur jag ska kunna leva i relation. Förut har jag alltid anpassat mig fullständigt till partnern, vänt ut och in på mig själv. Resulterat i flera dåliga relationer.
Hur har ni det med kärleken?
Skogkatt skrev:Alyana skrev:kräver ingen j-a matlagning
Vill bara nämna att jag tror att de flesta inte kräver någon matlagning. Man hoppas bara att någon tycker att det är trevligt att laga mat till någon de bryr sig om. Jag lagade ofta middag, inte för att min partner krävde det, bara för att det var trevligt att göra det för henne.
Det gör inte jag!
Hur har ni det med kärleken?
Kärleken är död.. och dessutom mitt självförtroende.
Senaste äventyret slutade med att jag fick veta att personen bara ville ha män som var 1.75m långa och att vi sedan klickade bra spelade ingen roll.
Jag börjar inse att när min varningsklocka ringer över någons förändrade beteende så ska jag reagera istället för att idealisera situationen och avvakta.
Förväntningar och tro & hopp är besvikelsens moder.
Det är ju som en meme att vara både social och autistisk.
Senaste äventyret slutade med att jag fick veta att personen bara ville ha män som var 1.75m långa och att vi sedan klickade bra spelade ingen roll.
Jag börjar inse att när min varningsklocka ringer över någons förändrade beteende så ska jag reagera istället för att idealisera situationen och avvakta.
Förväntningar och tro & hopp är besvikelsens moder.
Det är ju som en meme att vara både social och autistisk.
Hur har ni det med kärleken?
Alyana skrev: jag kan stänga in honom i buren om jag lessnar på han!
Jag tycker inte att du ska stänga in honom i en bur ensam Kaniner är väldigt sociala djur och smarta och mår inte bra när de är ensamma. Det rekommenderas starkt att alltid ha minst 2 kaniner. Om man inte har det bör man spendera mycket tid med kaninen.
Jag vet att jag inte har något med det att göra, det bara lät så sorgligt att vara en ensam kanin i ett bur.
Hur har ni det med kärleken?
Skogkatt skrev:Alyana skrev: jag kan stänga in honom i buren om jag lessnar på han!
Jag tycker inte att du ska stänga in honom i en bur ensam Kaniner är väldigt sociala djur och smarta och mår inte bra när de är ensamma. Det rekommenderas starkt att alltid ha minst 2 kaniner. Om man inte har det bör man spendera mycket tid med kaninen.
Jag vet att jag inte har något med det att göra, det bara lät så sorgligt att vara en ensam kanin i ett bur.
Jag vet mycket väl att det är så.
Faktum är att många min älskade kanin är helt frigående.
Precis som en hund. Dygnet runt.
Men det är bra att ha en bur därför att det kan bli farligt i vissa situationer om du inte har det, för både kaninen och dig och huset ....
De gnager nämligen gärna.
Och det skulle ju vara tråkigt om man kommer hem från turen till affären och upptäcker att kaninen dött av en elchock t ex.....
Sen har jag lärt honom vad han inte får göra genom att efter flera nej när han ändå fortsatt satt honom i buren.
De lär sig nämligen fort och han fattade snabbt vinken.
Jag är hemma hela tiden i princip och som jag redan sagt, han är min "man" och vi hänger jämnt.
Har redan provat tidigare att ha två kaniner och det blev inte alls bra, slutade med att jag var tvungen att ha dem båda utomhus och sen kom räven och tog dem! Eller nån.
Så jag vet vad jag gör!
Det finns nämligen saker med två kaniner som är nackdelar... och har du tid för din enda kanin så blir det oftast bäst enligt mig!
Så, tack för din omsorg, men jag vet ganska mycket om saken.
Hur har ni det med kärleken?
Paladinen skrev:Jag har som aspie själv alltid fascinerats över andra aspisars längtan efter tvåsamhet.
Aspisar som inte klarar av att ha en vänskapsrelation med människor och som inte kan bibehålla en relation med sin familj för att det kräver för mycket socialt kan i nästa stund gå och skaffa sig en partner och sedan dela lägenhet/hus med partner och leva ihop 365 dagar om året.
Känns ganska motsägelsefullt det där.
Denna typ av behov är inte helt logiska, de bottnar i våra instinkter.
- Tyngdkraft
- Inlägg: 303
- Anslöt: 2022-09-22
Hur har ni det med kärleken?
Att vara ett par kan jag förstå att man vill.
Men att leva under samma tak 24/7... nej tack.
Skulle aldrig funka bra, tyvärr.
Men att leva under samma tak 24/7... nej tack.
Skulle aldrig funka bra, tyvärr.
Hur har ni det med kärleken?
Alyana skrev:Jag vet mycket väl att det är så.
Faktum är att många min älskade kanin är helt frigående.
Precis som en hund. Dygnet runt.
Men det är bra att ha en bur därför att det kan bli farligt i vissa situationer om du inte har det, för både kaninen och dig och huset ....
De gnager nämligen gärna.
Och det skulle ju vara tråkigt om man kommer hem från turen till affären och upptäcker att kaninen dött av en elchock t ex.....
Sen har jag lärt honom vad han inte får göra genom att efter flera nej när han ändå fortsatt satt honom i buren.
De lär sig nämligen fort och han fattade snabbt vinken.
