Sharpshooter skrev:

Paladinen skrev:Precis därför som jag i andra trådar propagerat för att vuxna aspisar utan särskilda behov inte skall bo hemma med mamma och pappa i vuxen ålder just för att det främjar Peter Pan syndrom .

Föräldrarna skapar en bubbla där aspisen kan få leva ut sin Peter Pan fantasi och aldrig behöva växa upp

Det ligger mycket i det.

Jag har också svårt att tänka mig att en dejt blir långvarig om hon bjuds in till pojkrummet som 20+ och måste smussla för att inte väcka föräldrarna.

Kan av erfarenhet säga att du har rätt , jag hade en tjejkompis som när hon var singel följde med en kille hem och han tog henne till ett stort tvåvåningshus med trädgård med två bilar stående utanför huset och hon tänkte att den här killen har sitt på det torra med hus och bil och verkar ha ordning på livet och bra ekonomi.

Nästa morgon när dom vakna satt hans mamma och pappa i köket och käka frukost och drack kaffe , killen var 35 och bodde hos mamma och pappa . Tjejkompisen sa det att det blev inget nuffsa av där inte , hon tyckte det var oerhört pinsamt att en vuxen karl på 35 bodde hemma hos mor och far och hon hörde aldrig av sig till han mer.

Det är inte så roligt att se ut som ett barn när man är vuxen. En berömt fall är den 22-åriga Shauna Rae som ser ut som en åttaåring.

Femina 27 JANUARI 2023 skrev:På grund av en ovanlig sjukdom är australiensiska Shauna Rae, 22, fast i en kropp som ser ut att tillhöra en åttaåring. Nu berättar hon om det tuffa livet som vuxen kvinna – som jämt antas vara ett barn.
---
När Shauna bara var ett halvt år gammal så drabbades hon av en ovanlig form av hjärncancer. Som barn behövde hon därför behandlas med cellgifter och behandlingen kom att påverka hennes hypofys, vilket i sin tur stannade hennes tillväxt.

I dag är Shauna ungefär 116 cm lång och kommer inte växa mer.
---
I TLC-dokumentären I am Shauna Rae berättar Shauna om svårigheterna som kommer med att som vuxen se ut som en åttaåring.
---
I serien får vi exempelvis se hur hon avvisas från en bar eftersom bartendern menar att de ”inte tillåter barn”. Hon får också ständigt frågor om hur gammal hon är, exempelvis när hon försöker köpa ett gymkort eller skaffa sig en tatuering.

https://www.femina.se/livsberattelser/s ... -8/9045356

Nå, det problemet är lätt fixat genom att alltid ha med sig ett ID-kort. Värre är det att hitta en bra pojkvän:

Shauna Raes kärleksliv har också blivit lidande på grund av hennes ungdomliga utseende. Det är inte lätt att dejta och hitta den rätte när man ser ut som en åttaåring – och Shauna förklarar att hon tenderar att träffa fel sorts killar.

– Jag drar till mig äckel, idioter och dumskallar. Det är läskigt att vara ute på marknaden, men man måste ta några risker för att kunna hitta lyckan.

Ja, en normal kille närmar sig inte en som ser ut som ett barn. Går de på stan tror folk att de är far och dotter. Kysser han henne så blir han sedd som en pedofil. De som däremot dras till henne är just de som är pedofiler.

Här är en bild på henne med en (förhoppningsvis normal) pojkvän: https://media.distractify.com/brand-img ... 251133.jpg

Shauna Rae är en normal tjej med ett ovanligt utseende.

Men de spektakulära fallen är de som ser ut som barn och låtsas vara barn.

