Vad gör ni åt ensamheten?
Vad gör ni åt ensamheten?
Gud vad skönt att vara ace.
Jag förstår inte att folk orkar kärlek det verkar så otroligt komplicerat.
Jag förstår inte att folk orkar kärlek det verkar så otroligt komplicerat.
Vad gör ni åt ensamheten?
Jag försökte få tid hos en psykolog igen men även denna dumpade mig för att mina problem var för stora.
Så nu ska jag söka ännu en psykolog fast hos habiliteringen.
Om även denna säger att hen vägrar att ha samtal med mig så får jag väl låta bli att tala om att jag har asperger för att få hjälp.
Det känns inte bra när man börjar samtalet med:
- Hej jag vill ha hjälp med att bli kvitt min deppression.
- Visst det kan vi hjälpa till med.
-... och sedan så ville mina föräldrar sätta mig på en skola för elever med asperger.
- Har du Asperger ?
-Ja
- Då kan jag inte hjälpa dig.
- Varför det ?
-.... Jag har inte kunskap om den diagnosen.
- Vet du någon annan psykolog som kan hjälpa mig.
- Nej. Testa söka hjälp hos habiliteringen.
Och nu vill habiliteringen att jag ska skicka ett intyg på min diagnos för att kunna få tillgång till en psykolog.
Det känns ensamt när samhället är emot en på det här sättet.
Så nu ska jag söka ännu en psykolog fast hos habiliteringen.
Om även denna säger att hen vägrar att ha samtal med mig så får jag väl låta bli att tala om att jag har asperger för att få hjälp.
Det känns inte bra när man börjar samtalet med:
- Hej jag vill ha hjälp med att bli kvitt min deppression.
- Visst det kan vi hjälpa till med.
-... och sedan så ville mina föräldrar sätta mig på en skola för elever med asperger.
- Har du Asperger ?
-Ja
- Då kan jag inte hjälpa dig.
- Varför det ?
-.... Jag har inte kunskap om den diagnosen.
- Vet du någon annan psykolog som kan hjälpa mig.
- Nej. Testa söka hjälp hos habiliteringen.
Och nu vill habiliteringen att jag ska skicka ett intyg på min diagnos för att kunna få tillgång till en psykolog.
Det känns ensamt när samhället är emot en på det här sättet.
- NormBrytaren
- Inlägg: 336
- Anslöt: 2022-07-29
Vad gör ni åt ensamheten?
Skogkatt skrev:Ensamhet kan vara svårt ja. Många människor känner sig ensamma när de ensamma också mår de bra när de är med människor. Men vad ska man göra om man känner sig ensam både när man är ensam och när man är med människor.
Om jag är med folk så har jag en flaska vodka till hjälp. Då är de plötsligt jättetrevliga.
- NormBrytaren
- Inlägg: 336
- Anslöt: 2022-07-29
Vad gör ni åt ensamheten?
Ibland hänger jag på VRChat. En virtuell värld där man möter andra och ser saker som folk skapat. Det är gratis att ladda ner spelet.
Man kan äta hamburgare på mcDonalds, mata ankor, spela schack mm. Det finns många olika världar att besöka. Jag hänger där när ensamheten blir för tung. Önskar bara att min dator inte var så slö.
Man kan äta hamburgare på mcDonalds, mata ankor, spela schack mm. Det finns många olika världar att besöka. Jag hänger där när ensamheten blir för tung. Önskar bara att min dator inte var så slö.
- NormBrytaren
- Inlägg: 336
- Anslöt: 2022-07-29
Vad gör ni åt ensamheten?
Salamander64 skrev:Ensamheten, ja.
Möts av ett ganska stort mått av oförstående rörande detta, från "normsamhället". Ofta välmenat, men ändock oförstående. Folk vet att jag är lite av en enstöring, men det betyder inte att jag automatiskt mår bra av att isoleras helt från omvärlden. Covid var inte entydigt positivt bara för att det blev mer socialt accepterat att stanna hemma ett tag. Det handlar om att ha ett eget val, och en förmåga att omsätta detta i praktiken. Och jisses, där någonstans är jag ofelbart ute och cyklar. Konstant.
Fick min diagnos i höstas, och försöker nu krångla mig igenom en period av ökad självinsikt, men också omställningar. Hur jag bör hantera ensamheten vet jag inte för tillfället, men jag vill bara passa på att säga att jag verkligen känner med er som kämpat länge med masking och att passa in i normen. Efter 40 år som odiagnosticerad kan jag bara konstatera att detta för mig är en spikrak väg mot utmatting och dåligt mående i stort. Vilket flera av er också uttrycker här i tråden.
Jag tycker dock att det är väldigt svårt att bara vända på det och vara en annan person än den man varit inför närastående och vänner. Med familjen så försöker jag att nästan helt släppa det tillgjorda, så långt jag själv begriper det. Med vänner är det svårare, särskilt som dessa relationer redan är nästintill obefintliga. Det finns liksom en massiv tröskel av hur/när/vilja/osäkerhet/varför/osv., att ta sig över.
För min del är det nog mera tvärs om. Dvs folk har särbehandlat mig utan att ens träffa mig pågrund av att någon berättat för dem att jag har asperger. Om jag ens har diagnosen är inte helt klart frö den första gången en utredning gjordes så konstaterade man att jag inte alls hade asperger. Men min mamma försökte då diagnostisera mig hos en annan psykiatriker/psykolog. Även om jag inte kan se det tydligt i sjournalerna så blev jag troligen diagnostiserad den andra gången.
