Aspergare och skönlitteratur
73 inlägg
• Sida 2 av 4 • 1, 2, 3, 4
Vad läser du för bok/böcker just nu?
Varför - seriöst - skall man läsa böcker? (Menar romaner osv - ej fakta)
Går ej, kan jag tycka. Vet att jag har fel, men inte enligt mig då da.
Kan man inte inte göra omvända poddar? Dvs att podden går ut på att skapa musik i "samklang" (haha) nej men i form av illustration av någons text? Möjligt man bör förstå "texten", syftet osv då. För att det skall bli adekvat.
Boktryckarkonsten har med väldigt stor sannolik format vårt tyckande och varande - sista i stort perspektiv. Modernt så rasar folk på allt möjligt som kommer i text.
Tror dock att ljud har precedence - om det handlar om att nå in. Vidare kan ljuden göra just det - nå in - utan att det blir munhugg och allt det tramset.
Går ej, kan jag tycka. Vet att jag har fel, men inte enligt mig då da.
Kan man inte inte göra omvända poddar? Dvs att podden går ut på att skapa musik i "samklang" (haha) nej men i form av illustration av någons text? Möjligt man bör förstå "texten", syftet osv då. För att det skall bli adekvat.
Boktryckarkonsten har med väldigt stor sannolik format vårt tyckande och varande - sista i stort perspektiv. Modernt så rasar folk på allt möjligt som kommer i text.
Tror dock att ljud har precedence - om det handlar om att nå in. Vidare kan ljuden göra just det - nå in - utan att det blir munhugg och allt det tramset.
- nomemorytoday
- Inlägg: 3962
- Anslöt: 2018-01-13
Aspergare och skönlitteratur
Jag tycker alltid det är konstigt när personer säger att de inte vill läsa skönlitteratur för att det är "påhittat".
Samma personer ser gärna filmer och serier fast det också är påhittat (de borde ju bara se dokumentärer). Och spelar datorspel, som ju också är "påhittade".
Jag läser också gärna faktaböcker och populärvetenskap. Men det ena goda behöver inte förskjuta det andra.
Berättelser har vi lyssnat på sedan urminnes tider. Folk berättade vad de själva upplevt, vad de hört och så småningom började de hitta på aka fantisera.
Samma personer ser gärna filmer och serier fast det också är påhittat (de borde ju bara se dokumentärer). Och spelar datorspel, som ju också är "påhittade".
Jag läser också gärna faktaböcker och populärvetenskap. Men det ena goda behöver inte förskjuta det andra.
Berättelser har vi lyssnat på sedan urminnes tider. Folk berättade vad de själva upplevt, vad de hört och så småningom började de hitta på aka fantisera.
Aspergare och skönlitteratur
Jag föredrar deckare, gärna svenska, allra helst som utspelar sig i närområdet. Har några som utspelar sig i Ängelholm (av Willy Josefsson), en av dom utspelar sig t.o.m. i den lilla orten Magnarp/Vejbystrand där jag växte upp. Samt de av Stefan Ahnhem (om Fabian Risk), som utspelar sig i Helsingborg.
Men visst, även utländska deckare, med typ seriemördar-psykopater (ja, jag kanske är lite morbid), som t.ex. de av Chris Carter (inte samma som står bakom Arkiv-X) om Robert Hunter.
Jag har svårt att koncentrera mig på att läsa så jag laddar ner alla ljudböcker från Legimus.
Men mest blir det faktaböcker, dock kan det vara lite knepigt att lyssna på dem, då man ibland behöver bläddra tillbaka eller titta på figurer. Nu ska jag dock börja lyssna på Heligt blod, helig graal, som var inspirationen bakom DaVinci-koden. Har den som tryckt bok också o började läsa den, men hade svårt att koncentrera mig.
Men visst, även utländska deckare, med typ seriemördar-psykopater (ja, jag kanske är lite morbid), som t.ex. de av Chris Carter (inte samma som står bakom Arkiv-X) om Robert Hunter.
