Dagobert skrev:

Batte skrev:Jeg har lagt merke til at ", og" ofte brukes av i tilfeller hvor vi ikke er beredt til å fremlegge setningen etter ", og" som en tydelig frittstående sannhet. Jeg mener ikke at man lyver, selv om det kan være sånn. Jeg mener det kan komme av f.eks. at man er usikker, har forenklet en forenklet konklusjon, er redd for motstand, har lagt det til i affekt, at det mangler egentlig relevans etc. Rett og slett at man ikke vil konfronteres med det etter komma.

1. Det där var nytt för mig, och jag tror inte på det utan belägg.
2. Det där var nytt för mig; jag tror inte på det utan belägg
3. Det där var nytt för mig. Jag tror inte på det utan belägg.
4. Det där var nytt för mig och jag tror inte på det utan belägg.

Menar du att "komma före och" ger ett opålitligt / ogenomtänkt e.d. intryck?

Vilken variant ovan ger bäst intryck i ett CV när man söker jobb?


Edit: Möjligen kan jag tänka mig att "PUNKT före och" kan ge intryck av nåt påhängt. Och det blablabla...

Jag har aldrig hört talas om kommateringspsykologi...

Jeg har ikke belegg. Det min observasjon at det ofte er sånn og jeg reflekterer rundt dette. Jeg sier ikke at det alltid er sånn.

Nei, sier ikke at det gir et upålitelig eller ugjennomtenkt uttrykk.

Jeg klarer ikke se for meg noen av disse variantene i en CV. Utav de fire tilsvarende nedenfor ville jeg i en jobbsøknad brukt nr. 4.
1. For tiden er jeg arbeidssøker, og jeg kan begynne i jobben med det samme.
2. For tiden er jeg arbeidssøker; jeg kan begynne i jobben med det samme.
3. For tiden er jeg arbeidssøker. Jeg kan begynne i jobben med det samme.
4. For tiden er jeg arbeidssøker og (jeg) kan begynne i jobben med det samme.

Ut av dine eksempler tenker jeg at 3 og 4 vil være korrekt i en annen type tekst. Evt. nr. 2 med et punktum til slutt.

Jeg har heller aldri hørt om kommateringspsykologi, så kanskje du skapte et nytt ord.

Fabela skrev:Det här var jätteintressant, har aldrig tänkt på det.
Har du några exempel?

Skal prøve å huske på denne tråden når jeg finner et eksempel.

Batte skrev:Jeg klarer ikke se for meg noen av disse variantene i en CV. Utav de fire tilsvarende nedenfor ville jeg i en jobbsøknad brukt nr. 4.
1. For tiden er jeg arbeidssøker, og jeg kan begynne i jobben med det samme.
2. For tiden er jeg arbeidssøker; jeg kan begynne i jobben med det samme.
3. For tiden er jeg arbeidssøker. Jeg kan begynne i jobben med det samme.
4. For tiden er jeg arbeidssøker og (jeg) kan begynne i jobben med det samme.

Jag tycker alla fyra är korrekta, och själv skulle jag använt nr 1 i första hand och nr 4 i andra hand (men då utan det andra jeg/jag). Nr 2 är nog korrekt men kan ge ett pretto intryck; man ska vara försiktig med semikolon. Nr 3 ger onödigt korta meningar, och de meningarna hör verkligen ihop.

Mycket gäller vad man har för språkkänsla, och det varierar ju från person till person.

Gjorde en hastig koll på inlägg i trådar jag själv skrivit i nyligen.
Utifrån det lilla verkar jag använda ", och" överlägset mest av alla här

Jag själv ser inget misstänkt/obalans (eller vad man ska kalla det) i de här meningarna, men andra kanske gör det:

Däremot är jag estetiskt intresserad, och har bl.a. tecknat kroki, med nakenmodeller av bägge könen.

Nu är X putt på mig, och skulle säkert hellre se att jag inte skriver i hens tråd.
Men jag tycker att det är ett ämne att ta helt seriöst, ser ingen skillnad på att en ung kille råkar ut för sånt, och att jag själv gjorde det. Det var jobbigt för mig, och jag kan mycket väl förstå att det är lika jobbigt för en ung kille, särskilt om man är blyg och osäker.

