De första européerna som nådde Kanada var vikingar ledda av Leif Eriksson som år 1000 nådde dagens Newfoundland och Labrador, där de grundade bosättningen L'Anse aux Meadows. Detta är den första kända kontakten mellan européer och nordamerikas ursprungsbefolkning samt den enda kända vikingabosättningen i Amerika. Bosättningen blev dock inte långvarig då de till slut blev bortmotade av de inhemska indianstammarna.

Den "moderna" koloniseringen av Kanada började med att England och Frankrike på 1500-talet eftersträvade en

Spoiler: visa

snabbare resväg till Indien och Kina. 1496 fick italienaren John Cabot tillstånd av den engelska kungen att segla under brittisk flagg. Han gav sig av den 2 maj 1497, i hopp om att finna nordvästpassagen, som skulle korta restiden till Ostindien dramatiskt. Han och hans son Sebastiano Caboto blev de första européerna i Kanada efter vikingarna.[1] De nådde antingen Newfoundland eller Nova Scotia.
---
Under 1534 ledde fransmannen Jacques Cartier flera expeditioner till Kanada och utforskade Saint Lawrence-floden och Stora sjöarna. Han tog samtidigt Kanada för Frankrikes räkning.[2] 1535 blev han också den första europén att segla uppför Saint Lawrence-floden.

Det nya landet fick namnet Nya Frankrike.
---
Efter Parisfreden 1763 tvingades Frankrike helt och hållet överlämna sina kolonier i Kanada till England.
---
Efter amerikanska revolutionen blev förhållandet mellan USA och de engelska kolonierna spänt. 1812 års krig bröt ut efter USA:s attack mot brittiska trupper i Kanada, med syftet att avsluta brittiskt inflytande i Nordamerika. Invasionen misslyckades och fred skrevs under 1815 genom freden i Gent.
---

När USA i början av 1920-talet stängde sina gränser för immigranter åkte många nordbor och andra europeiska emigranter istället till Kanada.

I Kanada finns tre erkända ursprungsbefolkningar: First Nations/Premières Nations (tidigare kallade indianer), inuiter och métiser. --- Av 790 000 (3 procent av landets befolkning) är 69 procent First Nations, 26 procent métiser och 5 procent inuiter.

Dessa grupper talar fler än 50 olika språk, varav de flesta endast talas i Kanada och är på väg att dö ut. De enda ursprungsspråken som uppvisar en stabil utveckling är ojibwe och cree med tillsammans omkring 150 000 talare och inuktitut med omkring 29 000 talare i Northwest Territories, Nunavut, Nunavik och Nunatsiavut.

Spoiler: visa

Namnet "Ojibwa" betyder bokstavligen: "att grilla tills [det] veckas/skrynklas". Uttryckets ursprung är inte klarlagt med fullständig säkerhet. Den främste auktoriteten på ojibwaernas historia, William Whipple Warren, som själv var 3/8 ojibwa, noterade att hans uppgiftslämnare bland ojibwaerna ofta först svarade undvikande, eller inte alls, när frågan kom på tal. Om han sedan framhärdade, hette det vanligen att det hade med tillverkningen av ojibwaernas veckade mockasiner att göra. Warren landade dock i slutsatsen att en annan version som han fick höra mer sällan var sannolikare och kunde förklara de många undvikande svaren. Uppgiftslämnarna ville inte tala om att det ojibwaerna brukade grilla var deras tillfångatagna fiender. Det som därvid veckades var de älgskinn man lindade in fångarna i för att grillningen skulle vara längre innan de dog.

Det är möjligen denna obehagliga bakgrund till namnet som gjort att ojibwaerna med tiden successivt övergått till en annan, för många algonkintalande folk gemensam benämning, anishinaabeg, vilken fritt kan översättas ungefär "de riktiga människorna", eller "de främsta människorna".

Nästa steg i USA:s ansträngningar att pacificera området och tränga undan ojibwaerna från deras traditionella ]jaktmarker var ett möte i Fort Snelling 1837, sammankallat av guvernör Henry Dodge. På detta möte skrev ojibwaerna, sig själva ovetande, 19 juli på ett avtal som juridiskt sett överförde en stor del av deras område till USA. Avtalet ratificerades av USA:s senat 15 juni 1838.

Spoiler: visa

Det stora praktiska problemet med att kolonisera det nyförvärvade området med vita blev att striderna mellan ojibwaer och siouxer återupptagits och intensifierats. Ett av mdewakantonsiouxernas band, Kapozha, hade fått en ny duglig krigsledare i Taoyateduta som hade återupptagit det gamla dakotaprogrammet, med återtagandet av Mille Lacs Lake, på dagordningen. När USA 4 oktober 1842 i La Pointe med hjälp av stora mängder gratis whiskey lyckades få ojibwaerna med på nästa landavträdelse hade man redan i hemlighet börjat planera för en tvångsförflyttning av någondera parten för att uppnå permanent fred i området. Medan denna planering pågick lyckades USA genom avtalet i Fond du Lac 1847 lura ojibwaerna på ytterligare ett landområde genom att konstruera en avtalstext som gjorde området till en lokal och medgörlig ojibwahövdings personliga egendom. Han sålde det därefter till USA.

Konsekvensen av de märkliga landavträdelserna framgick 1849 då ojibwaernas land de jure omvandlades till Minnesotaterritoriet och de själva till inkräktare med oklar juridisk status på amerikanskt territorium. De förväntades nu avstå från sina rättigheter till det land där de bott i generationer och få sin huvudsakliga försörjning genom årligt underhåll från USA. Den nytillträdda guvernören över territoriet, Alexander Ramsey, verkställde 1850 på order av president Zachary Taylor den planerade förflyttningen av ojibwaerna öster om Mississippifloden över till den västra sidan. Samtliga 19 ojibwaband meddelades med mycket kort varsel att de skulle samlas vid Sandy Lake i oktober för utdelning av sitt årliga underhåll, inte som tidigare meddelats vid La Pointe. Ojibwaerna som vid det laget vant sig att planera sin överlevnad utifrån denna årliga utdelning hade inget val. De begav sig till Sandy Lake.

Att en del av det årliga underhållet av mat och andra förnödenheter försvann på vägen var inget nytt, men den omfattande omorganisationen 1850, med det administrativa kaos det medförde, föranledde de ansvariga tjänstemännen vid Office of Indian Affairs och underleverantörerna att stjäla mer än vanligt av indianernas ransoner. Dessutom försenades utdelningen och det som återstod av matvarorna delades ut först i december. Under väntetiden tvingades ojibwaerna äta allt som kunde ätas i det för tillfället kraftigt överbefolkade området vid Sandy Lake, vilket resulterade i att ca 400 av dem dog av dysenteri och svält.

Det för ojibwaerna viktigaste avtalet är nummer tre av de elva stora avtal som slutits med First Nations som är det kanadensiska begreppet för landets urinvånare. Avtalet slöts 3 oktober 1887 mellan Storbritannien och ojibwaerna och reglerar fördelningen av mark och fiskevatten i nordvästra Ontario och östligaste delen av Manitoba. Ett annat mycket viktigt avtal var det första, som slöts 1871, och blev vägledande för hur relationerna skulle hanteras i fortsättningen. Genom att sluta avtal – och hålla fast vid dem – har man i Kanada lyckats undvika de våldsamma konflikter med urbefolkningarna som kännetecknar USA:s historia. Tvångsförflyttningar och etnisk rensning har aldrig varit aktuellt för de ojibwaer vilkas öde det var att hamna på norra sidan om den gräns som de vita inkräktarna ritade mellan sina områden.

Påve Franciskus ber nu Kanadas ursprungsbefolkning om förlåtelse för de övergrepp som den katolska kyrkan utsatte över 150 000 barn för, rapporterar Reuters. Det är första gången den katolska kyrkan ber om ursäkt för övergreppen som ägde rum mellan åren 1831 och 1996.

– Med skam ber jag ödmjukt om förlåtelse för den ondska som kristna människor utsatte ursprungsbefolkningen för, säger påve Franciskus.

Kanadas regering inrättade 2008 en sanningskommission för att reda ut vad som pågick mellan åren 1831 och 1996 då uppskattningsvis 150 000 barn från ursprungsbefolkningen utsattes för olika sorters övergrepp inom särskilt upprättade internatskolor.

Genom åren har ursprungsbefolkningen fått en ursäkt från flera andra kyrkor som varit inblandade, men det har varit tyst från den katolska kyrkan.

Förra året hittades kvarlevor efter 215 barn vid en av internatskolorna, vilket satte press på påven.

Systemet byggde på att barnen separerades med tvång från sina familjer för att genom religiösa skolor indoktrineras i västerländska värderingar. Både fysiska och sexuella övergrepp förekom kombinerat med konsekvent förnekande av barnens egna kulturer och språk.

Förra året hittades kvarlevor efter 215 barn vid en av internatskolorna, vilket satte press på påven.

Alien skrev:Nu kallas Kanadas indianar för First Nation.

Skogkatt skrev:

Förra året hittades kvarlevor efter 215 barn vid en av internatskolorna, vilket satte press på påven.

Jag vill bara nämna att detta visade sig inte vara sant. Det fanns inga döda barn där. Damen som påstod att hon hittat det hade ingen aning om vad hon gjorde. Hon såg några bilder på en jordradar och trodde att hon såg kroppar. Hon gjorde en berättelse om döda barn och fick mycket uppmärksamhet. Det var ganska idiotiskt. Hon grävde aldrig upp något och det fanns inga massgravar.

Man måste vara försiktig med vad man litar på nuförtiden. Alla trodde på henne, politikerna bad om ursäkt för de fruktansvärda övergreppen och allt var nonsens.

SVT 14 JANUARI 2022 skrev:Internatskolan Kamloops Indian Residential School byggdes 1890 och ingick i det numera avskaffade skolsystemet i Kanada. Skolsystemet, som byggdes på att barn tvingades separera från sina familjer, bestod av över 100 religiösa skolor. 1996 stängdes den sista skolan och därmed upphävdes även det forna skolsystemet i landet. Uppskattningsvis ska 150 000 barn ha satts in på internatskolor mot sin vilja.

SVT 25 JULI 2022 skrev:Nu skakas Kanada av ännu en upptäckt.

Fler än 750 omärkta gravar har påträffats vid en före detta internatskola för ursprungsbefolkningen i sydöstra Saskatchewan. Det uppger Federation of Sovereign Indigenous Nations (FSIN), som representerar ursprungsbefolkningen.
---
Den numera nedlagda internatskolan drevs mellan 1899 och 1997 av katolska kyrkan. Det är oklart hur många barn och vuxna som är begravda på platsen.

SVT 17 FEBRUARI 2016 skrev:Antalet kvinnor ur Kanadas ursprungsbefolkning som fallit offer för dödligt våld kan vara mycket större än man tidigare trott. Det kan handla om drygt 4.000 offer de senaste 30 åren i stället för de 1.200 som polisen rapporterat. Frågan är politiskt sprängstoff i ett land med en lång och mörk historia av diskriminering av ursprungsfolken.

Tidigare i vintras inledde Kanadas nyvalde premiärminister Justin Trudeau en utredning av en mycket känslig fråga för landets inuiter och ”First Nations” (indianstammar): Det faktum att kvinnor från ursprungsbefolkningen löper en markant större risk att bli mördade än landets övriga invånare.
---

Denna kvinnogrupp utgör fyra procent av Kanadas befolkning, men 16 procent av mordoffren. Många har varit unga kvinnor utsatta för brutalt våld. En del hittas döda i vattendrag, andra påträffas aldrig.

Men våld i nära relationer är en orsak, människohandel för prostitution en annan. Även rasism tros spela en roll, de sju seriemördare som hittills blivit dömda för mord på kvinnor från ursprungsbefolkningen är samtliga vita män.

Alien skrev:Ja, jag tänker fortfarande på dem som indianer och antar att det finns fler som gör det.