Aspkvinna skrev:Hur många år sedan fick du diagnos och har du ADD så har du rätt att få den diagnosen oavsett om dom innan inte klarat av att utreda detta förut. Personligen skulle jag ta ett samtal med Patientnämnen i mitt Landsting för om jag vore dig skulle inte jag ge mig själv det negativa svaret att dom inte vill ge mig mer utredning. Mår du dåligt behöver du vård och vård fås efter diagnos.

Jag tvivlar på att jag har ADD (enligt gängse standard). Däremot är det fullt möjligt att jag skulle ha nytta av sådan medicinering som folk med ADD får. Kontentan är att jag får försöka hitta en psykiater som kan skriva ut sådan medicin antar jag. Att söka en ytterligare diagnos (min nuvarande är färsk; ungefär 6 månader gammal) är nog inte speciellt produktivt är jag rädd. Testresultaten från min förra utredning kommer knappast ha ändrat sig på ett halvår.

Peter skrev:

Aspkvinna skrev:Hur många år sedan fick du diagnos och har du ADD så har du rätt att få den diagnosen oavsett om dom innan inte klarat av att utreda detta förut. Personligen skulle jag ta ett samtal med Patientnämnen i mitt Landsting för om jag vore dig skulle inte jag ge mig själv det negativa svaret att dom inte vill ge mig mer utredning. Mår du dåligt behöver du vård och vård fås efter diagnos.

Jag tvivlar på att jag har ADD (enligt gängse standard). Däremot är det fullt möjligt att jag skulle ha nytta av sådan medicinering som folk med ADD får. Kontentan är att jag får försöka hitta en psykiater som kan skriva ut sådan medicin antar jag. Att söka en ytterligare diagnos (min nuvarande är färsk; ungefär 6 månader gammal) är nog inte speciellt produktivt är jag rädd. Testresultaten från min förra utredning kommer knappast ha ändrat sig på ett halvår.

Men varför tror du inte att du kvalar in för en ADHD-diagnos (man säger ADHD även om man menar ADHD utan hyperaktivitet, idag), om du tror du skulle vara betjänt av centralstimulantia? Uppfyller du inte tillräckligt många kriterier eller vad? Berätta gärna.

Sen kan du ju be läkare att få Voxra eller Strattera. Ingetdera krävs det ADHD-diagnos för. Voxra verkar på såväl dopamin som noradrenalin, liksom CS, men används i Sverige mest för depressioner som yttrar sig i trötthet, orkeslöshet och/eller ångest. Eller, man använder det väl om inte vanliga SSRI (som verkar på andra substanser) funkat, eller om biverkningarna varit stora. Voxra sägs ha mindre biverkningar på t ex vikt och sexlust. Voxas verksamma ämne är bupropion, samma som i Zyban som är sluta röka-medicin. Man upptäckte att folk slutade röka när de tog det och vidareutvecklade den till en sån medicon.

Strattera funkar på bara en signalsubstans, men många är hjälpta av den, bland folk som inte kan ta CS för sitt blodtryck, för att de är underviktiga eller får för svåra sömnproblem av det osv. Stratteras verksamma ämne heter atomoxetin. Om du vill googla på det menar jag. Du kanske kan allt om det här och kräks på mig nu, men so be it i så fall, hellre för mkt info än för lite, tänkte jag.

knark knark mera knark

Peter
Var gjorde du din utredning?
Vilka gjorde den?
Hur såg frågeställningen ut inför utredningen?
Sökte du själv en utredning för din problematik eller blev du remitterad av någon annan?

Det finns nog ingen utredning som är fullkomlig och tyvärr skulle jag vilja påstå att om man ligger i "gränslandet" för att uppfylla en diagnos inom NPF, så är det ett lotteri om man ska få diagnos eller inte.

Men det handlar minst lika mycket om din egen förmåga att ge information, så att utredaren kan få en förståelse för hur det här påverkar dig i vardagen.
En utredning är långt ifrån bara resultat på tester.

När jag läser dina inlägg Peter så kommer jag att tänka på I-or den sorgsna åsnan i Nalle Phu. Det känns som du inte vill "se" att det kan finnas lösningar. För på något sätt känns det som du redan har bestämt att det inte går.
Med det här sättet/inställningen hamnar du i moment 22.

Det finns ingen som som kan leva ditt liv ät dig, så att det blir lättare. Men det finns människor som kan stötta dig på vägen. "Jobbet" för att komma vidare, måste du göra själv.

Sam skrev:Peter
Var gjorde du din utredning?
Vilka gjorde den?
Hur såg frågeställningen ut inför utredningen?
Sökte du själv en utredning för din problematik eller blev du remitterad av någon annan?

