DN Kultur skrev:Dalgången var från 1880-talet känd som Swede Hollow, ett av stadens värsta slumområden och hem för minst tusen människor i fallfärdiga skjul, byggda utanför alla stadsplaner. Merparten av dem var immigranter från Sverige.

I tidningen St Paul Daily Globe hittar man i mars 1886 ett intressant reportage, "THE SQUATTER'S HOME" – "En främmande bosättning mitt i St Paul, och dess främmande Invånare". Signaturen "Grundy" har bestämt sig för att slumma en stund och vågar sig ned i denna okända terräng, där han möter "små linhåriga barn i illasittande, smutsiga kläder" som åker släde på en gammal träskiva "och tjattrar med varandra på ett obegripligt språk". Journalisten slås ändå av tystnaden, hur han stirras ut av misstänksamma, blonda sluminvånare. "Inte ens hundarna skäller ju här."

Han noterar också hur Swede Hollow-borna får betala en och en halv dollar i månaden för att slå upp sitt skjul på platsen, men i övrigt saknar alla rättigheter och när som helst kan vräkas. Flera familjer delar på varje hus, som mäter kanske tolv kvadratmeter. Den svårt nedsmutsade Phalen Creek som rinner genom dalen är en ständig källa till oro, då man tömmer allt sitt avfall där, inklusive det från dassen. I andra tidningsartiklar från tiden oroar sig myndigheterna för risken av ett kolerautbrott och kallar Swede Hollow för "en miniatyr av det primitiva Sverige". Men "Grundy" skriver: "De vithåriga männen, kvinnorna och barnen nere i dalen bryr sig föga om sådana diskussioner, fjärran som de lever från stadens buller och förvirring." Han slutar med orden att de helt enkelt är "lyckliga".

Invånarna i Swede Hollow har inte lämnat många spår efter sig i arkiven, men här och var hittar man en faktaskärva, som i kyrkböckerna från den svenska lutherska församlingen. En grupp verkar ha utvandrat från Ystadsregionen, en annan från Sundsvall. De heter sådant som Bengta Nilsson, Anders Andersson, Erik Lindgren eller Bertha Svensson. Josephina Andersson blev nio månader gammal och dog 1890. Alma Maria Anderson blev ett och ett halvt.

– Svenskar, inte minst kvinnor, fick senare rykte om sig att vara duktiga arbetare. Men när de kom spreds först bilden av "the dumb swede", "den dumma/stumma svensken" – vilket berodde på att de hade svårt att lära sig engelska. Under en period var svenskar inte riktigt lika "vita" i amerikansk mening som anglosaxare och tyskar – sedan kom en våg av slavisk invandring, och då blev svenskarna "vitare".

Den amerikanska immigrationsforskaren Rudolph Vecoli, som dog 2008, har också han skrivit om svenskarna och "vitheten". I sitt bidrag till Phil Andersons och Dag Blancks antologi "Swedes in the Twin Cities" citerar han skogshuggaren Horace Glenn, som 1901 skriver hem och beklagar sig:

"Här är vi högst femton vita män på sextio svenskar, men vi håller dem kort och de vet vem som bestämmer... det är bara på kvällarna jag behöver ha något att göra med de djuriska varelser man kal­lar svenskar... att gå bakom en rad svenskar är inget för en man med väl utvecklat luktsinne. Den stanken kan bara komma från en lång rad av otvättade förfäder."

Som Vecoli påpekar finns det fler vittnesbörd om att man beklagade sig över svenskarnas särskilda lukt, som inte sällan påminde om strömming. Men redan när Daily Globe gör ett återbesök i Swede Hollow i maj 1898 märker man att något håller på att förändras i synen på den svenska slummen. Artikeln handlar om en dam på jakt efter ett hembiträde och hon har hört att svenskor är renliga. Det som slår henne på plats är just hur man mirakulöst nog lyckas hålla rent i de små skjulen. Språkkunskaperna är det fortfarande si och så med, men "mrs Blank" hittar till sist en passande flicka.

Många av de svenskar som emigrerade till Sydamerika fick det mycket svårt. De lockades och till och med lurades med löften om jordbruksmark och gratis resa. Men livet i Sydamerika blev sällan vad de svenska emigranterna drömt om.

Det var framförallt fattiga arbetare som inte hade råd att resa till Nordamerika som tog chansen när brasilianska staten erbjöd gratis resa. För en och annan gick det trots allt bra.

Några år dessförinnan hade man avskaffat slaveriet i Brasilien och därför behövde man mycket arbetskraft. Speciella agenter åkte till olika länder i Europa, bland annat Sverige för att rekrytera invandrare. Det var många som emigrerade just från Sundsvallstrakten.

De kunde inte komma hem fort nog. Breven hem under det år de stannar är fulla av missmod.

-Min morfar och mormor klagar på nästan allting. Det var ingen ordning, det var inga ordentliga söndagar, det fanns ingen jul, ingen sill, ingen snö och ingen lutfisk.

-Samtidigt så skriver morfar ganska mycket om hur det faktiskt var. Han berättar bland annat om alla apelsiner de plockar och äter från sina egna träd.

- Först ska vi veta att det var tre utvandringsvågor, de kom i tre omgångar till Brasilien, berättar Göran Friborg. Brevet som så dramatiskt beskriver situationen är skrivet av en familjefar från den andra utvandringsvågen. De 150 personer som hänvisades till Masaranduba kom från Sundsvallstraken.

- Men Masaranduba visade sig vara ett område som var otjänligt. Brasilianarna själva kallade området för svenskdjupet. Det enda som gick att utvinna från området var alligatorskinn eftersom de hamnat i ett alligatorträsk.

Runt 10 000 svenskar emigrerade till Sydamerika från slutet av 1860- talet fram till 1900 talets första decennium.
---
Den första vågen som startade 1868 orsakades av nödåren i Sverige, den andra vågen 1886 dominerades av sågverksarbetare och den sista vågen från Norrbotten utlöstes av storstrejken 1909.

Populär Historia 12/2011 skrev:Resan från Sverige innebar svåra umbäranden. En femtedel dog på väg mot slutmålet, kolonin Guarany, som mättes ut åt de svenska invandrarna vid Uruguayfloden och dess biflöde Comandahy. Raden av oxkärror som drog familjerna och allt de ägde längs delvis obrutna stigar genom urskogen kallades med rätta för ”dödskaravanen”. Barn dog av undernäring eller i tropiska sjukdomar. Det var ont om mat, gott om farliga djur, och utvandrarna fick oftast sova under bar himmel. Resan från hamnstaden Porto Alegre till kolonin, sextio mil in i landet, tog längre tid än resan från hemmet i Sverige till Brasilien.

Drömmarna om ett nytt liv vittrade bort för många längs vägen och löftena från ”brasilianska kontoret” i Malmö lät förmodligen allt mer ihåliga. Kontoret hade fått i uppdrag av regeringen i Rio de Janeiro att rekrytera tusen svenska jordbrukare till Brasilien. De skulle odla upp och förvandla den tropiska urskogen till bördiga åkerfält. I ”Vägledning och rådgivare för invandrare till Brasiliens Förenta Stater” (1891) lät det så här: ”Gån dit ut, mina barn! Därute i Nya världen finns det fruktbara jordvidder att uppodla och bruka, där finns det välstånd att vinna, stundom rikedom.”

I oktober 1911 kom den avgörande katastrofen. Uruguayfloden steg sjutton meter och dränkte det omgivande landskapet. Svenskarnas bostäder och boskap sveptes med av vattenmassorna. Hela gårdar försvann. Barn bands fast i trädtopparna för att de inte skulle dras med av vattnet och drunkna. Hus förankrades för att eventuellt kunna tas om hand senare.

Johan Petter Mattsson från Kiruna är ett exempel på hur svenskarna drabbades. Han anlände till kolonin i februari 1911, begravde en dotter i dysenteri redan i april, månaden därpå sin hustru och ännu en dotter. När floden steg i oktober klängde sig spillrorna av familjen, far och två barn, fast i trädtopparna i sju dagar. Det var ett liv i elände.

Nyårsdagen, den 1 januari 1912, samlade sig de svenska familjerna för att skriva ett brev till Sveriges statsminister Karl Staaff. De begärde hjälp för att kunna återvända till hemlandet. Trettiosju familjer undertecknade skrivelsen.

Den svenska beskickningen i Buenos Aires i Argentina fick uppdraget att på svenska statens bekostnad skicka hem dem som inte längre kunde klara sitt uppehälle i Brasilien. Johan Petter Mattsson och det som var kvar av hans familj sändes tillbaka till Sverige i mars 1912.

”Konstiga och våldsamma”

Sedan ett par år tillbaka har han grävt i artiklar och arkiv för att förstå hur dåtidens amerikaner såg på de nyinvandrade nordborna.

– Det finns en sorts maskin i den amerikanska migrationshistorien, där de som kommit sist alltid skildrats som primitiva, obildbara, konstiga och våldsamma. I en berömd rättegång från Minneapolis från den här tiden, där de åtalade är svenskar, säger en försvarsadvokat att ”man måste ändå förstå svenskarna, i deras kultur måste man ha minst ett knivärr i ansiktet om man ska anses vara en riktig man”.

– På den tiden beskrev amerikaner svenskarnas lukt som en blandning av svett, läder, lök, salt och strömming. Det verkar finnas en sorts aura av äckel kring de fattiga svenskarna, som man senare bara flyttat över och applicerat på nästa invandrande grupp, säger Ola Larsmo.

Institutet för sråk och folkminnen skrev:I svenskbygderna samlades människor från olika delar av Sverige och även om de hade samma modersmål kunde dialekterna vara väldigt olika. För att underlätta kommunikationen mellan de boende uppstod en egen varietet av svenskan som kallas för amerikasvenska. Den utvecklades genom mötet mellan de olika svenska dialekterna och påverkan från engelskan.

Pappa gick ut tidigt but mamma stannade hemma och tjårsade. /---/ Pappa födde hästarna. /---/ Varje dag fotade han till stan efter posten, en och en kvarts mil över filarna.

tjårsade = skötte kreaturen, från eng. did the chores
födde = utfodrade, från eng. fed
fotade = gick till fots, eng. foot
filarna = fälten, från eng. fields

Citat från intervju med svenskättlingen Alfhild Oberg i Bishop Hill år 1962.
---
Amerikasvenskan kännetecknas av dialektutjämning, dialektblandning, förenkling och inlånade ord och uttryck från framför allt engelskan.
---
Det kanske tydligaste kännetecknet för amerikasvenskan är att den är starkt präglad av engelskan. Engelskans påverkan syns på olika sätt:

Överföring
Direkta låneord och direktöversatta engelska uttryck. Exempel:

stove (spis)
travla (resa)
zink (handfat)
de gick över havet

Kopiering
Svenska ord som får en annan betydelse eller användningssätt efter engelsk modell. Exempel:

långsam ('ensam', efter engelskans lonesome)
leva ('bo', efter engelskans live)
ha middag ('äta middag', efter engelskans have dinner)
för 10 år ('i 10 år', efter engelskans for 10 years)
femte graden ('femte klass', efter engelskans fifth grade)

Alien skrev:Jag minns ett avsnitt i Utvandrarna. Alla i familjen lärde sig engelska utom Kristina. Det hade blivit missförstånd en gång när hon försökte handla i handelsboden. Då bestämde sig Kristina för att aldrig försöka prata engelska mer. Det gick ju eftersom hon levde omgiven av svenskar. Men deras svenska påverkades av engelskan, det gjorde inte hennes svenska. En kväll påpekade hon alla fel/amerikanismer de övriga i familjen använde.

manne skrev:

Alien skrev:Jag minns ett avsnitt i Utvandrarna. Alla i familjen lärde sig engelska utom Kristina. Det hade blivit missförstånd en gång när hon försökte handla i handelsboden. Då bestämde sig Kristina för att aldrig försöka prata engelska mer. Det gick ju eftersom hon levde omgiven av svenskar. Men deras svenska påverkades av engelskan, det gjorde inte hennes svenska. En kväll påpekade hon alla fel/amerikanismer de övriga i familjen använde.

Har du sätt filmen ännu.?

https://www.tv4play.se/program/utvandra ... 1F9-_bR5ss

jag tyckte att den var bra får 10 av 10 av mig i betyg.
Mästerverk.

Alien skrev:Den svenska emigrationen till Sydamerika är inte heller så känd.

Många lockades till Brasilien. Den brasilianska regeringen betalade biljetten och utlovade bördig jordbruksmark.

"Men väl i det varma landet hade många svårt att anpassa sig till klimatet och jorden visade sig obördig på sina håll.

Många bosättare började vandra söderut mot Argentina. 1913 kom den första svensken till platsen som senare kom att få namnet Villa Svea. För några få pesos kunde man från staten köpa sig en eller två hektar mark i djungeln, som fick huggas upp för att kunna odlas på. Till slut fanns tusen svenska familjer i området." (UNT 2012-05-06 "Den glömda svenskstaden söder om ekvatorn")

Villa Svea växte ihop med staden Oberá, men finns kvar som stadsdel.

Zima33 skrev:

manne skrev:

Alien skrev:Jag minns ett avsnitt i Utvandrarna. Alla i familjen lärde sig engelska utom Kristina. Det hade blivit missförstånd en gång när hon försökte handla i handelsboden. Då bestämde sig Kristina för att aldrig försöka prata engelska mer. Det gick ju eftersom hon levde omgiven av svenskar. Men deras svenska påverkades av engelskan, det gjorde inte hennes svenska. En kväll påpekade hon alla fel/amerikanismer de övriga i familjen använde.

Har du sätt filmen ännu.?

https://www.tv4play.se/program/utvandra ... 1F9-_bR5ss

jag tyckte att den var bra får 10 av 10 av mig i betyg.
Mästerverk.

Det där är väl en ny filmatisering? Originalserien med Max von Sydow och Liv Ullmann är ju gammal, den har många sett.