Vad gör ni åt ensamheten?

av **Alyana** » 2023-04-07 16:54:00

RapeRegs skrev:
antonius skrev:vad är svårast, att komma till acceptans av sitt tillkortakommande, eller lösa den sociala koden?

Ingen mår bra av att vara ensam. Knäck koden och skaffa några vänner. Det mår du bäst av i längden! Acceptans innebär undergång.

Inte alls.
Ska du ha vän ska det vara en äkta sådan.
Hur många såna kan du hitta?

av **Furienna** » 2023-04-07 18:59:55

Alyana skrev:
RapeRegs skrev:
antonius skrev:vad är svårast, att komma till acceptans av sitt tillkortakommande, eller lösa den sociala koden?

Ingen mår bra av att vara ensam. Knäck koden och skaffa några vänner. Det mår du bäst av i längden! Acceptans innebär undergång.

Inte alls.
Ska du ha vän ska det vara en äkta sådan.
Hur många såna kan du hitta?

Just det, jag har inget behov av falska vänner.

av **RapeRegs** » 2023-04-07 20:23:50

Att man lär sig hur man umgås- och bygger relationer med andra människor innebär inte att vänskapen är falsk.

av **Alyana** » 2023-04-07 21:44:33

RapeRegs skrev:Att man lär sig hur man umgås- och bygger relationer med andra människor innebär inte att vänskapen är falsk.

Lär sig?
Hur man umgås?
Det är ett spel säger jag.
Iallafall i allt för många fall tyvärr.

Bygger relationer?

Nä jag kan inte.

Därför att jag funkar inte så.

Det är som det är och så är det.

Allt annat är buffel och båg.

av **nomemorytoday** » 2023-04-07 23:42:33

Alyana skrev:
RapeRegs skrev:Att man lär sig hur man umgås- och bygger relationer med andra människor innebär inte att vänskapen är falsk.

Lär sig?
Hur man umgås?
Det är ett spel säger jag.
Iallafall i allt för många fall tyvärr.

Bygger relationer?

Nä jag kan inte.

Därför att jag funkar inte så.

Det är som det är och så är det.

Allt annat är buffel och båg.

https://open.spotify.com/track/4WTmtPRt ... -link&dd=1

av **nomemorytoday** » 2023-04-08 1:13:19

https://open.spotify.com/track/04ZaF1D9 ... -link&dd=1

av **Maggi** » 2023-04-08 9:49:46

Alyana skrev:
RapeRegs skrev:Att man lär sig hur man umgås- och bygger relationer med andra människor innebär inte att vänskapen är falsk.

Lär sig?
Hur man umgås?
Det är ett spel säger jag.
Iallafall i allt för många fall tyvärr.

Bygger relationer?

Nä jag kan inte.

Därför att jag funkar inte så.

Det är som det är och så är det.

Allt annat är buffel och båg.

Vad är det som är värst i detta spel? om du vill utveckla

av **antonius** » 2023-04-08 10:54:54

Vad gör ni åt ensamheten? pratar högt för mig själv, redegör, tar upp oegentligheter, lägger upp omfattande planer för hur tingen borde vara allestädes

av **Mammaspojke** » 2023-04-08 12:32:49

Hobbys/specialintressen är bra att ha när man är ensam..
Då kan man börja hänga i forum i ämnet och följa youtube-kanaler. Kanske t.om. starta en egen kanal.
Man känner iaf en slags gemenskap med människorna som har samma intresse och man kan skriva med dom på forum.

av **aspismuppen** » 2023-04-08 22:54:13

Det borde ändå gå att träna upp sig en smula. Det finns del intressant forskning i ämnet. Läser just nu denna studie om acceptans, kamouflering och sociala copingstrategier av en forskare vid namn Eilidh Cage, "Autism Acceptance and Mental Health". Men det är tydligen varken lätt eller bra att försöka kamouflera sina aspergerbeteenden: "high rates of camouflaging have been found to relate to poorer mental health" (Hull et al. 2019). Att försöka passa in har ett högt pris i form av utmattning. Jo tack, jag är i allmänhet helt slut efter några timmar med NT´s.

av **Alyana** » 2023-04-09 10:29:22

Jag har kamouflerat hela livet.
Och det hade höga priser.
Det är ingenting jag rekommenderar.
Men ibland måste man.
Men egentligen är det ju de som spelar.
Vem är äkta?

av **Vildsvin** » 2023-04-10 12:07:14

aspismuppen skrev:Det borde ändå gå att träna upp sig en smula. Det finns del intressant forskning i ämnet. Läser just nu denna studie om acceptans, kamouflering och sociala copingstrategier av en forskare vid namn Eilidh Cage, "Autism Acceptance and Mental Health". Men det är tydligen varken lätt eller bra att försöka kamouflera sina aspergerbeteenden: "high rates of
camouflaging have been found to relate to poorer
mental health (Hull et al. 2019). Att försöka passa in har ett högt pris i form av utmattning. Jo tack, jag är i allmänhet helt slut efter några timmar med NT´s.