E nån på nät inte vuxna i huvud även om ålder till vuxen

Svensk tjej heter Caroline
https://www.youtube.com/@CarolineArvidsson13/videos

Tysk tjej..
förstår ej hon säger.. fast inte jätte olik mig.. i kläder å beter sig

https://www.youtube.com/@shinewithsophie3336

https://www.tiktok.com/@shinewithsophie2002

Britisk tjej

https://www.youtube.com/watch?v=e_CtC226yso

https://www.tiktok.com/@lollisepicsammich

Tycker hon påminner lite min kompis..i sätt bete sig

Tagit bort filmar..hade många förut
å då så man hon inte slutad med blöjor..så påminner mig så där då

Men iaf finns andra barnsliga vuxa
å e bra vita på sätt..att inte man den ända

Heidi79 skrev:E nån på nät inte vuxna i huvud även om ålder till vuxen

Svensk tjej heter Caroline
https://www.youtube.com/@CarolineArvidsson13/videos

Å hon också slaskis till regnställ
så kan se hur e..hur vuxet man ser ur

Påminner mig på sätt inte vuxen i mental ålder
fast tror ja mera autistiskt
Inte tycker e Caroline som andra autister på min DV iaf

Paladinen skrev:

Sharpshooter skrev:

Paladinen skrev:Precis därför som jag i andra trådar propagerat för att vuxna aspisar utan särskilda behov inte skall bo hemma med mamma och pappa i vuxen ålder just för att det främjar Peter Pan syndrom .

Föräldrarna skapar en bubbla där aspisen kan få leva ut sin Peter Pan fantasi och aldrig behöva växa upp

Det ligger mycket i det.

Jag har också svårt att tänka mig att en dejt blir långvarig om hon bjuds in till pojkrummet som 20+ och måste smussla för att inte väcka föräldrarna.

Kan av erfarenhet säga att du har rätt , jag hade en tjejkompis som när hon var singel följde med en kille hem och han tog henne till ett stort tvåvåningshus med trädgård med två bilar stående utanför huset och hon tänkte att den här killen har sitt på det torra med hus och bil och verkar ha ordning på livet och bra ekonomi.

Nästa morgon när dom vakna satt hans mamma och pappa i köket och käka frukost och drack kaffe , killen var 35 och bodde hos mamma och pappa . Tjejkompisen sa det att det blev inget nuffsa av där inte , hon tyckte det var oerhört pinsamt att en vuxen karl på 35 bodde hemma hos mor och far och hon hörde aldrig av sig till han mer.

Det är mycket lätt att vara kinkig, tror jag.
Trodde hon att han skulle flytta fortare från sina föräldrar för att hon dumpade honom?
Men hon tillbringade natten med honom, så då borde det ha blivit nuffsa av ändå.
Det var ju ändå ett tvåvåningshus och möjligt att få tillräckligt med avskildhet.
Hon märkte ju inte att någon annan bodde i huset förrän på morgonen?

Furienna skrev:

Paladinen skrev:

Sharpshooter skrev:
Det ligger mycket i det.

Jag har också svårt att tänka mig att en dejt blir långvarig om hon bjuds in till pojkrummet som 20+ och måste smussla för att inte väcka föräldrarna.

Kan av erfarenhet säga att du har rätt , jag hade en tjejkompis som när hon var singel följde med en kille hem och han tog henne till ett stort tvåvåningshus med trädgård med två bilar stående utanför huset och hon tänkte att den här killen har sitt på det torra med hus och bil och verkar ha ordning på livet och bra ekonomi.

Nästa morgon när dom vakna satt hans mamma och pappa i köket och käka frukost och drack kaffe , killen var 35 och bodde hos mamma och pappa . Tjejkompisen sa det att det blev inget nuffsa av där inte , hon tyckte det var oerhört pinsamt att en vuxen karl på 35 bodde hemma hos mor och far och hon hörde aldrig av sig till han mer.

Det är mycket lätt att vara kinkig, tror jag.
Trodde hon att han skulle flytta fortare från sina föräldrar för att hon dumpade honom?
Men hon tillbringade natten med honom, så då borde det ha blivit nuffsa av ändå.
Det var ju ändå ett tvåvåningshus och möjligt att få tillräckligt med avskildhet.
Hon märkte ju inte att någon annan bodde i huset förrän på morgonen?

Hon trodde inte att han skulle flytta överhuvudtaget om hon dumpade honom men hon ville inte ha en vad hon upplevde som omogen man som bodde hemma hos mor och far i vuxen ålder så därför avlägsnade hon sig ifrån situationen och hörde aldrig av sig till den mannen mer.


Vad spelar det för roll om det är ett tvåvåningshus och vad spelar det för roll när hon upptäckte att han bodde med föräldrarna , upptäckten att han gjorde så var tillräckligt för att hon skulle förlora allt framtida intresse.

Samhällsnormen oavsett vad man tycker om den är att man efter 20 har flyttat ut ur boet och står på egna ben , man kan tycka att det är fel att ha den synen men gemene NT-persons syn på någon som bor hemma efter 20 är att den personen har någon form av fel på sig.

Jag kan vara ganska barnslig ibland. Men mest uttrycker det sig som nyfikenhet.

Hej, intressant tråd. Jag kan känna mig som barn på nytt, när jag tar upp ett gammalt specialintresse, och plockar fram en bok om Däggdjur eller musik. Har läst rätt mycket i min barndom, mest djurböcker. Det kunde handla om Valar, eller djur på savannen. Typ så...

Paladinen skrev:

Furienna skrev:

Paladinen skrev:
Kan av erfarenhet säga att du har rätt , jag hade en tjejkompis som när hon var singel följde med en kille hem och han tog henne till ett stort tvåvåningshus med trädgård med två bilar stående utanför huset och hon tänkte att den här killen har sitt på det torra med hus och bil och verkar ha ordning på livet och bra ekonomi.

Nästa morgon när dom vakna satt hans mamma och pappa i köket och käka frukost och drack kaffe , killen var 35 och bodde hos mamma och pappa . Tjejkompisen sa det att det blev inget nuffsa av där inte , hon tyckte det var oerhört pinsamt att en vuxen karl på 35 bodde hemma hos mor och far och hon hörde aldrig av sig till han mer.

Det är mycket lätt att vara kinkig, tror jag.
Trodde hon att han skulle flytta fortare från sina föräldrar för att hon dumpade honom?
Men hon tillbringade natten med honom, så då borde det ha blivit nuffsa av ändå.
Det var ju ändå ett tvåvåningshus och möjligt att få tillräckligt med avskildhet.
Hon märkte ju inte att någon annan bodde i huset förrän på morgonen?

Hon trodde inte att han skulle flytta överhuvudtaget om hon dumpade honom men hon ville inte ha en vad hon upplevde som omogen man som bodde hemma hos mor och far i vuxen ålder så därför avlägsnade hon sig ifrån situationen och hörde aldrig av sig till den mannen mer.


Vad spelar det för roll om det är ett tvåvåningshus och vad spelar det för roll när hon upptäckte att han bodde med föräldrarna , upptäckten att han gjorde så var tillräckligt för att hon skulle förlora allt framtida intresse.

Samhällsnormen oavsett vad man tycker om den är att man efter 20 har flyttat ut ur boet och står på egna ben , man kan tycka att det är fel att ha den synen men gemene NT-persons syn på någon som bor hemma efter 20 är att den personen har någon form av fel på sig.

"Omogen man"?
Det låter som att det bara handlar om fördomar mot dem, som inte har följt "samhällsnormen".

Furienna skrev:

Paladinen skrev:

Furienna skrev:Det är mycket lätt att vara kinkig, tror jag.
Trodde hon att han skulle flytta fortare från sina föräldrar för att hon dumpade honom?
Men hon tillbringade natten med honom, så då borde det ha blivit nuffsa av ändå.
Det var ju ändå ett tvåvåningshus och möjligt att få tillräckligt med avskildhet.
Hon märkte ju inte att någon annan bodde i huset förrän på morgonen?

Hon trodde inte att han skulle flytta överhuvudtaget om hon dumpade honom men hon ville inte ha en vad hon upplevde som omogen man som bodde hemma hos mor och far i vuxen ålder så därför avlägsnade hon sig ifrån situationen och hörde aldrig av sig till den mannen mer.


Vad spelar det för roll om det är ett tvåvåningshus och vad spelar det för roll när hon upptäckte att han bodde med föräldrarna , upptäckten att han gjorde så var tillräckligt för att hon skulle förlora allt framtida intresse.

Samhällsnormen oavsett vad man tycker om den är att man efter 20 har flyttat ut ur boet och står på egna ben , man kan tycka att det är fel att ha den synen men gemene NT-persons syn på någon som bor hemma efter 20 är att den personen har någon form av fel på sig.

"Omogen man"?
Det låter som att det bara handlar om fördomar mot dem, som inte har följt "samhällsnormen".

Det spelar ingen roll vad du eller jag eller nån annan tycker samhällsnormen ser ut så att om man bor hemma efter 20 så kommer dom flesta personer undra vad det är för fel på en eftersom man bryter mot rådande samhällsnormer och dom flesta personer tycker nog att en 35 åring som bor hemma är omogen om det inte föreligger väl synliga skäl till varför han eller hon gör så .

Hon tyckte han var omogen och ville inte fortsätta träffa honom, hon ville ha en man som hade ett eget boende och stod på egna ben. Det är hennes rätt att få lov att tycka det , hon väljer väll själv om hon vill dejta honom eller avstå.

Hur var det nu föresten var det inte så att det var ok att tycka olika ?

Den där 35-åringen ville väl inte bli barn igen. Snarare leva som en tonåring. Full frihet men samtidigt full service.

Det är intressant att detta sätt att leva skulle vara det normala i många länder. T o m att sonen levde i samma lägenhet. Ända tills han gifte sig och ibland även efter det.

Det går ju att leva ganska självständigt om man t ex har eget kök el kokvrå. Då hade han och alla övernattande tjejer kunna äta frukost för sig själva och inte med hans föräldrar.

Om t ex hans föräldar var sjukliga och behövde hjälp med trädgården så hade det ju också varit praktiskt. Likaså för en barnfamilj som får hjälp med barnpassning.

Hört talas om generationsboende?

Ett generationsboende är ett hus eller fastighet där flera generationer från samma familj bor tillsammans; vanligtvis i två avskilda bostäder. Att en familj bor tillsammans på det här sättet har en lång tradition och är ett boendesätt som har fått en renässans och ökat igen på senare år. En vanlig variant är att en familj med barn har far- eller morföräldrarna boende i en tillbyggd lägenhet eller på våningsplanet ovanför. Det är inte ovanligt att en generationsbostad har ännu fler lägenheter som huserar fler hushåll från samma familj eller släkt.

https://www.hussmart.se/guide/generationsboende

Paladinen skrev:

Furienna skrev:

Paladinen skrev:
Hon trodde inte att han skulle flytta överhuvudtaget om hon dumpade honom men hon ville inte ha en vad hon upplevde som omogen man som bodde hemma hos mor och far i vuxen ålder så därför avlägsnade hon sig ifrån situationen och hörde aldrig av sig till den mannen mer.


Vad spelar det för roll om det är ett tvåvåningshus och vad spelar det för roll när hon upptäckte att han bodde med föräldrarna , upptäckten att han gjorde så var tillräckligt för att hon skulle förlora allt framtida intresse.

Samhällsnormen oavsett vad man tycker om den är att man efter 20 har flyttat ut ur boet och står på egna ben , man kan tycka att det är fel att ha den synen men gemene NT-persons syn på någon som bor hemma efter 20 är att den personen har någon form av fel på sig.

"Omogen man"?
Det låter som att det bara handlar om fördomar mot dem, som inte har följt "samhällsnormen".

Det spelar ingen roll vad du eller jag eller nån annan tycker samhällsnormen ser ut så att om man bor hemma efter 20 så kommer dom flesta personer undra vad det är för fel på en eftersom man bryter mot rådande samhällsnormer och dom flesta personer tycker nog att en 35 åring som bor hemma är omogen om det inte föreligger väl synliga skäl till varför han eller hon gör så .

Hon tyckte han var omogen och ville inte fortsätta träffa honom, hon ville ha en man som hade ett eget boende och stod på egna ben. Det är hennes rätt att få lov att tycka det , hon väljer väll själv om hon vill dejta honom eller avstå.

Hur var det nu föresten var det inte så att det var ok att tycka olika ?

Jag har väl inte sagt att du inte får tycka som du vill?
Jag har dock också rätt att kalla fördomar för fördomar.

Alien skrev:Den där 35-åringen ville väl inte bli barn igen. Snarare leva som en tonåring. Full frihet men samtidigt full service.

Det är intressant att detta sätt att leva skulle vara det normala i många länder. T o m att sonen levde i samma lägenhet. Ända tills han gifte sig och ibland även efter det.

Det går ju att leva ganska självständigt om man t ex har eget kök el kokvrå. Då hade han och alla övernattande tjejer kunna äta frukost för sig själva och inte med hans föräldrar.

Om t ex hans föräldar var sjukliga och behövde hjälp med trädgården så hade det ju också varit praktiskt. Likaså för en barnfamilj som får hjälp med barnpassning.

Hört talas om generationsboende?

Ett generationsboende är ett hus eller fastighet där flera generationer från samma familj bor tillsammans; vanligtvis i två avskilda bostäder. Att en familj bor tillsammans på det här sättet har en lång tradition och är ett boendesätt som har fått en renässans och ökat igen på senare år. En vanlig variant är att en familj med barn har far- eller morföräldrarna boende i en tillbyggd lägenhet eller på våningsplanet ovanför. Det är inte ovanligt att en generationsbostad har ännu fler lägenheter som huserar fler hushåll från samma familj eller släkt.

https://www.hussmart.se/guide/generationsboende

Absolut, jag var mycket nära att ta upp det i mitt förra inlägg.
Det är mycket vanligt att flera generationer bor i samma hus i Latinamerika och Asien.

Det var också så mina syskon växte upp eftersom vår farmor bodde på övervåningen.
Jag var dock bara bebis när hon gick bort, så det minns jag inget av.

Paladinen skrev:

Furienna skrev:

Paladinen skrev:Precis därför som jag i andra trådar propagerat för att vuxna aspisar utan särskilda behov inte skall bo hemma med mamma och pappa i vuxen ålder just för att det främjar Peter Pan syndrom .

Föräldrarna skapar en bubbla där aspisen kan få leva ut sin Peter Pan fantasi och aldrig behöva växa upp

För det är ju omöjligt att det är föräldern, som behöver få hjälp av sitt barn?

Så kan det säkert vara men en ålderstigen person som har behov av såpass mycket hjälp borde kanske vårdas på ett ålderdomshem.

Asperger och ADHD är dock ärftliga tillstånd. Jag tror det är vanligt i dysfunktionella familjer att socialt bortkomna föräldrar använder ett "udda" barn som något sorts sköld. Att ha en vårdaroll blir en sorts trygghet. Samtidigt kan ett mer högfungerande syskon växa om föräldrarna mentalt är i tonåren och bli "den vuxne" i familjen.

Det tror jag var särskilt vanligt på 1990-talet och under tidigt 2000-tal när unga väldigt lätt blev långtidssjukskrivna och rent av förtidspensionerade på ett sätt som inte är tillåtet idag. När min dåvarande flickvän (svensk) inte orkade jobba så tyckte hennes mamma och mormor att det var bra för då kunde hon arbetsträna med att vara anhörigvårdare åt morfar som blivit handikappad. Det var väldigt dysfunktionellt.

Sådana förväntningar är dock ännu vanligare i stora invandrarfamiljer där äldsta dottern tidigt får rollen som extramamma och det är mycket skamligt att prata om psykisk ohälsa.

Men jag har även själv gått till skolan eller till jobbet när jag varit sjuk för då har man en ursäkt att slippa psykiskt instabila släktingar.

Alien skrev:

Heidi79 skrev:

Kotten skrev:

Varför man gör så?

Ja, jag kan se två möjliiga orsaker:
1. Kvinnan längtade efter att bli barn på nytt. Hon saknade sin barndom/hade ingen riktig barndom. Hon har något mentalt handikapp som gör att hon inte fattar att hon gör fel.
2. Kvinnan och mannen hade onda avsikter. De planerade att låta en el flera av kvinnans kamrater sova över hos sin "kompis" och hennes "pappa" för att leka "vuxna lekar".

Men i det första fallet måste även mannen vara störd, eftersom han stödde henne genom att låtsas vara hennes vårdnadshavare/far när han var hennes man.

Sedan var jag i en grupp på facebook (autism) där en 30+ kvinna ville bli vän med en 13-14 årig kille. Han såg dessutom lite yngre ut. Visst är det normalt biologiskt, men kulturen är ju som den är.

Sharpshooter skrev:

Alien skrev:

Heidi79 skrev:


Varför man gör så?

Ja, jag kan se två möjliiga orsaker:
1. Kvinnan längtade efter att bli barn på nytt. Hon saknade sin barndom/hade ingen riktig barndom. Hon har något mentalt handikapp som gör att hon inte fattar att hon gör fel.
2. Kvinnan och mannen hade onda avsikter. De planerade att låta en el flera av kvinnans kamrater sova över hos sin "kompis" och hennes "pappa" för att leka "vuxna lekar".

Men i det första fallet måste även mannen vara störd, eftersom han stödde henne genom att låtsas vara hennes vårdnadshavare/far när han var hennes man.

Sedan var jag i en grupp på facebook (autism) där en 30+ kvinna ville bli vän med en 13-14 årig kille. Han såg dessutom lite yngre ut. Visst är det normalt biologiskt, men kulturen är ju som den är.

Helt ärligt låter det lite peddovarning över det där betendet.

Vildsvin skrev:

Paladinen skrev:

Furienna skrev:För det är ju omöjligt att det är föräldern, som behöver få hjälp av sitt barn?

Så kan det säkert vara men en ålderstigen person som har behov av såpass mycket hjälp borde kanske vårdas på ett ålderdomshem.

Asperger och ADHD är dock ärftliga tillstånd. Jag tror det är vanligt i dysfunktionella familjer att socialt bortkomna föräldrar använder ett "udda" barn som något sorts sköld. Att ha en vårdaroll blir en sorts trygghet. Samtidigt kan ett mer högfungerande syskon växa om föräldrarna mentalt är i tonåren och bli "den vuxne" i familjen.

Det tror jag var särskilt vanligt på 1990-talet och under tidigt 2000-tal när unga väldigt lätt blev långtidssjukskrivna och rent av förtidspensionerade på ett sätt som inte är tillåtet idag. När min dåvarande flickvän (svensk) inte orkade jobba så tyckte hennes mamma och mormor att det var bra för då kunde hon arbetsträna med att vara anhörigvårdare åt morfar som blivit handikappad. Det var väldigt dysfunktionellt.

Sådana förväntningar är dock ännu vanligare i stora invandrarfamiljer där äldsta dottern tidigt får rollen som extramamma och det är mycket skamligt att prata om psykisk ohälsa.

Men jag har även själv gått till skolan eller till jobbet när jag varit sjuk för då har man en ursäkt att slippa psykiskt instabila släktingar.

Eller så kan man bara ha ett bra förhållande med sin mamma, där man hjälper varandra?

Sharpshooter skrev:

Alien skrev:

Heidi79 skrev:


Varför man gör så?

Ja, jag kan se två möjliiga orsaker:
1. Kvinnan längtade efter att bli barn på nytt. Hon saknade sin barndom/hade ingen riktig barndom. Hon har något mentalt handikapp som gör att hon inte fattar att hon gör fel.
2. Kvinnan och mannen hade onda avsikter. De planerade att låta en el flera av kvinnans kamrater sova över hos sin "kompis" och hennes "pappa" för att leka "vuxna lekar".

Men i det första fallet måste även mannen vara störd, eftersom han stödde henne genom att låtsas vara hennes vårdnadshavare/far när han var hennes man.

Sedan var jag i en grupp på facebook (autism) där en 30+ kvinna ville bli vän med en 13-14 årig kille. Han såg dessutom lite yngre ut. Visst är det normalt biologiskt, men kulturen är ju som den är.

Normalt? Synnerligen onormalt tycker jag. Visst kan en aspergare ha "barnsliga" intressen och då umgås med yngre för att utöva intresset, iaf på nätet. Men att vilja bli vän med barn, det är skumt. Tycker man inte själv att det är olämpligt så vet ändå man att samhället tycker det, framför allt barnets föräldrar.

Alien skrev:

Sharpshooter skrev:

Alien skrev:Ja, jag kan se två möjliiga orsaker:
1. Kvinnan längtade efter att bli barn på nytt. Hon saknade sin barndom/hade ingen riktig barndom. Hon har något mentalt handikapp som gör att hon inte fattar att hon gör fel.
2. Kvinnan och mannen hade onda avsikter. De planerade att låta en el flera av kvinnans kamrater sova över hos sin "kompis" och hennes "pappa" för att leka "vuxna lekar".

Men i det första fallet måste även mannen vara störd, eftersom han stödde henne genom att låtsas vara hennes vårdnadshavare/far när han var hennes man.

Sedan var jag i en grupp på facebook (autism) där en 30+ kvinna ville bli vän med en 13-14 årig kille. Han såg dessutom lite yngre ut. Visst är det normalt biologiskt, men kulturen är ju som den är.

Normalt? Synnerligen onormalt tycker jag. Visst kan en aspergare ha "barnsliga" intressen och då umgås med yngre för att utöva intresset, iaf på nätet. Men att vilja bli vän med barn, det är skumt. Tycker man inte själv att det är olämpligt så vet ändå man att samhället tycker det, framför allt barnets föräldrar.

Och på samma sätt som samhället inte tycker att det är normal att vuxna umgås med barn som inte är deras egna eller släkt på samma sätt anser samhället att det inte är normalt att bo hemma efter 20års åldern om inte särskilda skäl föreligger.

Paladinen skrev:

Alien skrev:

Sharpshooter skrev:
Sedan var jag i en grupp på facebook (autism) där en 30+ kvinna ville bli vän med en 13-14 årig kille. Han såg dessutom lite yngre ut. Visst är det normalt biologiskt, men kulturen är ju som den är.

Normalt? Synnerligen onormalt tycker jag. Visst kan en aspergare ha "barnsliga" intressen och då umgås med yngre för att utöva intresset, iaf på nätet. Men att vilja bli vän med barn, det är skumt. Tycker man inte själv att det är olämpligt så vet ändå man att samhället tycker det, framför allt barnets föräldrar.

Och på samma sätt som samhället inte tycker att det är normal att vuxna umgås med barn som inte är deras egna eller släkt på samma sätt anser samhället att det inte är normalt att bo hemma efter 20års åldern om inte särskilda skäl föreligger.

Fast egentligen ska väl inte alla behöva vara "normala".
Och vem är det som bestämmer vad som är "normalt"?

Paladinen skrev:på samma sätt anser samhället att det inte är normalt att bo hemma efter 20års åldern om inte särskilda skäl föreligger.

Det är hyfsat vanligt numera eftersom bostadsköerna i storstadsregionerna är decennielånga och kontantinsatsen för en bostadsrätt är mer än en årslön för de flesta människor. Tror du att en genomsnittlig 20-åring kan skramla ihop en halv miljon?

Telperion skrev:

Paladinen skrev:på samma sätt anser samhället att det inte är normalt att bo hemma efter 20års åldern om inte särskilda skäl föreligger.

Det är hyfsat vanligt numera eftersom bostadsköerna i storstadsregionerna är decennielånga och kontantinsatsen för en bostadsrätt är mer än en årslön för de flesta människor. Tror du att en genomsnittlig 20-åring kan skramla ihop en halv miljon?

Många etniska svenskar betalar extra för att få bo segregerat. Det ger en trygghet för barnfamiljer.

Men bostadsrätter bredvid ett ”utsatt” område är inte alls lika dyra.

Jag förstår att om man är uppvuxen i Stockholm eller Göteborg så tar det emot att flytta till en mindre ort. Men jag tror definitivt att det är värt det framför att bo hemma hos föräldrarna som 20+.