Alien skrev:Kan man göra en hund av en räv liksom vargvalpar genom evolutionen blivit hundar?

Efter 60 års avel på de vänligaste rävarna (endast de vänligaste i varje generation fick föra sina gener vidare) har man fått vänliga rävar som gärna låter sig lyftas. Men som hundar är de inte ännu. De visar inte samma tillgivenhet och önskan att umgås med människor som hunden.

I ett experiment sitter en man i en bur och rävarna kommer in i två minuter. De tama rävarna går fram till honom, nosar på honom och lämnar honom för att lägga sig ned en bit ifrån. Den vilda räven som uppfostrats av människor kom inte fram till honom och la sig inte ner och slappnade av som de tama rävarna. Hunden störtade fram och lämnade honom inte i fred.



Skillanden mellan rävar och vargar är att vargar är mer flockdjur. De lever i flock och jagar i flock. Räven lever bara i flock när ungarna är små. De samarbetar inte när de jagar.

En räv som husdjur blir kanske mer som en katt än en hund. Men man föder inte upp dessa tama rävar för att ha som husdjur utan för forskningens skull. Man undersöker vilka gener som skiljer ett tamt och vilt djur åt.

Uppsala universitet 21 november 2005 skrev:I Ryssland har silverrävar (Vulpes vulpes) avlats på tamhet i mer än 40 generationer. Det har resulterat i djur som är orädda för människan och liknar hundar beteendemässigt. De tama rävarna uppvisar också neurokemiska och fysiologiskt mätbara förändringar som liknar dem som har observerats hos andra domesticerade djur. För att förstå vilka genetiska och molekylära mekanismer som ligger bakom de dramatiska förändringarna i beteende, neurokemi och fysiologi hos de domesticerade rävarna har forskare från Uppsala universitet, SLU och Norges universitet för miljö och biovetenskap studerat några av dessa tama rävar. Projektet har koordinerats av Elena Jazin vid Uppsala universitet. Forskarna har jämfört aktiviteten hos tusentals gener i hjärnan hos de tama rävarna med genaktiviteten i hjärnan hos vanliga silverrävar. De vanliga silverrävarna har levt i samma kontrollerade miljö men utan att ha avlats på tamhet. Resultaten visar att de tama silverrävarna endast har en liten förändring i hjärnans genaktivitet jämfört med vanliga silverrävar.

- Det innebär att de stora skillnader vi tidigare har sett mellan till exempel hundar och vargar sannolikt framför allt beror på olikheter i miljö och livsföring, inte på genetik, förklarar Peter Saetre i projektet.

Forskning och framsteg 2012-01-31 skrev:De är resultatet av ett unikt avelsexperiment som började 1959 när genetikern Dmitry Belyaev beslutade sig för att ta reda på hur det egentligen gick till när vargen tämjdes och gav upphov till hunden. Belyaev ansåg att just tamheten måste ha varit den egenskap som först avlades fram hos hunden.

Belyaev beslutade sig för att testa sin teori genom att försöka avla fram tamhet hos en djurart som aldrig domesticerats tidigare. Han valde räven eftersom den är nära släkt med vargen.
---
Redan efter fyra generationer började rävarna bli vänligt sinnade och inställsamma mot människor. Men rävarna blev inte bara hundlika i sitt 3 beteende, de började även se ut som hundar.

Efter åtta nio generationer hade många av rävarnas öron börjat hänga på typiskt hundmaner. Pälsens färgteckning hade också påverkats, den blev brokig på samma sätt som hos till exempel border collies. Vissa individer fick dessutom uppåtkrökt svans.
---
– Vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, säger Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory, Kungliga tekniska högskolan.

Belyaev drog slutsatsen att de gener som styrde tamheten sannolikt inte kodade för enskilda anlag. Det rörde sig snarare om gener som hade reglerande funktioner, det vill säga var kopplade till hormoner. Om sådana gener påverkas, kan det ge upphov till förändringar i både beteende och utseende, ansåg han. Och när han undersökte rävarnas hormonnivåer fann han mycket riktigt en ledtråd till tamhetens gåta.

Efter åtta nio generationer hade många av rävarnas öron börjat hänga på typiskt hundmaner. Pälsens färgteckning hade också påverkats, den blev brokig på samma sätt som hos till exempel border collies. Vissa individer fick dessutom uppåtkrökt svans.
---

Spoiler: visa

Kortikosteroider är hormoner som bland annat påverkar djurs reaktioner på fara och stress. Hos många djurarter ökar nivåerna av kortikosteroider gradvis under uppväxten, vilket medför att de kan vara väldigt orädda under sin första tid i livet. Belyaev och hans kolleger upptäckte att de domesticerade rävarnas nivåer av kortikosteroider ökade långsammare än hos vilda rävar. Det medförde att valparna fick längre tid på sig att vänja sig vid mänsklig kontakt, något som bidrog till att de kunde bli så tama.
---
Belyaev avlade inte bara fram rävar som älskade människor, han gjorde även det motsatta. På forskningsstationen i Novosibirsk finns rävar som avlats för aggressivitet i stället för tamhet. De hatar människor. Forskarna hoppas nu att dessa monster ska hjälpa dem att förstå hur tamhetens genetik ser ut. Genom att jämföra arvsmassan hos de aggressiva och tama rävarna hoppas man kunna lokalisera vilka gener som skiljer dem åt.

Forskarna fann att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en gen som kallas WBSCR17. Det finns en motsvarighet till den här genen i vår arvsmassa. Om den muteras kan den orsaka en sällsynt sjukdom som kallas Williams syndrom. Det är en komplex sjukdom med många symtom, bland annat några beteendedrag som brukar utmärka drabbade personer. Ett sådant är översocialt beteende. Personer med Williams syndrom är ofta enormt intresserade av andra människor och älskar att göra nya bekantskaper. De har dessutom en tendens att lita blint på alla i sin omgivning. Man kan alltså föreställa sig att den mutationen kan ha bidragit till att hunden uppvisar en så villkorslös kärlek till oss.