antonius skrev:

manne skrev:

antonius skrev:
jag tror att från början så åt man nog upp hundarna, man såg inte några moraliska betänkligheter med det, var man hungrig så var man, inuiter om de hamnar i dålig jaktlycka så åt man upp några hundar istället, och asiater har inte några problem med det heller

NEJ det har jag väldigt svårt att tro

hundar har alltid varit kompanjoner och följeslagare och tjänare till människan.
så detta är inte sant det stämmer inte överens med verkligheten det är lögn det

Människan och hunden under yngre stenålder : ett förändrat liv.....
https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles ... 762418.pdf

de såg ingen skillnad, först senare hade man dem som sängvärmare och jakthundar, inuiter åt ofta hund om det inte fanns annat, eller det var någon som inte dög till draghund, de gick inte att gå till McDonalds, asiater äter ofta hund, det fans inget romantiskt skimmer förr, det var till att äta vad som fanns

Ja, man åt säkert hund. Jag kan inte på rak arm påminna mig några fynd av slaktade hundar från äldre stenålder, men man ska komma ihåg att alla sorters fynd från den perioden är ytterst ovanliga. Ben bevaras ju heller inte lika bra som sten. Det finns också riktigt gamla hundgravar. Det visar att man trots allt brydde sig om sina hundar och blev ledsen när de dog.

alla djur som korsat människans vägar har först hamnat på menyn, sen har man domesticerat dem till dragdjur, riddjur och till jakt osv, utom ett bina, de plundrade man på deras honung, sen upptäckte man att de gick att tämja de med, men man åt dem inte

antonius skrev:alla djur som korsat människans vägar har först hamnat på menyn, sen har man domesticerat dem till dragdjur, riddjur och till jakt osv, utom ett bina, de plundrade man på deras honung, sen upptäckte man att de gick att tämja de med, men man åt dem inte

Ja, jag läste en artikel skriven av några forskare som sa att människor är "unique super-predators". Vi ligger ganska högt på listan över rovdjur. Man måste väl bara vara glad att man inte är längst ner på den listan, det är ett hårt och kort liv.

Jag är tveksam till att de använde hundar för att jaga mammut. Varför? Dagens jakthundar kan ha många olika uppgifter men det viktigaste är att leta upp bytesdjuren i skogen. Mammutarna syntes rätt tydligt ute på tundran så där behövdes inga hundar. Dessutom var de tidiga hudarna inte så förädlade som idag, så de var svåra att styra. Men visst, ett gäng hundar som sprang omkring en mammut och skällde och hetsade gjorde att den inte kunde rikta all uppmärksamhet mot människan, som då lättare kunde kasta sitt spjut.

Huggorm skrev:Jag är tveksam till att de använde hundar för att jaga mammut. Varför? Dagens jakthundar kan ha många olika uppgifter men det viktigaste är att leta upp bytesdjuren i skogen. Mammutarna syntes rätt tydligt ute på tundran så där behövdes inga hundar. Dessutom var de tidiga hudarna inte så förädlade som idag, så de var svåra att styra. Men visst, ett gäng hundar som sprang omkring en mammut och skällde och hetsade gjorde att den inte kunde rikta all uppmärksamhet mot människan, som då lättare kunde kasta sitt spjut.

de använde sig nog mer av fångstgropar än med spjut, för det skulle krävas många man att besegra en stor mammut med de enkla träspjut man hade tillbuds, medan en fångstgrop kunde några man enkelt fixa, och som går att återanvända många gånger även för hjort, ren, älg, osv

https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5ngstgrop

Man jagade främst mammutungar. Varför ge sig på de största och farligaste djuren när det fanns mindre? Då kan hundarna ha varit användbara. Man jagade också andra djur: ren, häst, ullhårig noshörning med flera. Då kan man också ha använt hundar.

Man har säkert ätit hund men inte som huvudföda. Det är dålig ekonomi att äta rovdjur. Tänk så här (förenklat):
För 1 kilo mammutkött går det åt 100 kilo gräs
För 1 kilo hundkött (eller annat rovdjur) går det åt 100 kilo mammutkött (eller annat bytesdjur) = 10000 kilo gräs (om jag räknar rätt)
Man förlorar alltså enormt mycket energi på vägen. Dessutom är rovdjur farligare än växtätare. En hund som förstår att den ska bli uppäten är inte rolig att ha att göra med.

Ignatius skrev:Man jagade främst mammutungar. Varför ge sig på de största och farligaste djuren när det fanns mindre? Då kan hundarna ha varit användbara. Man jagade också andra djur: ren, häst, ullhårig noshörning med flera. Då kan man också ha använt hundar.