Jag är hemma hela tiden i princip och som jag redan sagt, han är min "man" och vi hänger jämnt.
Har redan provat tidigare att ha två kaniner och det blev inte alls bra, slutade med att jag var tvungen att ha dem båda utomhus och sen kom räven och tog dem! Eller nån.
Så jag vet vad jag gör!
Det finns nämligen saker med två kaniner som är nackdelar... och har du tid för din enda kanin så blir det oftast bäst enligt mig!
Så, tack för din omsorg, men jag vet ganska mycket om saken.
Ok, det lät bara sorgligt att vara ensam i ett bur och jag blir så ledsen om djuren inte mår bra.
Hur har ni det med kärleken?
Fantiserar ofta om närhet osv. men i verkligheten faller det helt platt. Famlar i mörkret, har ingen aning om vad jag håller på med. Kommer inte naturligt för mig som andra. Social spelet osv. Får bara ångest.
Har fått inviter att komma hem och mysa eller duscha? vad det nu betyder. Bjuden att komma hem och titta på film tillsammans sittande bredvid varandra i soffan men visste hur jag skulle hantera det så tackade för mig när filmen var slut och gick hem.
När jag var yngre råkade jag tydligen alltid flörta med tjejer för jag log hela tiden (har inte så många ansiktsytryck) så där råkade jag i "trubbel" ett par ggr haha.
Så nu är man medelålders okysst oskuld som bor hemma
Har fått inviter att komma hem och mysa eller duscha? vad det nu betyder. Bjuden att komma hem och titta på film tillsammans sittande bredvid varandra i soffan men visste hur jag skulle hantera det så tackade för mig när filmen var slut och gick hem.
När jag var yngre råkade jag tydligen alltid flörta med tjejer för jag log hela tiden (har inte så många ansiktsytryck) så där råkade jag i "trubbel" ett par ggr haha.
Så nu är man medelålders okysst oskuld som bor hemma
- Mammaspojke
- Inlägg: 183
- Anslöt: 2017-11-09
Hur har ni det med kärleken?
Jag har haft två riktiga förhållanden, men inget har varat mer än ett år.
Nu är jag asexuell o vill inte längre vara ihop med nån. Innan betedde jag mig som en mupp, t.ex. om ens dejt ska sova hos mig o klär av sig o hon undrar vad jag vill göra? Då säger jag att hon kan ta min säng, så lägger jag mig på soffan. Två gånger har det hänt. O nyligen försökte en tjej kyssa mig, men då puttade jag bort henne...
Är inte särskilt glad i sex heller, tycker inte om när folk tar på mig, o har bara haft det för det är en del av det vanliga livet.
Däremot är jag gärna vän med personer av båda könen.
Nu är jag asexuell o vill inte längre vara ihop med nån. Innan betedde jag mig som en mupp, t.ex. om ens dejt ska sova hos mig o klär av sig o hon undrar vad jag vill göra? Då säger jag att hon kan ta min säng, så lägger jag mig på soffan. Två gånger har det hänt. O nyligen försökte en tjej kyssa mig, men då puttade jag bort henne...
Är inte särskilt glad i sex heller, tycker inte om när folk tar på mig, o har bara haft det för det är en del av det vanliga livet.
Däremot är jag gärna vän med personer av båda könen.
Hur har ni det med kärleken?
Skogkatt skrev:Alyana skrev:Jag vet mycket väl att det är så.
Faktum är att många min älskade kanin är helt frigående.
Precis som en hund. Dygnet runt.
Men det är bra att ha en bur därför att det kan bli farligt i vissa situationer om du inte har det, för både kaninen och dig och huset ....
De gnager nämligen gärna.
Och det skulle ju vara tråkigt om man kommer hem från turen till affären och upptäcker att kaninen dött av en elchock t ex.....
Sen har jag lärt honom vad han inte får göra genom att efter flera nej när han ändå fortsatt satt honom i buren.
De lär sig nämligen fort och han fattade snabbt vinken.
Jag är hemma hela tiden i princip och som jag redan sagt, han är min "man" och vi hänger jämnt.
Har redan provat tidigare att ha två kaniner och det blev inte alls bra, slutade med att jag var tvungen att ha dem båda utomhus och sen kom räven och tog dem! Eller nån.
Så jag vet vad jag gör!
Det finns nämligen saker med två kaniner som är nackdelar... och har du tid för din enda kanin så blir det oftast bäst enligt mig!
Så, tack för din omsorg, men jag vet ganska mycket om saken.
Ok, det lät bara sorgligt att vara ensam i ett bur och jag blir så ledsen om djuren inte mår bra.
Ja jag är likadan.
Blir otroligt ledsen och ångestfylld om jag ser att ett djur lider.
Så jag tycker det är bra att du frågar.
Det är djurplågeri att låta en ensam kanin sitta i en utebur eller i källaren t ex.
Isåfall ska man ha två stycken tillsammans.
Eller ingen alls.
Men om man är t ex pensionerad och är hemma och har kaninen precis som en hund eller katt, dvs lösgående och hela tiden med en och umgås med den, tränar den osv så kan man få en väldigt fin relation och kaninen man må mycket bra. Man måste veta dess behov, hur den fungerar osv. Om jag reser bort ett dygn eller mer så är han med mig och han har åkt tåg många gånger t ex. Han har vant sig och är inte särskilt orolig.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor