Jag har hållit till på Aspergerforum ungefär ett år och varit ganska aktiv. Detta trots att jag själv inte har haft Aspergers syndrom.

Många har förundrat sig över detta faktum. När jag gick här första gången var det att förstå något om en person som jag nyligen hade stiftat bekantskap med. Vad som sedan hände var att jag fastnade utan att på något sätt vara i närheten av den diagnos som forumet handlade om.

Givetvis handlar det mycket om att jag kan känna igen mycket av den problematik och de tankar som diskuteras här på forumet och därför har känt mig hemma. Inte så mycket nu som förr men i varja fall i princip.

Forumet har bidragit till en del positiva saker som hänt det här senaste året.

- Jag har blivit bättre på att erkänna mina egna problem.

Detta genom att jag kunnat spegla mig i och se exempel på andra som har haft svårigheter med samma saker men i mycket i högre grad än jag själv. Förutom strukturering och tidsanvändning handlar det om sånt som att knyta kontakter och hantera konventioner samt mitt humör som inte är att leka med.

Detta har skett parallellt med bearbetningen av min egen skilsmässa och vad jag hade för roll i min förra relation. Jag har inte levt speciellt mycket ensam i vuxen ålder och var knappast medveten om i hur hög grad jag har låtit min relationer kompensera för det jag har haft svårt med själv.

- Forumskrivandet har delvis trängt undan destruktivt beteende som jag ägnade mig åt innan. Framför allt många timmars maratonchattande. I stället har jag gett mig tid att formulera mig.

Båda dessa saker ser jag som positivt och därför vill jag säga ett stort tack till de personer genom sina kommentarer och i diskussionerna har bidragit till detta. Detta utan att på något sätt formulera ett avsked men tack för att ni har stått ut med mig!

Lite glad bidde jag allt när jag läste det

Bugar o bockar för det.

Alla andra får ta creds för att de gör sitt för ett levande forum.