Vad gör ni åt ensamheten?
Vad gör ni åt ensamheten?
Inget,
Oj läs inlägget innan. Borde klippt in mobil
<3
Oj läs inlägget innan. Borde klippt in mobil
<3
- nomemorytoday
- Inlägg: 3962
- Anslöt: 2018-01-13
Vad gör ni åt ensamheten?
BellaBelle skrev:Var finns de där kristna caféerna i Stockholmstrakten då?
Jag har sett att Högalids församling har nån grupp för ensamma människor där man träffas och umgås nån kväll i veckan. Maria Magdalena församling har café en gång i veckan och lunchmusik med lättare mat nån gång i veckan.
Minns inte tider och dagar, bara sett kyrkans annons i nån tidning. Kolla på kyrkornas hemsidor så hittar du säkert.
Vad gör ni åt ensamheten?
Många frikyrkliga församlingar brukar ju ha cafe tex livets ord och pingstkyrkan brukar ofta driva secondhandaffärer med tillkopplade cafe.
Det funkar iaf så här i stan att Pingstkyrkan har secondhand och där har dom även cafe.
Det funkar iaf så här i stan att Pingstkyrkan har secondhand och där har dom även cafe.
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Vad gör ni åt ensamheten?
Zima33 skrev:BellaBelle skrev:Var finns de där kristna caféerna i Stockholmstrakten då?
Jag har sett att Högalids församling har nån grupp för ensamma människor där man träffas och umgås nån kväll i veckan. Maria Magdalena församling har café en gång i veckan och lunchmusik med lättare mat nån gång i veckan.
Minns inte tider och dagar, bara sett kyrkans annons i nån tidning. Kolla på kyrkornas hemsidor så hittar du säkert.
Tack för svar
- BellaBelle
- Inlägg: 2571
- Anslöt: 2017-10-29
- Ort: Sy-kläder-landet.
Vad gör ni åt ensamheten?
Föreningar, discord, kontaktperson, boendestöd.
sedan ja det är väl så att dem föreningar jag är med i skytte och havskajak är väl vanligare intressen än en del av mina andra intressen, men känner allmänt att skytte och kajak människor brukar vara ganska bra på att inkludera olika tyoer av människor.
Sedan är jag väl mera någon som tävlar mot mig själv än i grupp men då är ju skytte bra där man tävlar mot sig själv eller mot andra men sällan i lag.
sedan ja det är väl så att dem föreningar jag är med i skytte och havskajak är väl vanligare intressen än en del av mina andra intressen, men känner allmänt att skytte och kajak människor brukar vara ganska bra på att inkludera olika tyoer av människor.
Sedan är jag väl mera någon som tävlar mot mig själv än i grupp men då är ju skytte bra där man tävlar mot sig själv eller mot andra men sällan i lag.
Vad gör ni åt ensamheten?
Någon som vet om "CaféAsp" som hålls av Autism- och Aspergerföreningen är något att ha? Finns det andra aktiviteter, möten eller liknande för personer med AST i Göteborg / Västra Götaland?
Vad gör ni åt ensamheten?
På den tiden när jag bodde i Göteborg var vi en löst sammanhållen grupp härifrån forumet som träffades ute på krogen, inte sällan för happy hour-buffe. Men det är många år sen nu och jag vet inte vad som händer nere på bästkusten längre.
TORatANDET här på forumet brukade ordna mer uppstyrda träffar, både gratis och avgiftsbelagda, genom sitt företag. Jag vet inte hur aktiv han är nuförtiden. Han får själv göra reklam för sin verksamhet.
TORatANDET här på forumet brukade ordna mer uppstyrda träffar, både gratis och avgiftsbelagda, genom sitt företag. Jag vet inte hur aktiv han är nuförtiden. Han får själv göra reklam för sin verksamhet.
Vad gör ni åt ensamheten?
Velothi skrev:Någon som vet om "CaféAsp" som hålls av Autism- och Aspergerföreningen är något att ha? Finns det andra aktiviteter, möten eller liknande för personer med AST i Göteborg / Västra Götaland?
Baksidan med cafeträffar är att man får sin sittplats och det är ett lotteri vilka man hamnar med. Man pratar med dem man sitter bredvid, men de som sitter bredvid de man sitter bredvid kan beroende på bullernivå vara svårare att prata med. Och de som sitter vid andra bord kan man inte prata med alls.
Vid träffar i föreningens egna lokaler kan man däremot röra på sig mera och frånvaron av utomstående gör att det är mindre stimmigt. Så är det hos Attention: https://www.attentiongbg.se/
Men även Autism och Aspergerföreningen brukade ha såna träffar fram till pandemin.
Vad gör ni åt ensamheten?
Finns också en ensamhet där någon har dött. Ingen kan fylla det hålet även om man får nya vänner.
Vad gör ni åt ensamheten?
RapeRegs skrev:Hej kuj kuj
Problemet med sociala relationer är att de kräver underhållsarbete och planering. Det duger inte att vara för sig själv två månader och sedan plötsligt sukta efter sällskap några dagar då och då.
Tricket är att ständigt odla sociala relationer och försöka röra sig i sociala sammanhang med aktiviteter som faktiskt intresserar.
Det tar flera år av idogt arbete att bygga upp ett nätverk av vänner och bekanta. En genväg kan vara att skaffa en flickvän och sedan låna hennes vänner
Jag skulle inte bygga upp en vänskap kring en partners vänner just av det faktum att dom är partnerns vänner. Om man går isär med sin partner kommer dom att ta partnerns sida och då sitter man där ensam igen.
Det bästa är att försöka skapa egna vänskapsrelationer med folk
- Paladinen
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 3113
- Anslöt: 2020-12-23
- Ort: För han är min soldat någonstans i Sverige
Vad gör ni åt ensamheten?
Det finns många som inte kan inleda en vänskap men lyckas de så kan de ha vänskapen. Sedan finns det dem som kan fixa vänner men lyckas inte behålla.
Det är ju två skilda problem.
Det är ju två skilda problem.
Vad gör ni åt ensamheten?
Jag kan tycka att det är lite märkligt att just vi tenderar att vara så ensamma. Vad beror det egentligen på? Det finns NT´s som knappt gör ett vitten för att bli omtyckta men de kan ändå hysta in en god vinst på sitt sociala konto.
Jag läste den här rätt intressanta studien mest för att sätta mig in i problemet https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1691096/FULLTEXT01.pdf Att förstå sin omgivning och samtidigt göra sig förstådd verkar vara centralt. Brist på ögonkontakt och svårigheter med kroppsspråk är andra faktorer som lyfts fram. Vad är då ensamhet? Författarna lyfter fram den subjektiva upplevelsen och det skulle då möjligen kunna betyda att vi ASTare har ett mindset som gör oss ensamma. Vi kanske inte är ensamma rent objektivt, vi bara upplever det så.
Jag har i alla år trott att jag kommer att knäcka den sociala koden men har inte varit speciellt framgångsrik. Jag kan kamouflera delar av min problematik men det verkar vara svårt i längden. Kan man tänka sig en sorts social lidnersk knäpp där man plötsligt når genom glasbubblan?
Moderator: Delade texten i stycken.
Jag läste den här rätt intressanta studien mest för att sätta mig in i problemet https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1691096/FULLTEXT01.pdf Att förstå sin omgivning och samtidigt göra sig förstådd verkar vara centralt. Brist på ögonkontakt och svårigheter med kroppsspråk är andra faktorer som lyfts fram. Vad är då ensamhet? Författarna lyfter fram den subjektiva upplevelsen och det skulle då möjligen kunna betyda att vi ASTare har ett mindset som gör oss ensamma. Vi kanske inte är ensamma rent objektivt, vi bara upplever det så.
Jag har i alla år trott att jag kommer att knäcka den sociala koden men har inte varit speciellt framgångsrik. Jag kan kamouflera delar av min problematik men det verkar vara svårt i längden. Kan man tänka sig en sorts social lidnersk knäpp där man plötsligt når genom glasbubblan?
Moderator: Delade texten i stycken.
- aspismuppen
- Inlägg: 63
- Anslöt: 2023-03-10
- Ort: Stockholm
Vad gör ni åt ensamheten?
Freddy Dreadful skrev:Fyllegråtrunkar!
Du borde höra av dig till universitetet med din klokskap
- aspismuppen
- Inlägg: 63
- Anslöt: 2023-03-10
- Ort: Stockholm
Vad gör ni åt ensamheten?
Bumpar denna:
Jag kan tycka att det är lite märkligt att just vi tenderar att vara så ensamma. Vad beror det egentligen på? Det finns NT´s som knappt gör ett vitten för att bli omtyckta men de kan ändå hysta in en god vinst på sitt sociala konto.
Jag läste den här rätt intressanta studien mest för att sätta mig in i problemet https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1691096/FULLTEXT01.pdf Att förstå sin omgivning och samtidigt göra sig förstådd verkar vara centralt. Brist på ögonkontakt och svårigheter med kroppsspråk är andra faktorer som lyfts fram. Vad är då ensamhet? Författarna lyfter fram den subjektiva upplevelsen och det skulle då möjligen kunna betyda att vi ASTare har ett mindset som gör oss ensamma. Vi kanske inte är ensamma rent objektivt, vi bara upplever det så.
Jag har i alla år trott att jag kommer att knäcka den sociala koden men har inte varit speciellt framgångsrik. Jag kan kamouflera delar av min problematik men det verkar vara svårt i längden. Kan man tänka sig en sorts social lidnersk knäpp där man plötsligt når genom glasbubblan?
Jag kan tycka att det är lite märkligt att just vi tenderar att vara så ensamma. Vad beror det egentligen på? Det finns NT´s som knappt gör ett vitten för att bli omtyckta men de kan ändå hysta in en god vinst på sitt sociala konto.
Jag läste den här rätt intressanta studien mest för att sätta mig in i problemet https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1691096/FULLTEXT01.pdf Att förstå sin omgivning och samtidigt göra sig förstådd verkar vara centralt. Brist på ögonkontakt och svårigheter med kroppsspråk är andra faktorer som lyfts fram. Vad är då ensamhet? Författarna lyfter fram den subjektiva upplevelsen och det skulle då möjligen kunna betyda att vi ASTare har ett mindset som gör oss ensamma. Vi kanske inte är ensamma rent objektivt, vi bara upplever det så.
Jag har i alla år trott att jag kommer att knäcka den sociala koden men har inte varit speciellt framgångsrik. Jag kan kamouflera delar av min problematik men det verkar vara svårt i längden. Kan man tänka sig en sorts social lidnersk knäpp där man plötsligt når genom glasbubblan?
- aspismuppen
- Inlägg: 63
- Anslöt: 2023-03-10
- Ort: Stockholm
Vad gör ni åt ensamheten?
aspismuppen skrev:Bumpar denna:
Jag kan tycka att det är lite märkligt att just vi tenderar att vara så ensamma. Vad beror det egentligen på? Det finns NT´s som knappt gör ett vitten för att bli omtyckta men de kan ändå hysta in en god vinst på sitt sociala konto.
Jag läste den här rätt intressanta studien mest för att sätta mig in i problemet https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1691096/FULLTEXT01.pdf Att förstå sin omgivning och samtidigt göra sig förstådd verkar vara centralt. Brist på ögonkontakt och svårigheter med kroppsspråk är andra faktorer som lyfts fram. Vad är då ensamhet? Författarna lyfter fram den subjektiva upplevelsen och det skulle då möjligen kunna betyda att vi ASTare har ett mindset som gör oss ensamma. Vi kanske inte är ensamma rent objektivt, vi bara upplever det så.
Jag har i alla år trott att jag kommer att knäcka den sociala koden men har inte varit speciellt framgångsrik. Jag kan kamouflera delar av min problematik men det verkar vara svårt i längden. Kan man tänka sig en sorts social lidnersk knäpp där man plötsligt når genom glasbubblan?
Nej, man kan kan inte komma ifrån ett medfött handikapp på det viset.
Vad gör ni åt ensamheten?
vad är svårast, att komma till acceptans av sitt tillkortakommande, eller lösa den sociala koden?
Vad gör ni åt ensamheten?
"Sociala koden" är egentligen en falsk bild av allt.
Det är att spela till 99%.
Det är att spela till 99%.
Vad gör ni åt ensamheten?
antonius skrev:vad är svårast, att komma till acceptans av sitt tillkortakommande, eller lösa den sociala koden?
Ingen mår bra av att vara ensam. Knäck koden och skaffa några vänner. Det mår du bäst av i längden! Acceptans innebär undergång.
Vad gör ni åt ensamheten?
Jag ägnar mig åt mina stora intressen , musik och så. Det får både tankar på annat, och så.
Vad gör ni åt ensamheten?
RapeRegs skrev:antonius skrev:vad är svårast, att komma till acceptans av sitt tillkortakommande, eller lösa den sociala koden?
Ingen mår bra av att vara ensam. Knäck koden och skaffa några vänner. Det mår du bäst av i längden! Acceptans innebär undergång.
Man kan inte knäcka koden som vuxen om man inte redan har gjort det.
Vad gör ni åt ensamheten?
Furienna skrev:Man kan inte knäcka koden som vuxen om man inte redan har gjort det.
Jodå, det är enkelt. Allt som behövs är glädje, kärlek och tron på påskens mirakel!
Återgå till Att leva som Aspergare