Aftonbladet 6 OKTOBER 2013 skrev:Så vad är valfrihet? Och vilket pris ska man betala för valfriheten?

Gregory Holloway, ledamot i representanthuset i Jackson och en av Mississippis lagstiftare, har svaret: Om du vill äta 20 Big Mac ska du få göra det.
---
I valfrihetens rike kan du välja mellan hamburgare och hamburgare, mellan pizza och pizza och mellan oräkneliga sorters läsk. Det är den viktigaste orsaken till att amerikanerna är så feta. Så långt i beskrivningen skulle Holloway hålla med.
---
I New York försökte borgmästaren Michael Bloomberg stoppa försäljning av läsk i stora glas och bägare – och i USA är storlekarna groteska: en stor läsk är en liten hink.

I New York dör 6 000 personer om året som direkt följd av övervikt.

Bloombergs förslag fick demokraten Holloway och en massa republikaner upp på barrikaderna. Valfriheten var hotad av etablissemanget på östkusten. Nu ska man tydligen inte få bälja i sig hur mycket Coca–Cola man vill.

Holloway argumenterade för och fick igenom en ny lag: anti-Bloomberglagen. Den förbjuder Mississippis kommuner att vidta åtgärder som hindrar snabbmatskedjor och andra att etablera sig. Kommunerna får heller inte hitta på egna bestämmelser som att restaurangerna ska redovisa näringsvärden, kalorier och annat.

– Vi vill garantera valfriheten. Att folk får bestämma vad de vill äta, hur mycket, när och var. Anti–Bloomberglagen är en valfrihetslag. Kommunerna ska inte experimentera med medborgarnas matvanor.

– Individerna är själva ansvariga för sin diet, säger Holloway. Det är deras eget ansvar om de äter hälsosamt eller ohälsosamt.

Han är väl medveten om fetmans fruktansvärda framfart. Han vet mycket väl att många fattiga bor i områden där det helt enkelt inte finns någon hälsosam mat att köpa.

– Visst har många det svårt. En ensam mamma som har två jobb för att klara ekonomin har inte tid att laga mat till sina barn. De får äta på McDonalds. Det kanske är sant att den nuvarande generationen kommer att leva kortare än sina föräldrar på grund av fetman. Men det kanske inte beror på att det finns snabbmatskedjor utan på att familjestrukturen har förändrats. Förr lagade mödrarna hälsosam mat hemma.

Han tar ner händerna från bordet.

– När jag var barn lagade mina föräldrar mat tre gånger om dagen!

På 1990-talet, till exempel, bestämde representanthuset att Mississippis skolor inte längre var tvingade att ha gymnastik på schemat. De skulle ha valfrihet.

Det medförde att skolorna omgående la ner ämnet gymnastik och sparkade gymnastiklärarna. Det sparade pengar, fast barnen blev tjockare.

Professor Rick deShazo på universitetssjukhuset i Jackson har ett hälsoprogram i radio en gång i veckan.

– Varje gång jag säger något negativt om läsk eller McDonalds ringer de till mina chefer och klagar, säger deShazo.

En kollega till honom, som är yngre och som inte är en välkänd professor, säger att kritik av läskindustrin och hamburgerkedjorna kan skada karriären. Han säger att han har 20 år kvar till pension och skulle aldrig våga kritisera matjättarna offentligt.

Aftonbladet 7 OKTOBER 2013 skrev:Timothy Travis granskade sig själv i spegeln och såg inget särskilt. Han är en normal man med normala intressen. I skolan spelade han amerikansk fotboll men det har han slutat med, det blir ju så när man skaffar arbete, gifter sig och blir stadgad.

Han såg sig i spegeln och såg inget konstigt.

Timothy vägde 218 kilo.

Jo, han hade reflekterat över att han var överviktig. Det hade han gjort redan 2003. Han vägde då 160 kilo. Men fetma betydde inget för Timothy. Det var inget problem och för övrigt är ju nästan alla feta eller överviktiga i Lexington.

– Jag såg mig som stor. Det är så vi säger här. Och säger vi att någon är frisk, då menar vi fet.

Lexington i Holmes county har 2 000 invånare. Centrum består av torget runt rådhuset och en angränsande gata. De flesta man möter är tjocka, för här är fetma normen.

Tränaren och kostrådgivaren Etuella Washington driver en ambulerande klinik i countyt. Hon har haft deltagare i gympan som slutat därför att de tappade för mycket i vikt.

– De ville behålla sina stora höfter. "Lite kött på benen", sa de.

Doktor Satira Perry nere på skjukhuset hade patienter som bad om medicin för att gå upp i vikt. De tyckte att de var för magra, de ville bli feta. En mor bad om medicin så att hennes barn skulle bli tjocka. Perry tog fram tabeller som visade att deras vikt var normal.

Hon är inte förvånad över patienternas önskemål.

– Ser jag en familj som inte är fet reagerar jag. Den ser mager ut. Om alla runt mig är tjocka, om alla har diabetes och högt blodtryck, då blir det normalt. Jag har svårt att få dem att förstå att de är feta.

Grupptrycket är det starkaste av allt tryck. Timothy Travis var stor redan i high school. Han hade flera vänner, normalviktiga, som kämpade för att gå upp i vikt.

En gång var han tvungen att promenera tillsammans med andra över fabriksområdet. De gick flera hundra meter, kanske så mycket som 800. Timothy säger att det var en kamp men egentligen inget problem.

Promenaden var ju ett undantag. Normalt behövde han inte gå.

("Bristen på fysisk aktivitet är överväldigande", säger Etuella Washington. "Jag har talat med folk som inte kan ta ett jobb för att det är en och en halv kilometer bort. De saknar bil. Gå? Uteslutet.")

Han var alltid hungrig, alltid sugen. Stekta ägg, korv, bacon, friterad kyckling, revbensspjäll, majsbröd, potatis, ris, godis, Coca-Cola, alltid Coca-Cola. Han drack fyra liter per dag. Till frukost, lunch, middag och däremellan.

Medan han berättar har han händerna knäppta över den monumentala magen. Ett populärt mellanmål i Lexington är förresten hel saltgurka dränkt i söt läsk. Den köper man på macken. Chips erbjuds överallt.

Han var beroende av Coke och lyckades sluta dricka först för några månader sedan.

Han kan inte använda träningsmaskiner för de klarar inte hans vikt.

Han orkar gå kanske 100 meter.

– Jag vet att jag är fet, säger Timothy Travis. Jag inser det nu.