Det har ju felaktigt påståtts i den här tråden att det andliga frälset aldrig kunde få några legitima barn och därför finns det ingen uradel som härstammar från prästerna vilket är ett totalt felaktigt påstående.

Det svenska andliga frälset är först belagt i ett brev utfärdat av kung Sverker Karlsson år 1200.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Andligt_fr%C3%A4lse

Här kan ni läsa om prästerna och celibat i Sverige.

Skänninge möte var ett kyrkomöte som hölls 1 mars 1248 och som, bland annat genom närvaron av påvens legat Vilhelm av Sabina, fick en stor betydelse för Sveriges (inklusive Finlands) införlivande i den västliga kristenheten och utvecklingen av Sverige till en stat.

På mötet bestämdes det exempelvis om att präster skulle leva i celibat och sälja sin jord, utan släktingarnas samtycke, man bestämde även att de präster som var över 50 år fick under vissa förutsättningar, och med biskopens tillstånd leva kvar i äktenskap, men man fick inte sova under samma tak som sin hustru. På den här tiden fick inte heller några präster behålla sina barn.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4nninge_m%C3%B6te

Men även efter detta möte så klagades det på att prästerna i Sverige fortsatte att leva tillsammans med kvinnor och avla barn.

Huggorm skrev:

Odal_ skrev:Fint folk grävdes inte alltid ner i jorden inget konstigt med det.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dd ... ar-nyfikna

Där har vi saken som jag skrev om tidigare. Det började på Flashback och hamnade till slut på Aftonbladet.

Men varför såg inte den ansvarige, dvs gårdsägaren, till att de äntligen fick begravas? Efter så många år krävdes väl ingen storståtlig begravning. Låter ju makabert med dessa sönderfallande kistor och skeletten. Men brydde han sig inte för att det inte var hans egna förfäder?

Ett exempel på hur många barn det kunde bli är Carl Hildebrandsson Uggla (1655-1744) som fick 15 barn med sin första hustru och 9 med sin andra. Givetvis levde inte alla till vuxen ålder.

Det finns dels en friherrlig ätt Uggla, dels en vanlig adelsätt Uggla. Det här gäller den vanliga ätten. Magnus Uggla är alltså ingen friherre. Det finns en finländsk gren av Uggla också.

Den finländska grenen immatrikulerades 1818 på Finlands Riddarhus som adliga ätten nr 4. Adliga ätten Uggla har nummer 100 och den friherrliga ätten nummer 69 i det svenska Riddarhuset.
Uggla är en av den svenska adelns mest månghövdade ätter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Uggla_(%C3%A4tt)

Carl Hildebrandsson fick hela 12 söner. 4 dog som barn. En dog ung och ogift. En dog 26-årig som ogift. 6 söner kvar. Carl gifte sig och fick 1 son. Eric fick 1 överlevande son. Claes gifte sig och fick 1 son som dog som barn, själv dog han rätt ung. Gustaf Magnus gifte sig och fick hela 12 barn, men bara 2 var söner, 1 son dog som barn. Den överlevande sonen fick själv 3 söner, men 2 dog som barn. Fredrik gifte sig och fick barn men inga söner.

Den äldste överlevande sonen Hildebrand fick en son som gifte sig och fick 5 barn, varav 1 son Carl Fredrik. Han fick i sin tur bara ett enda barn, som tur var en son Carl. Denne Carl fick 7 barn, varav 4 söner. “Tronföljden” var räddad! Men en av sönerna dog vid 15 års ålder. Den andre Carl Augustin gifte sig och levde länge men första barnet, en dotter dog. Sedan dog frun vid en senare förlossning och barnet dog också. Änklingar brukar gifta om sig men det gjorde inte han. (Hans hjärta var krossat, tänker jag romantiskt.) Den tredje sonen Knut Eric dog vid 35 års ålder i Frankrike dit han rest för att leva livets glada dagar utan att tänka på plikten att föra namnet vidare. (Det stod att han reste för sin hälsas skull men jag tror det värsta.)

Den fjärde sonen Jakob Fredrik Teodor gifte sig och fick två barn, ett av dem sonen Carl Otto Knut Teodor, född 1859. Vid denna tid behövde inte alla söner bli officerare så han gick in i handelsflottan. Men så flyttade han till USA, blev kapten under spansk-amerikanska kriget 1898 men annars konstnär. Och i USA dög inte namnet Uggla. Han tog sig det engelska efternamnet Hamilton, som också var hans mormors släktnamn och adligt. Den förste av ätten Hamilton kom ju från Skottland. Men även om Carl Otto Knut Teodor, senare Charles O. Hamilton, gifte sig och fick barn, även söner så slocknade hans adelstitel med honom och därmed den Hildebrandsgrenen. Men i denna släkt fanns många andra söner vars gener och namn levde vidare. I andra släkter gick det inte så bra.

Eftersom adeln till en början bara gifte sig inbördes så blev så småningom nästan alla släkt med alla. Visserligen skapades nya adelssläkter (det görs inte längre) men många dog ut. Senare gifte adelsmän in sig i rika borgarsläkter. Det blev en win-win-situation. Adelsmannen fick pengar och borgarkvinnan fick status, och det blev nytt blod istf inavel. Men tvärtom fungerade inte. Adelskvinnans barn blev inte adliga om hon gifte sig med en ofrälse. Fröken Julie kunde inte gifta sig med betjänten Jean utan att förlora sin status och bli utstött. Så därför dog många adelskvinnor ogifta och barnlösa.

Förr i tiden fick inte heller en adelskvinna gifta sig med en ofrälse utan tillstånd från regeringen. I ett fall hade en adelskvinna gift sig ståndsmässigt men vid 38 års ålder var hon änka utan barn. Antagligen var hon en “blodfull” kvinna som inte ville leva som en nunna resten av livet, även om hon inte hittade en ny adelsman. Men vilka män fanns runt omkring på gården? Hon ansökte om att få gifta sig med en “inspector”. Men det uppdagades att han bara var en vanlig bonddräng så det blev avslag. Det ansågs väl som en deklassering av hela adelsståndet. Funderar på vad som hände sen. De måste redan ha haft ett kärleksförhållande. Tänk om hon blev med barn? Då skickades säkert barnet bort att uppfostras av någon släkting el i värsta fall till en änglamakerska.

En svensk ”gangsterrappare” heter/kallas Adel.

Adel är nog inget svenskt namn. Adel/Adil är ett namn som finns på arabiska, persiska, turkiska, urdu och uiguriska. Betydelsen är positiv "fair, honest, just" enligt behindthename. Så en rappare kan nog heta det både på riktigt och som artistnamn. (Även om jag inte tycker att gangsterrappare är/har varit precis hederliga.)

Adelsdamen Siri von Essen gifte sig med adelsmannen Carl Gustaf Wrangel af Sauss men blev som bekant förälskad i den ofrälse författaren Strindberg och de väntade inte tills skilsmässan var klar. Skilsmässa var inte så lätt på 1800-talet. Ena parten måste vara otrogen el ha övergivit den andra. Det var dock lättare i slutet av 1800-talet. Makarna måste besöka en präst för medling först. Hennes förste make var inte emot skilsmässa. Han hade själv förälskat sig i hennes kusin.

Den officiella förklaringen till skilsmässan var att Siri von Essen ville satsa på en skådespelarkarriär och det gick inte an för en officers (och friherrres) hustru att vara skådespelerska. Det var inte enbart en förevändning, Siri von Essen hade alltid drömt att bli skådespelerska och hennes passion Strindberg skrev pjäser speciellt tänkta med henne i den kvinnliga huvudrollen (Herr Bengts hustru, Lycko-Pers resa), och hon spelade huvudrollen i flera av hans pjäser. Strindberg uppmuntrade hennes karriär i början och krossade den den senare.

Siri von Essen och friherre Wrangel skildes år 1876 och hon gifte om sig med Strindberg år 1877. Hon blev med barn, det föddes “för tidigt” och av rädsla för skandal skickades barnet bort och dog redan efter ett par dagar. Medfödd sjuklighet el änglamakeri? Hur skulle barnet någonsin kunnat återföras i familjen utan skandal? Sedan fick hon tre barn till med Strindberg men dem var det ingen skandal med och de överlevde till vuxen ålder.

Ett exempel på hur illa det kunde gå trots att man var adlig.

Carl Johan Fredrik von Chemnitz föddes år 1684 i Wismar. (Den tiden tillhörde Wismar Sverige.)
Han hade den vanliga militära karriären: furir, fänrik, löjtnant. Då blev han tillfångatagen av ryssarna i slaget vid Elbing år 1710 och släpptes fri efter nästan två år i fångenskap. Karriären fortsatte: kvartersmästare, kapten och major.

Han gifte sig år 1713 med en adelsdam, Anna Maria Tigerklou. Men han lät skilja sig från henne. Kanske för att hon var otrogen med en ofrälse? På ett ställe står det att hennes nya man var en vanlig bonddräng (oj, vilken skandal!), på ett annat att han var befallningsman. Hon gifte sig iaf med en ofrälse efter skilsmässan. Hon förlorade alltså sitt adelskap

Carl Johan Fredrik gifte också om sig med en ofrälse, handelsmansdottern Thala Brita Gleich, men han förlorade inte sitt adelskap. De fick fyra barn tillsammans men två dog som små. Men så dog Thala Brita år 1728 och Carl Johan Fredrik dog år 1729. Då var dottern Maria Christina 11 år och sonen Johan Fredrik 5 år. Dottern lämnades till Stockholms Barnahus och dog efter ett år. Sonen kanske togs om hand av andra så han överlevde till 20 års ålder. Då hade han gått i polsk militär tjänst. Han dog i Elbing. Så dog den grenen ut.

Men att ett adligt barn lämnades på barnhem, det tycker jag är konstigt. Det brukar vara fattiga föräldralösa barn och oäkta barn som lämnades dit. De barnen fick det inte så bra så det var hög dödlighet bland dem. Men även en adelsfamilj kan bli fattig. Faderns föräldrar var döda och han hade inga syskon.

Knapadel har väl alla hört talas om? Det är ju adel utan tillgångar så inte så himla konstigt att ungarna hamnar på barnhem.

Nja, jag skulle då skämts om mitt kusinbarn, som inte hade andra släktingar än mig, hamnat på barnhem. Modern kom ju från en köpmannasläkt, hade de inte heller råd?

Idag är det ju annorlunda, barn hamnar inte på barnhem utan i ett familjehem/fosterfamilj.

Så här var det förr i tiden:

1633 fick läraren mäster Mattias tillåtelse att öppna ett barnhus vid Drottninggatan. Detta blev Stockholms allmänna barnhus och verksamheten fanns kvar i olika former till 1922.

Stora Barnhuset vid Drottninggatan
1600-talets Stockholm var rikt på fattiga gatubarn. De drog runt på gatorna, tiggde, stal och störde ordningen. Under 1630-talet byggdes ett barnhus vid den då nya Drottninggatan på en tomt som drottning Kristinas lärare Mäster Mattias hade fått disponera för att starta ett barnhem för Stockholms mest utsatta invånare. Innan dess fanns det ett kombinerat barnhem och fängelse där föräldralösa barn bodde tillsammans med dömda vuxna. Barn- och tukthuset fungerade så illa att det lades ner 1631.

Spoiler: visa

Stora barnhuset i Stockholm öppnade sina nybyggda lokaler 1638.
---
På Stora barnhuset togs både flickor och pojkar mellan sju och tolv år emot. Barnen på barnhuset var antingen föräldralösa, eller så hade föräldrarna lämnat in barnen där för att de inte hade råd att försörja dem. Barnen fick gå i skolan varannan dag och arbeta varannan dag. Tanken var att de när de vid tolv års ålder skulle ha lärt sig både ett enklare yrke och lite läsning och räkning. Från åtta års ålder kunde barnen lånas ut att arbeta för olika hantverkare. Varje år kom ungefär 150 barn till barnhuset.

https://stockholmskallan.stockholm.se/t ... a/barnhem/

Det låter ju inte så farligt. Men ...

Barnen skulle fostras av personalen till lydiga och arbetsamma barn. De fick själva betala för sin mat med egna intjänade pengar. Många av pojkarna arbetade med att sy segel i barnhusets buldanverkstad medan flickorna spann eller kardade. Runt barnhusets gård fanns ett högt plank och de som försökte rymma fick som straff bära en träklump med kedja runt benet. I praktiken var barnen fångar.

Jag har som jag tidigare skrivit undrat varför adelsmän inte känt någon plikt att gifta sig och föra adelsvärdigheten vidare.

Ett exempel är krigshjälten general Georg Carl von Döbeln (1758-1820). Han träffades av en kula i pannan och såret läkte aldrig riktigt trots en smärtsam trepanering. Därför måste han alltid ha ett svart band om pannan. Han var en riktig fruntimmerskarl. Inte den som skulle bli en trogen äkta make. Men det brukade inte vara något hinder för äktenskap. Han var född adlig men år 1809 blev han utnämnd till friherre, den högsta adelsvärdigheten. (Grevar och friherrar räknas till högadeln och kallades "högvälboren", lågadeln kallades bara "välboren".)

Då hade han redan fått en son Napoleon med sin hushållerska Christina Ullström. Att vara hushållerska hos en ungkarl var nog ofta förknippat med att också vara älskarinna. Men inte kom han på tanken att gifta sig med henne för det. Hon var ju inte adlig! Hurshållerskan visste sin plats och krävde inte heller giftermål.

Riksarkivet skrev:Om äktenskap mellan D. och mamsell Ullström var veterligen aldrig på allvar tal; D. har själv, med ett tonfall av verklig aktning, omtalat, att hon varit tillfreds med sin lott och icke sökt utnyttja situationen till sin fördel.

Georg Carl Döbeln, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17775, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand. Karl-Gustaf Hildebrand. Med bidrag av Sture M. Waller.), hämtad 2022-08-09

Nej, klart att herremannen var den som skulle utnyttja kvinnan av folket, inte tvärtom.

När han blev friherre ville han dock att sonen Napoleon skulle ärva titeln. Men fortfarande ville han absolut inte gifta sig. Därför ansökte han först om att få adoptera Napoleon. När det inte gick valde han i samförstånd med hushållerskan en krånglig omväg.

Detta bifölls i konselj av Karl XIII men förhindrades genom kontrasignationsvägran av statssekreteraren H. W. Iserhielm. D. såg häri — rimligen icke helt utan skäl — ett utslag av personligt intrigspel' och blev djupt kränkt. Han ironiserade senare över »en konstitution, som gav konungen rättighet att göra nåd, återgiva bortdömd ära, bortdömt liv, men som i och med detsamma frånsade honom rättighet att låta en general vara ansedd som far för självgjorda barn».

Spoiler: visa

Redan W. E. Svedelius har genom klar källkritisk analys visat, hur frågan verkligen löstes. D. lät Christina Ullström föregiva äktenskapslöfte från D: s sida och vid Stockholms norra förstads östra kämnärsrätt kräva äktenskapets fullbordan. Rätten dömde 28 mars 1810 D. skyldig härtill och tillerkände mamsell Ullström laggift hustrus rättighet. Mamsell Ullström anmälde därefter för Stockholms konsistorium, att D. vägrat »denna äkta förbindelse lagligen stadfästa». Sedan D. inför konsistoriet anfört fingerade skäl för denna vägran, och mamsell Ullström därvid upp-gett sina anspråk, utfärdade konsistoriet ¦— med stöd av en s. å. tillkommen förordning — 28 juni 1810 skiljobrev parterna emellan, givetvis utan upphävande av de rättigheter kämnärsrätten tillerkänt mamsell Ullström. D. hade sålunda på en juridisk omväg nått sitt mål att utan vigsel med Christina Ullström få Napoleon förklarad för sin äkta son och skyndade sig att i en inlaga av 30 juni själv offentliggöra saken i Stockholms posttidningar 14 juli 1810.

Det bör uttryckligen betonas, att någon vigsel icke förekommit. I bouppteckningen 1845 efter »fru Christina Carolina Döbeln, född Ullström» finns bland de av sonen Napoleon ingivna rättsliga dokumenten icke något vigselbevis men väl skiljobrevet av 1810 som belägg för hennes rättsliga ställning.

Spoiler: visa

En sen memoaruppgift (i A. E. Lilliestierna, »En åttiårings minnen», 1874—75) — visserligen stödd av E. G. von Döbelns bekanta »Anteckningar» — skildrar ett i ganska säregna former genomfört »bröllop» mellan D. och Christina Ullström. Om någon legal vigsel kan det dock därvid icke ha varit fråga; möjligen har det, som Svedelius hypotetiskt framkastar, varit en trolovning inför präst.

Napoleon följde i sin fars fotspår. Han blev officer och gifte sig inte heller. Därmed dog friherreätten von Döbeln ut efter bara två generationer.

Alien skrev:Jag har som jag tidigare skrivit undrat varför adelsmän inte känt någon plikt att gifta sig och föra adelsvärdigheten vidare.

Ett exempel är krigshjälten general Georg Carl von Döbeln (1758-1820). Han träffades av en kula i pannan och såret läkte aldrig riktigt trots en smärtsam trepanering. Därför måste han alltid ha ett svart band om pannan. Han var en riktig fruntimmerskarl. Inte den som skulle bli en trogen äkta make. Men det brukade inte vara något hinder för äktenskap. Han var född adlig men år 1809 blev han utnämnd till friherre, den högsta adelsvärdigheten. (Grevar och friherrar räknas till högadeln och kallades "högvälboren", lågadeln kallades bara "välboren".)

Då hade han redan fått en son Napoleon med sin hushållerska Christina Ullström. Att vara hushållerska hos en ungkarl var nog ofta förknippat med att också vara älskarinna. Men inte kom han på tanken att gifta sig med henne för det. Hon var ju inte adlig! Hurshållerskan visste sin plats och krävde inte heller giftermål.

Riksarkivet skrev:Om äktenskap mellan D. och mamsell Ullström var veterligen aldrig på allvar tal; D. har själv, med ett tonfall av verklig aktning, omtalat, att hon varit tillfreds med sin lott och icke sökt utnyttja situationen till sin fördel.

Georg Carl Döbeln, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17775, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand. Karl-Gustaf Hildebrand. Med bidrag av Sture M. Waller.), hämtad 2022-08-09

Nej, klart att herremannen var den som skulle utnyttja kvinnan av folket, inte tvärtom.

När han blev friherre ville han dock att sonen Napoleon skulle ärva titeln. Men fortfarande ville han absolut inte gifta sig. Därför ansökte han först om att få adoptera Napoleon. När det inte gick valde han i samförstånd med hushållerskan en krånglig omväg.

Detta bifölls i konselj av Karl XIII men förhindrades genom kontrasignationsvägran av statssekreteraren H. W. Iserhielm. D. såg häri — rimligen icke helt utan skäl — ett utslag av personligt intrigspel' och blev djupt kränkt. Han ironiserade senare över »en konstitution, som gav konungen rättighet att göra nåd, återgiva bortdömd ära, bortdömt liv, men som i och med detsamma frånsade honom rättighet att låta en general vara ansedd som far för självgjorda barn».

Spoiler: visa

Redan W. E. Svedelius har genom klar källkritisk analys visat, hur frågan verkligen löstes. D. lät Christina Ullström föregiva äktenskapslöfte från D: s sida och vid Stockholms norra förstads östra kämnärsrätt kräva äktenskapets fullbordan. Rätten dömde 28 mars 1810 D. skyldig härtill och tillerkände mamsell Ullström laggift hustrus rättighet. Mamsell Ullström anmälde därefter för Stockholms konsistorium, att D. vägrat »denna äkta förbindelse lagligen stadfästa». Sedan D. inför konsistoriet anfört fingerade skäl för denna vägran, och mamsell Ullström därvid upp-gett sina anspråk, utfärdade konsistoriet ¦— med stöd av en s. å. tillkommen förordning — 28 juni 1810 skiljobrev parterna emellan, givetvis utan upphävande av de rättigheter kämnärsrätten tillerkänt mamsell Ullström. D. hade sålunda på en juridisk omväg nått sitt mål att utan vigsel med Christina Ullström få Napoleon förklarad för sin äkta son och skyndade sig att i en inlaga av 30 juni själv offentliggöra saken i Stockholms posttidningar 14 juli 1810.

Det bör uttryckligen betonas, att någon vigsel icke förekommit. I bouppteckningen 1845 efter »fru Christina Carolina Döbeln, född Ullström» finns bland de av sonen Napoleon ingivna rättsliga dokumenten icke något vigselbevis men väl skiljobrevet av 1810 som belägg för hennes rättsliga ställning.

Spoiler: visa

En sen memoaruppgift (i A. E. Lilliestierna, »En åttiårings minnen», 1874—75) — visserligen stödd av E. G. von Döbelns bekanta »Anteckningar» — skildrar ett i ganska säregna former genomfört »bröllop» mellan D. och Christina Ullström. Om någon legal vigsel kan det dock därvid icke ha varit fråga; möjligen har det, som Svedelius hypotetiskt framkastar, varit en trolovning inför präst.

Napoleon följde i sin fars fotspår. Han blev officer och gifte sig inte heller. Därmed dog friherreätten von Döbeln ut efter bara två generationer.

Adeln i dag har väl ingen makt de har väl spelat ut sin roll.?
finns väl inga speciella rättigheter för Adeln i dag.?

vilket är en jävla tur det ju.

Nej, adeln har inga särskilda privilegier idag. Men ojämlikhet och klasskillnader finns fortfarande.

Alien skrev:Nej, adeln har inga särskilda privilegier idag. Men ojämlikhet och klasskillnader finns fortfarande.

Adel har fortfarande ett privilegium och det är att ha en öppenhjälm i sitt vapen och det är bara adeln som har rätt att ha rangkronor på sina vapen, finns säkert lite fler saker som inte vi ofrälse får göra fast adeln har rätt till. Sedan om någon domstol skulle pröva dom där gamla lagarna går det ju bara att sia om.

slackern skrev:

Alien skrev:Nej, adeln har inga särskilda privilegier idag. Men ojämlikhet och klasskillnader finns fortfarande.

Adel har fortfarande ett privilegium och det är att ha en öppenhjälm i sitt vapen och det är bara adeln som har rätt att ha rangkronor på sina vapen, finns säkert lite fler saker som inte vi ofrälse får göra fast adeln har rätt till. Sedan om någon domstol skulle pröva dom där gamla lagarna går det ju bara att sia om.

är jävla tur att adeln i dag inte betyder något och att de inte har någon makt att utöva i samhället.

slackern skrev:

Alien skrev:Nej, adeln har inga särskilda privilegier idag. Men ojämlikhet och klasskillnader finns fortfarande.

Adel har fortfarande ett privilegium och det är att ha en öppenhjälm i sitt vapen och det är bara adeln som har rätt att ha rangkronor på sina vapen, finns säkert lite fler saker som inte vi ofrälse får göra fast adeln har rätt till. Sedan om någon domstol skulle pröva dom där gamla lagarna går det ju bara att sia om.

Får man inte ha sin sköld uppsatt i riddarhuset på Riddarhustorget, i Gamla stan, lol

antonius skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Nej, adeln har inga särskilda privilegier idag. Men ojämlikhet och klasskillnader finns fortfarande.

Adel har fortfarande ett privilegium och det är att ha en öppenhjälm i sitt vapen och det är bara adeln som har rätt att ha rangkronor på sina vapen, finns säkert lite fler saker som inte vi ofrälse får göra fast adeln har rätt till. Sedan om någon domstol skulle pröva dom där gamla lagarna går det ju bara att sia om.

Får man inte ha sin sköld uppsatt i riddarhuset på Riddarhustorget, i Gamla stan, lol

jag tror att det finns vapen sköldar på riddarhuset i sthlm .?
sjukt ju.

https://www.riddarhuset.se/

jag tycker verkligen inte att adeln är något bra de har spelat ut sin roll för evigheter sedan.
och det är gammalt och förlegat och bara ett namn i dag vilken jävla tur det.

Alla människor är lika mycket värda och det finns inte människor som är mindre värda eller mera värda i världen.
så så står det står det i FN paragrafen.

Man kan läsa FN deklarationen av de mänskliga rättigheterna för att inse det så är det bara.

Moderator: Tog bort överflödigt citat.

manne skrev:jag tycker verkligen inte att adeln är något bra de har spelat ut sin roll för evigheter sedan.
och det är gammalt och förlegat och bara ett namn i dag vilken jävla tur det.

Alla människor är lika mycket värda och det finns inte människor som är mindre värda eller mera värda i världen.
så så står det står det i FN paragrafen.

Man kan läsa FN deklarationen av de mänskliga rättigheterna för att inse det så är det bara.

2003 slutade Riddarhusordningen att gälla som förordning

Ridderskapet och adeln har sedan 2003 ingen offentligrättslig ställning och är inte längre en del av Svensk Författningssamling (SFS).

https://www.riddarhuset.se/adeln-nu-och-da/adeln-i-dag/
Så dom har verkligen spelat ut sin roll och håller sakta men säkert på att dö ut.

slackern skrev:

manne skrev:jag tycker verkligen inte att adeln är något bra de har spelat ut sin roll för evigheter sedan.
och det är gammalt och förlegat och bara ett namn i dag vilken jävla tur det.

