Är du bra på att ringa med mobiltelefoner eller darar du när någon ringer dig, eller när du ringer någon?

Jag brukar vara nervös i att tala i telefon, vet inte hur det är för er andra?

Jag pratar oftast länge i telefon.

Jag blir nervös när det ringer och osäker på hur jag ska dra fingret, uppåt el åt höger? Ofta hinner jag inte ens svara innan det slutat ringa. Jag är sällan på samma plats som telefonen. Den ligger i handväskan, på laddning el vid datorn. Min dotter vet hur jag är så hon ringer upp om en stund igen. Går jag på stan så hör jag inte ens att det ringer pga trafiken. Skiner solen kan jag inte ens se något på skärmen.

Värst är det när jag inte vet vem som ringer/ringt. Är det något viktigt el bara en försäljare?

Om någon säger telefon, tänker jag på en stor svart sak i bakelit med gigantisk lur och nummerskiva, som fanns i mina föräldrars kök när jag var barn, alltså bara steget över röksignaler och brevduvor, detta gör att jag ser bara smartfåns som en blandning av leksak och ockult fenomen, och inget en kristen människa bör använda, bara alla dessa casinon är ett djävulens påfund

likförbannat var jag tillslut tvungen skaffa en, för att få BankID osv och underlätta kontakter, men jag känner obehag varje gång den ringer, eller låter, de ringer inte som en gammal telefon, det finns det som ringsignal jag vet, men det är det bara pensionärer som har, och jag saknar den där känslan när man får slänga ner luren i klykan, när man vart förbannad på någon

Jag vill inte ha nån smartphone. Har fortfarande en gammal Nokia knappmobil. Använder den mest för väckning, anteckningar, kalender, diverse larm och sms. Ibland samtal. Den klarar inga appar eller bank-id förstås - sånt sköter jag hemma med dator och surfplatta.

Dagobert skrev:Jag vill inte ha nån smartphone. Har fortfarande en gammal Nokia knappmobil. Använder den mest för väckning, anteckningar, kalender, diverse larm och sms. Ibland samtal. Den klarar inga appar eller bank-id förstås - sånt sköter jag hemma med dator och surfplatta.

Jag har det nästan exakt likadant. Enda skillnaden jag kan se är att jag inte har kommit på hur man gör anteckningar i min gamla knappmobil, så jag använder penna och papper till det. (Och så har jag en Samsung knappmobil i stället för Nokia.)

det kanske bara är langare och aspisar som hyllar knappisarna som lämnar färre digitala signaturer, lol

Brukar aldrig svara när någon ringer, jag låter signalen bara fortsätta, får alltid ångest vad det kan röra sig om, jag har haft arbete där jag blivit oförutsägbart inringd vissa dagar, och jag verkligen hatade den typen av jobb, är det någon jag vill prata med som ringer så ringer jag upp i så fall. Föredrar kommunikation att jag pratar med någon i verkligheten ansikte mot ansikte, eller textmeddelande, som e-mejl och sms.

Jämfört med andra här har jag absolut inget emot att äga en smarttelefon, det gör livet enklare och hjälper mot tristess om man sitter och väntar någonstans, tycker det är bra att man kan läsa på internet varsomhelst närsomhelst, kolla upp saker.

Jag har nog inga problem att prata i telefon med folk jag känner, men är det någon myndighet eller den typen av samtal brukar jag vara orolig hur samtalet ska bli, gillar heller inte att vänta i en lång telefonkö på 20 eller fler personer, då brukar man oroligt sitta och lyssna på när den räknar ner tills det är ens egen tur, oftast tar det väldigt lång tid och ångesten växer sakta men säkert.

+1, så sant en källa till ångest och magproblem

Jag har aldrig gillat telefoner men för mig har det nu mycket att göra med att telefoner var något negativt under en längre tid. Varje gång telefonen ringde var det problem eller något negativt. Så efter ett tag blev jag lite illamående värje gång jag hörde telefonen. Jag slutade faktiskt svara i telefon. Jag orkade inte mer. Så jag måste träna lite tror jag, använda telefonen mycket och vänja mig vid det.

Dagobert skrev:Har fortfarande en gammal Nokia knappmobil.

Det är fortfarande de bästa telefonerna. De som gillar iPhone har aldrig haft en gammal Nokia.

Förstår ju att jag har större problem med telefonsamtal än vanliga har men antagligen mindre än många andra aspergare.

Men det största problemen har kommit sen jag kraschade och inte fixade livet längre. Det flesta samtalen handlade väl om att någon ville ha något av mig (kände jag det som) och inte så kul i längden att svara då.

Av någon anledning klarar jag inte att lyssna av mobilsvar. Tror jag bara gjort det en handfull gånger.

Föredrar SMS, jag är trögtänkt.

Mats skrev:

Dagobert skrev:Jag vill inte ha nån smartphone. Har fortfarande en gammal Nokia knappmobil. Använder den mest för väckning, anteckningar, kalender, diverse larm och sms. Ibland samtal. Den klarar inga appar eller bank-id förstås - sånt sköter jag hemma med dator och surfplatta.

Jag har det nästan exakt likadant. Enda skillnaden jag kan se är att jag inte har kommit på hur man gör anteckningar i min gamla knappmobil, så jag använder penna och papper till det. (Och så har jag en Samsung knappmobil i stället för Nokia.)

Karamell skrev:Föredrar SMS, jag är trögtänkt.

Samma här. Jag har en Nokia med knappar som jag messar med och en iFån som jobbet tvingar på mig - den är rätt usel som telefon, men parkerings-app, Bank ID och sånt är nödvändigt och bra.

antonius skrev:Om någon säger telefon, tänker jag på en stor svart sak i bakelit med gigantisk lur och nummerskiva, som fanns i mina föräldrars kök när jag var barn,

En sån här alltså:

Precis, the good old days

Är beroende av min smartphone. Tyvärr.

Någon skrev:Är beroende av min smartphone. Tyvärr.

Ja det är ju det de har räknat med att man ska bli beroende och slav under en teknik, så man måste hela tiden köpa nya prylar osv

Elektrisk Bureau telefon Tidigare var detta den enda typen telefon som sågs i Norge. Telefoner var bättre när de inte hade skärmar.

Det märks att ni inte är feldiagnostiserade.

LordNelson skrev:Det märks att ni inte är feldiagnostiserade.

...eller inte NT i alla fall, lol

LordNelson skrev:Det märks att ni inte är feldiagnostiserade.

Jag tvivlar inte på att min diagnos är rätt.

Som tekniknörd har jag alltid velat ha det senaste inom telefoni, men ibland vill man bara vara för sig själv.

Kanske nästa sommar när jag är ute o tältar lämnar jag telefonen hemma.

Hatar telefoner, speciellt att ringa upp. Jag kan gå och gruva mig för det i timmar eller dagar och skjuta upp det till det verkligen inte går längre. När jag slutligen gör det och det är upptaget, personen inte svarar eller liknande blir det ännu värre nästa gång. Att svara är däremot mycket enklare, inte alls mycket ångest där.