Kahlokatt skrev:

antonius skrev:vi är ju ändå bara stjärnstoft egentligen...

We are stardust, we are golden
We are billion year old carbon
And we got to get ourselves back to the garden...

Den låten får mig att frukta döden lite mindre.
Idag tänker jag på en kompis som dog i höstas.
Jag kan inte acceptera att hon är död. På ett sätt lever hon kvar i alla oss som kände henne.

manne skrev:varför så finns det inget liv efter döden.

Men prästen eller rabbinen eller gurun säger att det finns liv då.
Du kanske vill diskutera ateistisk materialism. Du är vad du äter och nått annat än materia finns inte.

Kahlokatt skrev:

antonius skrev:vi är ju ändå bara stjärnstoft egentligen...

We are stardust, we are golden
We are billion year old carbon
And we got to get ourselves back to the garden...

..och låten heter Woodstock..
Hade glömt både titeln och hur jag hörde den första gången. Så längesen att det känns som i ett annat liv. Nästan efter döden alltså…

För din interna upplevelse som skapas av hjärnan så bör det vara ungefär likadant som innan födseln.
Om det händer något mer, metafysiskt, kan jag inte svara på. Det är ett mysterium.

För livet; det biologiska maskineriet som får din kropp att fungera, så är den sista chansen att föröka sig över. Och därmed är en miljontals år lång kedja av kamp avslutad, om du inte har någon avkomma som bär facklan vidare det vill säga.


Så är det minsann, och därmed basta!

schwindel skrev:För din interna upplevelse som skapas av hjärnan så bör det vara ungefär likadant som innan födseln.
Om det händer något mer, metafysiskt, kan jag inte svara på. Det är ett mysterium.

För livet; det biologiska maskineriet som får din kropp att fungera, så är den sista chansen att föröka sig över. Och därmed är en miljontals år lång kedja av kamp avslutad, om du inte har någon avkomma som bär facklan vidare det vill säga.


Så är det minsann, och därmed basta!

precis chansen är inte stor att det flyger ut en osynlig ande ur kroppen när man dör och träffar Jesus i himmlen.
det är bara bedrägeri det och bluff och båg rakt av ju.
Folk har i alla tider trott på högre makter redan på stenåldern så tillbad man olika gudar då också.

Wonderful Life
https://www.youtube.com/watch?v=pLtouyaAfjs

Livet efter döden existerar inte och man lever bara ett liv för liv efter döden är bara mörker för alltid.

manne skrev:Livet efter döden existerar inte

Synd. Det finns ju många som borde få brinna i helvetet.

manne skrev:Livet efter döden existerar inte och man lever bara ett liv för liv efter döden är bara mörker för alltid.

Hur har du kommit fram till den slutsatsen? Varför skulle det vara så?

när jag fick ECT Behandling för många år sedan och när jag fick narkos.
så minns jag bara att när jag blev sövd så svimmade jag och sedan så vaknade jag efter att narkosen att släppt med ett pang.

under den tiden som jag blev sövd så var inte hjärna eller medvetande aktiv utan man drömde inte, kunna ha varit sövd under flera timmar dagar år jag kände varken av tid eller rum då.
det jag vill säga var det när hjärnan inte är aktiv så är man inte heller vid medvetande.
Folk som har legat i koma under flera års tid känner inte heller av tiden då de inte drömmer.

Huggorm skrev:

manne skrev:Livet efter döden existerar inte och man lever bara ett liv för liv efter döden är bara mörker för alltid.

Hur har du kommit fram till den slutsatsen? Varför skulle det vara så?

att bli sövd eller lega i koma måste väl ändå var det yttersta beviset på att gud eller Jesus inte finns.?

När man inte är vid medvetande och så då drömmer man inte heller då heller.

Det finns många indikationer på att gud inte finns och att Jesus varit borta i runt 2000 år, men medvetslöshet är knappast en av dem. Och när man är medvetslös stannar själen fortfarande kvar i kroppen så det är något helt annat än att vara död. När kroppen dör frigörs själen, och sedan är frågan vad som händer med den.

Huggorm skrev:Det finns många indikationer på att gud inte finns och att Jesus varit borta i runt 2000 år, men medvetslöshet är knappast en av dem. Och när man är medvetslös stannar själen fortfarande kvar i kroppen så det är något helt annat än att vara död. När kroppen dör frigörs själen, och sedan är frågan vad som händer med den.

Tror snarare att hjärnan är själen.?

Huggorm skrev:Det finns många indikationer på att gud inte finns och att Jesus varit borta i runt 2000 år, men medvetslöshet är knappast en av dem. Och när man är medvetslös stannar själen fortfarande kvar i kroppen så det är något helt annat än att vara död. När kroppen dör frigörs själen, och sedan är frågan vad som händer med den.

tror att du har fel där hjärnan är själen när hjärnan är avstängd så är själen avstängd okcså.
Är man inte vid medvetande så är själen också avstängd.

Så som jag uppfattat det så skalas först all vår mänskliga bias och förståelse gällande vad verkligheten är bort. Det som sedan sker är en upplösning av gränserna mellan objekten och du uppgår i helheten av kosmos, du blir ett.

Vad vi upplever i vår vardag skulle kunna ses som en illusion av vad objekten är, det är vi som har bestämt var ett objekt börjar och var ett annat slutar. Då vi väljer att definiera ett objekt så särskiljer vi det från resten av kosmos, på så vis skapar vi en splittring. Om vi väljer att kalla saker för något så är det något annat än att bestämt definiera det. Låter vi objekten istället få ha möjligheten att vara lite vad som helst, då blir vi förmögna till ett rikare liv.

Det finns ingen död egentligen... Det som dör som du identifierar dig själv med är din uppfattning du har om dig själv, idén du har om dig själv, andra och världen... Sånt "dör" .. egentligen dör det inte, men du blir tvingad att släppa taget om detta när du dör, den kroppsliga döden är en reset-knapp för själen. Nystart någon annanstans i en ny livsform... Kanske som en anka om du varit stygg i det mänskliga livet... En anka är nämligen dömd till sin natur. Det är inte en människa. En människa kan trancendera sina naturliga instinkter och på så vis bli väldigt ljus. Att vara rationell är ungefär som att vara ljus.

Medvetande fungerar på det viset att du observerar, och om du observerar opartiskt, eller hittar det seendet som redan är där inom dig, och ser genom det... så är din observation byggd på objektivt intresse, utan någon form av personlig bias. Detta är ljuset, detta är det jag tolkar Bibeln ska beskriva Jesus som.

Om du når Kristus ljus, dvs den hederliga mannen som inte syndar, aldrig önskar en enda själ ont och till och med förlåter de som shamear honom och dödar honom ... Han bär världens synder på korset som vi bör göra om vi vill följa hans fotsteg.

Dvs om någon syndar mot oss förlåter vi dem, vi håller det inte mot dem, vi straffar inte dem, vi försöker inte hitta på en hämndaktion... Vi välsignar alla för även de som gör ont är människor som behöver kärlek för kärleken är ljuset. Det är det som kristus uppoffrande symboliserar lite... Att vara den som bär världens synder och lyfter upp de som inte ens förtjänar kärlek till att börja med.... Men de behöver ju det ändå!

Att bli mer lik Jesus = bli syndfri... att bli syndfri = att inte vara identifierad med köttet dvs EGOT... Att välja andens vilja, den driften som driver oss mot att bli mer lika Jesus Kristus, och genom vår tro på honom så blir vi perfekta så som fadern i himmeln är perfekt ... alltså vi blir rent ljus, och rent ljus dör inte...

Det är att det rena ljuset är fritt från köttet, det är ett liv i anden (som är icke-materiell) ...

"18 När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. 19 Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er."

Alltså jag tolkar det lite som att man tillfredsställer inte andras egon längre för man själv väljer att vara fri, och därför hatar världen en. Lite så

Den som inte är bunden av sin kropp, är fri. Lever i ett ständigt förnyande sinne.