Det finns nog ingen utredning som är fullkomlig och tyvärr skulle jag vilja påstå att om man ligger i "gränslandet" för att uppfylla en diagnos inom NPF, så är det ett lotteri om man ska få diagnos eller inte.

Men det handlar minst lika mycket om din egen förmåga att ge information, så att utredaren kan få en förståelse för hur det här påverkar dig i vardagen.
En utredning är långt ifrån bara resultat på tester.

När jag läser dina inlägg Peter så kommer jag att tänka på I-or den sorgsna åsnan i Nalle Phu. Det känns som du inte vill "se" att det kan finnas lösningar. För på något sätt känns det som du redan har bestämt att det inte går.
Med det här sättet/inställningen hamnar du i moment 22.

Det finns ingen som som kan leva ditt liv ät dig, så att det blir lättare. Men det finns människor som kan stötta dig på vägen. "Jobbet" för att komma vidare, måste du göra själv.

Jo du har rätt. Det är bara att skärpa sig. Jävligt konstruktivt.

alfapetsmamma skrev:

Peter skrev:

Aspkvinna skrev:Hur många år sedan fick du diagnos och har du ADD så har du rätt att få den diagnosen oavsett om dom innan inte klarat av att utreda detta förut. Personligen skulle jag ta ett samtal med Patientnämnen i mitt Landsting för om jag vore dig skulle inte jag ge mig själv det negativa svaret att dom inte vill ge mig mer utredning. Mår du dåligt behöver du vård och vård fås efter diagnos.

Jag tvivlar på att jag har ADD (enligt gängse standard). Däremot är det fullt möjligt att jag skulle ha nytta av sådan medicinering som folk med ADD får. Kontentan är att jag får försöka hitta en psykiater som kan skriva ut sådan medicin antar jag. Att söka en ytterligare diagnos (min nuvarande är färsk; ungefär 6 månader gammal) är nog inte speciellt produktivt är jag rädd. Testresultaten från min förra utredning kommer knappast ha ändrat sig på ett halvår.

Men varför tror du inte att du kvalar in för en ADHD-diagnos (man säger ADHD även om man menar ADHD utan hyperaktivitet, idag), om du tror du skulle vara betjänt av centralstimulantia? Uppfyller du inte tillräckligt många kriterier eller vad? Berätta gärna.

Sen kan du ju be läkare att få Voxra eller Strattera. Ingetdera krävs det ADHD-diagnos för. Voxra verkar på såväl dopamin som noradrenalin, liksom CS, men används i Sverige mest för depressioner som yttrar sig i trötthet, orkeslöshet och/eller ångest. Eller, man använder det väl om inte vanliga SSRI (som verkar på andra substanser) funkat, eller om biverkningarna varit stora. Voxra sägs ha mindre biverkningar på t ex vikt och sexlust. Voxas verksamma ämne är bupropion, samma som i Zyban som är sluta röka-medicin. Man upptäckte att folk slutade röka när de tog det och vidareutvecklade den till en sån medicon.

Strattera funkar på bara en signalsubstans, men många är hjälpta av den, bland folk som inte kan ta CS för sitt blodtryck, för att de är underviktiga eller får för svåra sömnproblem av det osv. Stratteras verksamma ämne heter atomoxetin. Om du vill googla på det menar jag. Du kanske kan allt om det här och kräks på mig nu, men so be it i så fall, hellre för mkt info än för lite, tänkte jag.

Jag genomgick en utredning med frågeställning om såväl ADHD som Asperger. Att Asperger ofta påverkar de exekutiva funktionerna precis som ADHD finns inget tvivel om, men som diagnoskriterierna är skrivna så finns det stor risk att man inte kvalificeras för ADHD-diagnos även om man har sådana problem och dessa skulle kunna hjälpas med ADHD-mediciner. I dagens läge tror jag att speciellt mitt utmärkta arbetsminne och vissa andra detaljer hindrar mig från att få en ADHD-diagnos från någon som helst utredning, så jag får försöka hitta en psykiater som har större frihet att pröva ut medicin ändå.

Vad gäller strattera påstod den enda läkare jag talat med, efter att ha konsulterat sina manualer, att hon endast fick skriva ut det till en med ADHD-diagnos. Jag sökte specifikt strattera eftersom den påverkar noradrenalin och jag haft vissa indikationer att sådana mediciner skulle kunna ha en effekt. Eftersom hon inte ville/kunde skriva ut den sökte jag mig vidare till diagnos.

Vad gäller effexor, edronax osv har jag inte prövat dem. En läkare lovade att skriva ut varefter jag aldrig hörde av henne igen. Zyban har jag hört om men inte prövat, men voxra var nytt, så det skall jag undersöka.

