Ungdomsböcker, gamla el nya el inga alls?

av **Alien** » 2023-07-09 2:24:29

Förr i tiden delade Wahlströms förlag upp dem i flickböcker (röda ryggar) och pojkböcker (gröna ryggar). Flickböckerna hade förstås en flicka som huvudperson, pojkböckerna en pojke. Flickböckerna utspelade sig i skolan och i familjen, det var intriger mellan flickorna och kyska romanser. Pojkböckerna utspelade sig ofta på exotiska platser och det var spännande äventyr alt. detektivhistorier där några pojkar jagade bovar (senare jagade även flickor bovar).

Men nu kallas allt för ungdomsböcker men fortfarande så är det ofta antingen en flicka el pojke som är huvudperson. Givetvis köpte jag alltid böcker med flickor som huvudpersoner till min dotter.

Mina klassiska flickböcker, t ex Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla, har jag läst om som vuxen. Nuförtiden är det förstås bara nostalgiska kvinnor som läser dem. Dagens tjejer klarar inte av språket, det är för komplicerat och de har inte tålamod. Det känns som om språket förenklas för varje generation. Dagens flickor läser bara på Tiktok och liknande.

Författaren Elin Cullhed berättar hur hon förlorade kampen mot Tiktok när dottern fick en egen mobiltelfon.

DN Kultur 2023-03-10 skrev:Sommaren 2018 när solen brände som eld föll min farmor ihop i en värmekollaps. När jag besökte henne på vårdboendet noterade jag att hon läste ”Anne på Grönkulla”. Det var boken som betydde mest för min farmor som barn, och jag förstod att hon nu återläste den för att hämta kraft. ”Vad lustigt”, sa jag, ”Jag har precis börjat läsa den för min äldsta dotter.”
Det var vår sista högläsning. Jag hade just fått en ny bebis som låg på min arm i hettan och min dotter höll på att bli stor. Vi slutade efter några kapitel. Trots att det borde ha varit den perfekta boken för någon i hennes ålder – snart tio – hörde jag medan jag läste meningarna hur de krumbuktade sig och gjorde sig till på ett sätt som kändes ovanligt långt borta från hennes värld.

Spoiler: visa
”Fru Rachel Lynde bodde alldeles där stora landsvägen till Avonlea svängde ner i en liten dalsänka, kantad av alar och ormbunkar och genomfluten av en bäck som hade sin källa långt inne i skogen på andra sidan den gamla Cuthberska gården”, läste jag. ”Den påstods vara en ganska nyckfull och yster bäck i början av sitt lopp genom skogen, med mörka, hemlighetsfulla tjärnar och porlande fall mellan stenblocken.” Jag såg upp, jag ville så gärna hålla henne kvar. Hörde hur jag ansträngde mig för att läsa och betona så hon drogs in. ”Men när den hann fram till Lyndes sänka var den ett lugnt och sedesamt litet vattendrag, för inte ens en bäck kunde passera förbi fru Lyndes dörr utan att uppföra sig väl.”

Min dotters intresse var redan splittrat, hon lyssnade inte längre. ”Kan jag gå nu?” frågade hon. ”Vänta”, försökte jag. ”Är du inte nyfiken på varför alla, till och med en bäck, vill uppföra sig väl inför Rachel Lynde?”

Vi stretade på. Jag ville så gärna att hon skulle få lära känna Anne, men inte ens Anne och hennes okuvlighet i världen bet tag i min dotter och kunde göra intryck på hennes liv.

https://www.dn.se/kultur/elin-cullhed-j ... kt-tiktok/

Sen Elin Cullheds dotter fick mobil så läser hon inga böcker alls.

Jag önskade att hon skulle ha en Anne på Grönkulla att hämta kraft ur, en fantasins tröst och inre förebild. Jag gav henne nya böcker. Jag visste att hon hade älskat att läsa som åtta- och nioåring, men efter mobilens intåg tog relationen till böckerna slut. Bokhyllan städades ur och in stoppades tomma läskburkar och godispapper, som troféer man har medan man ligger bredvid i sängen och ser på sin skärm.
Böckerna låg som konstiga artefakter och samlade damm, i en hög trave på golvet.

Ja, sociala medier tycks inte vara så nyttiga för barn, böckerna var bättre. Böckerna gav styrka, sociala medier ger ohälsa.

Enkla eller svåra kränkningar strömmade in via textmeddelanden, konflikterna hemma drevs på eftersom inte alla småsyskon vill bli fotade och exponerade för andras kompisar i vardagliga situationer, vi föräldrar försökte öka kontrollen men lyckades inte mot monstren Tiktok och Snap.

Ja, föräldrar tycks alltid vara helt hjälplösa inför barnens kamrater och kommersialismen. De vill ju inte att barnen ska hamna utanför.

Allt fler unga flickor mår psykiskt dåligt, det är ett faktum sedan decennier men min gissning är att nu sjunker åldern för insjuknandet och gruppen breddas.
Spoiler: visa
Snittåldern i Sverige för att få en mobiltelefon är nio år. Flickor från tio års ålder ägnar mer tid åt mobilen än vad pojkar gör, och andelen elvaåriga flickor som lägger ner mer än tre timmar per dag på sociala medier ökar. En snabb blick på min omgivning visar upp samma mönster som tecknas av organisationen Mind och av Statens medieråd, som i rapporten ”Unga, medier & psykisk ohälsa 2022” hittar de starkaste sambanden mellan sociala medier-användning och psykisk instabilitet hos flickorna: Ett par år med mobiltelefon, sedan infaller tonåren och det finns inga skyddsvallar. Flickorna rasar rakt igenom.

av **Kidzi** » 2023-09-15 23:25:37

Det fanns en tid då de röda ryggarna var flickböcker och de gröna var ungdomsböcker. Samtidigt. Pojkböckerna var före min tid.

Jag läste allt som fanns att läsa.

av **Skogkatt** » 2023-09-16 0:39:05

Alien skrev:Mina klassiska flickböcker, t ex Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla

Nu fick jag en liten flashback till min barndom, jag läste den boken, Anne på Grönkulla. Men på norska, då kallas den "Anne fra Bjørkely".

av **Kidzi** » 2023-09-16 3:31:19

Det var ju inte alla som gavs ut som röda och gröna ryggar. Det fanns andra förlag. En del författare fanns på olika förlag.

Om man tar tjejer som jagar bovar så... Fem söker en skatt gavs ut i Sverige 1954. Det är två killar, två tjejer och en hund. Och de gavs aldrig ut under röda eller gröna ryggar.

Författaren skev för barn, men språket är inte förenklat. De första översättningarna speglar det, medan de senare är enkel svenska och i de nyaste har man t o m gjort om vissa saker.

av **Alien** » 2023-09-16 12:15:54

Wahlströms böcker var billigast så det var mest dem jag köpte. Men Kulla-Gulla gavs ut som Bonniers Önskeböcker och Anne på Grönkulla på Gleerups förlag, dvs de ex som jag läste. Enid Blyton gav ut flera böcker med en grupp av barn, både pojkar och flickor, och Fem-böckerna är de mest kända. Smart, då fick hon dubbelt så stor läsekrets. Men hon gav också ut böcker om flickor på internat, t ex de tre böckerna om Kicki, de kom ut som Wahlströms flickböcker.

Spoiler: visa

Värderingarna i Blytons böcker har inte åldrats väl, så därför måste de "tvättas" innan de ges ut på nytt. Bovarna är svartmuskiga utlänningar el romer. Är inte utlänningarna bovar så är de "lustiga". Sedan så får ofta barnen med sig matsäck och får sedan göra vad de vill (t ex jaga misstänkta bovar) utan att några föräldrar lägger sig i. Maten skildras utförligt (men jag tyckte ofta den inte alls verkade god utan konstig). Kanske har att göra med att det var ont om mat efter kriget så alla var matfixerade.

av **RapeRegs** » 2023-09-16 16:43:26

Alien skrev:Det roliga är att Enid Blyton själv var just en sådan mor. Hon hade aldrig tid med sina egna två döttrar, hon föredrog att t ex läsa alla beundrarbrev från sina läsare.

Struntprat. Bara baserat på rykten skapade av hennes avskyvärda döttrar, avundsjuka och fula. Tycker det är synd att man låter hörsägen från två dysfunktionella familjemedlemmar diktera eftervärldens bild av en enastående mor.

av **Alien** » 2023-09-16 18:26:42

Är det några som vet hur hon var som mor är det väl just hennes döttrar. Varför skulle de vara avundsjuka på sin mor?

Dessutom, när hon skilde sig från sin förste man så fick han inte träffa sina döttrar, hon ansåg att hennes nya man skulle fungera som deras far. Hon tänkte inte på hur hennes döttrar skulle drabbas, hon tänkte bara på sig själv. Misstänker att hon var narcissist.

Enid Blyton verkar emotionellt ha stannat i 12-årsåldern, så därför skrev hon sådana böcker som barn gillade.

av **Kidzi** » 2023-09-16 20:02:16

Tror inte Enid hade småbarn hemma under hela sin karriär.

Det skrevs om mat hela tiden, men nej det var inte konstig mat. Viss mat har översatts, ginger beer har översatts till sockerdricka.

Tror inte hon skrev för pengar.

Och bara för att man skriver för barn betyder det inte att man beter sig som ett barn.

av **Alien** » 2023-09-16 23:27:34

Man behöver en intresserad mor (och far) hela barndomen, inte bara under småbarnstiden. Enid Blyton gjorde som så många andra, skickade iväg barnen till internatskola så var de ur vägen. Men inte ens när de var hemma så fick de hennes uppmärksamhet.

Jag har inte skrivit att alla som skriver för barn beter sig som barn men just Enid Blyton gjorde det.

I en av hennes internatskoleböcker heter hjältinnan Darrell (precis som hennes andre man). När hon far till internatskolan för första gången ser hon på stationen en flicka och en mor som gråter när de skiljs åt. Alldeles för sentimentalt och känslopjunkigt. Det framgår att både författaren och Darrell tycker så. Medan jag tycker att mamman förstås borde behärska sig bättre, men att det är helt naturligt för ett barn att vara ledsen och rädd när man ska skiljas från sin familj och sitt hem (och egentligen aldrig komma tillbaka utom på loven). Man kommer att vara helt utlämnad till främlingar. Hela det stycket osar förakt för svaghet.

Som barn älskade jag att läsa internatskoleböcker, men som vuxen inser jag att jag skulle ha hatat det om jag skickats iväg till en sådan. Hela tiden omgiven av främmande flickor och aldrig fick man vara ensam. Man delade rum med tre andra flickor. För att bli accepterad av de andra måste man helst vara duktig i idrott (att vara duktig i skolämnen gav inte samma status).

Spoiler: visa

av **Kidzi** » 2023-09-16 23:42:50

Är du klar att snacka skit om Enid? Att påstå att en död människa var narcissist är inte vetenskaåligt. De hade ju en nanny och hennes andra barn tror jag dog. Men hon blev såklar inte ledsen för hon var ju narcissist. :-)051

Hon var en natural och kunde skriva när hon ville. Det gör henne inte till ekonomiskt geni.

av **Skogkatt** » 2023-09-16 23:54:39

Alien skrev:Som barn älskade jag att läsa internatskoleböcker, men som vuxen inser jag att jag skulle ha hatat det om jag skickats iväg till en sådan. Hela tiden omgiven av främmande flickor och aldrig fick man vara ensam. Man delade rum med tre andra flickor. För att bli accepterad av de andra måste man helst vara duktig i idrott (att vara duktig i skolämnen gav inte samma status).

Hade eller har ni "Jennings-böckerna" i Sverige? De utspelas på en internatskola, de var mycket populära i Norge. De norska översättningarna blev bearbetade så handlingen var i Norge istället för England. Flera filmer baserad på böckerna gjordes också här i Norge.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jennings-b%C3%B6ckerna

av **Kidzi** » 2023-09-17 20:57:33

Kitty fanns med de röda ryggarna. Men gillade dem aldrig. De hade många hästböcker, de flesta harmlösa, men en serie om tre var det hemska saker som hände, man var helt chockad, i första delen räddade de en autistisk pojke som gått vilse, och trots att han inte kunde prata så kunde han relatera till hästar. Det var före sin tid.

Gröna ryggarna var tvillingdetektiverna, tre deckare och Biggles.

av **Huggorm** » 2023-09-17 21:04:57

Skogkatt skrev:
Alien skrev:Som barn älskade jag att läsa internatskoleböcker, men som vuxen inser jag att jag skulle ha hatat det om jag skickats iväg till en sådan. Hela tiden omgiven av främmande flickor och aldrig fick man vara ensam. Man delade rum med tre andra flickor. För att bli accepterad av de andra måste man helst vara duktig i idrott (att vara duktig i skolämnen gav inte samma status).

Hade eller har ni "Jennings-böckerna" i Sverige? De utspelas på en internatskola, de var mycket populära i Norge. De norska översättningarna blev bearbetade så handlingen var i Norge istället för England. Flera filmer baserad på böckerna gjordes också här i Norge.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jennings-b%C3%B6ckerna

Aldrig hört talas om, tror inte de var så stora i Sverige

av **Huggorm** » 2023-09-17 21:06:45

Tre deckare var väl min favorit som barn, samt femböckerna som avhandlats ovan och Dante-böckerna. De var också detektivböcker, men de utspelade sig i Stockholm och huvudpersonen pratade slang. Tvivlar på att några av dessa böcker skulle funka speciellt bra idag.

av **Kidzi** » 2023-09-17 21:45:32

Huggorm skrev:Tre deckare var väl min favorit som barn, samt femböckerna som avhandlats ovan och Dante-böckerna. De var också detektivböcker, men de utspelade sig i Stockholm och huvudpersonen pratade slang. Tvivlar på att några av dessa böcker skulle funka speciellt bra idag.