Jag har svårt att koncentrera mig på att läsa så jag laddar ner alla ljudböcker från Legimus.
Men mest blir det faktaböcker, dock kan det vara lite knepigt att lyssna på dem, då man ibland behöver bläddra tillbaka eller titta på figurer. Nu ska jag dock börja lyssna på Heligt blod, helig graal, som var inspirationen bakom DaVinci-koden. Har den som tryckt bok också o började läsa den, men hade svårt att koncentrera mig.
Aspergare och skönlitteratur
Läste Grottbjörnes folk, Hästarnas dal och Mammutjägarna som 9-åring
Lärde mig massor om kvinnor av Jondalar. Låg hästlängder före mina jämnåriga (mmm, pun intended) när det äntligen var dags några år senare. Försprång genom litteratur.
True story bro.
Lärde mig massor om kvinnor av Jondalar. Låg hästlängder före mina jämnåriga (mmm, pun intended) när det äntligen var dags några år senare. Försprång genom litteratur.
True story bro.
Aspergare och skönlitteratur
Min förra husläkare har skrivit en deckare där en utav personerna hade Asperger men har ej läst boken.
Aspergare och skönlitteratur
Alien skrev:Jag tycker alltid det är konstigt när personer säger att de inte vill läsa skönlitteratur för att det är "påhittat".
Samma personer ser gärna filmer och serier fast det också är påhittat (de borde ju bara se dokumentärer). Och spelar datorspel, som ju också är "påhittade".
Spelfilmer och serier är lika ointressanta som skönlitteratur, just för att de är påhittade. Visst kan jag tänka mig att se en spelfilm tillsammans med andra, men då är det sällskapet som gör att det är trevligt. Jag skulle aldrig få för mig att sitta ensam och titta på en spelfilm.
Jämförelsen med dataspel förstår jag inte. När man spelar dataspel har man stor frihet att själv påverka händelseutvecklingen. Det gör det till något helt annat än att läsa skönlitteratur eller titta på en spelfilm, där precis allt är förutbestämt av någon författare.
Aspergare och skönlitteratur
Mats skrev:Alien skrev:Jag tycker alltid det är konstigt när personer säger att de inte vill läsa skönlitteratur för att det är "påhittat".
Samma personer ser gärna filmer och serier fast det också är påhittat (de borde ju bara se dokumentärer). Och spelar datorspel, som ju också är "påhittade".
Spelfilmer och serier är lika ointressanta som skönlitteratur, just för att de är påhittade. Visst kan jag tänka mig att se en spelfilm tillsammans med andra, men då är det sällskapet som gör att det är trevligt. Jag skulle aldrig få för mig att sitta ensam och titta på en spelfilm.
Jämförelsen med dataspel förstår jag inte. När man spelar dataspel har man stor frihet att själv påverka händelseutvecklingen. Det gör det till något helt annat än att läsa skönlitteratur eller titta på en spelfilm, där precis allt är förutbestämt av någon författare.
Mainstream spelfilm och skönlitteratur är framför allt påhittade för att vara säljande eller för att framföra ett visst budskap vilket gör dem ointressanta för dem som inte tillhör målgruppen. Verk som blivit klassiker tycker jag dock är okej för då har de lyckats skildra tidlösa problem eller fångat en viss tidsanda på ett sätt som intresserar senare generationer.
Aspergare och skönlitteratur
Mats skrev:Alien skrev:Jag tycker alltid det är konstigt när personer säger att de inte vill läsa skönlitteratur för att det är "påhittat".
Samma personer ser gärna filmer och serier fast det också är påhittat (de borde ju bara se dokumentärer). Och spelar datorspel, som ju också är "påhittade".
Spelfilmer och serier är lika ointressanta som skönlitteratur, just för att de är påhittade. Visst kan jag tänka mig att se en spelfilm tillsammans med andra, men då är det sällskapet som gör att det är trevligt. Jag skulle aldrig få för mig att sitta ensam och titta på en spelfilm.
