Freddy Dreadful skrev:Nu är ju inte jag "först på bollen" med att tänka den tanken eller så, men eventuellt Stig Engström (Skandiamannen)?

xty3457 skrev:Finns ju en del kända artister/etc med adhd:
Som exmpelvis:
Brittney Spears
Viktor Frisk
Cissi Wallin
Blondinbella
m.fl.

TT/UNT skrev:Ingen "superkraft"

I "Isabella" berättar Isabella Löwengrip för första gången att hon är bipolär. Tidigare har hon kallat adhd för sin "superkraft", men det var en felaktig diagnos och de där superkrafterna visade sig vara maniska perioder, eller skov.

– Jag tar medicin nu, den är en trygghet för mig. Jag vet att jag kan fortsätta vara kreativ och starta bolag, men det kommer inte att bli de här skoven som jag hamnade i tidigare. Jag kommer inte att åka till USA och hyra en lägenhet för 250 000 i månaden. Som jag ser det hade jag ett maniskt skov som pågick från 2017 till 2019.

LordNelson skrev:Robinson Robban har ADHD.

Velothi skrev:Elon Musk påstår sig ha AS/AST. Men sade han att han hade fått diagnosen av en läkare efter utredning och går det att lita på honom? Nog för att han säger en del speciella saker men det är svårt att tro att en person som har svårigheter med social interaktion kan bli världens rikaste man och framgångsrikt driva stora bolag. Det kräver väl stor förmåga att förstå och manipulera människor...

Ignatius skrev:Musk gör sociala klavertramp men tänker utanför ramen och tjänar pengar på saker andra inte ser.

Beatrices berättelse om att Heisenberg möjligen inspirerade till "Schunkelwalzer"-danstraditionen i Lindau påminner mig om en ancedot om Heisenberg och Paul Dirac. Båda var två av 1900-talets mest skickliga vetenskapsmän som gjorde grundläggande bidrag till kvantmekaniken. Men medan Heisenberg älskade sång, dans och vin, var Dirac en mycket tystlåten man och en ovanligt ovanlig karaktär som generöst utökade sitt abstrakta tänkande till att tolka världen bokstavligt. Detta ledde oundvikligen till att han var en anekdotgenerator under hela sitt liv och många historier om honom finns i överflöd. Här är några, som avslutar med berättelsen om honom och Heisenberg.

Diracs tystlåtna natur dolde ett knivskarpt sinne som kunde analysera den logiska essensen av alla konversationer, tekniska eller mänskliga. Även om hans kommentarer skulle slå folk som konstiga till en början, skulle de snabbt inse att hans kommentarer var helt logiska. Det är bara det att den mänskliga världen med sina medvetet konstruerade svagheter och oklarheter i språket inte var tillräckligt rigorös för detta geni. Det som vissa kan se som litterära blomstrar och finesser i språket, skulle Dirac bara se som hinder för klart tänkande.

Dirac hade genuina problem med att förstå metaforer. Han och Robert Oppenheimer var vänner och tillbringade en tid tillsammans i Göttingen på 20-talet. Oppenheimer var en polymat som var intresserad av allt inklusive poesi. En gång sa Dirac till honom: "Oppenheimer, de säger till mig att du skriver poesi. Jag förstår inte hur en människa kan arbeta på fysikens gränser och skriva poesi samtidigt. Inom vetenskapen vill du säga något som ingen visste tidigare , i ord som alla kan förstå I poesi verkar det vara tvärtom. Dirac hade heller inga problem med att kritisera någon så känd som Niels Bohr, som var känd för att vara långrandig och mumlande. Bohr skrev en gång i tiden en vetenskaplig artikel – tvekade och med flera utkast som hans vana var. Frustrerad stannade han och skämtade: "Jag vet inte hur jag ska avsluta den här meningen." Dirac svarade: "Jag fick lära mig i skolan att man aldrig ska börja en mening utan att veta slutet på den." Och så finns det förstås anekdoten om att Dirac fick höra av en elev i klassen att han inte kunde förstå en ekvation. Dirac nickade helt enkelt på huvudet och fortsatte oförminskad. När han tillfrågades igen uttryckte han förbryllande eftersom han trodde att eleven helt enkelt hade yttrat ett faktum, inte ställt en fråga.

Vilket leder oss till ancedoten om Heisenberg och Dirac. De två var på en resa till Japan för en konferens. Den sociala Heisenberg brukade dansa med de unga flickorna på fartyget före middagar medan Dirac brukade sitta och titta. En gång frågade Dirac honom: "Heisenberg, varför dansar du?" Heisenberg svarade att när det var trevliga tjejer kände han för att dansa med dem. Dirac föll i djupa tankar och efter ungefär femton minuter frågade Heisenberg igen, "Heisenberg, hur vet du innan att tjejerna är trevliga?".

Man får nästan en känsla av att hjärnorna hos människor som Dirac och Einstein var helt olika kopplade. Det var häpnadsväckande för mig att se Dirac vara så livlig och chatta med andra forskare och studenter vid Lindau . Men det borde inte vara förvånande. Diracs tystlåtna natur och till synes kalla och logiska yttre dolde en varm, känslig och mild människa vars känslor hade kantats av en ganska hård barndom. Det var först senare som han verkade öppna upp och prata om personliga angelägenheter med några utvalda vänner.

Dirac förklarade en gång varför han talade så lite genom att åberopa ännu en stor sanning: "Det finns alltid fler som är villiga att tala än det är att lyssna"...

antonius skrev:patrik sjöberg ?

Richard skrev:Paul Dirac (berömd fysiker, förutsade bl.a. antimateria) hade med stor sannolikhet autism

Ignatius skrev:

Richard skrev:Paul Dirac (berömd fysiker, förutsade bl.a. antimateria) hade med stor sannolikhet autism

Det finns en utmärkt biografi om Dirac: The Strangest Man: The Hidden Life of Paul Dirac, Mystic of the Atom av Graham Farmelo utgiven 2009. Man kan väl säga att Dirac är en utmärkt fallbeskrivning. Men å andra sidan... han var fullständigt normal bland andra kvantfysiker.

Richard skrev:

Ignatius skrev:

Richard skrev:Paul Dirac (berömd fysiker, förutsade bl.a. antimateria) hade med stor sannolikhet autism

Det finns en utmärkt biografi om Dirac: The Strangest Man: The Hidden Life of Paul Dirac, Mystic of the Atom av Graham Farmelo utgiven 2009. Man kan väl säga att Dirac är en utmärkt fallbeskrivning. Men å andra sidan... han var fullständigt normal bland andra kvantfysiker.

Tack för tipset, den ska jag kolla in!