Jag gillade bara vissa tre deckare. Berodde på vem som skrivit dem, de hade olika författare.

av **Huggorm** » 2023-09-17 21:58:34

Kidzi skrev:
Huggorm skrev:Tre deckare var väl min favorit som barn, samt femböckerna som avhandlats ovan och Dante-böckerna. De var också detektivböcker, men de utspelade sig i Stockholm och huvudpersonen pratade slang. Tvivlar på att några av dessa böcker skulle funka speciellt bra idag.

Jag gillade bara vissa tre deckare. Berodde på vem som skrivit dem, de hade olika författare.

Vissa var helt klart bättre än andra. Gissar att de tidiga var bättre än de senare, det brukar vara så

av **Kidzi** » 2023-09-17 22:09:10

Även om barn kanske inte läser ungdomsböcker som dem som var förr så vet jag att de läser. Ungdomsböcker säljer. Sedan läser barn även böcker som även vuxna kan läsa, som Harry Potter. Visst vet jag barn som inte läser men så var det förr med. Förr på biblioteket fick de inte köpa in sådant som ansågs dålig litteratur, så det fanns inte dessa rödgröna ryggar och liknande.

av **Alien** » 2023-09-17 22:11:00

Skogkatt skrev:
Alien skrev:Som barn älskade jag att läsa internatskoleböcker, men som vuxen inser jag att jag skulle ha hatat det om jag skickats iväg till en sådan. Hela tiden omgiven av främmande flickor och aldrig fick man vara ensam. Man delade rum med tre andra flickor. För att bli accepterad av de andra måste man helst vara duktig i idrott (att vara duktig i skolämnen gav inte samma status).

Hade eller har ni "Jennings-böckerna" i Sverige? De utspelas på en internatskola, de var mycket populära i Norge. De norska översättningarna blev bearbetade så handlingen var i Norge istället för England. Flera filmer baserad på böckerna gjordes också här i Norge.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jennings-b%C3%B6ckerna

Jag tror att jag såg Jenningsböckerna i bokhandeln, men jag såg dem som pojkböcker, dvs som var avsedda för pojkar och handlade om enbart pojkar.

av **Kidzi** » 2023-09-17 22:25:40

Läste pattyböckerna när jag var liten. Av Jean Webster. Tror de bara var två och att författaren dog ung. Men visste inte att de var så gamla. Skrevs 1903 och 1911.

av **atoms** » 2023-09-17 22:29:37

Huggorm skrev:
Kidzi skrev:
Huggorm skrev:Tre deckare var väl min favorit som barn, samt femböckerna som avhandlats ovan och Dante-böckerna. De var också detektivböcker, men de utspelade sig i Stockholm och huvudpersonen pratade slang. Tvivlar på att några av dessa böcker skulle funka speciellt bra idag.

Jag gillade bara vissa tre deckare. Berodde på vem som skrivit dem, de hade olika författare.
Vissa var helt klart bättre än andra. Gissar att de tidiga var bättre än de senare, det brukar vara så

Jag hade nog ett tjugotal av dem innan jag övergick till Bröderna Hardy (sent 70-tal), sedan övergick jag till serietidningarna Agent X9 och Western. Läste om några "Tre deckare" för några år sedan, kul att känna igen lite miljöer och personligheter men det blev snart långtråkigt.

av **Kidzi** » 2023-09-18 0:36:28

Fem på engelska finns på youtube. Kanske något att somna till. De är väldigt lite ändrade, de nya svenska översättningarna är rena slakten. Bra uppläsare.

av **Kotten** » 2023-09-18 8:57:33

Kitty.jpg

Det är inte dåligt, att kunna bedöma en persons karaktär bara av att se denne bakifrån...
Förmodligen har dessutom senare utgåvor tvättats...

av **Furienna** » 2023-09-18 13:15:20

Alien skrev:Förr i tiden delade Wahlströms förlag upp dem i flickböcker (röda ryggar) och pojkböcker (gröna ryggar). Flickböckerna hade förstås en flicka som huvudperson, pojkböckerna en pojke. Flickböckerna utspelade sig i skolan och i familjen, det var intriger mellan flickorna och kyska romanser. Pojkböckerna utspelade sig ofta på exotiska platser och det var spännande äventyr alt. detektivhistorier där några pojkar jagade bovar (senare jagade även flickor bovar).

