Det var ett skämt.

Hmm, ok.
Antar att jag inte insåg det.
Funderade på det men inte mer.

Jag har faktiskt kommit på att jag inte vill ha något förhållande alls. Nu lär väl de som hängt på forumet ett tag svimma av nyhetschocken. Faktum är att jag nu i höst upptäckt att jag inte pallar med andra människor på det sättet. Jag blir bara trött och vresig av det. Jag är inte speciellt bra på att ha med människor att göra då det kommer till mer intima relationer eller för den delen även personer som jag är beroende att ha gott samarbete med. Alltså, flickvänner eller för den delen arbetskamrater, är något som jag kommer tröttna på och dessutom kommer dessa ledsna otroligt på mig. Arbetskamrater fungerar dock mycket om det finns visst individuellt utrymme och det inte fordrar alltför intensivt umgänge. Då kan det däremot bli ett långt och mycket bra samarbete.

Men förhållande. Nej tack. Ingen pallar med mig och jag pallar inte med någon på det sättet. Problemet i mitt fall är dock sexlusten. Jag vill inte ha förhållanden, men jag vill inte heller ligga runt...

Kan KK vara något för dig?

Någon föreslog mig och en tjej att hon och jag skulle bli KK.
Hon skrattade och jag tackade men tackade nej och sade att det skulle vara en angenäm upplevelse men att jag vill vara kär i den jag går till sängs med.
Personen i fråga tycker jag iofs är trevlig och det fick hon veta även om hon redan visste det.

Hon var från skåne och sade ibland på klingande skånska "men X, du säger så roliga saker" och gav mig ett stort leende.

Tror inte det. Då måste man prestera bra för att KKamratskapen ska hålla i sig.

Jo, Kristofer, jag är rätt rejält förvånad får jag säga. Men, nåväl.

Kristofer skrev:Tror inte det. Då måste man prestera bra för att KKamratskapen ska hålla i sig.

Du har inte så många alternativ. Två räknar jag till om du är dubbelhänt, tre om du tycker om att leka med dockor. Vore jag du så skulle jag träna och sedan, hmm, satsa på en eller annan KK.

Joo du K. Between the wear and tear of everyday life så kommer vissa saker i kläm som ork och tålamod tex. Strävar man efter balans i livet så ska helst alla bitar finnas som meningsfull sysselsättning, tillräcklig ekonomi, tid för vila och kontemplation och så det där med goda relationer. Försakar man en eller flera bitar så kommer man förmodligen att inse förr eller senare att man tänkte fel. Så har det varit för mig ivarjefall som valde bort andra människor i över 20 år. Don't go there! Orkar/vill du inte just nu så respektera det men sträva efter fungerande helhet och balans i livet skulle jag vilja hälsa till dig.

Over the top was no fun.

MB: Jag tar till mig av ditt råd, till fullo. Jag får väl betrakta detta som en hmm... temporär vilja eller vad jag nu ska kalla det. Livet är inte statiskt så saker kan hända, men just nu känner jag så här. Jag behöver helt enkelt få ordentlig ordning på mig själv. Det känns viktigast just nu. Om jag inte har det så kommer jag garanterat inte att palla med långvariga, kontaktintensiva relationer eller för den delen intima relationer.

Kristofer skrev: Jag behöver helt enkelt få ordentlig ordning på mig själv. Det känns viktigast just nu. Om jag inte har det så kommer jag garanterat inte att palla med långvariga, kontaktintensiva relationer eller för den delen intima relationer.

Exakt så tänker jag också. Jag tror på att lära känna sig själv hyfsat först samt ha någorlunda ordning på sig själv och sitt liv innan man orkar med och kan få relationer med en partner att fungera.

Just nu är jag också i den fasen; ordning på mig själv och inte minst runtomkring mig själv vad gäller framförallt jobb.

Kristofer skrev:MB: Jag tar till mig av ditt råd, till fullo. Jag får väl betrakta detta som en hmm... temporär vilja eller vad jag nu ska kalla det. Livet är inte statiskt så saker kan hända, men just nu känner jag så här. Jag behöver helt enkelt få ordentlig ordning på mig själv. Det känns viktigast just nu. Om jag inte har det så kommer jag garanterat inte att palla med långvariga, kontaktintensiva relationer eller för den delen intima relationer.

Jag tror att du är väldigt klok Kristofer. Så borde jag ha tänkt när jag lämnade min förra relation. Nu rusade jag in i något nytt för tidigt. Inte så att det blivit dåligt men det beror mer på honom; att han har kunnat respektera vad jag faktiskt inte är färdig med.

Nu håller jag på att försöka hitta egna rutiner och prioriteringar utan att hela tiden fundera över hur det passar in i en relation och det är skönt men väldigt utlämnande.

KK-relationer är vanskligt. Endera känns det bara kallt och konstigt eller också gör intimiteten med en person man tycker om och respekterar att man blir oundvikligt förälskad i den, eller annars att den personen blir förälskad i en själv vilket också kan vara jobbigt att hantera om man inte är intresserad själv. Och tillfälligt sex är ju tämligen opraktiskt

Så det finns nog ingen lösning på problemet förutom som MB sa att det inte är bra att stänga sig själv möjligheter för länge för då är risken att det har gått lite för lång tid innan man hittar ut igen.

Bjäbbmonstret skrev:

Kristofer skrev:MB: Jag tar till mig av ditt råd, till fullo. Jag får väl betrakta detta som en hmm... temporär vilja eller vad jag nu ska kalla det. Livet är inte statiskt så saker kan hända, men just nu känner jag så här. Jag behöver helt enkelt få ordentlig ordning på mig själv. Det känns viktigast just nu. Om jag inte har det så kommer jag garanterat inte att palla med långvariga, kontaktintensiva relationer eller för den delen intima relationer.

Jag tror att du är väldigt klok Kristofer. Så borde jag ha tänkt när jag lämnade min förra relation. Nu rusade jag in i något nytt för tidigt. Inte så att det blivit dåligt men det beror mer på honom; att han har kunnat respektera vad jag faktiskt inte är färdig med.

Mitt resonemang är baserat på att jag faktiskt just nu inte orkar med relationer. Till det så lägger jag det faktum att vi aldrig kan veta någon om framtiden då det kommer an på något så dynamiskt som relationer. Därför väljer jag att inte låsa mig. Fast det utesluter inte att jag finner singelskapet* som det bästa för mig, även i den ovissa framtiden.

Singelskap* tycker jag låter mer positivt än ensamhet. Ensamhet är ett mycket negativt laddat ord. Därför slår det an att enmansliv är något som inte bör väljas. Och att ensmansliv, ur samhällets perspektiv, skulle vara något misslyckat och/eller fult.

Äh...

Ett par, tre, KK-förhållanden är väl närmast idealiskt, men tyvärr lika djävla ouppnåeligt som ett vanligt förhållande. Det enda realistiska alternativet är att skjuta sig för pannan.

Jag har aldrig fått något annat intryck än att KK kan existera som ett alternativ just för dem som inte har några problem att möta någon om de bara själva vill möta någon.

För alla oss andra verkar inte en KK vara ett dugg lättare att möta än en riktig partner man vill ha ett traditionellt förhållande med.

Den som vet mer/bättre får gärna berätta...

Pemer skrev:Jag har aldrig fått något annat intryck än att KK kan existera som ett alternativ just för dem som inte har några problem att möta någon om de bara själva vill möta någon.

För alla oss andra verkar inte en KK vara ett dugg lättare att möta än en riktig partner man vill ha ett traditionellt förhållande med.

Den som vet mer/bättre får gärna berätta...

En man jag talade med förklarade för mig att han pluggade så hårt och arbetade så mycket att han inte hade energi och tid nog att satsa på ett vanligt förhållande men att han samtidigt blev jävligt frustrerad på att inte ha någon. Han påstod sig också ha lätt att hitta någon på krogen.

Jag för min del tror att hans problem var ett annat. Han verkade ha svårt att våga anknyta och därmed blev alla hans förhållanden ytliga.

Det känns kanske lite som att KK-kulturen handlar om sådana bitar, ja...

Första kapitlet i Fredrik Lindströms "Vad gör alla superokända människor på dagarna", om Johan och Camilla som "inte har något förhållande" är en blivande klassiker...

En bloggare har kopierat hela kapitlet utan att ange varifrån texten kommer, läs den här...

Jag känner inte igen den där berättelsen riktigt. Det verkar som han har blandat ihop historien med sina egna reflektioner.?

Det är som möjligtvis är bra med KK-kulturen är att man även som kvinna kan välja att ha sex utan att lova en massa. Men idén om att man kan ha regelbundet sex med någon över längre tid utan att åtminstone någon av de inblandade börjar känna något speciellt för den andra personen är jag tveksam till.

Kan för övrigt rekommendera Maud Lindströms "Strategivisor för kärlekskritiker" http://www.maudlindstrom.com/