mondo beyondo skrev:Epilog. Jag blev sparkad från boendestöd. Biståndshandläggaren tyckte jag var för besvärlig och drog in sitt beslut. En betald kompis från allmänheten eller daglig verksamhet ska nog fixa min svåra livssituation just nu, resonerar hon.

Vafan. Rätt övertygad om att biståndshandläggarna utsätts för press att inte bevilja så mycket och gärna dra in. Av samma skäl var hab till en början jätteaviga mot mig, och ville få mig att acceptera att inte ta emot något stöd öht. Sen har de tack och lov bytt chef.

Zima33 skrev:Min ena bs har läst socialpsykiatri, tror h*n hade kunnat få ett mer kvalificerat jobb men h*n vill jobba som bs.
Några har varit mentalskötare och några vet jag inte vad de hade för utbildning.

De kanske har fler att välja mellan i din kommun. Någon här har fem högskolepoäng vet jag.

Att träna sig frisk kanske går för oss, men i min grupp finns det även gravare autister som inte kan ta hand om sig själva. De förstår inte ens att kommunicera normalt, så vet inte vad man ska lära dem. Där handlar det mer att de ska vara med och inte utanför.

mondo beyondo skrev:Epilog. Jag blev sparkad från boendestöd. Biståndshandläggaren tyckte jag var för besvärlig och drog in sitt beslut. En betald kompis från allmänheten eller daglig verksamhet ska nog fixa min svåra livssituation just nu, resonerar hon.

Begär ett skriftligt beslut som du kan överklaga
Eller
Gör en ny ansökan, blir den avslagen så kan du överklaga inom tre veckor.
Har skickat pm till dig.

ShakeItOut skrev:

Liljan skrev:

mondo beyondo skrev:"Boendestöd är träning av färdigheter, där tanken är att man på sikt ska bli självständig i dem."

Så säger min biståndshandläggare, så betyder det att jag är bara otränad och med träning av mina färdigheter så blir jag välfungerande eller självständig? Eller är det här en miss i deras formulering gällande hjälp av autistiska personer? Det är väl ingen på allvar som tror att problemen försvinner med träning? Bokstavstolkar jag och vad är det i såfall de menar?

Varför skulle inte problemen kunna försvinna av träning? För vissa fungerar det bara de får träna och bli mer säkra på vad som ska göras medan andra behöver samma hjälp hela livet. Jag tycker det är bra att ha som målsättning att bli så självständig så möjligt istället för att direkt bestämma sig för att det inte går.

Fast varför ska boendestöd utgå från det? Som att det sedan ska gå att avsluta...
Hade mitt boendestöd behandlat någon av mina svårigheter som något att träna på hade jag blivit galen då det inte handlar om det, alls. Det har faktiskt hänt en gång och var vidrigt...så nedlåtande. Som om jag inte redan visste hur man gjorde. Att bara lära sig stegen till att göra något är inte vad som brukar felas.

Blir det lättare med vissa sysslor är det en bonus istället för ett mål. Det är inte som att vi går i skolan och har hemkunskap precis.

LSS är ett barn av sin tid. Landstingen som på 80-talet bedrev vård av sjuka, funktionsnedsatta och äldre fick väldigt dålig ekonomi under 90-talskrisen. För att ha råd med behandlingen av botbara sjuka var de tvungna att stänga institutitionerna som fanns, dvs långvården, mentalsjukhusen, etcetera.

Folk som suttit på institution i många år var väldigt borta från det vanliga samhället, så mycket av ursprungstankarna med LSS handlade om att lära dem det. Inklusive hemkunskap.

Man tänkte inte 25-30 år framåt, vilka behov har en generation som aldrig har suttit på institution men som ändå behöver stödinsatser.

Min kompis var med förra gången jag hade boendestöd. Boendestöded sa något absurt som nog var ett skämt och min kompis blev sur och sa till. Boendestödjaren såg ut som om hon blivit förolämpad och det aldrig hänt tidigare, som hon alltid får prata och folk håller käften. Vet inte riktigt vad jag ska tycka, förutom att det var bra att min kompis fick se någon i action istället för att höra det från mig, det är ju så att man inte alltid tror det är så farligt när någon återberättar.

mondo beyondo skrev:Epilog. Jag blev sparkad från boendestöd. Biståndshandläggaren tyckte jag var för besvärlig och drog in sitt beslut. En betald kompis från allmänheten eller daglig verksamhet ska nog fixa min svåra livssituation just nu, resonerar hon.

Fruktansvärt att dom gör så!

Tycker kvalitén på boendestöd sjunkit avsevärt sedan GDPR infördes.

Nu får inte vikarier, det som kallas för "bemanningen", ha någon inloggning till "Seserva" eller vad det kallas för (något journalprogram som de skriver i).

Det får till följd att det påverkar kvalitén på boendestöden, för nu vet vikarierna ingenting, de vet knappt ens vad man heter. De vet inte om man har god man eller förvaltare, och tvingas utgå från det värsta (där de lägger sig i mina inköp trots att jag inte har någon förvaltare) och "beslagtar" betalkort bara för att de tror man har förvaltare.

Och sedan får ordinarie personalen hela tiden rätta till det.

Tidigare var det så att vikarier och sådant hade "superbehörighet" i "Seserva", dvs de kunde gå in på vilket boende som helst och söka på brukare, men det var som journalerna i vården, man FICK inte söka på en brukare som man inte arbetar med.

Numera så är det lagkrav på att det SKA vara behörighetskontrollerat, och boendechefen är för lat för att dela ut behörighet till någon som bara ska jobba ett 4-timmarspass och sedan revoka behörigheten igen.

Vilket blir det väldigt besvärligt och jag arbetar på att komma bort från LSS boende nu.

En av mina BS erkände att hon slutat ett tag för att de hade stora konflikter inom stödjarna och hon tyckte att alla var idioter.

Känns ju lite märkligt att höra. Hon tyckte det var dåligt att folk som kom hit med sjuka familjemedlemmar inte ens hade munskydd. Hon ska komma hit snart. Med munskydd? Haha säkert inte.

Min kompis sa att hon skulle ta hem dem och så skulle jag tvinga dem ha dem. Jag kan också ha. De har bara med sig skoskydd och handskar. Sådant är bara för deras skull. Att ha något för att jag inte ska få en 7 veckor lång hosta igen är nog för mycket begärt.

Om jag får vårdlotsen och att det funkar ska jag kicka ut BS. Min kompis säger att de bara smittar mig hela tiden.

Man blir ju lite fundersam när en kille som är chef kommer hit bara för att gå igenom beslut som inte får ändras, dvs hade jag kunnat få papper, men han ville komma hit, och har sjuka barn hemma, går hem till en brukare med jävligt svagt immunförsvar han har sjuka barn hemma. Skitbra tänkt. Och satt där och grillade mig så jag fick erkänna hur värdo jag var. Medan han ansåg han var så bra.

Nån som vill ha lite pengar för att hjälpa mig att städa? Haha.

Jag vet att jag är elah HAHA men när BS var nytt satt det en bitch och sa att hon hade högskolepoäng i omvårdnad. 5 poäng. Jag har ju min utbildning i humaniora, men sa att jag har ju 40 p i psykologi och 20 i sociologi så jag har lite mer utbildning i ditt område. Fy fan sur hon såg ut.

Borde inte BS ha iallafall 20 p i vettigt ämne?

De har fått någon kurs i lågaffektivt bemötande som de tror att de måste ha hela tiden. Det ska ju vara om man blir upprörd. Men visar man andra ämnen så får de inte skratta med en för det är inte lågaffektivt. Bättre skita i utbildning än att bygga verksamheten på missuppfattningar.

Jag hade en BS som var vikarie och han var jävla fantastisk. Han bollade mina med sina problem. Så att det genast kom en gemensam nämnare och att vi kan förstå varandra. Han har ADHD och dyslexi. Men han skulle naturligtvis utbilda sig till något med högre lön.

Har haft boendestöd i drygt två år och är väldigt nöjd med det stödet. Beroende på hur jag mår ska de stötta i kontakt med sjukvård och myndigheter, "pappersjobb" (har en son med stort hjälpbehov, så det är mycket pappersjobb med färdtjänst, skola, försäkringskassan mm), komma ut på promenad, få saker gjorda hemma som inte hemtjänsten gör, mm. Från och med måndag nästa vecka har jag inte hemtjänst längre, då har jag fått utökat boendestöd för att få stöd med städ, främst igångsättning tror jag behövs.
Jag har två olika boendestödjare och båda är kreativa, kommer med förslag på fonder jag kan söka pengar från, mm. Om jag berättar om något vardagsproblem brukar de komma med förslag på lösningar. De verkar vara väl insatta i hur autism fungerar. Även om jag har en hel del vänner finns det saker jag hellre vill bolla med någon som inte är så nära, dessutom har boendestödjarna bättre koll på vissa saker som har med sjukvård och kommun att göra.

Solblomma skrev:Har haft boendestöd i drygt två år och är väldigt nöjd med det stödet. Beroende på hur jag mår ska de stötta i kontakt med sjukvård och myndigheter, "pappersjobb" (har en son med stort hjälpbehov, så det är mycket pappersjobb med färdtjänst, skola, försäkringskassan mm), komma ut på promenad, få saker gjorda hemma som inte hemtjänsten gör, mm. Från och med måndag nästa vecka har jag inte hemtjänst längre, då har jag fått utökat boendestöd för att få stöd med städ, främst igångsättning tror jag behövs.
Jag har två olika boendestödjare och båda är kreativa, kommer med förslag på fonder jag kan söka pengar från, mm. Om jag berättar om något vardagsproblem brukar de komma med förslag på lösningar. De verkar vara väl insatta i hur autism fungerar. Även om jag har en hel del vänner finns det saker jag hellre vill bolla med någon som inte är så nära, dessutom har boendestödjarna bättre koll på vissa saker som har med sjukvård och kommun att göra.

Oj. Jag har ibland frågat om vardagsproblem men antingen vet de inte, eller de tycker man ska leja någon att hjälpa en. Grejen är hade man pengar skulle man väl lejt någon, inte haft boendestöd.

Känns lite sådär när de sedan föreslår att jag ska be mina föräldrar om pengar varje månad eftersom man tydligen ska ge minst 5000 till sina barn. VA FAN. En av dem hade en häst hennes föräldrar hade betalat plus stallhyran, så det var normalt i hennes värld.

Det är just det som irriterar mig, de flesta mina har aldrig försörjt sig själva, har aldrig städat sitt eget rum. De vet inte hur man löser problem. Ändå har de svårt att anställa folk för ingen vill jobba där. Jag fattar inte vad problemet är.

Räcker att de förstört tre dammsugare för mig och bara tycker att det är bara hosta upp pengar till en ny.

Kidzi skrev:De har fått någon kurs i lågaffektivt bemötande som de tror att de måste ha hela tiden. Det ska ju vara om man blir upprörd. Men visar man andra ämnen så får de inte skratta med en för det är inte lågaffektivt. Bättre skita i utbildning än att bygga verksamheten på missuppfattningar.

Hahaha det är ju hur helt underbart! Undrar vem som har svårt att generalisera egentligen!
Här hemma är jag glad för lågaffektivt bemötande, dottern får ofta utbrott när jag inte kunnat läsa hennes tankar... Fast det är nog bara mig det hjälper, hon blir bara ännu argare när jag fortsätter vara lugn fast hon gormar och smäller i dörrar!

Solblomma skrev:

Kidzi skrev:De har fått någon kurs i lågaffektivt bemötande som de tror att de måste ha hela tiden. Det ska ju vara om man blir upprörd. Men visar man andra ämnen så får de inte skratta med en för det är inte lågaffektivt. Bättre skita i utbildning än att bygga verksamheten på missuppfattningar.

Hahaha det är ju hur helt underbart! Undrar vem som har svårt att generalisera egentligen!
Här hemma är jag glad för lågaffektivt bemötande, dottern får ofta utbrott när jag inte kunnat läsa hennes tankar... Fast det är nog bara mig det hjälper, hon blir bara ännu argare när jag fortsätter vara lugn fast hon gormar och smäller i dörrar!

Jag har aldrig varit arg på boendestödet, men det är som de lärt sig att "sådana som jag" är två sekunder från en atombomb. Fast de känt mig i 10 år. Jag tycker det är skitjobbigt med lågaffektivt bemötande eftersom det värmer när folk visar medkänsla. Som när jag berättade att min styvmor dött så var det "rycka på axlarna" jaha. Sedan var det inget mer. Alltså, av vänner förväntar jag mig inte medkänsla, jag berättar saker för att de ska veta, för att kompisar ska ha info. De får reagera som de vill. BS tycker jag får reagera som de vill med, men det är bestämt att de ska reagera med kyla. Jag fattar inte. Det gör mig förvirrad. Jag vet inte om de reagerar så för att de är svin eller om de lärt sig att bara säga jaha och sedan tycka att konversationen är över.

Kidzi skrev:Oj. Jag har ibland frågat om vardagsproblem men antingen vet de inte, eller de tycker man ska leja någon att hjälpa en. Grejen är hade man pengar skulle man väl lejt någon, inte haft boendestöd.

Känns lite sådär när de sedan föreslår att jag ska be mina föräldrar om pengar varje månad eftersom man tydligen ska ge minst 5000 till sina barn. VA FAN. En av dem hade en häst hennes föräldrar hade betalat plus stallhyran, så det var normalt i hennes värld.

Det är just det som irriterar mig, de flesta mina har aldrig försörjt sig själva, har aldrig städat sitt eget rum. De vet inte hur man löser problem. Ändå har de svårt att anställa folk för ingen vill jobba där. Jag fattar inte vad problemet är.

Räcker att de förstört tre dammsugare för mig och bara tycker att det är bara hosta upp pengar till en ny.

5000?! Min mamma är frånskild pensionär som bor i Stockholm, hon skulle knappt kunna ge mig 50 kr i månaden!

Kommunen borde ersätta det boendestödjarna har sönder, gör de inte det?

Jag har nog fått vinstlotten när det gäller boendestöd verkar det som. Min ena är 55 och har sysslat med allt möjligt innan hon kom på att hon ville bli boendestödjare. Den andra är ensamstående mamma som tyvärr vabbar ganska ofta, men när hon väl kommer är hon en guldgruva, har jobbat på försäkringskassan men slutade för att bli boendestödjare istället. Hon har aldrig berättat anledningen, men eftersom hon gör sitt jobb så bra gissar jag att hon helt enkelt fick nog av f-kassan.

Det låter ju jätteskumt att de inte får reagera på något sätt i någon situation! När jag var personlig assistent och gick nån utbildning så de ungefär så, typ som att man bara skulle vara nån sorts skugga till brukaren. I vissa fall är det nog rätt, t ex om brukaren är småbarnsförälder. Då vill man ju inte att barnet ska knyta an mer till assistenten än till mamman. Men oftast fungerar det ju inte så, och boendestöd är inte samma sak som assistans.

Jag bad att få boendesöd genom att dom ringer till mig två gånger på morgonen (runt 8-9) men det fick jag inte, det var konstigt för jag har haft BST i form att dom ringer på dörren på morgonen för att väcka mig och då hade jag SOL, nu har jag LSS. Det borde ju vara lätare att bara ringa. WTF?

Förra gången. Hon skulle dammsuga och jag sätta in disken.

Hon står med sladden till dammsugaren. Kudos att hon kunde sätta påse i min dammsugare, den är knorvig. Men sedan: Då drar jag ut här då, säger hon. Och ska dra ut telefonen ur telefonjacket. För att sätta i dammsugarsladden.

Jag måste ha gett henne en konstig blick för hon slutar. Sedan pekar jag på eluttaget.

Kanske att dagens unga inte har sett ett telefonjack? Vad tror ni?

Jag vet inte vad jag ska göra. Mina BS:are driver mig så hårt, påstår att vi fått för lite gjort fast jag fysiskt kollapsat efteråt. Får inte vila för då måste de sluta jobba för vi ska jobba lika mycket. De bara glor dumt medan jag inte får luft och sitter på en stol.

Och de kräver att jag ska städa allt innan de kommer så att det bara är för dem att köra dammsugaren för de vet inte hur man plockar upp saker från golvet. Det står i min plan som vi ska göra tillsammans fast de har skrivit det själva att jag ska städa innan. Det tar 1-2 timmar och efter är jag helt slut. Då kommer de lallande och kräver att jag ska göra mer.

Asså ska de bara glida in och köra dammsugaren? Känns jävligt slött av människor som är friska.

De tror heller inte på kompressionsfrakturerna och att det gör helvetesont och att läkaren har sagt att hon vill se röntgen innan hon föreslår motionsform. BS:arna tycker jag ska ut och motionera för att få bättre ork. Med svår smärta och att ryggraden är krökt så den trycker så att jag inte kan ta ordentliga andetag? De tror att alla är lika friska som dem. Snacka om dålig theory of mind. De anser att dåliga vanor är allt, jag har ingen sjukdom.

Men de säger att utan dem skulle jag inte klara mig.

HAHAHAHAHAHAHA.

Det är inte de som hjälper mig med allt, det är min kompis. De dammsuger. Men de vill inte att jag avsäger mig stödet för de vill hjälpa mig. Jaha med vad? När det gäller externa saker som t ex ville jag ha en blankett utskriven och de sa de fixar den. Sedan gick de på om vad jag skulle bifoga. Tills jag insåg att det var helt fel blankett. Det är så det alltid blir. De känner sig duktiga och att de räddat mig. Men de gör bara saker värre.

Jag vet inte om jag vill kasta ut dem för tänk om det är som de säger att jag inte klarar mig utan dem?

Jag har fått en ny biståndshandläggare av boendestöd och en tid att träffa henne, och allt detta utan att den personen ringt, skrivit brev, eller mailat mig. Jag fick reda på allt det genom att hon eller han har kontaktat mitt boendestöd som i sin tur berättade det här för mig och frågade om tiden de föreslog passar!

Vad!?

Vad handlar det här om? Är jag inte värd besväret av en egen kontakt, en presentation och direkta frågor? Är jag stämplad som för handikappad för att ha direkt kontakt med? Eller vad kan det här handla om, och hur ska det kunna bli någon dialog mellan oss nu när jag blivit behandlad som en ickeperson?

mondo beyondo skrev:Jag har fått en ny biståndshandläggare av boendestöd och en tid att träffa henne, och allt detta utan att den personen ringt, skrivit brev, eller mailat mig. Jag fick reda på allt det genom att hon eller han har kontaktat mitt boendestöd som i sin tur berättade det här för mig och frågade om tiden de föreslog passar!

Vad!?

Vad handlar det här om? Är jag inte värd besväret av en egen kontakt, en presentation och direkta frågor? Är jag stämplad som för handikappad för att ha direkt kontakt med? Eller vad kan det här handla om, och hur ska det kunna bli någon dialog mellan oss nu när jag blivit behandlad som en ickeperson?

Ja alltså, jag har varit med om att alla beslut fattats bakom ryggen, sedan kommer de med ett papper och de säger passar det här?

Man blir ju lite konfys för man har ju uppenbarligen tidigare i livet varit med om beslut som diskuterats direkt med en.

De förutsätter att man är lite korkad. Som när vi hade varit på aktivitet och en brukare skulle gå ur bilen, jag sa jag går ur här med. De bara Men hittar du hem då??? Det var kanske 300 meter hem och hade bott i området i FEMTON ÅR och mesta delen av den tiden utan boendestöd.

@Kidzi ja, då är det nog bara så att man betraktas som bakom flötet, och det är nästan lite gulligt, om det inte vore för att de har väl en utbildning av nåt slag, och min historik finns där. Jag är känd hos dem, så det borde väl framgå i papprena vilken nivå saker ligger på. Så fail på så många punkter.

mondo beyondo skrev:Jag har fått en ny biståndshandläggare av boendestöd och en tid att träffa henne, och allt detta utan att den personen ringt, skrivit brev, eller mailat mig. Jag fick reda på allt det genom att hon eller han har kontaktat mitt boendestöd som i sin tur berättade det här för mig och frågade om tiden de föreslog passar!

Vad!?

Vad handlar det här om? Är jag inte värd besväret av en egen kontakt, en presentation och direkta frågor? Är jag stämplad som för handikappad för att ha direkt kontakt med? Eller vad kan det här handla om, och hur ska det kunna bli någon dialog mellan oss nu när jag blivit behandlad som en ickeperson?

Jag har råkat ut för samma sak men jag sa till att h*n ska väl ändå kontakta mig och boka tid.
Sen dess har de skärpt sig. Så säg till att du vill ha direktkontakt med handläggaren!
Vill du göra en markering så meddela att handläggaren får kontakta dig för att boka en ny tid.

Tror de har klienter med väldigt olika behov, då är det kanske närmast till hands att gå via bs som är den som träffar klienten.
Om handläggaren är ny så kanske denne tänker att det är bättre om bs tar kontakt. Många med bs har svårt för att ha kontakt med nya människor. Om bs ska vara med på mötet behöver ju även dennes schema passa med den bokade tiden.

Mina boendestödjare har min tagg för att komma in i porten. Jag föreslog det då porttelefonen inte alltid funkar. Då fick jag skriva i ett papper som var till för att jag skulle få en nyckel av dem. Fick skriva under och sedan tog de pappret.

Jag sa att jag förstår ju att de inte har ett dokument för utlåning åt andra hållet men jag vill ha en kopia eller att vi bara skriver ett vanligt papper när de fick taggen och vem. Så att JAG har bevis på att de har min tagg. De vägrade.

De ville ju även ha nyckel till min lägenhet. Aldrig i livet. De fick telenumret till min kompis som har extranyckel. Skulle aldrig klara att främmande människor har min nyckel.