Alla människor är lika mycket värda och det finns inte människor som är mindre värda eller mera värda i världen.
så så står det står det i FN paragrafen.

Man kan läsa FN deklarationen av de mänskliga rättigheterna för att inse det så är det bara.

2003 försvann adeln som klass i Sverige eller Riddarhusordningen slutade att gälla som förordning.

Ridderskapet och adeln har sedan 2003 ingen offentligrättslig ställning och är inte längre en del av Svensk Författningssamling (SFS).

https://www.riddarhuset.se/adeln-nu-och-da/adeln-i-dag/

Så dom har verkligen spelat ut sin roll och håller sakta men säkert på att dö ut.

tack för informationen.

Det skulle ändå vara lite roligt, och vara lite ädel, och ha ett litet apanage. Inget vräkigt utan så man klarar sig, då det upptäcks genom nått DNA tjosan att man är avlägsen släkting till Baron von Slickefitt, som spillt sin säd i någon stackars piga, och man råkar vara arvtagare, lol

Adeln dör väl inte ut förrän de vill det. De har reda på sina anor och har kvar sina namn.

Deras privilegier t ex fri från skatt är däremot borta sedan länge.

Men nu är det här inte en tråd om politik utan om adelns historia.

antonius skrev:Det skulle ändå vara lite roligt, och vara lite ädel, och ha ett litet apanage. Inget vräkigt utan så man klarar sig, då det upptäcks genom nått DNA tjosan att man är avlägsen släkting till Baron von Slickefitt, som spillt sin säd i någon stackars piga, och man råkar vara arvtagare, lol

Om du upptäcker att du har en adlig far så kan du kräva del av arvet, men alla adliga är inte rika.

Däremot har du inga rättigheter om din farfarsfar etc var adlig. Inte ens om han var kunglig.

Men som jag skrivit tidigare så brukade de kungliga ta hand som sina oäkta barn. Det gällde även de adliga. Enda gången en piga uppgav namnet var just när fadern var adlig. När det var vanliga bönder och drängar som var fadern, var det alltid okänd far.

Alien skrev:

antonius skrev:Det skulle ändå vara lite roligt, och vara lite ädel, och ha ett litet apanage. Inget vräkigt utan så man klarar sig, då det upptäcks genom nått DNA tjosan att man är avlägsen släkting till Baron von Slickefitt, som spillt sin säd i någon stackars piga, och man råkar vara arvtagare, lol

Om du upptäcker att du har en adlig far så kan du kräva del av arvet, men alla adliga är inte rika.

Däremot har du inga rättigheter om din farfarsfar etc var adlig. Inte ens om han var kunglig.

Men som jag skrivit tidigare så brukade de kungliga ta hand som sina oäkta barn. Det gällde även de adliga. Enda gången en piga uppgav namnet var just när fadern var adlig. När det var vanliga bönder och drängar som var fadern, var det alltid okänd far.

tack för att du förklarade för oss.

Alien skrev:

antonius skrev:Det skulle ändå vara lite roligt, och vara lite ädel, och ha ett litet apanage. Inget vräkigt utan så man klarar sig, då det upptäcks genom nått DNA tjosan att man är avlägsen släkting till Baron von Slickefitt, som spillt sin säd i någon stackars piga, och man råkar vara arvtagare, lol

Om du upptäcker att du har en adlig far så kan du kräva del av arvet, men alla adliga är inte rika.

Däremot har du inga rättigheter om din farfarsfar etc var adlig. Inte ens om han var kunglig.

Men som jag skrivit tidigare så brukade de kungliga ta hand som sina oäkta barn. Det gällde även de adliga. Enda gången en piga uppgav namnet var just när fadern var adlig. När det var vanliga bönder och drängar som var fadern, var det alltid okänd far.

Om du är oäkting så ärver du under inga omständigheter adelskapet kan bara äktabarn göra även i dagsläget, så om du kan påvisa att någon anfader femtioelva generationer tillbaks i tiden så är du inte adlig om du inte är direktättling på svärdssidan och alla förfäder var gifta och ingen var oäkting, du kan mycket väl heta Von Oben men för den skull är du inte adlig om du inte uppnår dom där sakerna jag nämnde.