Bra tips! Men om man ska generalisera hur andra gör i olika situationer , hur vet man att man ska just generalisera olika situationerna? Jag menar, detta blir ju lite som det här med hönan och ägget, för kommer man bara fram till att det här är rätt sätt för någonstans måste man ju ha lärt sig att oavsett vad det än gäller är rätt sätt när det gäller sociala koder. Eller ska man alltid tänka att det får bära eller brista? För någon måste ju ha lärt personen som säger till någon annan att den gör fel, att det var fel från första början. Alltså det blir ju lite cirkulation.

För rätt sätt för dig eller mig kan ju vara olika.

När det gäller skämt är det väl ingen som säger till en "du gör fel"? Det enda som händer är att folk inte skrattar och ser frågande el nollställda ut.

Andra har helt enkelt lärt sig genom att göra som föräldrar och kompisar gör. Dvs utan att tänka och analysera. Det behöver ju inte vara "rätt" utan det som fungerar i just deras grupp. I en annan grupp är det något annat som är rätt och det märker de. Gör de fel är det ingen som kommer ihåg det.

Men även om jag gör rätt så kommer folk tyck att mitt sätt är fel. Sedan kanske jag blandar ihop vissa saker men jag har fortfarande lärt mig hur man beter sig osv. Jag menar, man går ju inte fram till någon och bara fyfan vad du är ful. Gör man det så kommer man bli stämplad som konstig/knäpp. Vill man agera så, så får man ju räkna med att folk kommer tycka att man är konstig. Det är likaså med kläder, köper man en tröja från stadium så bör man förstå att folk kommer ha likadana tröjor eftersom det är en stor klädkedja. Så egentligen så klagar folk på att man är likadana. Rätt komiskt egentligen . Man klagar också om någon är annorlunda men det behöver inte vara så att personen är annorlunda, den kan vara precis likadan som den som säger det.

För vem har bestämt att sådär är man annorlunda och sådär är man normal...För jag bryr mig inte om Petra syr sina kläder eller har rosa hår eller udda kläder, eller om hon har mer populärare kläder. Jag kommer ihåg för några år sedan att folk kommenterade någon killes skärp, att det var fult. Visst får de tycka det men de pratade ju om det väldigt öppet så de kunde lika gärna prata skit om personen. Sedan märker jag att en utav killarna som pratat om det här skärpet, var med om något liknande och då var det inte lika kul....

Jag vet inte om jag är fel ute här, men kan det vara så att du försöker skapa en situation som inte är naturlig? Du vill lära dig konsten att dra ett skämt, för att kunna använda detta i ett socialt sammanhang för att bli accepterad? Om så är fallet, bör du avbryta det direkt. Det kommer inte att fungera.

Om ditt syfte är enbart att förstå komplexiteten i det mänskliga beteendet, är även det ganska tröstlöst (trots att det kan vara ganska intressant och lätt att snöa in på).

Mänskligt beteende är likvärdigt med allt flockbeteende som du ser hos flera olika däggdjur. Att stå utanför en flock skapar stress och otrygghet, medan en trygg position i en stark flock skapar det motsatta. Därför strävar alla undermedvetet mot att befinna sig i en flock (social grupp) och vara flocken till lags. Det är flocken som dikterar regler, kultur, lagar etc, och det blir därför en angelägenhet att passa in i just den flockens regler och traditioner för att säkra sin plats.

En tydlig psykologisk försvarsmekanism som kan ses överallt i samhället, både i stora och små versioner, är strategin att sparka neråt. Att delta, eller att initiera, i att peka ut andra individer som avvikande eller ej värdiga flocken bekräftar att du minsann har förstått reglerna i din flock och värnar om dess kultur. Detta säkrar då din plats som en försvarare av kulturen och flocken och fokus flyttas bort från dina fel och brister.

Min erfarenhet är att aspisar (och liknande) har svårare att delta i denna ritual och lättare att acceptera andra för deras olikheter. En trolig anledning är att man är så pass van vid att anpassa sig efter alla andra i grunden, att behöva anpassa sig till ett avvikande utseende hos en annan person, är relativt enkelt.

Hoppas jag inte snurrade ut i periferin gällande din frågeställning

Jag tycker ju att mitt sätt är naturligt sedan vet jag inte om jag gör några sociala fel eftersom jag inte är en utomstående i dessa sammanhang. Jag syftar också på att andra kan göra sociala fel precis som jag. Absolut vill ju alla passa in i flocken. Det är väl det jag har gjort, försökt passa in vilket jag faktiskt gör, men tråkigt att folk ska leta efter fel när de själva har liknande fel och brister.

Men det kunde vara att folk inte pratade med mig om saker som man skulle förstå och då reagerade dem tex på att jag inte förstod dessa saker, de hade ju inte sagt något. (Låter lite konstigt kanske) Men de förväntade väl sig att jag skulle fatta hur saker låg till men samtidigt så fick man inte fråga. Men om tex de skulle fråga om något så skulle folk bara säga vad det handlade om. Men om jag skulle fråga så skulle de bara "men fattar du inte?" "Vet du vart detta stället ligger?"

Men samtidigt som jag har varit likadan som yngre så förstår jag att allt inte är självklart. Att man måste få fråga. Hur ska man lära sig om man inte får fråga? Barn lär ju sig genom att fråga, tänk om en lärare inte hade lärt ut saker till eleverna, och eleverna ville ha hjälp men inte fick någon hjälp? Utan de skulle bara förstå saker och få agera lärare själva. Lärarna finns ju som stöd och hjälp för eleverna.

Jag minns en lärare som tyckte jag frågade för mycket (hon tyckte väl det var lite konstigt) och sedan när jag ifrågasatte henne för jag sa det "Men hur ska jag annars lära mig om jag inte får fråga hur man gör saker?" Något sånt. Efter det så fick hon nog en tankeläsare för sedan vart hon glad och hälsade på mig osv.

Hon som lärare borde ha förstått att man lär sig olika och i olika takt och att man måste få fråga saker för att lära sig.

Tänk inte så himla mycket på hur du uppfattas var bara dig själv funkar bäst i längden.

slackern skrev:Tänk inte så himla mycket på hur du uppfattas var bara dig själv funkar bäst i längden.

Eller så förvandlar du bilden andra har av dig till en fördel. utnyttja aktivt andra människors förutfattade meningar för att få ett övertag. På ren svenska. Bli en Psykopat!

Jag är Psykopat på hobbybasis.

Paradox77 skrev:Jag vet inte om jag är fel ute här, men kan det vara så att du försöker skapa en situation som inte är naturlig? Du vill lära dig konsten att dra ett skämt, för att kunna använda detta i ett socialt sammanhang för att bli accepterad? Om så är fallet, bör du avbryta det direkt. Det kommer inte att fungera.

Om ditt syfte är enbart att förstå komplexiteten i det mänskliga beteendet, är även det ganska tröstlöst (trots att det kan vara ganska intressant och lätt att snöa in på).

Mänskligt beteende är likvärdigt med allt flockbeteende som du ser hos flera olika däggdjur. Att stå utanför en flock skapar stress och otrygghet, medan en trygg position i en stark flock skapar det motsatta. Därför strävar alla undermedvetet mot att befinna sig i en flock (social grupp) och vara flocken till lags. Det är flocken som dikterar regler, kultur, lagar etc, och det blir därför en angelägenhet att passa in i just den flockens regler och traditioner för att säkra sin plats.

En tydlig psykologisk försvarsmekanism som kan ses överallt i samhället, både i stora och små versioner, är strategin att sparka neråt. Att delta, eller att initiera, i att peka ut andra individer som avvikande eller ej värdiga flocken bekräftar att du minsann har förstått reglerna i din flock och värnar om dess kultur. Detta säkrar då din plats som en försvarare av kulturen och flocken och fokus flyttas bort från dina fel och brister.

Min erfarenhet är att aspisar (och liknande) har svårare att delta i denna ritual och lättare att acceptera andra för deras olikheter. En trolig anledning är att man är så pass van vid att anpassa sig efter alla andra i grunden, att behöva anpassa sig till ett avvikande utseende hos en annan person, är relativt enkelt.

Hoppas jag inte snurrade ut i periferin gällande din frågeställning

Kan väl säga såhär, som igår så träffade jag och min sambo en bekant och de stod och snackade och jag är väldigt social men i vissa miljöer så får jag knappt en syl i vädret, för att alla pratar i mun på varandra eller mer än mig. Då tycker tex folk att jag pratar mycket. Det jag vill komma fram till är att vissa personer har bara det där beteendet som gör att de kan skämta och prata och prata och då när man äntligen får prata så blir det som i mitt fall, att när jag säger något så är det som om folk inte fattar vad jag säger, inte för att jag säger något konstigt så, utan det är som om de inte fattar den röda tråden men samtidigt pratar jag ju om själva ämnet. Om några pratar om fotboll så kanske man säger något om det, man kanske inte bara börjar prata om något annat såvida det inte är så att de har pratat klart om fotboll.

Kan väl vara så som du säger, att jag tänker att jag vet hur man skämtar men när jag väl skämtar så blir det ändå fel, trots att jag skämtar rätt om man säger så, alltså visst blir det väl lite missar att man glömmer ngt i storyn eller så, men vad fasiken, folk bör fatta ändå. Fattar de inte ja då får de ju fråga

haha.. jag tror nog de flesta varit där. och det har jag inget svar på. man tror man kommer med ett inlägg som passar in. rätt ämna, rätt grupp, rätt vinkel... men man har missat något som alla andra har fattat och det blir antingen en obekväm tystnad, eller samtalet fortsätter som om man aldrig hade sagt något alls

Jag har väl inte fattat direkt att det ibland går hem och ibland inte. Men det där verkar gälla det mesta inom det sociala, för det jag pratar om är den sk dagsformen. För ena dagen så kan personen vara jätteglad och sen nästa så är personen sur, eller vad det nu kan vara.

Eftersom reglerna ändras väldigt kontinuerligt så hänger man ju inte med ibland vad som gäller, sen ska man ju förstå också att det är majoriteten som bestämmer, så om alla har rosa kläder, så blir det majoritet om två personer har blå kläder. Då vinner ju det rosa. Finns även en musikvideo där en tjej sjunger om mobbning och syftar just på de där med sociala koder att alla kanske inte fattar att man skulle ha rosa kläder för hon eller någon annan person hade en blå tröja.

Jag trodde väl att eftersom NT kunde de sociala koderna lättare så tänkte jag att de använde som en mall och det var ju den jag försökte förstå om man säger så, men då ska man ju förstå att det inte finns någon mall, eller det finns moraliska rätt och fel och vissa rätt och fel är mer att det kan vara typ att det är fel att ha den eller den jackan, men då handlar det ju mer om status osv. Medan mer moraliska fel är att ALLA vet att man inte ska mobba någon, men folk gör det ändå.


Jag kommer ihåg att jag test rökte för massa år sedan och dessa personer jag var med rökte ju själva, så när jag då teströkte så skulle man ju ta halsbloss, inte munbloss. Detta va då en social regel man skulle förstå, det räckte inte med att bara röka...


Jag tror mer att jag bara ville passa in som ALLA vill. Så på det sättet var jag ju inte så annorlunda jämfört med andra, för det var ju inte så att jag stack ut på det sättet att jag kom med väldigt udda kläder och sådant. Utan de var mer sociala koder men samtidigt kan jag tycka att många NT inte förstår sociala koder heller, för de kan faktiskt låtsas att de förstår skämt osv, för att de inte vill verka dumma och erkänna att de inte förstår. För inom gruppen ska man ju alltid förstå hur saker och ting fungerar.

Tex så skulle man ha en iphone vilket jag hade då och har fortfarande (testade en samsung en period) eller att man skulle ha en fjällräven, eller att folk köpte kläder från bikbok, hm, gina mm. De var ju så man skulle se ut. Det är ju rätt svårt att inte passa in för om man verkligen vill sticka ut så får man ju sy sina egna kläder eller något.

Jag har en väldigt enkel mobil en nokia kostade mig 200 spänn. En dumbphone. Jag är så pass påläst på allt annat som är tekniskt att det är skönt att inte veta hur man använder en smartphone. Varje gång jag får chans att pilla på någon annans mobil och jag knappt vet vad jag ska göra så myser jag.

Gällande många utav mina trådar/inlägg här, jag kan ha förklarat saker väldigt dåligt och missuppfattat saker. Förstår att det kan ha förvirrat eller att folk inte förstått, ibland är det så att jag själv knappt förstått vad jag menat, eftersom det blir så när man tror att om jag säger "jag har ont i magen" så kommer folk att förstå det, inte förväntar man sig då att det ska bli värsta förhöret varför man har ont i magen, för man vill inte bli behandlad sämre eller annorlunda om man säger något sånt om man har en diagnos dessutom. Alla vill inte bli Gulli gullande eller vad det heter.

Alla vill inte ha hjälp eller att folk tillrättavisar. Men jag förstår om folk vill hjälpa till välmenat men ibland kan det där välmenat vara mer jobbigt. Man vill inte känna sig som ett problem. Att man är jobbig. Som att man skulle vara handikappad på något sätt. Eller att man är dum i huvudet. För klart som fan att man förstår saker, man är ju inte döv. Och även om man skulle vara det så märker man nog ändå hur folk beter sig.

Så det där välmenat även om det är förståeligt kan också göra saker och ting så himla fel. För man vill ju inte behöva säga att "hej jag heter...och jag har en diagnos och därför kan jag inte jobba eller göra det eller det", eller bara känna att man måste lämna sitt diagnos utlåtande för att folk ska förstå en eller inte måste ifrågasätta olika saker. Man kanske inte vill säga varför man inte dricker alkohol eller något annat och då förväntar man sig inte att folk ska ifrågasätta om det.

Man begär ju inte en som är rullstolsburen att springa en mil, så varför ska man då ifrågasätta någon överhuvudtaget ? Absolut kan man fråga om saker av nyfikenhet men det blir ju skillnad när det gäller att inte vilja förstå eller att ifrågasätta.

Tex var det någon som ifrågasatte mig lite eftersom personen trodde att det bara var att säga si eller så, men kom senare fram till att vissa personer kanske inte kan bara göra si eller så utan har svårt att förklara saker. Jag har svårt att förklara saker så att folk förstår, även om jag bara säger att himlen är blå, gräset är grönt eller vad som helst, folk vill inte förstå eller missuppfattar eller vill bara att man ska säga att man inte klarar av någonting, det är i alla fall så det känns.

Liknande händelse var att jag trodde att om jag sa ett skämt eller en rolig historia så skulle folk förstå, men då blev det helt fel istället, för att man skulle berätta skämtet på rätt sätt. Men ingen hade ju sagt vad det rätta sättet eller hur man berättade skämtet på fel sätt. Man skulle som sagt bara förstå vad som var rätt och fel. Lite som Harry Potter säger : Hur kan jag prata ett språk som jag inte vet att jag kan? För han vet ju inte att tala med ormar är konstigt i magi världen, det kunde lika gärna ha varit bra i detta fallet och inte något dåligt. Det är ju ändå magi världen. Harry potter fick ju reda på olika saker i alla filmer om sig själv och i detta fall så visste ju många mer om allting som hände än vad han gjorde när han var den som upplevde saker.

Hej, är det verkligen så viktigt att passa in och att naturligt fixa interaktioner i alla sammanhang?
Bidrar det till välmående eller är bara en ytterligare stressfaktor som behöver hanteras för att vi tror att det är så?

(Av egen erfarenhet så är det viktigare att hitta de rätta sammanhangen så ger sig mycket av det andra själv.)

Jossie94 skrev:Gällande många utav mina trådar/inlägg här, jag kan ha förklarat saker väldigt dåligt och missuppfattat saker.

Ja, det stämmer.

Låt oss ta ett par exempel:

Man begär ju inte en som är rullstolsburen att springa en mil, så varför ska man då ifrågasätta någon överhuvudtaget ?

Det är sant att en rullstolsbunden människa sällan kan springa en mil, men det påståendet leder inte till slutsatsen att man inte ska få ifrågasätta någon överhuvudtaget. Detta är ett exempel på en felaktig implikation.

Lite som Harry Potter säger : Hur kan jag prata ett språk som jag inte vet att jag kan? För han vet ju inte att tala med ormar är konstigt i magi världen, det kunde lika gärna ha varit bra i detta fallet och inte något dåligt. Det är ju ändå magi världen. Harry potter fick ju reda på olika saker i alla filmer om sig själv och i detta fall så visste ju många mer om allting som hände än vad han gjorde när han var den som upplevde saker.

Här dyker Harry Potter upp och pratar med ormar. Det finns betydligt bättre och mindre förvirrande sätt att framföra sin poäng. Försök hålla dig kort och koncis, undvik irrelevanta och omständliga anekdoter. Dina inlägg är i regel alltför långa. Lär dig att särskilja det som är viktigt.

RR, i Jossies inlägg ovan, som du citerar små bitar av, konstaterar bl.a. att hon har svårt för det där som du säger.

"Lär dig att" x y z är inte alltid så lätt.

ab2487_1 skrev:Hej, är det verkligen så viktigt att passa in och att naturligt fixa interaktioner i alla sammanhang?
Bidrar det till välmående eller är bara en ytterligare stressfaktor som behöver hanteras för att vi tror att det är så?

(Av egen erfarenhet så är det viktigare att hitta de rätta sammanhangen så ger sig mycket av det andra själv.)

Mm. Om det är svårt att berätta skämt så att det "går hem", kanske det är lugnare att låta bli.

Men det är ju bara exempel, vad skulle du RapeRegs ta för exempel istället som är bättre om mina nu är fel implikationer?

