Jag har nyligen börjat på högskolan, och vi har nyss haft en redovisning inför klassen. Jag blir alltid väldigt nervös inför muntliga redovisningar. Det gick sådär med redovisningen, blev nervös, tappade ord och kom av mig flera gånger. Kändes nästan panikartat. Känner mig väldigt besviken på mig själv, för jag vet att jag kan bättre
.
Men det får mig att fundera på varför jag blir så otroligt nervös, mer än dom flesta. Kan hända att jag har sämre självkänsla än dom flesta. Tänker också att det kan ha att göra med intryckskänslighet. Exempelvis så var vår grupp sist ut med att redovisa. Då hade jag suttit och lyssnat i över en timma, hela tiden lite på spänn. Tänker att jag kanske var överbelastad med intryck när vår grupp sen skulle upp och redovisa, att det var därför jag tappade ord oså. Brukar tycka det är jobbigt när det är för mycket folk och prat.

Vad är era tankar kring redovisningar? Blir ni också väldigt nervösa och tappar ord? Varför tror ni att det är så?

Har selektiv mutism?

ja kan tappa förmåga tala.. när ja med okända . Eller e nervös. när har ångest.
när på ny plats.. å så där. Blir tyst å inte kan prata.

Vet ej.. e bara så är.

Värre förut..när barn å ton åren. Typ i skolan inte kunde prata alls
fast ja pratade hemma

Såg delvis på ett föredrag som en dietist hade om kost och övervikt mm. Intressant föredrag på ca en timme. Finns på youtube. När jag har haft redovisningar ( senast i skolåldern ), har det varit mycket nervöst, och när jag ska upp på scen och sjunga, ibland nervöst.


Idag om jag skulle redovisa, så skulle jag troligen bli rätt nervös och helt klart tappa ord.
Att det inte skulle flyta på har nog att göra med just nervositet.

det är väl för att man är obekväm och känner sig okomfortabel, jag får ofta svårt att prata om jag är hos tandläkaren eller en vårdcentral, blir helt blank i sinnet och minns inte vad jag skulle säga, måste skriva upp vad jag vill, och ta ett foto på det jag noterat

Jag har hört att man skall föreställa sig att man är naken när man skall upp och hålla tal.

Skämt åsido, just att känna sig lite naken och sårbar när man står där är annars hur jag minns det hela själv. Det var rena mardrömmen för mig att redovisa inför klassen när man gick i skolan. Och ja det har sannolikt med intryckskänslighet att göra, att man pga detta inte känner sig lika avskärmad som de flesta andra, samtidigt som man kanske känner press att leverera.

Praktiska prov har jag alltid tyckt varit jobbiga. Typ som uppkörningen och skyddsvaktsprovet. Men om det bara handlar om att prata så är det inga problem. Känner igen mig i vissa skådisar som är hämmade privat men som lever upp på scenen.

Jag brukar ta upp det när jag är ute o föreläser om psykisk ohälsa, att jag skolkade varje dag i skolan när det var redovisning inför klassen, eftersom jag hatade att att tala inför grupp.

Nu tycker jag det är roligt att föreläsa o även spela apa o pajas.

Hade jag bara redovisat för läraren hade jag nog inte varit lika nervös.

Det var ju klassen där flera mobbade mig jag var rädd för. Jag kände alltså att "publiken" var fientlig, ute efter att se mig göra bort mig.

Om man däremot har någon el några vänner i klassen så kan man titta på dem och låtsas att man bara pratar för dem.

Skönt veta att man inte är ensam om det! Ja så sant, det är ju inte lika nervöst om man känner dom man redovisar för. Eller om det bara är några stycken.
Hmm selektiv mutism hade jag aldrig hört talas om. Men det skulle man kanske kunna kalla det.

Alien skrev:Det var ju klassen där flera mobbade mig jag var rädd för. Jag kände alltså att "publiken" var fientlig, ute efter att se mig göra bort mig.

Om man däremot har någon el några vänner i klassen så kan man titta på dem och låtsas att man bara pratar för dem.

Väldig jobbigt att läsa hur aspergare blivit mobbade under skoltiden. Det verkar dessutom vara ganska vanligt. Jag blev aldrig det och ändå var jag på intet sätt den som sa ifrån eller skulle ha skrämt någon plågoande om så vart fallet.

Allt känns svårt.

Har du en diagnos inom autismspektrumet? I sådana fall kan du ju prata med någon som är ansvarig för folk med funktionsnedsättningar och få hjälp med lösningar.

Det funkar så länge jag är väl förberedd.
AST gör liksom vissa saker som att stå på scen lättare i vissa tillfälle för vissa av oss.