Det fungerar OK, är bra på att precis få ihop det, går inte back i slutet av månaden iaf.

Men spara och sådant har jag varken intresse av eller ekonomi till.

Tror lite att det beror på vad man har för intressen hur man spenderar.

Men jag är väldigt bra på att slösa pengar, men kan inte spendera mer än 300kr av mina pengar på en gång. Det blir lättare att hantera om jag får en summa av anhöriga.

Jag har inte lärt mig det där med sparande,
men vet att kommer man väl igång och sparar
några hundralappar i månaden blir det snabbt
tusenlappar....i framtiden kan det leda till mycket.

Gäller bara att börja.

Jag tror att jag har viss kontroll över mina utgifter, jag har levt ganska sparsamt de senaste åren. Men ibland lägger jag pengar på saker som verktyg och färg och saker man behöver för att fixa saker och renovera. Ibland tycker jag att det är för mycket. Men det är pengar jag lägger på mitt hem och man måste ju lägga pengar på underhåll ibland.

Men jag har en dålig vana, om jag till exempel är villig att lägga 1000 kronor på något men så kostar det 1300 kronor, då tänker jag "jaja, 300 kronor är ju inte mycket nuförtiden" också spenderar jag 1300. Just nu försöker jag spara pengar för att köpa något jag vill ha senare.

Jag är varken spara eller slösa.

Jag är ganska ekonomisk, ska ha ett shoppingfritt år från och med nu till nästa höst. Prylar och annat ger ändå bara kortvarig lycka enligt mig.

Jag försöker tänka ekonomiskt, lägger pengar på mat...mest. Storhandlar 1-2 ggr / v. Småhandlar t.ex mjölk och bröd mellan varven.

nescio skrev:Jag är extremt snål. Jag samlar pengar på hög som Joakim von Anka. Det finns inga saker jag vill köpa. Min PC, som jag fortfarande använder köpte jag år 2001.

Jag har samma PC fortfarande. Windows 98.

Jag har alltid varit sparsam,utan att ha varit snål

Just nu kunde det ha fungerat bättre, jag har spenderat för mycket den här månaden. Behöver mer. Jag var tvungen köpa lite verktyg och färg och betong och skruvar och annat, det blev dyrt. Allt är ju så dyrt nu.

Helt värdelös. Satt mig i ganska mycket skulder för att jag kan inte sköta det. Jag har alltid jobbat och kunnat betala mina räkningar. Men har tagit dumma blanco lån, även klarna och allt sånt skit för att konsumera.

Så jävla dumt är det. Så blir jag arg och besviken på mig själv, tänker nu ska jag ta tag i det och börja betala av och leva snålt. Men så är det som att, jag klarar det i några månader så ska jag belöna mig själv. Så beställer jag nåt jag vill ha och så har dom månaderna jag lyckats få ner skulderna lite, handlat bort igen.

jag har funderat på att gifta mig rikt

Slösar väl bort en del men aldrig mer än jag har råd med.
Desto tommare liv desto mer sug att köpa något för att fylla ut
tillvaron med känns det som.

Köper för att få något att se fram emot.
Dock har jag börjat spela datorspel mer nu och då räcker det att köpa ett spel för att
stilla begäret och ha något kul att göra. Det är förhållandevis billigt jämfört med prylar.

Sen ett år tillbaka sköter jag min ekonomi själv igen. Det går rätt bra, särskilt nu när jag lagt om mina matvanor. Köper mat för en månad framåt vid löning (förutom färskvaror).

Sparar lite, har börjat spara i form av guld, eftersom om jag har pengar på kontot så är det för lätt att köpa upp de. Om det kommer upp en cool pryl på t.ex. Facebook, så hinner jag inte tänka innan jag har beställt den. Men har man sina pengar i form av guld o silver, så måste man först gå till guldhandlaren o sälja det för att få loss pengar, så man hinner tänka över det.

Är fullständigt värdelös på ekonomi, och har aldrig nånsin haft en bra sådan. Som just nu har jag mindre än en tusenlapp att leva på fram tills 25:e ungefär, och har dessutom inte en enda krona sparad heller, så skulle jag bli utan antingen min (25-procentiga) lön från DV eller sjukpenning en månad så är det kört.

Fungerar så att pappa sköter min eknomi
förstår mig noll på det

Pappa sätter in lite pengar mitt visa kort varje måna..så har till små grejer kan köpa
Å att har till vipps i fall må vippsa

Tog för ca 14 år sedan tag i min ekonomi.
Sa upp min hyresrätt, och köpte mig en bostadsrätt med pengar som jag hade på banken.
På så vis så behövde jag inte ta några lån.

Jag hade samlat på veteranbilar under många år, men kände att det nu fick vara nog med det.
Sålde av med alla fordon jag hade, sa upp mina två garage, samt min parkeringsplats.

Såg över alla mina abonnemang, prenumerationer, avtal m.m, och sparade på så vis ytterligare med pengar.

Nu går den största delen av mina pengar åt till att resa runt i världen och fotografera, äta god mat, träffa nytt folk m.m.
Reser utomlands en gång i månaden i snitt, så det går ju åt en hel del pengar.

Åt andra sidan så kostar mitt boende mig ca 2000 kr i månaden med bredbandet inräknat.

Däremot har jag ofta svårt att säga nej om någon vill "låna" pengar.

Fighterbabe skrev:Jag har full koll på min ekonomi!

Visserligen tycker jag om att shoppa (via internet) och det kan bli en del impulsköp, men jag betalar alltid mina räkningar, och har inga skulder eller betalningsanmärkningar.

Jag har heller inga lån/krediter då de oftast utgör en högre summa i slutänden med ränta etc. Jag har dock ett kort med en BEVILJAD kredit på 10.000:- som jag aldrig har använt.

Jag sätter undan 2000:- varje månad till oförutsedda utgifter, en buffert som är bra att ha när man bor i hus. Om tex kyl/frys tvättmaskin eller liknande går sönder vill man gärna kunna köpa nytt direkt.
Likaså om bilen skulle behöva repareras eller om mån av hundarna blir sjuka -då är det bra att ha en buffert som täcker självrisken.

Jag ser även till att alltid ha pengar till mat naturligtvis, även om det bara går på ca 800:- i månaden.

Måste jag spara kan jag givetvis skära ner på allt onödigt också!

Kul att se hur man resonerade för 10 år sedan. Mycket har hänt sedan dess!

Har fortfarande full koll på ekonomin, men började investera i aktier för 6 år sedan. Så nu har jag ett ordentligt sparande och inte bara en buffert i nödfall.

Jag har relativt bra koll på min ekonomi och hand med pengar.

Jag har aktivitetsersättning som baseras på min a-kassa så jag har ut mellan 10:500 11:500 i månaden (dom höjde bidraget med 200 kronor 2023) beroende på hur många aktiva dagar jag har i det program jag ingår i på AF.

Jag betalar mina räkningar samma dag som pengarna kommer in på kontot och efter räkningarna är betalda beställer jag mat och dryck och snacks för en hel månad framåt.

Jag avsätter sedan pengar för sådant som skall dras via autogiro så som streamingtjänster , akasseavgift , hemförsäkring osv samt även för läkarbesök och mediciner

Dom pengar som sedan finns kvar på kontot är det jag har att lägga på nöjen så om det tex blir 1000 kronor kvar så delar jag upp det på fyra veckor vilket ger mig en nöjesbudget på 250 kronor i veckan.

Jag kan inte leva lyxliv men jag har heller aldrig haft särdeles dyra nöjen , jag brukar dricka lite öl med en kompis en gång i månaden när han är barnledig och det kostar mig kanske 100-150 kronor , jag beställer nån gång i månaden pizza och dricka och det kostar mig kanske 200 kronor. jag använder upp 300-350 kronor av den totala nöjesbudgeten varje månad.

Jag har som sagt väldigt enkla och billiga nöjen , jag går inte ut på restaurang och jag springer inte på krogen längre och jag åker sällan buss eller tåg eller taxi som kostar pengar.

Vad koster en plastikoperation?

LordNelson skrev:Vad koster en plastikoperation?

Olika beroende på område som opereras och klinik. Alltifrån 3000:- till 200.000
Tips! Kolla på klinikernas hemsidor.

Jag är sparsam.
Jag tycker om att använda mina saker så länge som det går.
Har inga skulder.

Ändå tycker jag inte att jag saknar någonting.

Jag är väl ganska sparsam och betalar i tid typ. Fast seriöst det är rena holocaust mot oss med psykiatriska diagnoser typ! Inte nog med att jag flyttat till Polen för att inte bli tvångsmedicinerad med injektioner. Så verkar alla av kvinnor hata mig p.g.a. att jag lever på bidrag som psykiatripatient. Hur ska jag ens ha ett familjeliv? Jag måste nog börja jobba 8 timmar, 5 dagar i veckan med en polsk lön som är mindre än sjukersättningen. Det låter ju helt sjukt. Fast kvinnorna här verkar hata mig, huvudsakligen p.g.a bidraget är tanken, så kan inte ha ett familjeliv ens. Vad tänker ni om detta?

Cassander skrev:Jag är väl ganska sparsam och betalar i tid typ. Fast seriöst det är rena holocaust mot oss med psykiatriska diagnoser typ! Inte nog med att jag flyttat till Polen för att inte bli tvångsmedicinerad med injektioner. Så verkar alla av kvinnor hata mig p.g.a. att jag lever på bidrag som psykiatripatient. Hur ska jag ens ha ett familjeliv? Jag måste nog börja jobba 8 timmar, 5 dagar i veckan med en polsk lön som är mindre än sjukersättningen. Det låter ju helt sjukt. Fast kvinnorna här verkar hata mig, huvudsakligen p.g.a bidraget är tanken, så kan inte ha ett familjeliv ens. Vad tänker ni om detta?

Hatar är ett starkt ord, men många kvinnor vill ju ha ekonomiskt starka och stabila män. Detta gäller ju kanske ännu mer kvinnor utanför Sveriges gränser.