Jämförelsen med dataspel förstår jag inte. När man spelar dataspel har man stor frihet att själv påverka händelseutvecklingen. Det gör det till något helt annat än att läsa skönlitteratur eller titta på en spelfilm, där precis allt är förutbestämt av någon författare.
Jag förstår, man är aktiv när man spelar. Men någon har iaf hittat på miljön, figurerna och uppgifterna man ska lösa.
När man läser en faktabok el ser en dokumentär så är ju också allt bestämt, man är inte aktiv själv. Många skönlitterära böcker är också inspirerade av "verkligheten", dvs verkliga händelser.
Aspergare och skönlitteratur
Alien skrev: Men någon har iaf hittat på miljön, figurerna och uppgifterna man ska lösa.
Påhittaren vet inte hur det går med uppgiftslösandet. Det ger upplevelsen en helt annan dimension.
Alien skrev:När man läser en faktabok el ser en dokumentär så är ju också allt bestämt, man är inte aktiv själv.
Då är det inte en författare som har hittat på allting, utan det finns en verklighet hen måste förhålla sig till. Det är det som gör det intressant.
Alien skrev:Många skönlitterära böcker är också inspirerade av "verkligheten", dvs verkliga händelser.
Det skulle jag säga är den värsta sortens böcker/filmer, för det går inte att veta vad som är sant och vad som är författarens hittepå. Det är mycket frustrerande.
Aspergare och skönlitteratur
Men måste man veta att varje detalj är exakt tagen från verkligheten? Det är ju helheten som betyder något.
T ex i romanen jag läser nu ("Biodlaren från Aleppo") står det om hemska saker som huvudpersonerna (ett par från Syrien upplever). Författaren har arbetat som volontär med flyktingar och har hört en del. Men hon kan förstås inte referera flyktingarnas berättelser rakt av, det vore oetiskt. Andra skulle kunna känna igen dem.
När den manlige huvudpersonen ser prickskyttar som siktar på och träffar en 8-årig pojke på gatan, bara på kul liksom, då behöver det inte ha hänt just en biodlare el pojken behöver inte ha varit exakt 8 år. Men det är sådant som händer i krig när soldater vet att ingen kommar att ställa dem till svars.
Men det låter som du är helt emot fantasi. Datorspelsskaparna använder sin fantasi, liksom de som skriver romaner och dikter och de som gör filmer. Jag tror att fantasin består dels av vad skaparna upplevt själva, dels av vad de läst/sett/hört om, dels något de inte själva vet varifrån det kommer.
Kan du acceptera att lyssna på musik? Det kanske har mer med matematik att göra? Fast så fort man ser t ex en opera/musikal så tillkommer ju det förhatliga hittepået. Fantasi är fantastiskt, inget föraktligt.
T ex i romanen jag läser nu ("Biodlaren från Aleppo") står det om hemska saker som huvudpersonerna (ett par från Syrien upplever). Författaren har arbetat som volontär med flyktingar och har hört en del. Men hon kan förstås inte referera flyktingarnas berättelser rakt av, det vore oetiskt. Andra skulle kunna känna igen dem.
När den manlige huvudpersonen ser prickskyttar som siktar på och träffar en 8-årig pojke på gatan, bara på kul liksom, då behöver det inte ha hänt just en biodlare el pojken behöver inte ha varit exakt 8 år. Men det är sådant som händer i krig när soldater vet att ingen kommar att ställa dem till svars.
Men det låter som du är helt emot fantasi. Datorspelsskaparna använder sin fantasi, liksom de som skriver romaner och dikter och de som gör filmer. Jag tror att fantasin består dels av vad skaparna upplevt själva, dels av vad de läst/sett/hört om, dels något de inte själva vet varifrån det kommer.
Kan du acceptera att lyssna på musik? Det kanske har mer med matematik att göra? Fast så fort man ser t ex en opera/musikal så tillkommer ju det förhatliga hittepået. Fantasi är fantastiskt, inget föraktligt.
