Under coronaåren då jag dessutom var väldigt kroppsligt sjuk, hjälpte mig min kompis mig hela tiden. Jag minns tyvärr inte så mycket pga hjärndimma, men jag vet att hon gjorde väldigt mycket, t ex städade, bytte i kattlådan och handlade mat. Ibland lagade hon eller en annan kompis mat till mig.

Jag har försökt göra allt jag kan för att hjälpa henne tillbaka, men det finns ju inte så mycket jag kan göra.

Tycker det känns lite ojuste av läkare och boendestöd att bara ta för givet att hon ska hjälpa mig. Läkaren sa när jag sa att jag inte klarar mig själv att jag måste ha min kompis men hon är helt slut. Då säger han att det är väl bra att hon hjälper till, hon får väl kämpa lite mer då. Jag har många sysslor som boendestödet inte gör, främst det som har med djuren att göra, så det känns som de mest hjälper med det jag kan själv. När min kompis dammsuger gör hon det noga, när de gör det är det damm överallt efteråt. Jag har sagt till en gång bara, och då blev tanten jätteledsen och höll på att börja gråta.

Alltså min kompis kan ju mig. Trots massa år och många samma personal så kan de inte mig. De glömmer viktiga saker varje gång. T ex att de ska ha munskydd har aldrig hänt trots att jag sagt till dem att de inte kan komma annars. De verkar inte bry sig. Och stora saker som ibland gäller liv och död viftar de bara bort. De vill bara dammsuga och gå. Eller prata. Men de är boendestöd, inte kontaktperson.

Jag antar att det är kört att få min kompis som boendestöd och att hon får betalt, men kontaktperson då? Kan hon då inte få bensinpengar när hon handlar åt mig då? Som det är nu betalar hon för att hjälpa mig.

Det är verkligen skitjobbigt att vara en börda på folk som inte får en krona. Ibland äter vi ute tillsammans, då betalar jag. Hade hon varit kontaktperson hade hon fått betalt för den maten. Vi gör så för att vi båda är för utmattade att laga mat. Kanske varannan vecka eller ibland lite mer ofta. Det är ju för att jag kör slut på henne som hon inte orkar laga mat till sig eller oss.

Det kan ju vara olika i olika kommuner. Men har för mig att en medlem fick en vän/bekant som kontaktperson.

Antar att man först får begära insatsen kontaktperson hos kommunen. Och då inte berätta att kompisen redan fungerar så. Man får väl låtsas att man är alldeles ensam. När man väl fått insatsen beviljad, så kommer man med förslag på en bekant.

Kontaktpersoner är till för den som är isolerad och saknar egna sociala kontakter. Alla som har en funktionsnedsättning kan ansöka om kontaktperson. Det är en rättighet enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Alien skrev:Det kan ju vara olika i olika kommuner. Men har för mig att en medlem fick en vän/bekant som kontaktperson.

Antar att man först får begära insatsen kontaktperson hos kommunen. Och då inte berätta att kompisen redan fungerar så. Man får väl låtsas att man är alldeles ensam. När man väl fått insatsen beviljad, så kommer man med förslag på en bekant.

Kontaktpersoner är till för den som är isolerad och saknar egna sociala kontakter. Alla som har en funktionsnedsättning kan ansöka om kontaktperson. Det är en rättighet enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Jag blev påtvingad kontaktperson efter diagnos fastän jag inte ville ha det. Jag hade gjort klart att jag hade kompisar. Det kanske är striktare nu.

Jag undrar vad de ersätter om hon skulle duga. Jag vet det mest är småsaker, men de kan få en semester betald om brukaren betalar sin del.

Undra om jag kan fråga boendestödet att ta reda på lite fakta eller om jag bara ska mejla dem som tar beslut.