- NormBrytaren
- Inlägg: 336
- Anslöt: 2022-07-29
Vad gör ni åt ensamheten?
Kidzi skrev:Gud vad skönt att vara ace.
Jag förstår inte att folk orkar kärlek det verkar så otroligt komplicerat.
och utmattande
Vad gör ni åt ensamheten?
antonius skrev:Kidzi skrev:Gud vad skönt att vara ace.
Jag förstår inte att folk orkar kärlek det verkar så otroligt komplicerat.
och utmattande
Med människor ja
Med djur nej
Vad gör ni åt ensamheten?
NormBrytaren skrev:Jag försökte få tid hos en psykolog igen men även denna dumpade mig för att mina problem var för stora.
Så nu ska jag söka ännu en psykolog fast hos habiliteringen.
Om även denna säger att hen vägrar att ha samtal med mig så får jag väl låta bli att tala om att jag har asperger för att få hjälp.
Det känns inte bra när man börjar samtalet med:
- Hej jag vill ha hjälp med att bli kvitt min deppression.
- Visst det kan vi hjälpa till med.
-... och sedan så ville mina föräldrar sätta mig på en skola för elever med asperger.
- Har du Asperger ?
-Ja
- Då kan jag inte hjälpa dig.
- Varför det ?
-.... Jag har inte kunskap om den diagnosen.
- Vet du någon annan psykolog som kan hjälpa mig.
- Nej. Testa söka hjälp hos habiliteringen.
Och nu vill habiliteringen att jag ska skicka ett intyg på min diagnos för att kunna få tillgång till en psykolog.
Det känns ensamt när samhället är emot en på det här sättet.
Väldigt konstigt, för mig var det alltid en bisak att jag hade Asperger i kontakt med psykiatrin. Berördes knappt, låter oansvarigt av dem, här i Dalarna har väl habiliteringen knappt en psykolog eller två, de kan knappast hinna med varenda deprimerad patient, galet.
- Dalaberger
- Inlägg: 364
- Anslöt: 2021-02-22
Vad gör ni åt ensamheten?
Dalaberger skrev:NormBrytaren skrev:Jag försökte få tid hos en psykolog igen men även denna dumpade mig för att mina problem var för stora.
Så nu ska jag söka ännu en psykolog fast hos habiliteringen.
Om även denna säger att hen vägrar att ha samtal med mig så får jag väl låta bli att tala om att jag har asperger för att få hjälp.
Det känns inte bra när man börjar samtalet med:
- Hej jag vill ha hjälp med att bli kvitt min deppression.
- Visst det kan vi hjälpa till med.
-... och sedan så ville mina föräldrar sätta mig på en skola för elever med asperger.
- Har du Asperger ?
-Ja
- Då kan jag inte hjälpa dig.
- Varför det ?
-.... Jag har inte kunskap om den diagnosen.
- Vet du någon annan psykolog som kan hjälpa mig.
- Nej. Testa söka hjälp hos habiliteringen.
Och nu vill habiliteringen att jag ska skicka ett intyg på min diagnos för att kunna få tillgång till en psykolog.
Det känns ensamt när samhället är emot en på det här sättet.
Väldigt konstigt, för mig var det alltid en bisak att jag hade Asperger i kontakt med psykiatrin. Berördes knappt, låter oansvarigt av dem, här i Dalarna har väl habiliteringen knappt en psykolog eller två, de kan knappast hinna med varenda deprimerad patient, galet.
Ja om inte habiliteringen heller vill hjälpa mig för att det är brist på psykologer där så kommer jag att känna mig, håll i er nu, diskriminerad.
Då får jag starta ett hemligt coven för oss utstötta i samhället.
- NormBrytaren
- Inlägg: 336
- Anslöt: 2022-07-29
Vad gör ni åt ensamheten?
På måndag ska jag ha ett möte med LSS hanodläggare.
Om att skaffa en kontakt person. Hade en för ca 6-7 år sedan. Det kändes inte rätt då så jag avbröt det efter ca 3 år. Hoppas det blir bättre denna gång. Känns som jag måste bryta den här ensam heten snart.
Livet blir jobbigt att leva Ananas.
Problemet är bara det att jag har en extrem socialfobi som är svåra att överkoma.
Om att skaffa en kontakt person. Hade en för ca 6-7 år sedan. Det kändes inte rätt då så jag avbröt det efter ca 3 år. Hoppas det blir bättre denna gång. Känns som jag måste bryta den här ensam heten snart.
Livet blir jobbigt att leva Ananas.
Problemet är bara det att jag har en extrem socialfobi som är svåra att överkoma.
Vad gör ni åt ensamheten?
kuj kuj skrev:Problemet är bara det att jag har en extrem socialfobi som är svåra att överkoma.
det jäkliga med fobier man har är att de blir fanken bara värre när man tänker på dem, ibland när jag glömt något jag brukar frukta, och kommer på först senare fan vad bra det gick, i regel när man varit koncentrerad på något viktigt eller man haft med sig någon man litar på, det här vet väl de flesta, men fobier kan vara så starka demoner
Vad gör ni åt ensamheten?
Jag hade också social fobi. Ibland lät jag bli att äta för jag ville inte gå till pizzerian.
Nu tycker jag om att spela apa o pajas, samt att hålla föredrag.
Nu tycker jag om att spela apa o pajas, samt att hålla föredrag.
Återgå till Att leva som Aspergare