Det med Harry potter var mer att eftersom Harry inte förstår felet med att prata med ormar att det är något ovanligt i deras värld och att han dessutom inte vet att han kan prata ett annat språk med ormar. Om man tänker diagnos tänk, så har han inte den där inre förmågan att förstå saker som NT gör, för alla andra fattar ju att det är konstigt medan han erkänner att han inte förstår genom att fråga om det.

Det med rullstolsburen var mer att man säger ju inte till någon som sitter i rullstol att den ska springa en mil, dels så fungerar det inte då personen sitter i rullstol och dessutom har personen kanske inte de behoven och förutsättningarna för att kunna göra det.

Därav varför man är olika och att jag menade att i mitt fall så har folk trott att jag är som superman, att jag inte får känna eller tycka olika saker eller ens må dåligt, för då får man som svar tillbaka tex ta en alvedon eller att de ifrågasätter en om man har ont i magen eller liknande. Jag eller någon annan ska inte behöva förklara saker och att det nu skulle vara konstigt om man inte kunde göra det eller det. Folk blir förvånade för att enligt dem så är det självklart att tex jobba, skaffa barn mm. Tänk om man har inte kan jobba ? Eller tänk om man inte vill skaffa barn? Vem säger att man måste? Det är de där jäkla kraven som man måste förstå att det blir jobbigt om man har för höga. Det är inte konstigt att folk mår dåligt när det är så pass höga krav. Folk har psykisk ohälsa. Man är ju inte mer än en människa. Man är ingen superman. Man får må dåligt. Allt är inte en dans på rosor. Livet är inte alltid lätt.

Jossie94 skrev:Det med Harry potter var mer att eftersom Harry inte förstår felet med att prata med ormar att det är något ovanligt i deras värld och att han dessutom inte vet att han kan prata ett annat språk med ormar.

Om du använder Harry Potter som ett exempel, så är det många som inte förstå eftersom de aldrig har sett filmerna. Jag till exempel vet ingenting om Harry Potter så det fungerar inte så bra som ett exempel.

Och hur vet du att folk inte har sett filmerna då? Någon kan ju ha sett dem och jag menar inte att alla ska förstå, förstår inte folk så får de ju fråga såklart.

Jossie94 skrev:Och hur vet du att folk inte har sett filmerna då? Någon kan ju ha sett dem och jag menar inte att alla ska förstå, förstår inte folk så får de ju fråga såklart.

Jag bara nämnde att det inte fungerar om man inte vet något om Harry Potter.

Jossie94 skrev:Och hur vet du att folk inte har sett filmerna då? Någon kan ju ha sett dem och jag menar inte att alla ska förstå, förstår inte folk så får de ju fråga såklart.

Jag tycker att det är smart att anta att folk inte vet vad Potter är och inte använda det som exempel. Du pratar om magi och att prata med ormar, det har ju inget med något att göra.

Borde vara fritt fram för humor. Även den dåliga, så länge man ej har ont uppsåt typ.
Mvh
Flåkypan Grand Prix

Jossie94 skrev:Och hur vet du att folk inte har sett filmerna då? Någon kan ju ha sett dem och jag menar inte att alla ska förstå, förstår inte folk så får de ju fråga såklart.

Första boken kom 1997 och sista filmen kom 2011. Dvs de flesta födda före 1980 känner inte till handlingen.

Det här forumet har funnits i 15 år. Jag tvivlar på att det kommer att finnas i 15 år till (möjligen som ett arkiv). Men framtida människor kommer inte att vara uppvuxna med Harry Potter, och de kommer därför ha svårt att förstå referenser till honom.

Vildsvin skrev:

Jossie94 skrev:Och hur vet du att folk inte har sett filmerna då? Någon kan ju ha sett dem och jag menar inte att alla ska förstå, förstår inte folk så får de ju fråga såklart.

Första boken kom 1997 och sista filmen kom 2011. Dvs de flesta födda före 1980 känner inte till handlingen.

Det här forumet har funnits i 15 år. Jag tvivlar på att det kommer att finnas i 15 år till (möjligen som ett arkiv). Men framtida människor kommer inte att vara uppvuxna med Harry Potter, och de kommer därför ha svårt att förstå referenser till honom.

Hm. Sorry lite, men det vore väl dåligt begränsande fall man behövde förvissa sig om att alla mottagarna äger korrekt förkunskap - ja så länge man ej har någon föreläsning runt ett specifikt ämne.

Då kan man ju ej skriva om något förutom Gudrun Schyman och dem fyra elementen.