Lite luddigt inlägg kanske


Jag gillar hinduismen... Där pratar man om Brahman... Atman är din personliga själ, ditt sanna jag... Och din atman är brahman. Dvs världssjälen. Alltså är vi alla samma själ i många olika manifestationer. Det är det jag menar i början med att du blir en anka... Samma sak där, själen dör inte, bara idén du har om dig själv som en person... Om du är identifierad med din berättelse om dig själv som person (din idé du har om dig själv) då är du "attached" till en identitet du spelar... Denna identitet är en form du tar, men du är formlöst medvetande egentligen, inte det du är medveten om ... men vi identifierar för vi tar livet personligt... Det handlar om mig och där ligger problemet... Detta mig, är en känsla av en person, denna person ser du, och du som ser personen, är inte en person. Du är medvetande (medvetandet är ögat som ser allting, men det är formlöst)

Jättesvårt att beskriva kanske makes some sense till någon iaf.

Peace

Hettan skrev:Det finns ingen död egentligen... Det som dör som du identifierar dig själv med är din uppfattning du har om dig själv, idén du har om dig själv, andra och världen... Sånt "dör" .. egentligen dör det inte, men du blir tvingad att släppa taget om detta när du dör, den kroppsliga döden är en reset-knapp för själen. Nystart någon annanstans i en ny livsform... Kanske som en anka om du varit stygg i det mänskliga livet... En anka är nämligen dömd till sin natur. Det är inte en människa. En människa kan trancendera sina naturliga instinkter och på så vis bli väldigt ljus. Att vara rationell är ungefär som att vara ljus.

Medvetande fungerar på det viset att du observerar, och om du observerar opartiskt, eller hittar det seendet som redan är där inom dig, och ser genom det... så är din observation byggd på objektivt intresse, utan någon form av personlig bias. Detta är ljuset, detta är det jag tolkar Bibeln ska beskriva Jesus som.

Om du når Kristus ljus, dvs den hederliga mannen som inte syndar, aldrig önskar en enda själ ont och till och med förlåter de som shamear honom och dödar honom ... Han bär världens synder på korset som vi bör göra om vi vill följa hans fotsteg.

Dvs om någon syndar mot oss förlåter vi dem, vi håller det inte mot dem, vi straffar inte dem, vi försöker inte hitta på en hämndaktion... Vi välsignar alla för även de som gör ont är människor som behöver kärlek för kärleken är ljuset. Det är det som kristus uppoffrande symboliserar lite... Att vara den som bär världens synder och lyfter upp de som inte ens förtjänar kärlek till att börja med.... Men de behöver ju det ändå!

Att bli mer lik Jesus = bli syndfri... att bli syndfri = att inte vara identifierad med köttet dvs EGOT... Att välja andens vilja, den driften som driver oss mot att bli mer lika Jesus Kristus, och genom vår tro på honom så blir vi perfekta så som fadern i himmeln är perfekt ... alltså vi blir rent ljus, och rent ljus dör inte...

Det är att det rena ljuset är fritt från köttet, det är ett liv i anden (som är icke-materiell) ...

"18 När världen hatar er, kom då ihåg att den hatade mig före er. 19 Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen utan jag har valt ut er ur världen och därför hatar världen er."

Alltså jag tolkar det lite som att man tillfredsställer inte andras egon längre för man själv väljer att vara fri, och därför hatar världen en. Lite så

Den som inte är bunden av sin kropp, är fri. Lever i ett ständigt förnyande sinne.

Lite luddigt inlägg kanske


Jag gillar hinduismen... Där pratar man om Brahman... Atman är din personliga själ, ditt sanna jag... Och din atman är brahman. Dvs världssjälen. Alltså är vi alla samma själ i många olika manifestationer. Det är det jag menar i början med att du blir en anka... Samma sak där, själen dör inte, bara idén du har om dig själv som en person... Om du är identifierad med din berättelse om dig själv som person (din idé du har om dig själv) då är du "attached" till en identitet du spelar... Denna identitet är en form du tar, men du är formlöst medvetande egentligen, inte det du är medveten om ... men vi identifierar för vi tar livet personligt... Det handlar om mig och där ligger problemet... Detta mig, är en känsla av en person, denna person ser du, och du som ser personen, är inte en person. Du är medvetande (medvetandet är ögat som ser allting, men det är formlöst)

Jättesvårt att beskriva kanske makes some sense till någon iaf.

Peace

håller med dig hinduismen och buddismen har mycket bra i sig tron på karma och reinkarnation återfödelse.
nackdelen med hinduismen är dock kast systemet att man föds i olika kast.
Och det är lika vidrigt som adel präster och borgare systemet innan franska revolutionen det.