Men på vilket sätt menar du att hunden hjälpte till?

Ignatius skrev:Man har säkert ätit hund men inte som huvudföda. Det är dålig ekonomi att äta rovdjur. Tänk så här (förenklat):
För 1 kilo mammutkött går det åt 100 kilo gräs
För 1 kilo hundkött (eller annat rovdjur) går det åt 100 kilo mammutkött (eller annat bytesdjur) = 10000 kilo gräs (om jag räknar rätt)
Man förlorar alltså enormt mycket energi på vägen. Dessutom är rovdjur farligare än växtätare. En hund som förstår att den ska bli uppäten är inte rolig att ha att göra med.

Precis hundar och katter och lejon och björnar och vargar är rovdjur

https://www.google.com/search?q=hgt%C3% ... GGNvrbz9CM

https://www.google.com/search?q=hgt%C3% ... i-0737Z3VM

Det ser man tydligt på deras tänder

Huggorm skrev:

Ignatius skrev:Man jagade främst mammutungar. Varför ge sig på de största och farligaste djuren när det fanns mindre? Då kan hundarna ha varit användbara. Man jagade också andra djur: ren, häst, ullhårig noshörning med flera. Då kan man också ha använt hundar.

Men på vilket sätt menar du att hunden hjälpte till?

Hundar används på många sätt vid jakt: spårhund, drevhund, för att distrahera bytesdjur, markera, apportera med mera. Hundar är ju också bra på att vakta. När man slaktar dras rovdjur som björn och varg dit. Hundar är bra för att köra bort dem.

Ignatius skrev:Man har säkert ätit hund men inte som huvudföda. Det är dålig ekonomi att äta rovdjur. Tänk så här (förenklat):
För 1 kilo mammutkött går det åt 100 kilo gräs
För 1 kilo hundkött (eller annat rovdjur) går det åt 100 kilo mammutkött (eller annat bytesdjur) = 10000 kilo gräs (om jag räknar rätt)
Man förlorar alltså enormt mycket energi på vägen. Dessutom är rovdjur farligare än växtätare. En hund som förstår att den ska bli uppäten är inte rolig att ha att göra med.

det är av den anledningen som fångstgropar eller att helt enkelt driva djur över ett stup är enklare, och det är endast svårligen man får tag i ugnarna eftersom de stora försvarar dem, enklare då sätta in en stöt på eftersläntrare eller skadade/gamla djur som är lätta byten, rovdjuren är konkurrenter och den förhistoriska människan var alltid i dispyt med dem om bytesdjur så jakten på dem var en nödvändighet för överlevnad

antonius skrev:

Ignatius skrev:Man har säkert ätit hund men inte som huvudföda. Det är dålig ekonomi att äta rovdjur. Tänk så här (förenklat):
För 1 kilo mammutkött går det åt 100 kilo gräs
För 1 kilo hundkött (eller annat rovdjur) går det åt 100 kilo mammutkött (eller annat bytesdjur) = 10000 kilo gräs (om jag räknar rätt)
Man förlorar alltså enormt mycket energi på vägen. Dessutom är rovdjur farligare än växtätare. En hund som förstår att den ska bli uppäten är inte rolig att ha att göra med.

det är av den anledningen som fångstgropar eller att helt enkelt driva djur över ett stup är enklare, och det är endast svårligen man får tag i ugnarna eftersom de stora försvarar dem, enklare då sätta in en stöt på eftersläntrare eller skadade/gamla djur som är lätta byten, rovdjuren är konkurrenter och den förhistoriska människan var alltid i dispyt med dem om bytesdjur så jakten på dem var en nödvändighet för överlevnad

Japp! Men har man ett drev med hundar som irriterar de stora djuren kan man själv fokusera på ungarna. Andra rovdjur som varg, lejon med flera tar också ungdjur och inte bara sega gamla halvdöda tjurar. Man har säkert också använt fångstgropar och stup. Under istiden vandrade de flesta gräsätare säsongsvis så de var lätta att kartlägga. Även där kan hundar ha varit viktiga då de kan ha drivit bytesdjur i fällor.