Nu skrev ju Astrid Lindgren aldrig för Wahlströms, men hon skrev både flickböcker och pojkböcker.
Jag vill nog minnas att det var en flicka med i Kalle Blomkvists detektivgäng.

Alien skrev:DN Kultur 2023-03-10 skrev:
Sommaren 2018 när solen brände som eld föll min farmor ihop i en värmekollaps. När jag besökte henne på vårdboendet noterade jag att hon läste ”Anne på Grönkulla”. Det var boken som betydde mest för min farmor som barn, och jag förstod att hon nu återläste den för att hämta kraft. ”Vad lustigt”, sa jag, ”Jag har precis börjat läsa den för min äldsta dotter.”
Det var vår sista högläsning. Jag hade just fått en ny bebis som låg på min arm i hettan och min dotter höll på att bli stor. Vi slutade efter några kapitel. Trots att det borde ha varit den perfekta boken för någon i hennes ålder – snart tio – hörde jag medan jag läste meningarna hur de krumbuktade sig och gjorde sig till på ett sätt som kändes ovanligt långt borta från hennes värld.

”Fru Rachel Lynde bodde alldeles där stora landsvägen till Avonlea svängde ner i en liten dalsänka, kantad av alar och ormbunkar och genomfluten av en bäck som hade sin källa långt inne i skogen på andra sidan den gamla Cuthberska gården”, läste jag. ”Den påstods vara en ganska nyckfull och yster bäck i början av sitt lopp genom skogen, med mörka, hemlighetsfulla tjärnar och porlande fall mellan stenblocken.” Jag såg upp, jag ville så gärna hålla henne kvar. Hörde hur jag ansträngde mig för att läsa och betona så hon drogs in. ”Men när den hann fram till Lyndes sänka var den ett lugnt och sedesamt litet vattendrag, för inte ens en bäck kunde passera förbi fru Lyndes dörr utan att uppföra sig väl.”

Min dotters intresse var redan splittrat, hon lyssnade inte längre. ”Kan jag gå nu?” frågade hon. ”Vänta”, försökte jag. ”Är du inte nyfiken på varför alla, till och med en bäck, vill uppföra sig väl inför Rachel Lynde?”

Vi stretade på. Jag ville så gärna att hon skulle få lära känna Anne, men inte ens Anne och hennes okuvlighet i världen bet tag i min dotter och kunde göra intryck på hennes liv.

Det är nog därför många klassiska böcker har givits ut i uppdaterade förenklade versioner.
En som arbetade särskilt hårt med det för svenska ungdomar var författaren Maj Bylock.

av **Kidzi** » 2023-09-19 13:14:17

Eftersom jag är litteraturvetare och inte litteraturhistoriker vet jag att läsa ett verk från verket. Att man inte läser in författarens historia.

Annars hade man fått skippa många böcker.

Jag tycker verkligen om Enid Blytons verk. Hon skrev massor för att det drev henne. Kanske autist? Hon hävdade att hon inte var trans, men att hon hade ett förfärligt humör, George är baserad på henne. George är en pojkflicka som vill vara pojke. Enid var också pojkflicka.

För mig hjälpte det mig jättemycket. När jag var 10 hade jag aldrig hört om annorlunda könsidentiteter, och att det fanns en flicka i en gammal bok som ville vara pojke, det var en av de viktigaste sakerna som hänt mig. I mitt vuxna liv har jag insett att jag är ickebinär på det manliga spektrat.

Ibland används ord som zigenare, i de engelska nytrycken kallas de travellers. Dessa kan vara både goda och onda. George träffar en liten travellerflicka som också är pojkflicka, först tycker de illa om varandra, sedan blir de vänner. Värsta smällen får dock vuxenvärlden, och det tål den. Det kan finnas mer rasism som jag missat.

Att pojkar ansågs bättre låg i tiden. Så att George upplevde sig som underlägsen tycker jag ska få vara kvar med en fotnot att boken skrevs när flickor kunde behandlas sämre. George träffar en annan pojkflicka och de löser ett mysterium. De är också osams först. Boken slutar i gamla översättningen med att George säger "Du är lika bra som en pojke." Då såger den andra flickan "Du är bättre än en pojke". I den nyaste översättningen säger George "Du är OK." Den andra säger "Det är du också".

Vafan.