Jag kan ibland vara rädd för döden, men man får tänka, att efter döden, så är det precis som innan man var född!

Dalaberger skrev:När vi dör kommer själen separera från kroppen, den kan hänga kvar på jorden som en ande, hemsöka nära och kära eller göra livet irriterande för nästa som flyttar in i ditt hem. Eller så kan man gå vidare, mycket möjligt någon form av återfödelse eller återförening. Det är för deppigt att det bara blir svart och även osannolikt, jag köper inte evolutionen och att allt är en slump rakt av, i någon varierande mån är vår utveckling styrd från övernaturliga krafter, det vi ofta kallar gud<em class="Highlight" match="men" loopnumber="966367226" style="padding: 1px; box-shadow: rgb(229, 229, 229) 1px 1px; border-radius: 3px; -webkit-print-color-adjust: exact; background-color: rgb(0, 0, 0); color: rgb(255, 255, 255); font-style: inherit;"> men </em>som vi aldrig kan säga säkert vad det är förrän vi dött och sett det själva om ens då. Vem vet, det är det vi inte gör, vi kan inte säga säkert om något.

Du tänker kanske på att saker händer dig som inte verkar vara slump?

Du är medveten om att om du vill ha en pizza, vet ditt undermedvetna om vad du behöver göra för att få en pizza. Om du har en i frysen styrs du automatiskt till frysen och du sätter in den i ugnen... Du tänker inte på allting du ska göra för din kropp vet redan om vad den behöver göra.

Okej, nu Gud... Om du verkligen önskar dig träffa vänner, och tror på att du kommer att göra det, du verkligen känner det kommer bli så... du kanske är ensam i nuvarande situation, men du tror inte det är din slutdestination, döm helt enkelt inte efter vad du ser utan efter det som inte går att se (dvs ha tro). I 2 Korintierbrevet 4:18 står det skrivet "Vi är ju inte inriktade på det synliga, utan på det osynliga. För det synliga ska snart försvinna, medan det osynliga varar för evigt.", detta talar om detta jag beskriver och som Jesus sa i Markus 11:24 - "Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det."

Men att det finns en fader som gav en det, är inte bevisat... Detta är bara ditt undermedvetna som vet hur det ska navigera för att få "pizzan" dvs, eller vännerna... Du har känslan av att du har vänner, du kommer sända ut en vibb av att du har vänner, då kommer du attrahera dem också, för du ser dig redan som det du saknar, en person som har vänner.

Jag har kritiserat sönder Bibeln, och kan säkert kritisera sönder andra religioner med, men är lite för kär i Hinduism och Buddhismen för att göra det... Men behöver inte finnas något övernaturligt i livet, det kanske verkar vara så, men det finns rationella förklaringar om man vill hitta dem.

manne skrev:

Hettan skrev:Lååååång text....

håller med dig hinduismen och buddismen har mycket bra i sig tron på karma och reinkarnation återfödelse.
nackdelen med hinduismen är dock kast systemet att man föds i olika kast.
Och det är lika vidrigt som adel präster och borgare systemet innan franska revolutionen det.

Jag vet jag tycker också det är uselt... Men man kan ju välja bort det där med kaster... Världssjälen låter faktiskt som en realistisk föreställning. Att vi alla är en på ett plan. Vi är alla upplevelser som Gud har, olika idéer han har om sig själv, inklusive djuren då, och träden. Träd har ju också en ande(ett medvetande) i sig, att de vill ha ljus och växer mot den riktning där de får sol. Utan gud(eller obegränsat-medvetande) skulle det inte vara möjligt, för gud är då det helt opartiska vittnet som finns i allt och ger det liv. Gud är den objektiva sanningen!

Om du introspekterar, dvs i frågan "Vem är jag?" och negerar vad du inte är, dvs kroppen, sinnet, sinnena, känslorna, tankarna, minnet, idéer, utrymme, tid ... vad finns kvar?

Det som är svaret är odefinierbart, du kan inte sätta en etikett på det och säga "Det här är det" ... (the tao that can be named is not the tao)... det börjar inte och slutar inte, det är alltså evigt och odödligt, har alltid varit och kommer alltid att vara, det har inte några attribut ... eftersom det är evigt och aldrig börjar och slutar, så är vi alla detta.