Aspergare och skönlitteratur
Jag bara berättar vad som intresserar mig och vad som inte intresserar mig. Och du har helt rätt i att jag är totalt ointresserad av opera/musikal. Jag har inte funderat på om det krävs fantasi för att uppskatta det, men det kanske det gör?
Jag är inte emot fantasi. Andra får vara intresserade av vad de vill, inklusive fantasi. Det jag är emot är att andras intressen ska prackas på mig, att det inte verkar gå att förstå att jag tycker verkligheten är tillräckligt intressant som den är, att jag inte känner något behov av att få den "förbättrad" med hittepå och att jag därför håller mig till faktaböcker och dokumentärer.
Det är klart att det krävs fantasi för att skapa TV-spel, men behövs det inte en massa fantasifulla miljöer för att ett TV-spel ska bli bra. Ett lysande exempel på det är Tetris. Det är helt fantastiskt att man har lyckats skapa ett så intressant spel med så enkla regler. Det tycker jag är beundransvärt.
Jag förmodar också att det krävdes en hel del fantasi av Bernhard Riemann för att formulera det vi idag kallar Riemannhypotesen. Men den sortens fantasi brukar inte intressera dem som vill pracka på mig skönlitteratur.
Jag är inte emot fantasi. Andra får vara intresserade av vad de vill, inklusive fantasi. Det jag är emot är att andras intressen ska prackas på mig, att det inte verkar gå att förstå att jag tycker verkligheten är tillräckligt intressant som den är, att jag inte känner något behov av att få den "förbättrad" med hittepå och att jag därför håller mig till faktaböcker och dokumentärer.
Det är klart att det krävs fantasi för att skapa TV-spel, men behövs det inte en massa fantasifulla miljöer för att ett TV-spel ska bli bra. Ett lysande exempel på det är Tetris. Det är helt fantastiskt att man har lyckats skapa ett så intressant spel med så enkla regler. Det tycker jag är beundransvärt.
Jag förmodar också att det krävdes en hel del fantasi av Bernhard Riemann för att formulera det vi idag kallar Riemannhypotesen. Men den sortens fantasi brukar inte intressera dem som vill pracka på mig skönlitteratur.
Aspergare och skönlitteratur
Matematik är en särskild slags begåvning. Men man måste vara insatt för att kunna uppskatta det. Skönlitteratur och spelfilmer kan vem som helst njuta av. Ja, förutom vissa undantag då.
Jag tycker förstås att man går miste om mycket då. Typ som om man såg världen i svarvitt istf färg. Men det man aldrig haft lider man väl inte av. (Förutom i skolan där man förväntas läsa och analysera klassiker.)
Men jag undrar hur vanligt det är. Jag hoppas verkligen inte det florerar bland politiker. Då kommer de att spara in på Operan och kulturskolor, varför slösa skattepengar på sånt hittepå?. Och SVT kommer bara att bestå av nyheter, dokumentärer och debattprogram.
Jag tycker förstås att man går miste om mycket då. Typ som om man såg världen i svarvitt istf färg. Men det man aldrig haft lider man väl inte av. (Förutom i skolan där man förväntas läsa och analysera klassiker.)
Men jag undrar hur vanligt det är. Jag hoppas verkligen inte det florerar bland politiker. Då kommer de att spara in på Operan och kulturskolor, varför slösa skattepengar på sånt hittepå?. Och SVT kommer bara att bestå av nyheter, dokumentärer och debattprogram.
Aspergare och skönlitteratur
Vi får hoppas att våra politiker är en samling människor med olika intressen så att de som grupp ser till att skapa ett så bra samhälle som möjligt. Men ingen, inte ens en politiker, kan vara intresserad av allt.
Själv tycker jag man går miste om mycket om man inte försöker förstå hur naturlagarna fungerar.
Själv tycker jag man går miste om mycket om man inte försöker förstå hur naturlagarna fungerar.
Aspergare och skönlitteratur
Skönlitteratur är för mig fullständigt ointressant även om jag kunde uppskatta ungdomsdeckare och fantasyböcker under uppväxten. Men så är jag inte mycket för att läsa böcker heller utom i perioder då man läser om något man tycker är verkligt intressant.
Även framför skärmen så är jag kräsen numera när det gäller fiction och tenderar att dras till dokumentärserier och spelfilmer vilka baseras på verkliga personer eller händelser. Kan sakna ibland att jag inte kan leva mig in i spelfilmer lika lätt som när man var ung.
Även framför skärmen så är jag kräsen numera när det gäller fiction och tenderar att dras till dokumentärserier och spelfilmer vilka baseras på verkliga personer eller händelser. Kan sakna ibland att jag inte kan leva mig in i spelfilmer lika lätt som när man var ung.
Aspergare och skönlitteratur
Just idag läste jag en krönika om fenomenet att inte vilja läsa något annat än verklighetsskildringar.
Ett försvarstal för fantasin.
Samtidigt kan jag förstå om man läst något upprörande och verklighetstroget, att man vill veta om detta verkligen har hänt. Men det blir ju inte bättre litteratur om det skulle vara rena rama sanningen. Det finns en orsak till att de flesta amatörer som har något utöver det vanliga att berätta brukar få hjälp av en professionell att skriva.
https://unt.se/kultur/kronika/artikel/k ... r/r2z7nxvrFredrik Hardenborg i UNT 5 februari 2023 skrev:När jag inte skriver jobbar jag i en bokhandel. En inte helt ovanlig fråga från kunder är om boken de ska köpa är en verklig historia, eller om det bara är en roman. Som om en uppdiktad berättelse inte har samma giltighet och tyngd som en biografi eller en faktabok.
Jag kan, till viss del, förstå denna fråga.
Vi lever i en tid då sanningen hanteras mindre varsamt än någonsin. Allt ifrån manipulerade filmklipp på sociala medier till presidenter som, utan att presentera några som helst bevis, envist hävdar att valresultat var riggat.
---
Jag är den första att skriva under på att sanningen hör hemma i god journalistik.
---
Men god journalistik är en sak, och fiktion någonting helt annat.
Sedan urminnes tider har människor haft ett behov av berättelser. Genom berättelser får vi en möjlighet att förstå någonting om oss själva och den värld vi lever i. Den behöver inte vara självupplevd för att den ska beröra oss. Dostojevskij behövde inte själv begå ett mord för att kunna skriva Brott och straff. William Golding satt inte strandsatt på en öde ö när han skrev Flugornas herre.
---
Att läsa skönlitteratur, eller att uppleva en teaterföreställning, är att ingå ett avtal. Det vi tar del av är en fantasi, ett skådespel. Därmed inte sagt att det är en lögn. Om författare bara skulle skriva böcker om det de själva upplevt skulle vi få en väldigt fattig litteratur. Fantasin är en otroligt viktig del av det som gör oss till tänkande och levande människor. Genom litteratur, teater och all former av kultur ges vi möjligheten att öppna dörren till ett fantastiskt inre landskap.
Ett försvarstal för fantasin.
Samtidigt kan jag förstå om man läst något upprörande och verklighetstroget, att man vill veta om detta verkligen har hänt. Men det blir ju inte bättre litteratur om det skulle vara rena rama sanningen. Det finns en orsak till att de flesta amatörer som har något utöver det vanliga att berätta brukar få hjälp av en professionell att skriva.
Aspergare och skönlitteratur
Fredrik Hardenborg i UNT 5 februari 2023 skrev:När jag inte skriver jobbar jag i en bokhandel. En inte helt ovanlig fråga från kunder är om boken de ska köpa är en verklig historia, eller om det bara är en roman. Som om en uppdiktad berättelse inte har samma giltighet och tyngd som en biografi eller en faktabok.
För vissa utav oss blir det intressantare om det bygger på verkligheten. Vi är kanske inte lika intresserade utav andras fantasier, vilket dock inte behöver ha något med våran egna förmåga till fantasi att göra. Att fantisera själv är en kreativ process vilken sannolikt gynnas utav att man besitter en god kunskap om man vill skriva något riktigt bra, medans att ta del utav andras fantasier är något passivt även om det säkert kan stimulera ens egna fantasi.
För oss som föredrar det verklighetsbaserade så har ju detta då förstås mera tyngd. Det här är ju något individuellt och det tycker jag kanske att han borde förstå.
Aspergare och skönlitteratur
Exempel på populär fiktion är ju J.R.R. Tolkiens "Sagan om ringen". Men man misstar sig nog om man tror att det här verket blott är en produkt utav livlig fantasi. Läs vad Susann Björklund har att säga om detta:
I början utav videon så säger hon att många utav de sagor som överlever på jorden gör det inte för att de är underhållande, utan för att de faktiskt berättar någonting om verkligheten. Ett tydligare exempel på detta är väl H.C. Andersens sagor tänker jag, även om dessa förstås samtidigt är underhållande. Vill man förstå symboliken i Sagan om ringen så rekommenderar jag videon ovan.
I den här videon så jämför jag den tid vi är i nu, slutet på en cykel, med Sagan om Ringen. Sagan om Ringen handlar också om slutet på en cykel och de utmaningar man möter då. Det globala mörker som till synes reser sig vid slutet, och hur det bara kan överkommas på ett sätt.
I början utav videon så säger hon att många utav de sagor som överlever på jorden gör det inte för att de är underhållande, utan för att de faktiskt berättar någonting om verkligheten. Ett tydligare exempel på detta är väl H.C. Andersens sagor tänker jag, även om dessa förstås samtidigt är underhållande. Vill man förstå symboliken i Sagan om ringen så rekommenderar jag videon ovan.
Aspergare och skönlitteratur
Även skönlitteratur är en del av verkligheten. Om inte annat så finns texter och böcker i rent fysisk mening. Det gör att man kan studera skönlitteratur som allt annat. Jag läste Litteraturvetenskap för en del år sedan. Där var det inget snack om påhitt eller fantasier. Vi räknade stavelser i dikter, analyserade metaforer och gick igenom kronologin i Wuthering Heights och annat nörderi. Jag har också haft svårt för skönlitteratur och läser hellre facklitteratur. Litteraturvetenskap öppnade dock dörrar till teknisk läsning. Det gjorde det lättare med skönlitteratur. Det blir jakt på stilmarkörer och typiska metaforer och inte att luras av fantasier och påhitt.
Aspergare och skönlitteratur
Jag förstår inte överhuvudtaget varför det ena skulle utesluta det andra. En bildad person bör vara bevandrad inom både vetenskap och kultur.
Aspergare och skönlitteratur
Telperion skrev:Jag förstår inte överhuvudtaget varför det ena skulle utesluta det andra. En bildad person bör vara bevandrad inom både vetenskap och kultur.
Tycker du också att en bildad person bör vara insatt i Riemannhypotesen?
Aspergare och skönlitteratur
Mats skrev:Tycker du också att en bildad person bör vara insatt i Riemannhypotesen?
Jag kan definitivt säga att jag sett tusentals gånger fler referenser till Shakespeare, så det torde nog tyda på vad som utgör mera allmän bildning.
Aspergare och skönlitteratur
Telperion skrev:Mats skrev:Tycker du också att en bildad person bör vara insatt i Riemannhypotesen?
Jag kan definitivt säga att jag sett tusentals gånger fler referenser till Shakespeare, så det torde nog tyda på vad som utgör mera allmän bildning.
Ja, om du ser dig själv som universums medelpunkt blir ditt argument relevant.
Själv kan jag definitivt säga att jag har sett tusentals fler referenser till melodifestivalen än till Shakespeare, och det beror förmodligen på att jag är totalt ointresserad av att leta referenser till Shakespeare. Man ser väl det man är intresserad av, tänker jag.
Aspergare och skönlitteratur
Mats, du kan väl starta en tråd i Intressanta intressen om vilka naturlagar du anser hör till allmänbildningen, som vi alla borde känna till.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor