Diskuterades i P3, huruvida detta var ett ren killgrej, när pojkar och även män, spankulerar i skogen, hittar de ofta en pinne, som de svingar som ett svärd i Sagan om Ringen eller Game of Trones, eller förvandlas till Gandalfs vandringsstav, ofta tas den med hem och förvaras på speciell plats, får inte kastas för då kan någon förtrollning brytas, det berättades om en som tog med en bra pinne hem från semestern på Malaysia, själv har jag nog en samling på 3-4 st stående redo för olika äventyr, hur har ni det med era eller söners bra pinnar?

Lyssnar också på det i P3.

När man var lite o hittade en pinne som liknar en pistol blev man ju glad o behöll den. O en större gren kunde vara nån Star Wars-grej som en anti-super-laser-gun... Synd att ungar inte gör så idag, alltså är ute i skogen o leker istället för att introduceras för tekniken.

antonius skrev:Diskuterades i P3, huruvida detta var ett ren killgrej, när pojkar och även män, spankulerar i skogen, hittar de ofta en pinne, som de svingar som ett svärd i Sagan om Ringen eller Game of Trones, eller förvandlas till Gandalfs vandringsstav, ofta tas den med hem och förvaras på speciell plats, får inte kastas för då kan någon förtrollning brytas, det berättades om en som tog med en bra pinne hem från semestern på Malaysia, själv har jag nog en samling på 3-4 st stående redo för olika äventyr, hur har ni det med era eller söners bra pinnar?

Vad man känner igen sig i det här, jag samlade alltid på pinnar och sen använde jag och mina vänner dem och lekte krig och fäktades. Vi gjorde detta tillsammans fram till 6:e klass, resten av skolan tyckte vi var efterblivna men vi tyckte de var efterblivna som jagade en boll varje dag på en plan och hade dålig fantasi.

några pinnar blir till ett helt rollspel, med riddarna runt det runda bordet, sir Ivanhoe, kung Arthur och Excalibur

som äldre uppskattar man en bra pinne som man kan ha med sig och känna på isen om den håller, putta på fyllon med för att se om de lever, försvara sig med mot vargar och björnar

Jag har aldrig tagit hem några pinnar.

Jag undrar hur Sigmund Freud hade analyserat det där.

Men när vi var barn hittade vi ju käppar och pinnar och slogs och fäktade och härjade. En bra pinne är bra att ha.

Och som Theodore Roosevelt sa: "Speak softly and carry a big stick, you will go far".

nescio skrev:Jag har aldrig tagit hem några pinnar.

börja med det, en rogivande syssla medan man kommer där vandrande, lyckan man känner när man hittar en bra pinne, kan sitta i halva dan om man vårdar känslan, och spara pinnen till nästa promenad, då kan man ibland hitta en ny ännu bättre, och då lämnar man givetvis den gamla, att hittas av en ny vandrare

Inte en killgrej.
I en annan grupp för tjejer & kvinnor med autism var vi många som gillar bra pinnar, plockar upp och tar med.
Bara så ni vet.

Är jag ute o vandrar (vilket är ganska sällan) så tar jag gärna en vandringskäpp.

Som barn plockade jag ofta upp en bra pinne eller två och dessa blev senare svärd eller gevär eller laserpistoler när jag och mina vänner lekte riddare eller krig eller star wars

Ute och promenerar

ibland är en pinne bara en pinne, men kan bli något helt fantastiskt ett magiskt spröt, ett redskap för intergalaktiska operationer på okända planeter, en kontakt med andra värdar bortom svarta hål

antonius skrev:

nescio skrev:Jag har aldrig tagit hem några pinnar.

börja med det, en rogivande syssla medan man kommer där vandrande, lyckan man känner när man hittar en bra pinne, kan sitta i halva dan om man vårdar känslan, och spara pinnen till nästa promenad, då kan man ibland hitta en ny ännu bättre, och då lämnar man givetvis den gamla, att hittas av en ny vandrare

Bra inspirerande beskrivning av nöjet med att hitta bra pinnar ute!

En pinne kan vara bra att stödja sig på, eller slå ner nässlor med om man behöver det. En bra pinne kan man balansera på fingret.

Någon skrev:

antonius skrev:

nescio skrev:Jag har aldrig tagit hem några pinnar.

börja med det, en rogivande syssla medan man kommer där vandrande, lyckan man känner när man hittar en bra pinne, kan sitta i halva dan om man vårdar känslan, och spara pinnen till nästa promenad, då kan man ibland hitta en ny ännu bättre, och då lämnar man givetvis den gamla, att hittas av en ny vandrare

Bra inspirerande beskrivning av nöjet med att hitta bra pinnar ute!

Vilket ting?. - som det == låter?:""

Tiggarens tal är bra.

atoms skrev:En pinne kan vara bra att stödja sig på, eller slå ner nässlor med om man behöver det. En bra pinne kan man balansera på fingret.

Ej att förakta - någons pinne.

bra pinnar, är ofta i balans, med själen, och kan ses som en förlängning av amygdala och hypotalamus, ett känselspröt, mycket sensibelt och att likna vid kattdjurs morrhår, en blind människa t ex har sin vita käpp istället för sina ögon, bara en sån sak

Jag har en trästav jag hittade i skogen.
Men den bara är där i trädgården. Den är snäll.
Jag är kvinna vad jag vet.

Brukade ta hem massa större stenar också som barn.
Lekte med dem haha och min mor var inte jätteförtjust för de var överallt och man fick inte ändra bland dem.
Hade ett särskilt ställe där jag valde ut stenar på väg hem från skolan, sen bar jag dem i ryggsäcken hem och mamma höll väl på att dö när jag öppnade och plockade ut sten efter sten.
Hon trodde det var mycket läxa liksom men det var mina stenar. Hade namn på dem!

Alyana skrev:Brukade ta hem massa större stenar också som barn.
Lekte med dem haha och min mor var inte jätteförtjust för de var överallt och man fick inte ändra bland dem.

Jag gjorde detsamma. Och min mor var heller inte särskilt glad över alla stenar jag drog in i huset.

En dag fick hon nog och började bära ut stenar när jag inte såg det och gömde dem under verandan. Det fungerade bra tills jag en dag kom springande in på köket och var så nöjd och berättade att jag hade hittat en massa nya stenar under verandan...

Skogkatt skrev:

Alyana skrev:Brukade ta hem massa större stenar också som barn.
Lekte med dem haha och min mor var inte jätteförtjust för de var överallt och man fick inte ändra bland dem.

Jag gjorde detsamma. Och min mor var heller inte särskilt glad över alla stenar jag drog in i huset.

En dag fick hon nog och började bära ut stenar när jag inte såg det och gömde dem under verandan. Det fungerade bra tills jag en dag kom springande in på köket och var så nöjd och berättade att jag hade hittat en massa nya stenar under verandan...

Alyana skrev:

Skogkatt skrev:

Alyana skrev:Brukade ta hem massa större stenar också som barn.
Lekte med dem haha och min mor var inte jätteförtjust för de var överallt och man fick inte ändra bland dem.

Jag gjorde detsamma. Och min mor var heller inte särskilt glad över alla stenar jag drog in i huset.

En dag fick hon nog och började bära ut stenar när jag inte såg det och gömde dem under verandan. Det fungerade bra tills jag en dag kom springande in på köket och var så nöjd och berättade att jag hade hittat en massa nya stenar under verandan...