Vad gör ni åt ensamheten?
Känns som man lever i moment 22.
Jag blir extremt stressad av alla
Andra meniskor.
Men samtidigt blir jag stressad av
Att alltid vara ensam när jag är hemma.
Önska att jag hade någon som jag kände mig
Trygg med som kunde vara hos mig här hemma
Ibland.
Jag har en inneboende katt. Det
Hjälper lite. Men är inte samma sak.

Ägnar en del åt att göra det jag gillar mest. Tar promenader och lyssnar mycket på musik. Lever oxå själv och bor på Lssboende. Att ha husdjur kan vara bra som sällskap.

Ni andra som är ensamma.
Vad gör ni åt saken?

Hej kuj kuj

Problemet med sociala relationer är att de kräver underhållsarbete och planering. Det duger inte att vara för sig själv två månader och sedan plötsligt sukta efter sällskap några dagar då och då.

Tricket är att ständigt odla sociala relationer och försöka röra sig i sociala sammanhang med aktiviteter som faktiskt intresserar.

Det tar flera år av idogt arbete att bygga upp ett nätverk av vänner och bekanta. En genväg kan vara att skaffa en flickvän och sedan låna hennes vänner

Jag tänker att jag ska sluta försöka göra något åt det, fyfan.

RapeRegs skrev:Det tar flera år av idogt arbete att bygga upp ett nätverk av vänner och bekanta. En genväg kan vara att skaffa en flickvän och sedan låna hennes vänner

Det är väldigt mycket svårare att träffa en flickvän (eller pojkvän) om man är socialt isolerad, jämfört med om man inte är det. Väldigt många träffas genom gemensamma vänner.

Och även om man som socialt isolerad lyckas träffa en potentiell partner, så är risken stor att denne inte vill vara tillsammans med en person utan socialt liv.

Hej Vaniljflickan
Det låter som du har tänkt ge upp med det här med väner.
Jag har tänkt så många gånger. Men för eller senare kommer man baka till att man är så jävla ensam.
Många gånger behöver man det. Men inte alltid.!
Och det kan tära på en med.

Jag har ju skrivit det förr men för mig var det hunden som blev räddningen. När jag skaffade den fick jag ju en kompis, även om det inte är samma sak som en människa. Men hunden är också en "konversationsstartare" som hjälper en få kontakt med folk när man är ute. Det är mycket lättare för folk att börja prata med en när man är ute och går med hunden, speciellt andra hundägare stannar gärna och pratar en stund. Fast sällan yngre kvinnor, det "hundtricket" funkar inte. De går oftast med mobilen framme och har varken intresse för sin hund eller för andra människor.

Nedan gamla Reddit-tråd innehåller en del vettiga tankar.

Har inga vänner längre.

Det bästa sättet att på ett naturligt sätt träffa nya bekantskaper i vuxen ålder är att gå med i olika föreningar, studiecirklar,hobbyverksamheter osv där social interaktion förekommer.

Har du hund kolla på facebook om det finns hundrastargrupper där du bor. Här finns det en grupp som träffas en gång i veckan och går promenad med sina hundar. Där har du en naturlig minsta gemensamma nämnare att ni alla har hund.

Har du katt gå en kurs i kattskötsel

Är du intresserad av kortspel gå med i en bridge eller pokerklubb

Är du intresserad av skjutvapen gå med i en skytteklubb

Det finns studiecirklar och kurser och hobbygrupper , klubbar och föreningar dedikerade till allt ifrån tradjazz till matlagning till att binda flugor för flugfiske till att spela boule.

Kolla igenom vad som finns där du bor och se om något faller inom ramen för det som intresserar dig och anmäl dig att delta. Om det är 20 andra deltagare så kanske 19
inte är någon för dig men den 20:e kanske du klickar med.

Tack för alla tips☺️
Men jag har jätte problem med det sociala
Kan inte vara social med mer än en person
Som Jag inte känner sen innan.
Jag går inte till frisören. Det är
Därför jag har långt hår tex.

RapeRegs skrev:Hej kuj kuj

Problemet med sociala relationer är att de kräver underhållsarbete och planering. Det duger inte att vara för sig själv två månader och sedan plötsligt sukta efter sällskap några dagar då och då.

Jag har en kompis som jag träffar kanske 1-2 ggr/år. Vi håller mest kontakten via chatt.
Sen har jag en chattkompis som jag träffat enstaka ggr.

Det är svårt att skapa ett socialt nätverk som vuxen för de flesta har känt varandra sen gymnasiet.
Ännu svårare när man har autism och inte kan koderna för nätverksskapande.

Jag brukar bli lättad när min kompis får förhinder för då slipper jag anstränga mig att vara social. men märker ju att jag känner mig lite gladare efter att vi setts, så behöver nog vara social ibland för min egen skull.

Upp till gymnasieåldern gick det bra med kompisar men i vuxenlivet tycker jag det är svårt.
Som vuxen märks det att jag ligger efter och är annorlunda. Är kass på att konversera bl.a. vilket inte gjorde så mycket när man var yngre men blev som ett stigma när jag blev äldre.

Får ångest av att jag är så dålig på det sociala så jag undviker det. Skriva går väl om jag får tid att fundera och sätta ord på tankar men verbalt är jag kass för då kan jag inte editera varje mening hela tiden och vänta på att jag ska hitta orden. Det är som pusselbitar med ord som ligger huller om buller. Det krävs tid att sätta ihop bitarna till något.

Det är inte som när man var liten och bästa kompisen bodde på gatan bredvid och man kunde springa över och lira NES . Som tur är trivs jag i mitt eget sällskap. Fantiserar och leker i mina tankar.

Du kan ju be om att få kontakt/stödperson via lss eller SoL.

Personen träffar dig några timmar en gång i veckan och ni kan tex gå och fika eller gå på bio eller spela tv-spel eller gå promenader osv.

Det kanske kan vara ett alternativ för att få lite socialisering

Jag har ju tur att jag och min mamma har varandra, så att vi slipper vara ensamma.
Jag har i och för sig en kontaktperson också, och vi träffas någon gång varannan vecka.

Paladinen skrev:Det bästa sättet att på ett naturligt sätt träffa nya bekantskaper i vuxen ålder är att gå med i olika föreningar, studiecirklar,hobbyverksamheter osv där social interaktion förekommer.

Har du hund kolla på facebook om det finns hundrastargrupper där du bor. Här finns det en grupp som träffas en gång i veckan och går promenad med sina hundar. Där har du en naturlig minsta gemensamma nämnare att ni alla har hund.

Har du katt gå en kurs i kattskötsel

Är du intresserad av kortspel gå med i en bridge eller pokerklubb

Är du intresserad av skjutvapen gå med i en skytteklubb

Det finns studiecirklar och kurser och hobbygrupper , klubbar och föreningar dedikerade till allt ifrån tradjazz till matlagning till att binda flugor för flugfiske till att spela boule.

Kolla igenom vad som finns där du bor och se om något faller inom ramen för det som intresserar dig och anmäl dig att delta. Om det är 20 andra deltagare så kanske 19
inte är någon för dig men den 20:e kanske du klickar med.

Kan inte tänka mig något tråkigare än en sån förening du räknar upp. Har du provat själv? Känns det bra att vara med i en sån?

Maggi skrev:

Paladinen skrev:Det bästa sättet att på ett naturligt sätt träffa nya bekantskaper i vuxen ålder är att gå med i olika föreningar, studiecirklar,hobbyverksamheter osv där social interaktion förekommer.

Har du hund kolla på facebook om det finns hundrastargrupper där du bor. Här finns det en grupp som träffas en gång i veckan och går promenad med sina hundar. Där har du en naturlig minsta gemensamma nämnare att ni alla har hund.

Har du katt gå en kurs i kattskötsel

Är du intresserad av kortspel gå med i en bridge eller pokerklubb

Är du intresserad av skjutvapen gå med i en skytteklubb

Det finns studiecirklar och kurser och hobbygrupper , klubbar och föreningar dedikerade till allt ifrån tradjazz till matlagning till att binda flugor för flugfiske till att spela boule.

Kolla igenom vad som finns där du bor och se om något faller inom ramen för det som intresserar dig och anmäl dig att delta. Om det är 20 andra deltagare så kanske 19
inte är någon för dig men den 20:e kanske du klickar med.

Kan inte tänka mig något tråkigare än en sån förening du räknar upp. Har du provat själv? Känns det bra att vara med i en sån?

Nu skrev jag ju iofs att TS skulle gå med i en förening som fokuserar på dom nöjen han/hon har

Syftet med att föreslå TS gå med i en förening är att TS kunde socialisera med andra personer och sålunda kunna få sitt sociala behov mött genom föreningens medlemmar.

Ja ,jag har personligen varit med i en massa olika föreningar och klubbar genom åren. Jag har varit med i olika sportklubbar som ung , datalan-förening , skytteklubb , spelförening som sysslade med olika brädspel osv osv. Det kändes bra för min del att vara med då jag var med i föreningar och klubbar som sysslade med sådant som intresserade mig och jag fick vänner där som jag än idag håller kontakt med vissa av dom.

Paladinen skrev:

Maggi skrev:

Paladinen skrev:Det bästa sättet att på ett naturligt sätt träffa nya bekantskaper i vuxen ålder är att gå med i olika föreningar, studiecirklar,hobbyverksamheter osv där social interaktion förekommer.

Har du hund kolla på facebook om det finns hundrastargrupper där du bor. Här finns det en grupp som träffas en gång i veckan och går promenad med sina hundar. Där har du en naturlig minsta gemensamma nämnare att ni alla har hund.

Har du katt gå en kurs i kattskötsel

Är du intresserad av kortspel gå med i en bridge eller pokerklubb

Är du intresserad av skjutvapen gå med i en skytteklubb

Det finns studiecirklar och kurser och hobbygrupper , klubbar och föreningar dedikerade till allt ifrån tradjazz till matlagning till att binda flugor för flugfiske till att spela boule.

Kolla igenom vad som finns där du bor och se om något faller inom ramen för det som intresserar dig och anmäl dig att delta. Om det är 20 andra deltagare så kanske 19
inte är någon för dig men den 20:e kanske du klickar med.

Kan inte tänka mig något tråkigare än en sån förening du räknar upp. Har du provat själv? Känns det bra att vara med i en sån?

Nu skrev jag ju iofs att TS skulle gå med i en förening som fokuserar på dom nöjen han/hon har

Syftet med att föreslå TS gå med i en förening är att TS kunde socialisera med andra personer och sålunda kunna få sitt sociala behov mött genom föreningens medlemmar.

Ja ,jag har personligen varit med i en massa olika föreningar och klubbar genom åren. Jag har varit med i olika sportklubbar som ung , datalan-förening , skytteklubb , spelförening som sysslade med olika brädspel osv osv. Det kändes bra för min del att vara med då jag var med i föreningar och klubbar som sysslade med sådant som intresserade mig och jag fick vänner där som jag än idag håller kontakt med vissa av dom.

Jo jag förstår, och det låter ju bra! Nog ja som har fördomar, kanske för att jag aldrig hört talas om nån förening som skulle passa mig tråkigt nog.

Paladinen skrev:Det kändes bra för min del att vara med då jag var med i föreningar och klubbar som sysslade med sådant som intresserade mig

Men då har du alltså normala NT-intressen och inte något udda intresse som bara en på 10000 har?

Furienna skrev:Jag har ju tur att jag och min mamma har varandra, så att vi slipper vara ensamma.
Jag har i och för sig en kontaktperson också, och vi träffas någon gång varannan vecka.

Vad innebär en kontaktperson?

Tyngdkraft skrev:

Furienna skrev:Jag har ju tur att jag och min mamma har varandra, så att vi slipper vara ensamma.
Jag har i och för sig en kontaktperson också, och vi träffas någon gång varannan vecka.

Vad innebär en kontaktperson?

Det betyder att man får en viss summa från kommunen för att vara kompis med en funktionshindrad person.

nescio skrev:

Paladinen skrev:Det kändes bra för min del att vara med då jag var med i föreningar och klubbar som sysslade med sådant som intresserade mig

Men då har du alltså normala NT-intressen och inte något udda intresse som bara en på 10000 har?

Jag har en del intressen vissa mer breda och vissa ganska smala. Grejen är att även mitt specialintresse om man nu kan kalla det så kretsar kring social interaktion.

nescio skrev:

Paladinen skrev:Det kändes bra för min del att vara med då jag var med i föreningar och klubbar som sysslade med sådant som intresserade mig

Men då har du alltså normala NT-intressen och inte något udda intresse som bara en på 10000 har?

Jag vet inte nte om majoriteten av Sveriges NT befolkning är med i rollspelsföreningar och spelar drakar och demoner . Jag är ganska säker på att det ses som en relativt obskyr nördhobby även om det genom tv-serier som big Bang Theory och Stranger things mm normaliserats mer och mer.

Det har förövrigt gjorts en studie som visade på att spelhobbyn (data/roll/bräd/figurspel/Magic osv) är den hobby som har flest utövare med någon typ av npf diagnos.

Rollspel är mitt specialintresse och det kräver interaktion med andra personer för att kunna utövas så genom att vara en del av rollspelshobbyn så får jag sociala interaktioner 2 gånger i månaden på 4 timmar vardera.

På samma sätt kan TS om hen har något specialintresse eller intresse rent allmänt som kan utövas med andra få tillgång till social interaktion.

Alla aspisar är dessutom olika , alla är inte intresserade av 80-tals synthar och ModellJärnvägar och att programmera för c64 och Amiga utan vissa av oss har utöver ganska smala specialintressen även mer main stream intressen

Om det är någon som tycker digital kommunikation är bra, särskilt om man inte kan sova kan ju skriva till någon.

Jag har Telegram och chattar gärna bort lite tid om jag är vaken och inte upptagen.