OnionKnight skrev:Jag har märkt samma punkter i tiden där man vaknar på ett bra sätt. Dessa verkar ligga runt primtalsantal timmar sömn. Dvs, 3, 5, 7, 11 osv timmar. Att vakna efter att ha sovit i 5 timmar resulterar i att jag är mycket piggare än efter typ 6. Om jag inte misminner mig så är det vid dessa punkter man är i drömsömn. Kanske inte är så bra att bli väckt under djupsömn?

Jag fick göra ett test med elektroder på fingrar, ben och bröstkorg som registrerade hela sömnens gång så det kanske är något för dig. Gav mycket info, t ex om ryckningar i benen under sömn osv.

OnionKnight:

Jag tycker också definitivt att du ska låta utreda dig. Det finns många anledningar att att man sover för mycket. Snarkar man dessutom för mycket kan det vara sömnapné, dvs ständigt återkommande andningsuppehåll under sömnen som gör att man vaknar mycket kort upprepade gånger och får kraftigt försämrad sömnkvalitet.

apkonstapel skrev:Om man tar till vana att sova färre än åtta timmar per dygn (vilket som Inger säger är normalt sömnbehov), får man räkna med en tidigarelagd senildemens, tyvärr.

Är det belagt? Och var går i så fall gränsen. Det finns ju ändå individuella variationer och vissa som behöver 9 timmar och andra kanske 7. Dessutom verkar ju sömnbehovet skifta med åldern och årstiden.

Själv har jag tagit för vana att sova extremt lite de dagar jag ska jobba och skulle behöva lära mig varva ner även när jag inte bor med någon som genom gott exempel inspirerar mig att gå i säng.

Har för mig att om man sover ovanligt mycket kan det bero på depression el att man vaknar till många gånger under sömnen. Om du inte är deprimerad tycker jag du ska försöka få remiss till en sömnutredning.

Bjäbbmonstret skrev:

apkonstapel skrev:Om man tar till vana att sova färre än åtta timmar per dygn (vilket som Inger säger är normalt sömnbehov), får man räkna med en tidigarelagd senildemens, tyvärr.

Är det belagt? Och var går i så fall gränsen. Det finns ju ändå individuella variationer och vissa som behöver 9 timmar och andra kanske 7. Dessutom verkar ju sömnbehovet skifta med åldern och årstiden.

Jag försökte antyda den individuella variansen med ordet »normalt«, men det var nog rätt misslyckat tänker jag nu. Självklart är människor olika, och så även i det här fallet.

Hur belagt det egentligen är vet jag ärligt talat inte. Hörde det av en neurovetare jag känner (alltså inte någon neurolog) som jag har mycket svårt att tro skulle påstå något sådant utan akademiskt fog. Läs det gärna som eventuellt tänkvärd hörsägen (om du inte hittar något vettigt med en google-sökning i stil med 'sleep premature senility').

Apropå sömnhackande är Dr Wozniaks kapitel om varför alla polyfassovande genier är döda det nyktraste jag läst. Jag siktar på Churchills modell när jag gör medvetna försök att ändra.

Länken kommer från 40 Sleep Hacks: The Geek's Guide to Optimizing Sleep, skall jag väl tillägga i min nyreformerade skam.

Jag har ett sömnbehov på 10-12 timmar/dygn. Jag kan dock sova 9-10 timmar på natten och ta igen resten på eftermiddagen ibland.

Jag tycker att man hör att 8 timmar per natt är "normalt" för en vuxen.

Jag sover inte mer än 8h per natt om jag inte intagit droger kvällen innan (och med droger menar jag i stort sett alkohol) eller är sjuk.
Jag brukar ligga på 7-7.5h.
Tidigare sov jag mer och jag var då klart mycket tröttare.

Tidigare hade jag alltid svårt att somna och svårt att vakna. Jag försköt dygnet något varje dag, med antingen för mycket eller för lite sömn. Nu med meds har jag en senast-tid för att få ta insomningstablett och Concerta+Lamictal 08:00 vilket gör att jag vaknar i skallen i rimlig tid. Förut var jag "sovande" till fyra på eftermiddagen, trots om jag sovit lagom och stigit upp 08:00.

Linek, mycket intressant läsning! Polyfasisk sömn har alltid gett mig intrycket av avancerad självtortyr/biologisk omöjlighet, så det var ju kul att läsa att min misstanke stämde.

Däremot har jag perioder (t ex den här veckan) när min sömn av sig själv delar upp sig i bifasisk. Blir trött tidig kväll och sover framåt midnatt och är sen pigg hela natten och sover på förmiddagen; väldigt regelbundet medan det pågår. Vet inte riktigt varför det händer och sen plötsligt upphör. Viss koppling till veckan före eller efter fullmånen men det är inte alla fullmånar det inträffar; däremot brukar sömnperioden förskjutas extra mycket framåt då.

Suck

Jag som sovit bra om nätterna ända sedan 2005 har nu återigen börjat sitta uppe tills ett halvtvå på natten p.g.a. oförmåga att sova, hoppas verkligen jag får ordning på dygnet igen.

Tror orsakerna kan vara många, men allihopa relaterade till min utbildning på ett eller annat sätt

*Känner mig orolig och planerar för framtiden nu, med mindre än ett halvår till examen

*Har inte haft tid att ta hand om mig själv, därför att skolan har fått gå före allt annat, har därför varken hunnit träna/motionera till någon reda, slarvar med maten (har gått upp mer än tio kg på ett år och tappat kondisen totalt), hinner inte lägre vara särskilt noga med städningen (annat än det allra värsta, och de få gånger man har tid över till annat än skola prioriteras avkoppling), hunnit träffa familj/vänner o.s.v.

*Känner mig ensam, trots att jag har en underbar hustru; eftersom jag läser på distans och sitter således mest uppe i lägenheten och pluggar, mina kursare är allihopa enstöringar eller småbarnsföräldrar utan tid- eller intresse för att träffas och plugga, hinner inte träffa folk, som jag skrev tidigare och saknar "den gamla goda tiden" när jag jobbade, skötte min hälsa och hade tid för vänner och umgänge alltmer...

*Det är inte kul längre, känner mig konstant ledsen och utsliten innerst inne, trots att jag ofta lyckas hålla upp en helt annorlunda fasad utåt, men vill faktiskt skriva av mig nu och säga hur jag egentligen mår, även om det kanske är I-landsproblem för många härute...


Moderator atoms - slog ihop två trådar.

Känner igen mig i det här, har också vänt på dygnet och fått taskiga vanor. Det gäller att hitta något vettigt att göra för min del. Jag är trots allt bara eremit till kanske 40%, jag behöver träffa folk om dagarna.

För mig handlar det mera om att få tid att göra något vettigt och att slippa känna mig otrygg och oroad inför framtiden hela tiden.

Men till stor del handlar det också, mycket riktigt om att jag behöver komma ut bland folk, fast det blir en svår ekvation att lösa när man både har tidsbrist-, pengabrist och svårare att skaffa kontakter än genomsnitts NT:n

Ha ballat ur på sistone jag med.

Vänt på dygnet, sover på dagarna, uppe på nätterna.
Sittr mest framför datorn, går sällan ut.
Tappat sugen med träningen och fått dåliga kostvanor.
Oro inför framtiden med försörjning, sysselsättning m.m.
Har en del saker osm jag borde göra men som inte blir gjorda.

Samma här...är också rejält oroad över framtid, ekonomi mm...

Härligt, då kanske vi skulle starta en stödförening, för varandra?

-Vad säger ni, grabbar?

Det är ganska hemskt faktiskt. Man slutar sova för att man är orolig för något och mår sämre och får ännu svårare att sova av att inte sova. Ganska jävla taskigt av naturen, gud, universum eller vad man ska skylla på att det är så. Det är någonting med att vara uppe helt ensam och se hur alla rutiner bara rasar som gör att just ensamhetskänslor blir helt ruggiga. Det kan vara bra om man har snöat in på något roligt projekt och ägnar sig åt det skyddad av nattens lugn, fast efter ett tag blir man ju garanterat helt galen.

Jag tror det kan vara att ensamhetskänslorna mildras lite av att bara känna att det lever folk runtomkring en.

Jag har i.a.f. samma problem med att få tiden att räcka till. Mat, motion, sömn, måste-göra-grejer och intressen går liksom inte att få tid till allting. Om man skippar maten och motionen börjar man garanterat må dåligt. Om man skippar måste-göra-grejer blir man asstressad och kan inte tänka på annat. Skippar man intressen när man vill så tappar man livslusten. Träffar man inga människor så känner man sig ensam och allt börjar kännas meningslöst och overkligt. Jobbigt jävla pussel att få ihop.

ford skrev:Härligt, då kanske vi skulle starta en stödförening, för varandra?

Ja! Vi kan sitta uppe hela natten och peppa varandra

Srödgrupp...!
Vad jag behöver nu är disciplin att börja lyfta skrot regelbundet.
Efter nyår får det bli.

Perfekt, då säger jag, i egenskap av ledamot i den stödförening du inte vill vara med i, att du borde börja lyfta skrot redan i morgon, ju förr desto bättre.

antikropp skrev:Jag har i.a.f. samma problem med att få tiden att räcka till. Mat, motion, sömn, måste-göra-grejer och intressen går liksom inte att få tid till allting. Om man skippar maten och motionen börjar man garanterat må dåligt. Om man skippar måste-göra-grejer blir man asstressad och kan inte tänka på annat. Skippar man intressen när man vill så tappar man livslusten. Träffar man inga människor så känner man sig ensam och allt börjar kännas meningslöst och overkligt. Jobbigt jävla pussel att få ihop.

Mycket bra beskrivet Antikropp!

KrigarSjäl skrev:Srödgrupp...!
Vad jag behöver nu är disciplin att börja lyfta skrot regelbundet.
Efter nyår får det bli.

Ja, regelbunden träning är ett krav för att man ska må bra. Tränar man inte så mår man heller inte bra.

-Ah fan!

*har börjat inse detta på ett smärtsamt sätt*

SAMMA HÄR!!!

Fast jag orkar ingenting och har sällan gjort det i mina dar. Jag orkar bara sånt som känns kul i stunden. Är väl ADHD som har spökat... kanske...

-Träning var fantomen ingen dum idé!

Jag började den här dagen med att köra lite situps och armhävningar, vartpå jag joggade 3 km (man måste ta det lugnt i början) direkt efter att jag stigit ur sängen. Nu känner jag mig fylld med energi på ett sätt som jag inte gjort på länge och har redan kommit igång med att starta en tvättmaskin, duscha, äta frukost och klätt på mig, trots att jag bara varit uppe sedan kl 9.

Antagligen är det för tidigt att "ropa hej" redan, men det känns som att detta i varje fall skulle vara första steget mot att börja må bättre.

-Vill helt klart reckommendera morgonmotion åt alla som är i samma situation som mig!