Länk: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5807490/

Träna upp sig gör alla människor under uppväxten. Poängen med neuropsykiatriska diagnoser är att utrymmet för detta är begränsat. Den mutation eller fosterskadande influens som orsakat den neuropsykiatriska avvikelsen kan ha påverkat fler organ än hjärnan och därmed vara förknippat med fysiska hälsoproblem.

av **aspismuppen** » 2023-04-10 20:51:20

Det verkar som om acceptans både från sig själv och från omgivningen onekligen har en inverkan på t ex stressnivåer och depression. Kamoulflering är no-good tydligen. Men "fake it till you make it" då, kanske det är först då man internaliserar ett beteende som det hjälper?

av **Alyana** » 2023-04-10 21:41:17

aspismuppen skrev:Det verkar som om acceptans både från sig själv och från omgivningen onekligen har en inverkan på t ex stressnivåer och depression. Kamoulflering är no-good tydligen. Men "fake it till you make it" då, kanske det är först då man internaliserar ett beteende som det hjälper?

Nej för det blir inte äkta.
Det är som sagt ett härmbeteende och något man egentligen mår dåligt av.
Man har kvar stress, ångest, obehag, förvirring, osäkerhet, ångest, tomhet etc etc.
Till slut orkar man inte.
Det är då man kraschar gång på gång på gång på gång.

av **aspismuppen** » 2023-04-21 12:07:43

Nån mer som upplever att ingen frågar efter dig, ingen vill dig något och att bara hänga är en ren omöjlighet?

av **antonius** » 2023-04-21 12:31:03

aspismuppen skrev:Nån mer som upplever att ingen frågar efter dig, ingen vill dig något och att bara hänga är en ren omöjlighet?

de få gånger någon vill mig något, är det bara sorgebud eller någon försöker kränga någon skit, i princip aldrig något glädjande, antar att man är ingen kul typ att ta med på lunchen, lol

av **Riksamiralen** » 2023-04-21 13:54:27

Alyana skrev:Jag har kamouflerat hela livet.
Och det hade höga priser.
Det är ingenting jag rekommenderar.
Men ibland måste man.
Men egentligen är det ju de som spelar.
Vem är äkta?

Helt rätt, bra skrivet, kan känna igen mig i det här du skriver!

Nuförtiden struntar jag blankt i vad folk tycker om mig och mitt diagnosbeteende, det är roligare att vara sig själv och förvåna/förundra folk än att vara på deras vis som en NT-kopia, det lyckas heller aldrig riktigt när man ska kamouflera sin diagnos och härma det ''normala'' sociala förhållningsättet. Man når aldrig riktigt upp till deras standard/nivå även om man är riktigt nära, duktig, på att verka normal och tränat upp det. Man kommer alltid ha brister som visar sig förr eller senare och som väcker frågor hos åskådarna, lika bra att visa vem man är med en gång så ingen går och tror något annat om en. Det blir precis som du säger smärtsamt senare när fasaden/korthuset man hållit uppe fallerar och ens ljugande syns.

Håller med dig att jag känner mig mer äkta och genuin än NT när jag bemöter människor med annat än tomt prat som bara handlar om vädret eller något.

Alyana skrev:Det är som sagt ett härmbeteende och något man egentligen mår dåligt av.
Man har kvar stress, ångest, obehag, förvirring, osäkerhet, ångest, tomhet etc etc.

Korrekt!

av **aspismuppen** » 2023-04-21 20:49:16

Alyana skrev:Jag har kamouflerat hela livet.
Och det hade höga priser.
Det är ingenting jag rekommenderar.
Men ibland måste man.
Men egentligen är det ju de som spelar.
Vem är äkta?

Ja det är ju bara att hålla med. Men upplever ni att det varit till gagn för er att berätta om er diagnos eller är det bättre att så att säga hålla käft om saken?

av **Riksamiralen** » 2023-04-21 21:47:34

aspismuppen skrev:Ja det är ju bara att hålla med. Men upplever ni att det varit till gagn för er att berätta om er diagnos eller är det bättre att så att säga hålla käft om saken?

Tror det beror vem det är man berättar för.
Jag är rädd varje gång jag ska erkänna min diagnos, vet inte hur en del kommer reagera.

När jag berättat för vänner jag lärt känna, dröjde det kanske några veckor efter vi började prata eller någon månad efter vi träffats, då har jag sagt att jag har diagnosen Aspergers, de flesta visste väl inte riktigt vad det var för något specifikt, men när man förklarat vad det innebär verkar de okej med det hela. Finns säkert många som vet vad det är men just de vänner jag avslöjat för visste väl inte så mycket innan. Att berätta har inte påverkat några vänskaper, att de fått ny uppfattning om en.

Det värsta som hänt mig var på gymnasiet när min väns förälder gick på mig för diagnosen och sa att jag var dåligt inflytande på hans son som behövde umgås med ''normala'' för att lära sig det ''normala''. Det sårade faktiskt djupt, hans farsa hade aldrig ens träffat mig eller pratat med mig så hur kunde han veta det, han hade väl förutfattade meningar om oss med ASD, det bidrog till att jag lämnade den här vännen senare.
Min kompis förlust tror jag, han började hänga med riktiga typer sen.

Tror inte det är lätt att skylla på ens diagnos om man blir osams med en vän eller det blir ett missförstånd, det har någon aldrig förlåtit mig för i alla fall, om det blivit någon tvist har jag försökt förklara att det kan bero på Aspergern, men det har aldrig jag fått empati för, man får räkna med att de flesta NT inte vet hur man fungerar vissa tillfällen. Man måste nog förklara en hel del i förväg innan sådana situationer uppstår, jag sa bara lite slarvigt till dem att jag hade Aspergers utan att förklara en del viktiga detaljer.

I Skolan vågade jag aldrig berätta för hela klassen förutom mina närmsta vänner, de andra i klassen kunde jag absolut inte lita på, för det var redan hänsynslös mobbning till höger och vänster om man stack ut och jag vågade därför inte bli en ännu större måltavla och ljög och sa att jag inte hade det när mobbare brukade spekulera om det framför mig.

Försök tänk innan vem du berättar det för, går de att lita på, förstår de ens vad det är? Ibland tycker jag det kvittar att berätta om de inte ens bryr sig eller inte beaktar att man har sina Aspiga beteenden.

Sen ska jag också säga att det läskigaste är att berätta för äldre människor 60+ ungefär, personer som levde innan diagnosen var tydligt kartlagd, de verkar vara de som förstår funktionshinder minst, de äldre har alltid förväntat sig väldigt mycket av en som går stick i stäv med diagnosen hos mig. Inte alla i den här åldern såklart, men en del äldre kan bli arga när de inte förstår vad det är med en och de har ingen vetskap om att en Aspergers hjärna är annorlunda strukturerad.

Så känn efter först om att berätta är till gagn eller om du gör någon sur bara för du kanske behöver anpassningar.

av **Solblomma** » 2023-04-21 22:15:17

Jag är väldigt bra på att kamoflera autismen, lyckades lura alla i 41 år. Dog nästan på kuppen (bokstavligt talat), så rekommenderar det inte, annat än i nödfall. När jag har med barnens skola och sjukvård att göra måste jag. Har märkt att jag inte tas på allvar som autistisk förälder. Men annars jobbar jag hårt på att vara mig själv. Fast det är svårt när man knappt vet vem man är...

av **Zima33** » 2023-04-22 14:21:07

aspismuppen skrev:Nån mer som upplever att ingen frågar efter dig, ingen vill dig något och att bara hänga är en ren omöjlighet?

Japp. Undrar ofta hur länge det skulle ta innan nån saknar mig ifall jag dog.
Har väntat på att en kompis ska ta initiativ för att träffas eftersom det var jag som gjorde det förra (och förrförra) gången men nä. Det är mer än ett år sen vi sågs senast.
Så nu har jag skickat meddelande med förslag på tider och frågat om vi kan ses.
Verkar som om man måste vara extremt övertydlig, tex: ”vore kul att ses, vill du ses nån av dessa dagar … *skriver dagar jag kan/inte kan*

Och så det där ”vi får höras” :-)063

Jaha? När? Vem ska höra av sig först?

av **aspismuppen** » 2023-04-22 18:57:21

antonius skrev:eller någon försöker kränga någon skit,

Precis man känner sig som en god konsument.

Riksamiralen skrev:men när man förklarat vad det innebär verkar de okej med det hela.

En del verkar inte förstå att jag, som har ett jobb och allt också kan ha asperger.

Riksamiralen skrev:Det värsta som hänt mig var på gymnasiet när min väns förälder gick på mig för diagnosen och sa att jag var dåligt inflytande på hans son som behövde umgås med ''normala'' för att lära sig det ''normala''.

För jävligt, känner igen mig.

Solblomma skrev:Fast det är svårt när man knappt vet vem man är...

Nä, det känns som ett helt nytt kapitel i livet, trodde länge att jag klarade att fejka NT-beteende.

Zima33 skrev:eftersom det var jag som gjorde det förra (och förrförra) gången men nä

Exakt, man frågar och tjatar men inget händer.

av **Zima33** » 2023-04-30 14:25:50

Nu har en bekant hört av sig och ville ses så vi bestämde en tid.
Några dagar efter hörde kompisen (som jag skrev om förut) av sig att h*n kan ses, samma dag som jag redan bestämt med bekanten. Så nu får kompisen hitta nån annan dag och tid som passar, jag tänker inte ändra planer jag hunnit göra medan jag väntade på svar ...

av **aspismuppen** » 2023-05-01 1:29:22

Zima33 skrev:Nu har en bekant hört av sig och ville ses så vi bestämde en tid.
Några dagar efter hörde kompisen (som jag skrev om förut) av sig att h*n kan ses, samma dag som jag redan bestämt med bekanten. Så nu får kompisen hitta nån annan dag och tid som passar, jag tänker inte ändra planer jag hunnit göra medan jag väntade på svar ...

Härligt