Jag upplever ganska ofta att det blir väldigt fel när jag lägger ut en förklaring om någonting. Detta händer speciellt i skrift, men har förekommit i tal också, och både på svenska och engelska.

Jag lägger ut förklaringen, och sedan springer folk iväg och gör alla möjliga (ur mitt perspektiv) vansinniga tolkningar och illa underbyggda antaganden. Sedan blir de skitsura när jag påpekar att det inte alls var så jag menade, SÅ HÄR menade jag och inget annat! De verkar uppleva att jag har vilselett dem, kanske till och med för att kunna sätta dit dem. Vilket verkligen inte är min intention. Jag tycker att jag bara rent bokstavligt har sagt precis hur det är.

Jag funderar på om det kan vara så att jag på något sätt, helt omedvetet och oavsiktigt, bjuder in till vissa tolkningar med sättet jag uttrycker mig på. Inte det lättaste att komma tillrätta med, om så är fallet.

I teorin kanske man skulle kunna göra en detaljstudie av mitt uttryckssätt, slå ner på vissa saker som kanske inte är helt lyckade om man vill nå fram till motparten, och därifrån kunde jag bearbeta mitt uttryckssätt. Men vem har tid och resurser till det?

Har du något konkret exempel, Niklas?

Freddy Dreadful skrev:Har du något konkret exempel, Niklas?

Inte i dagsläget, det var ett tag sedan detta hände senast. Jag kan återkomma om ett exempel uppstår.

Jag tyckte inte jag lärde mig att formulera mig i skrift i skolan, utan det var något som kom när jag började chatta och skriva på nätet. Lärararna i skolan uppskattade att man kunde ordbajsa kring ett ämne och svänga sig med svåra ord, vilket jag var bra på. Men som är något helt annat än att skriva en informativ text.


Jag ser inga språkliga konstigheter i dina inlägg så det är nog inte det du har problem med. Möjligt att problemet handlar om att veta vad de tilltänkta läsarna känner till och inte känner till. Det kräver en relativt god social förmåga.

Jag har också konstaterat att väldigt många människor (framför allt NT, tror jag, men jag kan inte utesluta att även autister och t ex ADHD-människor fungerar så) snarare minns det känslomässiga intrycket av det som sägs, än att minnas det som faktiskt sades.

Vildsvin skrev:Jag tyckte inte jag lärde mig att formulera mig i skrift i skolan, utan det var något som kom när jag började chatta och skriva på nätet. Lärararna i skolan uppskattade att man kunde ordbajsa kring ett ämne och svänga sig med svåra ord, vilket jag var bra på. Men som är något helt annat än att skriva en informativ text.


Jag ser inga språkliga konstigheter i dina inlägg så det är nog inte det du har problem med. Möjligt att problemet handlar om att veta vad de tilltänkta läsarna känner till och inte känner till. Det kräver en relativt god social förmåga.

Det är mycket möjligt att det är något sådant det rör sig om. Jag har nästan 35 års erfarenhet av att kommunicera online, men det kanske är någon aspekt av det jag inte riktigt har tagit in. Jag utesluter inte det, för jag har ju trots allt ett funktionshinder.

Det är jättesvårt att ha en åsikt när man inte vet exakt vad de reagerar på. Jag kommer att tänka på tre möjliga förklaringar.

Förklaring 1: I perioder hänger jag mycket i diskussionsforum och i kommentarsfält och det är otroligt vanligt att folk använder fel ord. Ett exempel är att en person sa att hon blev oskyldigt dömd när hon menade oskyldigt anklagad. Enligt henne borde alla förstå vad hon menade men dömd och anklagad är två helt olika saker det är inte konstigt att det blir missförstånd. Gör man flera sådana missar i samma text är det svårt att få fram det man vill ha sagt.

Förklaring 2: Är det okända personer på nätet som missförstår och blir arga hade jag inte tagit åt mig. Det finns mycket troll på nätet som lever för att bråka. De har redan i förväg bestämt sig för att den som startar tråden är en idiot.

Förklaring 3: Min egen erfarenhet av både mig själv och andra autister är att vi har svårt att veta vad som är viktigt, något som för oss bara är en obetydlig detalj ändrar hela förloppet för en neurotypisk person det gör att vissa tror att vi ljuger och luras men i själva verket vet vi inte vad som är viktigt att nämna.

Det vanligt att NT:ar bortförklarar fel ordval med att man borde förstått vad de menar även om det är de som har skrivit fel.
Jag upplever också att de inte bryr sig så mycket om hur de uttrycker sig då de förutsätter att man ska tolka ihop det.