Ignatius skrev:

antonius skrev:

Ignatius skrev:Man har säkert ätit hund men inte som huvudföda. Det är dålig ekonomi att äta rovdjur. Tänk så här (förenklat):
För 1 kilo mammutkött går det åt 100 kilo gräs
För 1 kilo hundkött (eller annat rovdjur) går det åt 100 kilo mammutkött (eller annat bytesdjur) = 10000 kilo gräs (om jag räknar rätt)
Man förlorar alltså enormt mycket energi på vägen. Dessutom är rovdjur farligare än växtätare. En hund som förstår att den ska bli uppäten är inte rolig att ha att göra med.

det är av den anledningen som fångstgropar eller att helt enkelt driva djur över ett stup är enklare, och det är endast svårligen man får tag i ugnarna eftersom de stora försvarar dem, enklare då sätta in en stöt på eftersläntrare eller skadade/gamla djur som är lätta byten, rovdjuren är konkurrenter och den förhistoriska människan var alltid i dispyt med dem om bytesdjur så jakten på dem var en nödvändighet för överlevnad

Japp! Men har man ett drev med hundar som irriterar de stora djuren kan man själv fokusera på ungarna. Andra rovdjur som varg, lejon med flera tar också ungdjur och inte bara sega gamla halvdöda tjurar. Man har säkert också använt fångstgropar och stup. Under istiden vandrade de flesta gräsätare säsongsvis så de var lätta att kartlägga. Även där kan hundar ha varit viktiga då de kan ha drivit bytesdjur i fällor.

människor fanns det så få av så det var risky bissnis all typ av jakt där det krävdes många, man föredrog nog se på tills de stora kattdjuren ätit sig mätt, så kunde man förse sig med zebra rester, antagligen så man förfinade tekniken för vassa flintverktyg, och några drev med hundar a'la engelsk jakt på rödräv kom nog många tusen år senare, människan var nog mer samlare än jägare från början

antonius skrev:människor fanns det så få av så det var risky bissnis all typ av jakt där det krävdes många, man föredrog nog se på tills de stora kattdjuren ätit sig mätt, så kunde man förse sig med zebra rester, antagligen så man förfinade tekniken för vassa flintverktyg, och några drev med hundar a'la engelsk jakt på rödräv kom nog många tusen år senare, människan var nog mer samlare än jägare från början

Jo, vi höll faktiskt på att bli utrotade ett par gånger. Eftersom stenåldern var väldigt lång och fanns på många platser med väldigt olika klimat varierade kosthållet enormt. I ett istida Europa var det svårt att samla in tillräckligt med grönfoder. Däremot fanns det stora bytesdjur. Att bo i ett barskt klimat driver säkert på uppfinningar som att tämja djur som hundar.

Ignatius skrev:Ja, man åt säkert hund. Jag kan inte på rak arm påminna mig några fynd av slaktade hundar från äldre stenålder, men man ska komma ihåg att alla sorters fynd från den perioden är ytterst ovanliga. Ben bevaras ju heller inte lika bra som sten. Det finns också riktigt gamla hundgravar. Det visar att man trots allt brydde sig om sina hundar och blev ledsen när de dog.

MEN kan stenålders hunden ha sätt ut så här då

https://www.youtube.com/watch?v=6Yo3-MWwJxw

Ignatius skrev:

antonius skrev:människor fanns det så få av så det var risky bissnis all typ av jakt där det krävdes många, man föredrog nog se på tills de stora kattdjuren ätit sig mätt, så kunde man förse sig med zebra rester, antagligen så man förfinade tekniken för vassa flintverktyg, och några drev med hundar a'la engelsk jakt på rödräv kom nog många tusen år senare, människan var nog mer samlare än jägare från början

Jo, vi höll faktiskt på att bli utrotade ett par gånger. Eftersom stenåldern var väldigt lång och fanns på många platser med väldigt olika klimat varierade kosthållet enormt. I ett istida Europa var det svårt att samla in tillräckligt med grönfoder. Däremot fanns det stora bytesdjur. Att bo i ett barskt klimat driver säkert på uppfinningar som att tämja djur som hundar.

det är forskare som anser att vi var nere i en population på under 50 000 individer ett tag i Kalahari, men klimatet vart lite bättre alldeles före det stora utvandringarna, men där är de delade hur det gick till, en del pratar om "sorgsenhetens port", där det gick att ta sig över vid röda havet, eftersom havsnivån var lägre än någonsin 75 meter, fast en del anser att det är möjligt att det en del som tog sig genom Sinaiöknen, och det är mycket möjligt att de hade hunden som följeslagare, men mer som levande skafferi och vakthund, än ett sällskapsdjur och var nog knappast helt domesticerad

manne skrev:

Ignatius skrev:Ja, man åt säkert hund. Jag kan inte på rak arm påminna mig några fynd av slaktade hundar från äldre stenålder, men man ska komma ihåg att alla sorters fynd från den perioden är ytterst ovanliga. Ben bevaras ju heller inte lika bra som sten. Det finns också riktigt gamla hundgravar. Det visar att man trots allt brydde sig om sina hundar och blev ledsen när de dog.