Minst lika djävliga som kvinnor, och de är inte så få heller.

(Säger inte mycket iofs, utan sitt sammanhang.)

Du kan ju börja med nåt lätt, och känna dig för.

Du får frisk luft, och även bara dagsljuset (dvs oavsett sol eller moln) är positivt för sinnet. Kanske du också hittar nåt trevligt att titta på, hör nån fågel, och blir lite glad av det.

Alien skrev:

Batte skrev:Jeg klarer ikke se for meg noen av disse variantene i en CV. Utav de fire tilsvarende nedenfor ville jeg i en jobbsøknad brukt nr. 4.
1. For tiden er jeg arbeidssøker, og jeg kan begynne i jobben med det samme.
2. For tiden er jeg arbeidssøker; jeg kan begynne i jobben med det samme.
3. For tiden er jeg arbeidssøker. Jeg kan begynne i jobben med det samme.
4. For tiden er jeg arbeidssøker og (jeg) kan begynne i jobben med det samme.

Jag tycker alla fyra är korrekta, och själv skulle jag använt nr 1 i första hand och nr 4 i andra hand (men då utan det andra jeg/jag). Nr 2 är nog korrekt men kan ge ett pretto intryck; man ska vara försiktig med semikolon. Nr 3 ger onödigt korta meningar, och de meningarna hör verkligen ihop.

Mycket gäller vad man har för språkkänsla, och det varierar ju från person till person.

Ja, jeg bruker også alle fire. Tror dog "komma før og" er feil grammatisk og unødvendig, så prøver å la det være. Tegn er avhengig av konteksten. Semikolon kan brukes til utfylling og tillegg; det ser vi her. Og kan starte en setning på norsk, men det er såpass muntlig at jeg unngår det.

Men du Batte, är det skillnad på hur man gör i svenska och norska då?

Jag tänker på att jag ju från början är finskspråkig, så jag är inte heller "helt svensk" i mitt tänk. Rättare sagt vet jag, att jag numera inte kan hålla isär svenska, finska och engelska regler, utan får tänka efter riktigt ordentligt ibland, och ändå blir det lite hipp som haver.

Fabela skrev:Men du Batte, är det skillnad på hur man gör i svenska och norska då?

Jag tänker på att jag ju från början är finskspråkig, så jag är inte heller "helt svensk" i mitt tänk. Rättare sagt vet jag, att jag numera inte kan hålla isär svenska, finska och engelska regler, utan får tänka efter riktigt ordentligt ibland, och ändå blir det lite hipp som haver.

Tenker du på de psykologiske aspektene nå, eller gramatikkregler?

På norsk kan man bruke komma før "og", men ofte er det overflødig. Jeg ser kun unntaksvis grunn til å bruke "komma før og", og tenker tilsvarende om det jeg skriver og leser på svensk. Svenske kommaregler kan jeg ikke om de avviker fra norske.

Det var reglerna jag tänkte på.
OK, då förstår jag.
De svenska reglerna kanske skiljer då, Alien postade nåt på förra sidan som jag tyckte var tydligt (suveränt, tack, försöker pränta in det i skallen nu ). Men de norska har jag inte en susning om förstås, så kan inte heller göra nån jämförelse.

Bump

Ofta i talböcker hör jag en liten tvekan där uppläsaren märker att det skulle ha varit ett komma före "och".

Så här står det:
"Så småningom dog hans far och hans mor högg för sig av arver".

Så här läser hen:
"Så småningom dog hans far och hans mor --- högg för sig av arver".

Så här borde hen ha läst:
"Så småningom dog hans far --- och hans mor högg för sig av arver".

Ja, det understöder min tes: Komma före "och" i två huvudsatser. Det blir helt enkelt tydligare. När man läser tyst för sig själv, så studsar man liksom till när det blir fel och läser om meningen. Det blir värre när man läser högt. Jag antar att en inläsare inte kan ta om.