Alien skrev:Även lejonet är utrotningshotat.

Två arter har redan utrotats.
----
http://www.wwf.se/vrt-arbete/arter/1132 ... och-gepard

Det finns lejon som föds upp under hemska förhållanden för att sedan skjutas i sina burar av rika turister. (Verkligen ärorik jakt!) Turisterna betalar mycket pengar för denna riskfria "jakt", rättare kallat slakt. "Canned hunting" kallas det.

Ben och andra delar av lejon säljs också för att bli sexmedicin åt asiatiska män.

Now experts say lion bones from these killing farms are being exported to phony 'medicine' makers in Asia for record profits. Trade is exploding and experts fear that as prices rise, even wild lions -- with only 20,000 left in Africa -- will come under poaching attack.

If we can show President Zuma that this brutal trade is hurting South Africa's image as a tourist destination, he could ban the trade in lion bones.

http://www.avaaz.org/en/stop_lion_slaug ... rb_en/?tta

Pungvarg (Thylacinus cynocephalus), i australisk folkmun kallad "Thylacine" eller "Tasmanian tiger", var det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid. Arten var endemisk för Australien och tros ha dött ut under 1900-talet. När européerna nådde Australien fanns arten bara kvar på Tasmanien.

Det finns lejon som föds upp under hemska förhållanden för att sedan skjutas i sina burar av rika turister. (Verkligen ärorik jakt!) Turisterna betalar mycket pengar för denna riskfria "jakt", rättare kallat slakt. "Canned hunting" kallas det.

Ben och andra delar av lejon säljs också för att bli sexmedicin åt asiatiska män.

Now experts say lion bones from these killing farms are being exported to phony 'medicine' makers in Asia for record profits. Trade is exploding and experts fear that as prices rise, even wild lions -- with only 20,000 left in Africa -- will come under poaching attack.

If we can show President Zuma that this brutal trade is hurting South Africa's image as a tourist destination, he could ban the trade in lion bones.

http://www.avaaz.org/en/stop_lion_slaug ... rb_en/?tta

Nya Guineas sjungande hund är en primitiv och ovanlig hundras med ursprung från Nya Guinea, vilken påminner om en mindre dingo. Dess härkomst är omdiskuterad, vanligen anses den troligen härstamma från forntida pariahundar, medan andra forskare kategoriserar den som en varietet av dingon.[1] Den är känd för sitt unikt sjungande ylande, därav dess namn, men mycket lite är känt om dess ekologi i det vilda.
---
På Nya Guinea har de infödda hundarna länge levt som pariahundar. I lågländerna var de vanligen halvvilda hundar som hölls kring byarna. I högländerna fanns dock hundar som levde mer avskärmat från människan. Mycket lite är känt om de på Nya Guinea infödda hundarnas levnadssätt och beteende i sin ursprungsmiljö. Det är osäkert om de finns kvar, då inga säkra observationer har gjorts sedan 1970-talet. Om sjungande hundar finns kvar på Nya Guinea är det osäkert om dessa är av den ursprungliga typen, eller om de korsats med andra hundar.

Spoiler: visa

I Europa och Nordamerika finns ett mindre antal av dessa hundar som hålls som sällskapshundar. Den moderna varianten av Nya Guineas sjungande hund har sitt ursprung i de hundar som hållits i djurparker.
---
Nya Guineas sjungande hund har många av urhundens odomesticerade egenskaper i behåll. Den beskrivs som vänlig mot människor, men svår att lydnadsträna och med en tendens att vara skygg och avvaktande mot främlingar.
---
Nya Guineas sjungande hund är en något mindre än medelstor hund som ger ett något rävliknande intryck. Bettet är mer likt vargens än tamhundens. Den har ögon som lyser grönt i mörker.