Överlag är jag inte lika positiv längre att pröva mediciner alls. Dels är det sanslöst jobbigt att få kontakt med psykiatrar alls, och om de sedan är beredda att skriva ut är en annan sak, men självklart försöker jag så gott jag kan. Dels har jag alldeles för dålig erfarenhet av de mediciner jag prövat tidigare. Visserligen bara fem, men biverkningarna var sådana att jag inte vet om jag är beredd att ta ett halvår i stöten med sådana problem för att testa om en viss medicin har effekt eller inte. Men självklart har jag inte något val eftersom inga andra lösningar med potentiellt positiva effekter finns.

Parvlon skrev:knark knark mera knark

En så god lösning som någon...

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:

Peter skrev:
Jag tvivlar på att jag har ADD (enligt gängse standard). Däremot är det fullt möjligt att jag skulle ha nytta av sådan medicinering som folk med ADD får. Kontentan är att jag får försöka hitta en psykiater som kan skriva ut sådan medicin antar jag. Att söka en ytterligare diagnos (min nuvarande är färsk; ungefär 6 månader gammal) är nog inte speciellt produktivt är jag rädd. Testresultaten från min förra utredning kommer knappast ha ändrat sig på ett halvår.

Men varför tror du inte att du kvalar in för en ADHD-diagnos (man säger ADHD även om man
[...] du vill googla på det menar jag. Du kanske kan allt om det här och kräks på mig nu, men so be it i så fall, hellre för mkt info än för lite, tänkte jag.

Jag genomgick en utredning med frågeställning om såväl ADHD som Asperger. Att Asperger ofta påverkar de exekutiva funktionerna precis som ADHD [...] problem för att testa om en viss medicin har effekt eller inte. Men självklart har jag inte val eftersom inga andra lösningar med potentiellt positiva effekter finns.

Det där med läkaren som inte ville skriva ut Strattera utan diagnos var konstigt. Jag har läst motsatsen, eller iaf att man gärna ger det i avvaktan på utredning iaf. Så vitt jag hört finns inget krav på diagnos för den, den är inte på licens eller omgärdad av särskilda villkor. Voxran ännu mindre, eftersom den ges till folk utan npf-misstankar, för depression.

Gud så drygt det är att vara i behov av hjälp, när det är så svårt att bli hörd...

Jag skulle inte vilja använda ordet "skärpa sig" utan mer att ändra fokus i sitt tänk. Att skärpa sig tror jag är en omöjlighet, iaf om det ska fungera som permanent förändring
Fundera över vad som är viktigt för DIG som person, inte för att du ska uppfylla kvoten för ett sk vanligt liv, med dess förväntningar och krav.

Min resa tog nästan 10 år innan jag hade "jobbat" klart med mig själv.
När jag var som värst och tyckte att allt var omöjligt, så "släckte" jag ner all aktivitet, jag drog mig tillbaka. Jag tog en lååååååååång återhämtning paus, för att nollställa mig.
Jag hade hamnat och fastnat i ett negativt tänk, som jag hade svårt att ta mig ur.
På ett sätt var jag blind för att det fanns möjligheter.
Men jag hade tur att ha människor runt mig som vågar utmana mig som vågade fråga vad som skulle hända om jag gjorde annorlunda val i mitt liv. J
Jag skaffade en "mentor" som jag bollade likheter och olikheter med, detta gjorde att jag hitta mig själv och vad som var viktigt för MIG i mitt liv, men också varför jag behövde göra på mitt sätt.

När jag fungerade som sämst, var när jag kämpade som mest för att passa in och försökte få mitt liv att innehålla allt som ett vanligt NT-liv innehåller.

Parvlon skrev:knark knark mera knark

...mera knark, så blir du stark!

Sam skrev:Jag skulle inte vilja använda ordet "skärpa sig" utan mer att ändra fokus i sitt tänk. Att skärpa sig tror jag är en omöjlighet, iaf om det ska fungera som permanent förändring
Fundera över vad som är viktigt för DIG som person, inte för att du ska uppfylla kvoten för ett sk vanligt liv, med dess förväntningar och krav.

Min resa tog nästan 10 år innan jag hade "jobbat" klart med mig själv.
När jag var som värst och tyckte att allt var omöjligt, så "släckte" jag ner all aktivitet, jag drog mig tillbaka. Jag tog en lååååååååång återhämtning paus, för att nollställa mig.
Jag hade hamnat och fastnat i ett negativt tänk, som jag hade svårt att ta mig ur.
På ett sätt var jag blind för att det fanns möjligheter.
Men jag hade tur att ha människor runt mig som vågar utmana mig som vågade fråga vad som skulle hända om jag gjorde annorlunda val i mitt liv. J
Jag skaffade en "mentor" som jag bollade likheter och olikheter med, detta gjorde att jag hitta mig själv och vad som var viktigt för MIG i mitt liv, men också varför jag behövde göra på mitt sätt.

När jag fungerade som sämst, var när jag kämpade som mest för att passa in och försökte få mitt liv att innehålla allt som ett vanligt NT-liv innehåller.

Häftigt att du kan skriva så konstruktivt och schysst istället för att gå igång på den respons du fick på ditt inlägg. Det är väldigt många som inte kan det, och de som försöker ska ha all cred för det!

Tack.

Sam skrev:Jag skulle inte vilja använda ordet "skärpa sig" utan mer att ändra fokus i sitt tänk. Att skärpa sig tror jag är en omöjlighet, iaf om det ska fungera som permanent förändring
Fundera över vad som är viktigt för DIG som person, inte för att du ska uppfylla kvoten för ett sk vanligt liv, med dess förväntningar och krav.

Min resa tog nästan 10 år innan jag hade "jobbat" klart med mig själv.
När jag var som värst och tyckte att allt var omöjligt, så "släckte" jag ner all aktivitet, jag drog mig tillbaka. Jag tog en lååååååååång återhämtning paus, för att nollställa mig.
Jag hade hamnat och fastnat i ett negativt tänk, som jag hade svårt att ta mig ur.
På ett sätt var jag blind för att det fanns möjligheter.
Men jag hade tur att ha människor runt mig som vågar utmana mig som vågade fråga vad som skulle hända om jag gjorde annorlunda val i mitt liv. J
Jag skaffade en "mentor" som jag bollade likheter och olikheter med, detta gjorde att jag hitta mig själv och vad som var viktigt för MIG i mitt liv, men också varför jag behövde göra på mitt sätt.

När jag fungerade som sämst, var när jag kämpade som mest för att passa in och försökte få mitt liv att innehålla allt som ett vanligt NT-liv innehåller.

Ok. Jag anser fortfarande att det du sa i förra inlägget mest kan tolkas som "skärp dig", men jag uppskattar ditt förtydligande och inser lite varifrån du kommer med detta.

Jag är dock rädd att det inte riktigt är applicerbart, även om jag är öppen för att jag har fel där.

Problemet är ju just att det inte spelar någon roll VAD jag gör, utan mina igångsättningsproblem (om vi kallar dem det; antagligen skulle ett mer vitt begrepp behöva användas) finns där ändå. Det vill säga, det är omöjligt att hitta en aktivitet där problemen konsekvent inte uppstår (åtminstone såvitt jag hittills kunnat avgöra). Det är oberoende av om jag tror att jag kommer få problem eller inte och också oberoende av om jag vill göra vad det nu handlar om eller inte. Det har verkat precis lika mycket under de perioder jag tänkt negativt som under de perioder jag varit positiv. Ett förslag som går ut på att "hitta vad som fungerar och syssla med det" utesluter sådant jag vill göra.

I första hand vill jag kunna använda mig av mina intellektuella resurser, och det är där problemen är som störst. Jag gillar att studera, men det är ändå, eller just därför, det område jag har kanske störst problem inom. Jag skulle gärna forska, men detta kräver att man klarar en hel del där just min problematik blir som mest tydlig.

Det vore antagligen möjligt att hitta en existens där problemen minimerades (vilket skulle kräva ett enformigt fysiskt arbete utan ansvar), men denna skulle inte (såvitt jag kan se) innehålla någonting av vad jag värdesätter, så att hitta den är inte meningsfullt. Jag stretar definitivt emot dem som skulle vilja leda mig in på denna bana, för jag värdesätter högt att göra vad jag är bra på, och detta är i första hand sådant som kräver tänkande, speciellt då jag är en ren klåpare då det handlar om praktiska saker.

Så ja, en del av problemet är att det jag värdesätter också gör problemen potenta. Jag har nog minst lika mycket erfarenhet av att bolla tankar med diverse personer som du, där jag haft förtroende för vissa och mindre förtroende för andra. Det har gått åtminstone 12 år sedan jag först sökte hjälp, och jag har provat mer eller mindre allt som kommit i min väg. Jag har haft minst 3 längre "återhämtningsperioder" efter att jag "släckt ner" som du säger (jag brukar referera till mitt tillstånd under de perioderna som "energisparläge" för att travestera på datorer), varav den längsta var ungefär 1,5 år. Det är fullt möjligt att jag faktiskt på något sätt närmar mig en "lösning", men det är i sådana fall inte möjligt för mig själv att se att jag är ett enda steg närmare än när problemen började i 10-årsåldern.