MEN kan stenålders hunden ha sätt ut så här då



här hela videon inklistrad där

nu så fick jag med videon också

antonius skrev:

Ignatius skrev:

antonius skrev:människor fanns det så få av så det var risky bissnis all typ av jakt där det krävdes många, man föredrog nog se på tills de stora kattdjuren ätit sig mätt, så kunde man förse sig med zebra rester, antagligen så man förfinade tekniken för vassa flintverktyg, och några drev med hundar a'la engelsk jakt på rödräv kom nog många tusen år senare, människan var nog mer samlare än jägare från början

Jo, vi höll faktiskt på att bli utrotade ett par gånger. Eftersom stenåldern var väldigt lång och fanns på många platser med väldigt olika klimat varierade kosthållet enormt. I ett istida Europa var det svårt att samla in tillräckligt med grönfoder. Däremot fanns det stora bytesdjur. Att bo i ett barskt klimat driver säkert på uppfinningar som att tämja djur som hundar.

det är forskare som anser att vi var nere i en population på under 50 000 individer ett tag i Kalahari, men klimatet vart lite bättre alldeles före det stora utvandringarna, men där är de delade hur det gick till, en del pratar om "sorgsenhetens port", där det gick att ta sig över vid röda havet, eftersom havsnivån var lägre än någonsin 75 meter, fast en del anser att det är möjligt att det en del som tog sig genom Sinaiöknen, och det är mycket möjligt att de hade hunden som följeslagare, men mer som levande skafferi och vakthund, än ett sällskapsdjur och var nog knappast helt domesticerad

Man ska ju också komma ihåg att flera människoarter faktiskt försvunnit under eller efter senaste istiden: neandertalare, denisovaner, erectus, florismänniskor. Sannolikt har spridningen av vår art med det att göra. Vi är smartare, förökar oss snabbare och är mer mångsidiga än de andra arterna var. Det finns dem som menar att vi utrotade neandertalarna och kanske även de andra arterna.

Ignatius skrev:t finns dem som menar att vi utrotade neandertalarna och kanske även de andra arterna.

grejen är ju den att det var så få av vissa hominoider, och när de finns få av en art så behövs inte så stor förändring av deras normala habitat för att en art ska försvinna, men det sägs ju att många kaukasier har lite neandertal DNA i sig, och måste således förökat sig med dem, och med tiden när man fått förfina DNA-tekniken ytterligare kanske det visar sig att vi har fler arter i oss, kan bli spännande för en gammal amatör antropolog som moi, lol

Visst är det hunden som är det äldsta sällskapsdjuret? I Australien har vi "dingon".

Stackars varg, det gick inte som planerat för vargarna.

Chrilleb skrev:Visst är det hunden som är det äldsta sällskapsdjuret? I Australien har vi "dingon".

beror nog på vad man räknar som rent sällskapsdjur och ett arbetande, men ett av dem är det ju definitivt, katter har varit heliga djur i många år t ex hos faraonerna, men de flesta anser nog att hunden har följt människan längst

antonius skrev:

Ignatius skrev:t finns dem som menar att vi utrotade neandertalarna och kanske även de andra arterna.

grejen är ju den att det var så få av vissa hominoider, och när de finns få av en art så behövs inte så stor förändring av deras normala habitat för att en art ska försvinna, men det sägs ju att många kaukasier har lite neandertal DNA i sig, och måste således förökat sig med dem, och med tiden när man fått förfina DNA-tekniken ytterligare kanske det visar sig att vi har fler arter i oss, kan bli spännande för en gammal amatör antropolog som moi, lol

Jo, vår art har beblandat sig med neandertalare och denisovaner. Kaukasier, dvs européer, har någon procent neandertal-DNA. Människor i östra Asien har mer, upp till fyra procent. Man har spårat Denisovan-DNA i Himalaya och på öar i Stilla havet. Man tror att Denisovan-DNA gör att sjerpas tål hög höjd bättre.

Förmodligen hade neandertalare och Denisonavaner smalare nischer än vår art. då vi dök upp i ett område kunde vi livnära oss på fler sätt, göra effektivare redskap och få ihop mer mat. Att tämja hundar var en del av detta. Det gjorde att vi förökade oss snabbare. Det ledde till en katastrof för andra människoarter och stora däggdjur som mammutar som var favoritbyten. Alla stora däggdjur försvann då vår art dök upp.

Jag är hund.