UNT 25 OKTOBER 2022 skrev:Gyllene takiner lever i bergskedjan Himalaya i Asien – i västra Kina. Men de är hotade i det vilda på grund av illegal jakt och skogsskövling. I syfte att arbeta med hotade djurarter är Furuviksparken stolta att kunna ta emot takinerna.
---
– Vi är medlemmar i den europeiska djurparksföreningen EAZA som har ett bevarande program. Så vi berättade för dem att vi håller på att bygga ett nytt hägn. Vi visade bilder på hägnet och berättade om hur vi tänker kring djurens säkerhet.

The golden takin (Budorcas taxicolor bedfordi) is an endangered goat-antelope (takin), native to the Qin Mountains in China's southern Shaanxi province. Golden takins have unique adaptations that help them stay warm and dry during cold Himalayan winters. Their large snout has sinus cavities that heat inhaled air, preventing the loss of body heat during respiration. A thick, secondary coat is grown to keep out the cold of the winters and provide protection from the weather.

Another protection is their oily skin. Although golden takins do not have skin glands, their skin secretes an oily, bitter-tasting substance that protects their body from rain in storms and fog.

Alien skrev:Det tycks vara oklart om det alls finns några vilda exemplar kvar enligt wikipedia:

Nya Guineas sjungande hund är en primitiv och ovanlig hundras med ursprung från Nya Guinea, vilken påminner om en mindre dingo. Dess härkomst är omdiskuterad, vanligen anses den troligen härstamma från forntida pariahundar, medan andra forskare kategoriserar den som en varietet av dingon.[1] Den är känd för sitt unikt sjungande ylande, därav dess namn, men mycket lite är känt om dess ekologi i det vilda.
---
På Nya Guinea har de infödda hundarna länge levt som pariahundar. I lågländerna var de vanligen halvvilda hundar som hölls kring byarna. I högländerna fanns dock hundar som levde mer avskärmat från människan. Mycket lite är känt om de på Nya Guinea infödda hundarnas levnadssätt och beteende i sin ursprungsmiljö. Det är osäkert om de finns kvar, då inga säkra observationer har gjorts sedan 1970-talet. Om sjungande hundar finns kvar på Nya Guinea är det osäkert om dessa är av den ursprungliga typen, eller om de korsats med andra hundar.

Spoiler: visa

I Europa och Nordamerika finns ett mindre antal av dessa hundar som hålls som sällskapshundar. Den moderna varianten av Nya Guineas sjungande hund har sitt ursprung i de hundar som hållits i djurparker.
---
Nya Guineas sjungande hund har många av urhundens odomesticerade egenskaper i behåll. Den beskrivs som vänlig mot människor, men svår att lydnadsträna och med en tendens att vara skygg och avvaktande mot främlingar.
---
Nya Guineas sjungande hund är en något mindre än medelstor hund som ger ett något rävliknande intryck. Bettet är mer likt vargens än tamhundens. Den har ögon som lyser grönt i mörker.

Afrikansk vildhund förekom under historisk tid i nästan hela Afrika söder om Sahara. Den saknades bara i låglänta regnskogar och i alltför torra öknar. Fram till idag (2011) blev arten utrotad i 25 av 39 stater. Större populationer finns bara kvar i södra Afrika och södra delar av östra Afrika. I den förstnämnda regionen är arten vanligast i norra Botswana, västra Zimbabwe, Zambia, östra Namibia och Sydafrika (främst Kruger nationalpark). Den östra populationen hittas främst i Kenya, Tanzania och norra Moçambique.[1]

Habitatet utgörs bland annat av den grästäckta savannen, ofta med några buskar, av halvöknar och skogar i bergstrakter. Nyare studier indikerar att arten undviker alltför öppna landskap.[1]

Ekologi

Den afrikanska vildhunden lever i flock. Flockens storlek varierar mycket under året mellan två och trettio vuxna individer samt deras ungar. Oftast bildar ett könsmoget par från en äldre flock en ny flock. Flocken har ett påfallande stort revir som kan vara mellan 50 och 200 km² stort.[3] Under vandringar kan de ströva genom ett område som är upp till 2 000 km² stort.[6] Oftast överlappar reviren av olika flock varandra, men det iakttogs även att vissa flockar markerade gränsen med doftämnen och försvarade den mot främmande individer.[3]
---
Eftersom de ibland anfaller nötboskap lever de i konflikt med bönder, och det händer att man lägger ut gift för att döda dem, fast de är skyddade. Afrikansk vildhund dödas även med skjutvapen samt med hjälp av tamhundar när den visar sig utanför naturskyddsområden. Däremot förekommer ingen nämnvärd jakt för pälsens eller nöjens skull. Många individer faller offer för trafikolyckor.[3]

På grund av artens behov av stora revir påverkas den mycket av nya bosättningar och vägar. Därför är utbredningsområdet numera uppdelat i många från varandra skilda regioner som försämrar det genetiska utbytet. Tamhundens parvovirus skördar också många offer. IUCN uppskattar det aktuella beståndet med 3 000 till 5 000 individer varav cirka 2 500 är könsmogna och listar afrikansk vildhund som starkt hotad (EN).

Alien skrev:Inga vilda rovdjur är vänligt sinnade mot människan. Det är det bara tamdjur som är.

Den afrikanska vildhunden är idag hotad. En gång fanns i nästan hela Afrika.

Afrikansk vildhund förekom under historisk tid i nästan hela Afrika söder om Sahara. Den saknades bara i låglänta regnskogar och i alltför torra öknar. Fram till idag (2011) blev arten utrotad i 25 av 39 stater. Större populationer finns bara kvar i södra Afrika och södra delar av östra Afrika. I den förstnämnda regionen är arten vanligast i norra Botswana, västra Zimbabwe, Zambia, östra Namibia och Sydafrika (främst Kruger nationalpark). Den östra populationen hittas främst i Kenya, Tanzania och norra Moçambique.[1]

Habitatet utgörs bland annat av den grästäckta savannen, ofta med några buskar, av halvöknar och skogar i bergstrakter. Nyare studier indikerar att arten undviker alltför öppna landskap.[1]

Ekologi

Den afrikanska vildhunden lever i flock. Flockens storlek varierar mycket under året mellan två och trettio vuxna individer samt deras ungar. Oftast bildar ett könsmoget par från en äldre flock en ny flock. Flocken har ett påfallande stort revir som kan vara mellan 50 och 200 km² stort.[3] Under vandringar kan de ströva genom ett område som är upp till 2 000 km² stort.[6] Oftast överlappar reviren av olika flock varandra, men det iakttogs även att vissa flockar markerade gränsen med doftämnen och försvarade den mot främmande individer.[3]
---
Eftersom de ibland anfaller nötboskap lever de i konflikt med bönder, och det händer att man lägger ut gift för att döda dem, fast de är skyddade. Afrikansk vildhund dödas även med skjutvapen samt med hjälp av tamhundar när den visar sig utanför naturskyddsområden. Däremot förekommer ingen nämnvärd jakt för pälsens eller nöjens skull. Många individer faller offer för trafikolyckor.[3]

På grund av artens behov av stora revir påverkas den mycket av nya bosättningar och vägar. Därför är utbredningsområdet numera uppdelat i många från varandra skilda regioner som försämrar det genetiska utbytet. Tamhundens parvovirus skördar också många offer. IUCN uppskattar det aktuella beståndet med 3 000 till 5 000 individer varav cirka 2 500 är könsmogna och listar afrikansk vildhund som starkt hotad (EN).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Afrikansk_vildhund

Det är förstås människan som gör att den är hotad. Människan som jagar den och människan som bygger så att de inte ströva fritt, och det blir inavel.

Vackra djur:

Vildhund.jpg

Alien skrev:Inga vilda rovdjur är vänligt sinnade mot människan. Det är det bara tamdjur som är.

Den afrikanska vildhunden är idag hotad. En gång fanns i nästan hela Afrika.

Afrikansk vildhund förekom under historisk tid i nästan hela Afrika söder om Sahara. Den saknades bara i låglänta regnskogar och i alltför torra öknar. Fram till idag (2011) blev arten utrotad i 25 av 39 stater. Större populationer finns bara kvar i södra Afrika och södra delar av östra Afrika. I den förstnämnda regionen är arten vanligast i norra Botswana, västra Zimbabwe, Zambia, östra Namibia och Sydafrika (främst Kruger nationalpark). Den östra populationen hittas främst i Kenya, Tanzania och norra Moçambique.[1]

Habitatet utgörs bland annat av den grästäckta savannen, ofta med några buskar, av halvöknar och skogar i bergstrakter. Nyare studier indikerar att arten undviker alltför öppna landskap.[1]

Ekologi

Den afrikanska vildhunden lever i flock. Flockens storlek varierar mycket under året mellan två och trettio vuxna individer samt deras ungar. Oftast bildar ett könsmoget par från en äldre flock en ny flock. Flocken har ett påfallande stort revir som kan vara mellan 50 och 200 km² stort.[3] Under vandringar kan de ströva genom ett område som är upp till 2 000 km² stort.[6] Oftast överlappar reviren av olika flock varandra, men det iakttogs även att vissa flockar markerade gränsen med doftämnen och försvarade den mot främmande individer.[3]
---
Eftersom de ibland anfaller nötboskap lever de i konflikt med bönder, och det händer att man lägger ut gift för att döda dem, fast de är skyddade. Afrikansk vildhund dödas även med skjutvapen samt med hjälp av tamhundar när den visar sig utanför naturskyddsområden. Däremot förekommer ingen nämnvärd jakt för pälsens eller nöjens skull. Många individer faller offer för trafikolyckor.[3]

På grund av artens behov av stora revir påverkas den mycket av nya bosättningar och vägar. Därför är utbredningsområdet numera uppdelat i många från varandra skilda regioner som försämrar det genetiska utbytet. Tamhundens parvovirus skördar också många offer. IUCN uppskattar det aktuella beståndet med 3 000 till 5 000 individer varav cirka 2 500 är könsmogna och listar afrikansk vildhund som starkt hotad (EN).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Afrikansk_vildhund

Det är förstås människan som gör att den är hotad. Människan som jagar den och människan som bygger så att de inte ströva fritt, och det blir inavel.

Vackra djur:

Vildhund.jpg

Alien skrev:Det tycks vara oklart om det alls finns några vilda exemplar kvar enligt wikipedia:

Nya Guineas sjungande hund är en primitiv och ovanlig hundras med ursprung från Nya Guinea, vilken påminner om en mindre dingo. Dess härkomst är omdiskuterad, vanligen anses den troligen härstamma från forntida pariahundar, medan andra forskare kategoriserar den som en varietet av dingon.[1] Den är känd för sitt unikt sjungande ylande, därav dess namn, men mycket lite är känt om dess ekologi i det vilda.
---
På Nya Guinea har de infödda hundarna länge levt som pariahundar. I lågländerna var de vanligen halvvilda hundar som hölls kring byarna. I högländerna fanns dock hundar som levde mer avskärmat från människan. Mycket lite är känt om de på Nya Guinea infödda hundarnas levnadssätt och beteende i sin ursprungsmiljö. Det är osäkert om de finns kvar, då inga säkra observationer har gjorts sedan 1970-talet. Om sjungande hundar finns kvar på Nya Guinea är det osäkert om dessa är av den ursprungliga typen, eller om de korsats med andra hundar.

Spoiler: visa

I Europa och Nordamerika finns ett mindre antal av dessa hundar som hålls som sällskapshundar. Den moderna varianten av Nya Guineas sjungande hund har sitt ursprung i de hundar som hållits i djurparker.
---
Nya Guineas sjungande hund har många av urhundens odomesticerade egenskaper i behåll. Den beskrivs som vänlig mot människor, men svår att lydnadsträna och med en tendens att vara skygg och avvaktande mot främlingar.
---
Nya Guineas sjungande hund är en något mindre än medelstor hund som ger ett något rävliknande intryck. Bettet är mer likt vargens än tamhundens. Den har ögon som lyser grönt i mörker.

slackern skrev:3:13 in i det här klippet ser du en utrotningshotad valart.