Våra idéer om oss själva som seperata individer är våra egon, vilka vi behöver för att ha en verklighet... Men vi är egentligen alla världssjälen (brahman/gud)

Jag har hört att man måste sitta i ett litet väntrum ihop med massor av folk och titta på repriser av Eurovision i all evighet.

Skogkatt skrev:Jag har hört att man måste sitta i ett litet väntrum ihop med massor av folk och titta på repriser av Eurovision i all evighet.

Det där låter ärligt talat som helvetet.

Vaniljflickan skrev:Så som jag uppfattat det så skalas först all vår mänskliga bias och förståelse gällande vad verkligheten är bort. Det som sedan sker är en upplösning av gränserna mellan objekten och du uppgår i helheten av kosmos, du blir ett.

Vad vi upplever i vår vardag skulle kunna ses som en illusion av vad objekten är, det är vi som har bestämt var ett objekt börjar och var ett annat slutar. Då vi väljer att definiera ett objekt så särskiljer vi det från resten av kosmos, (1.) på så vis skapar vi en splittring. (2.) Om vi väljer att kalla saker för något så är det något annat än att bestämt definiera det. (3.) Låter vi objekten istället få ha möjligheten att vara lite vad som helst, då blir vi förmögna till ett rikare liv.

1. Vi skapar inte en splittring, men vi identifierar oss med en föreställning av någonting som inte är tinget i sig utan snarare tinget för oss... Då ser vi världen genom en konditionering, ett operativsystem så att säga. Vi identifierar oss med en beskrivning av saker snarare än att vi lever det som vi till att börja med beskrev.

2. Vill du förklara? Jag förstod inte dig där.

3. Vill du utveckla? Låter som en intressant tankegång...

Hettan skrev:

Vaniljflickan skrev:Så som jag uppfattat det så skalas först all vår mänskliga bias och förståelse gällande vad verkligheten är bort. Det som sedan sker är en upplösning av gränserna mellan objekten och du uppgår i helheten av kosmos, du blir ett.

Vad vi upplever i vår vardag skulle kunna ses som en illusion av vad objekten är, det är vi som har bestämt var ett objekt börjar och var ett annat slutar. Då vi väljer att definiera ett objekt så särskiljer vi det från resten av kosmos, (1.) på så vis skapar vi en splittring. (2.) Om vi väljer att kalla saker för något så är det något annat än att bestämt definiera det. (3.) Låter vi objekten istället få ha möjligheten att vara lite vad som helst, då blir vi förmögna till ett rikare liv.

1. Vi skapar inte en splittring, men vi identifierar oss med en föreställning av någonting som inte är tinget i sig utan snarare tinget för oss... Då ser vi världen genom en konditionering, ett operativsystem så att säga. Vi identifierar oss med en beskrivning av saker snarare än att vi lever det som vi till att börja med beskrev.

2. Vill du förklara? Jag förstod inte dig där.

3. Vill du utveckla? Låter som en intressant tankegång...

Buddismen har väl också mycket gott kan för lite om buddismen.?
någon som kan något om buddismen då.?
Allt jag känner till är något som heter Nirvana.
Tror att nirvana har något med meditation att göra.?

Richard skrev:Jag kan ibland vara rädd för döden, men man får tänka, att efter döden, så är det precis som innan man var född!

...fast senare. Men det kanske inte är viktigt.

Hettan skrev:1. Vi skapar inte en splittring, men vi identifierar oss med en föreställning av någonting som inte är tinget i sig utan snarare tinget för oss... Då ser vi världen genom en konditionering, ett operativsystem så att säga. Vi identifierar oss med en beskrivning av saker snarare än att vi lever det som vi till att börja med beskrev.

Vi skapar en illusion av splittring är vad jag menar, som du skriver också.

Hettan skrev:2. Vill du förklara? Jag förstod inte dig där.

Jo vi använder ju begrepp för att förklara och kommunicera vår omvärld och det fyller ju en funktion i kommunikation. Ett begrepp bör dock inte ses som en låst definition, det är då det blir att man skapar en splittrad uppfattning av tingen/objekten.

Hettan skrev:3. Vill du utveckla? