Många här kallar konsekvent Asperger för "funktionshinder".

Då är frågan, om jag har Asperger (läs, har diagnosticerats med Aspergers syndrom) och har ett visst problem som är relaterat till Asperger (säg tex att jag har svårt att tolka andra människors kroppsspråk). Hur skall jag referera till detta problem? Är det ett "funktionshinder"? Skall det sägas vara en "yttring" av Asperger? Skall problemet självt sägas vara "Asperger"? Några andra förslag?

Det här är något jag verkligen undrar över, eftersom det finns fall då tveksamheter faktiskt kan innebära missförstånd.

Peter skrev:Många här kallar konsekvent Asperger för "funktionshinder".

Då är frågan, om jag har Asperger (läs, har diagnosticerats med Aspergers syndrom) och har ett visst problem som är relaterat till Asperger (säg tex att jag har svårt att tolka andra människors kroppsspråk). Hur skall jag referera till detta problem? Är det ett "funktionshinder"? Skall det sägas vara en "yttring" av Asperger? Skall problemet självt sägas vara "Asperger"? Några andra förslag?

Det här är något jag verkligen undrar över, eftersom det finns fall då tveksamheter faktiskt kan innebära missförstånd.

Jag tycker att det är AS som är problemet. Dvs utgör själva funktionshindret. Det andra ( sociala koder, kroppsspråk osv) är att se som yttringar. Kanske man kan kalla det för symtom.
Det är min syn på det just nu.

Jag brukar bara säga att "jag har svårt att tolka kroppsspråk", att säga något om asperger brukar förvirra folk och jag säger verkligen inte att jag har "ett funktionshinder" då det är mkt stigmatiserande, då folk då uppfattar en som mer handikappad än vad det behöver vara och därmed talar ner på en (eller hur man säger).

Hej Peter! Jag är en kille på 33 år som själv blev diagnosticerad med AS i somras, väntade tålmodigt på svaret på de utredningar ( med samtal ) jag gått på. Asperger Syndrom är ( läst i böcker ) ett språkligt funktionshinder, ligger under benämningen Neuropsykiatriska funktionshinder, i stil med Tourettes syndrom och Adhd bland annat. Det som kännetecknar Asperger Syndrom är:

*Avvikelser i sociala kontakter. Svårt att bibehålla och ömsesidigt behålla en långvarig relation ( runt 6 månader )
*Svårigheter att hålla ögonkontakt med annan person. ( Vill titta åt sidan t.ex )
*Svårigheter att uttrycka med eget kropps-språk vad man vill.
*Tolkar saker bokstavligt (Tex Kan du öppna fönstret Jonas?. Ja! (inte underförstått, ja och utföra handlingen, alltså verkligen öppna det där fönstret).
*Problem med ömsesidighet. Vill gärna göra det på egna villkor.
*Egna specialintressen som upptar stor tid.

-DET VAR EN DEL SOM JAG HAR LÄST OCH KÄNNER TILL-

Jag själv tolkar en del saker bokstavligt ( ibland får jag stanna, tänka till ).
Har även haft/svårt att behålla en långvarig kontakt. Vill gärna ha relation på mina villkor. Har även haft envist kontroll-behov (T.ex att en penna ligger rätt på ett kontors-lager där jag jobbat för sju år sedan)


Sammanfattningsvis har en person med AS problem med:

Språkförståelse ( En person med As har eget språkbruk )
Kroppsspråk
Underförstådda meningar ( Vill gärna tolka saker bokstavligt)
Ömsesidiga relationer
(Ibland) Empati. Svårigheter att förstå att andra vill en väl.
Problem att hålla ögonkontakt med samtalande person. ( Vill gärna flytta blicken så samtalets innehåll ej kan uppfattas till 100% )
Fokusering kring det egna intresset ( T.ex datorer, tar reda på allt om hård och mjukvara, tyker gärna om tabeller och fascineras av detaljer.
Detaljintresse ( ser ej helheten, utan fokuserar på detaljer, vilket är en fördel hos vissa företag som endast anställer AS-personer.


Mina specialintressen är:Tommy Körberg och Albert&Herbert m.m.


Hoppas du fick svar på din undran. ( lite har jag lärt av egen erfarenhet, det andra har jag hämtat ur böcker ).


Mvh
Christer
*

Jag skulle säga att det är ett drag eller en yttring. Eller snarare en möjlig yttring, för det finns många utan diagnos och som inte skulle kunna få diagnos som kan ha de dragen också.

AS är paraplyet under vilket du har ett gäng med möjliga svårigheter och lättheter av vilka somliga har vissa och andra inte, och i olika omfattning. Många saker man känner igen hos folk här är inte sånt som ens förekommer i de kriterier som läkare använder sig av för att ställa diagnos. Och mkt som inte är diagnoskrav är det som jag personligen har svårast med.

Diagnoskriterierna att uppfylla är i korthet att ha påtagligt nedsatt förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, påtagligt nedsatt till social interaktion och ett annorlunda beteende kring rutiner, monomana intressen osv. (Det där kan man diskutera till döddagar, för diagnoskriterierna låter så toknegativa, och en del av det går att vända till lika positiva saker, enligt mig. Men så är det i diagnossammanhang iaf.)

Om nån tar upp eller reagerar på nåt jag gör, och som jag vet är vanligt bland folk med npf, så säger jag ofta Det hör till bilden och skrattar, utan att gå in på just npf. Det är avväpnande att visa att man är medveten om sina tillkortakommanden (och jobbar på dem i den mån det går).

Peter skrev:Många här kallar konsekvent Asperger för "funktionshinder".

Hur skall jag referera till detta problem? Är det ett "funktionshinder"? Skall det sägas vara en "yttring" av Asperger? Skall problemet självt sägas vara "Asperger"? Några andra förslag?

"Funktionsbeskrivning" kanske är en bättre term? Jag gillar inte att se människors förmågor som hinder...

alfapetsmamma skrev:Jag skulle säga att det är ett drag eller en yttring. Eller snarare en möjlig yttring, för det finns många utan diagnos och som inte skulle kunna få diagnos som kan ha de dragen också.

AS är paraplyet under vilket du har ett gäng med möjliga svårigheter och lättheter av vilka somliga har vissa och andra inte, och i olika omfattning. Många saker man känner igen hos folk här är inte sånt som ens förekommer i de kriterier som läkare använder sig av för att ställa diagnos. Och mkt som inte är diagnoskrav är det som jag personligen har svårast med.

Diagnoskriterierna att uppfylla är i korthet att ha påtagligt nedsatt förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, påtagligt nedsatt till social interaktion och ett annorlunda beteende kring rutiner, monomana intressen osv. (Det där kan man diskutera till döddagar, för diagnoskriterierna låter så toknegativa, och en del av det går att vända till lika positiva saker, enligt mig. Men så är det i diagnossammanhang iaf.)

Om nån tar upp eller reagerar på nåt jag gör, och som jag vet är vanligt bland folk med npf, så säger jag ofta Det hör till bilden och skrattar, utan att gå in på just npf. Det är avväpnande att visa att man är medveten om sina tillkortakommanden (och jobbar på dem i den mån det går).

Bra inlägg. Bör kanske lägga till att jag är väl bevandrad i vad Asperger "är", så det här var endast en fråga om vilka utryck man bör använda när man talar om Asperger.

Dock tror jag inte "nedsatt förmåga till språklig kommunikation" kan ingå i diagnoskriterierna, och jag har aldrig hört att det gör det. En typisk Asperger-WAIS har jämn hög verbal förmåga och väldigt ojämna "performance"-förmågor har jag läst, vilket stämde väl överens med mig Dessutom är ett av kriterierna att språklig utveckling inte varit försenad i ungdomen, så att ha nedsatt språklig förmåga som kriterium låter konstigt.

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag skulle säga att det är ett drag eller en yttring. Eller snarare en möjlig yttring, för det finns många utan diagnos och som inte skulle kunna få diagnos som kan ha de dragen också.

AS är paraplyet under vilket du har ett gäng med möjliga svårigheter och lättheter av vilka somliga har vissa och andra inte, och i olika omfattning. Många saker man känner igen hos folk här är inte sånt som ens förekommer i de kriterier som läkare använder sig av för att ställa diagnos. Och mkt som inte är diagnoskrav är det som jag personligen har svårast med.

Diagnoskriterierna att uppfylla är i korthet att ha påtagligt nedsatt förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, påtagligt nedsatt till social interaktion och ett annorlunda beteende kring rutiner, monomana intressen osv. (Det där kan man diskutera till döddagar, för diagnoskriterierna låter så toknegativa, och en del av det går att vända till lika positiva saker, enligt mig. Men så är det i diagnossammanhang iaf.)

Om nån tar upp eller reagerar på nåt jag gör, och som jag vet är vanligt bland folk med npf, så säger jag ofta Det hör till bilden och skrattar, utan att gå in på just npf. Det är avväpnande att visa att man är medveten om sina tillkortakommanden (och jobbar på dem i den mån det går).

Bra inlägg. Bör kanske lägga till att jag är väl bevandrad i vad Asperger "är", så det här var endast en fråga om vilka utryck man bör använda när man talar om Asperger.

Dock tror jag inte "nedsatt förmåga till språklig kommunikation" kan ingå i diagnoskriterierna, och jag har aldrig hört att det gör det. En typisk Asperger-WAIS har jämn hög verbal förmåga och väldigt ojämna "performance"-förmågor har jag läst, vilket stämde väl överens med mig Dessutom är ett av kriterierna att språklig utveckling inte varit försenad i ungdomen, så att ha nedsatt språklig förmåga som kriterium låter konstigt.

De tre saker jag skrev är symtomtriaden, som sen delas upp i småkriterier, så så tillvida har du rätt. Angående WAIS kan man ha tvärsommönster mot det du sa, det som är tydligt hos folk med npf inkl. AS är det ojämna sågtandade mönstret.

Normal språklig utveckling som barn och nedsatt språklig förmåga syftar inte på samma saker, men jag hinner inte gå in på det nu. Nedsatt språklig förmåga syftar bl.a att bokstavstolka osv. Inte att ha bra grammatik, ordförråd osv. Jag uppfyllde kriterierna och jag är språkvetare, bara som en liten delförklaring av hur olika saker man talar om här. Måste springa nu.

Peter skrev:Dock tror jag inte "nedsatt förmåga till språklig kommunikation" kan ingå i diagnoskriterierna, och jag har aldrig hört att det gör det. En typisk Asperger-WAIS har jämn hög verbal förmåga och väldigt ojämna "performance"-förmågor har jag läst, vilket stämde väl överens med mig Dessutom är ett av kriterierna att språklig utveckling inte varit försenad i ungdomen, så att ha nedsatt språklig förmåga som kriterium låter konstigt.

Jo, faktiskt. Häri finns ingen motsägelse: ordförrådet kan vara stort och grammatiken felfri även om kommunikationen haltar betänkligt. Om man t ex oftare talar till än med människor brister det (expressivt) i kommunikationen. Om man uppfattar meningen "Kan du sluta nån gång med att stirra på mig??!" som en fråga snarare än en uppmaning, kan det bero på (impressiv brist) i kommunikationen. Man talar om semantiskt pragmatiska språksvårigheter. Många aspingar har fått denna otillräckliga diagnos för att de hamnat hos logoped p g a de pragmatiska språksvårigheterna.

Om sen språklig utveckling: får inte ha förekommit för diagnos enligt ICD-10 eller DSM-IV, men väl enligt Gillberg och Gillberg som av ledande kliniker anses bättre beskriva AS (även om det finns stora problem med att fånga in många aspingar även med deras kriterier).

docfrasse skrev:

Peter skrev:Dock tror jag inte "nedsatt förmåga till språklig kommunikation" kan ingå i diagnoskriterierna, och jag har aldrig hört att det gör det. En typisk Asperger-WAIS har jämn hög verbal förmåga och väldigt ojämna "performance"-förmågor har jag läst, vilket stämde väl överens med mig Dessutom är ett av kriterierna att språklig utveckling inte varit försenad i ungdomen, så att ha nedsatt språklig förmåga som kriterium låter konstigt.

Jo, faktiskt. Häri finns ingen motsägelse: ordförrådet kan vara stort och grammatiken felfri även om kommunikationen haltar betänkligt. Om man t ex oftare talar till än med människor brister det (expressivt) i kommunikationen. Om man uppfattar meningen "Kan du sluta nån gång med att stirra på mig??!" som en fråga snarare än en uppmaning, kan det bero på (impressiv brist) i kommunikationen. Man talar om semantiskt pragmatiska språksvårigheter. Många aspingar har fått denna otillräckliga diagnos för att de hamnat hos logoped p g a de pragmatiska språksvårigheterna.

Om sen språklig utveckling: får inte ha förekommit för diagnos enligt ICD-10 eller DSM-IV, men väl enligt Gillberg och Gillberg som av ledande kliniker anses bättre beskriva AS (även om det finns stora problem med att fånga in många aspingar även med deras kriterier).

Du hann före mig, medan jag var hos läkaren..

Läkaren hade förövrigt ALDRIG sammankallat till möte med Hab och LSS, efter att en patient fått en npf-diagnos. Det var det som utredningsteamet sa skulle kunna hända nu, på min fråga. Läkaren på psyk sa att det här är utredningsteamets område.

Nämner det bara som ytterligare ett exempel på bristen på kunskap och beredskap som finns kring npf, och vilken "förbättringsmarginal" det finns, för att uttrycka det diplomatiskt!

Till Peter> Dessutom är det språklig och icke-språklig kommunikation man talar om, så allt som tonfall, gester, undertext, outsagda saker som man förväntas förstå ändå, höjda ögonbryn, bortvänd blick, suckar, tittande på klockan o sånt kvalar in där också.

Kunde ge dig många exempel på där andra sagt saker och menat nåt annat men inte alls tyckt de ljugit när jag ifrågasatt det hela, utan bara sagt att Det är ju så man gör, förstår du inte det, det borde du. (Där kan jag tycka att det normala är det som brister, och att de s.k funktionshindrade ofta har mer "rätt", om man nu kan tala i så grovt förenklade termer.)

Eller där jag pratat på och den andra inte tydligt och klart sagt Jag orkar inte höra på det där mer, inte just nu iaf, och jag därför gått på och gått på.

Eller där jag fastnat helt på att nån sagt situationstecken istället för citationstecken, och sen i huvudet malt det där och hur bedrövligt det är att folk har så dålig koll, och därmed tappat bort mig och missat poängen med konversation, för att jag fastnat på formen. Språkligt sett må jag vara överlägsen den jag talade med, eftersom jag vet att citationstecken kommer från citat och inte situation, men inte kommunikativt.

Mycket intressant med detta om språk jämfört med språklig kommunikation. Jag är fortfarande inte säker på att jag verkligen kan sägas ha problem ens med språklig kommunikation, men jag kan förstå hur man skulle kunna mena. Tack!

Intressant, och svaret beror nog lite på hur man ser på AS och de yttringar det kan ha. Rent språkmässigt heter det ju Aspergers Syndrom. Ett syndrom är en samling symptom, det vill säga AS är samlingen av de olika yttringarna, och yttringarna borde då kunna kallas symptom.

Det är dock inte ett språkbruk jag skulle använda mig av i vardagligt tal. Det skulle inte kännas rätt. Troligare är att jag skulle tala om yttring, drag, egenhet eller "mitt sätt att fungera", lite beroende på var, när och till vem jag skulle tala om det. Men det är inte baserat på vilket språkbruk som är "rätt" utan vad som jag känner mig bekväm med.

Jag beskriver Aspergers syndrom som mitt funktionssätt. Inget annat.

För mig är ett funktionshinder ett hinder i funktionen, alltså något som är till hinder när man ska göra det man måste och vill i livet. Eftersom en diagnos kräver att man har en "kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan" tänker jag att alla som har en Aspergerdiagnos har någon slags funktionshinder MEN eftersom det ser så olika ut från person till person blir det konstigt för mig att tänka på AS som ett funktionshinder i sig. Jag ser ju också att AS kan föra positiva saker med sig, och att de flesta jag träffar fungerar bra eller till och med väldigt bra på vissa sätt.

Själv har jag så dåligt lokalsinne att jag i vissa situationer känner mig "funktionshindrad", men jag skulle aldrig presentera mig på det sättet. Däremot händer det att jag får förklara för folk att jag faktiskt inte kan ta mig till ett ställe fast jag kanske varit där någon gång förut, jag behöver en detaljerad vägbeskrivning. Ibland känns det lite genant men jag försöker se det som att jag kan få lite bättre förståelse för hur de som jag träffar har det...

(Inte AS-diagnos, men frågande och funderande psykolog)

Att se AS som ett funktionhinder (bokstavligt) tror jag kan både vara hindrande och missvisande för alla berörda.

Jag ser det mer som nedsättningar inom specifika områden, i varierande grad. Annars så tycker jag geocache sätt att beskriva det väldigt bra. "Jag beskriver Aspergers syndrom som mitt funktionssätt."

Om det skulle handlade om hinder i forma av en total oförmåga, så skulle det vara otroligt lätt att diagnostisera dessa diagnoser inom AST. Och vi skulle var betydligt mer lika varandra inom gruppen.

Frågande skrev:För mig är ett funktionshinder ett hinder i funktionen, alltså något som är till hinder när man ska göra det man måste och vill i livet. Eftersom en diagnos kräver att man har en "kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan" tänker jag att alla som har en Aspergerdiagnos har någon slags funktionshinder MEN eftersom det ser så olika ut från person till person blir det konstigt för mig att tänka på AS som ett funktionshinder i sig. Jag ser ju också att AS kan föra positiva saker med sig, och att de flesta jag träffar fungerar bra eller till och med väldigt bra på vissa sätt.

Det får mig att tänka på diskussionen vid min diagnosåtergivning, när vi diskuterade att jag visserligen hamnar i svårigheter i vissa sammanhang, men att jag inte upplever det som endast mitt problem. Eller snarare, det är inte endast mitt problem att det uppstår kommunikationshaverier, men det viktigaste av allt, problem uppstår bland annat för att andra är nåt de inte vet att de är eller struntar i att de är, som tvetydiga, dubbla, otydliga, inte raka osv, fast de alltså påstår att sånt är viktigt för dem. Hoppas jag är tydlig nog nu, så du förstår vad jag menar.

Psykologen som gjort WAISet med mig sa att det var intressant att ta del av hur jag tänker, att det var lite som att åka utomlands och inse att man har beteenden, vanor, värderingar osv som man inte ens varit varse. Att man uppmärksammar somligt först när det ställs inför nåt som är annorlunda.

De tyckte vidare att det var intressant att jag sa mig lida oändligt mkt mer av annat än grundkriterierna för diagnos, som t ex ljudkänslighet och exekutiva dysfunktioner. Annat är bara problematiskt när det clinchar med den gängse uppfattningen om hur man "ska" vara eller vad man bör förstå av sig självt, särskilt när man är medelålders och intelligent.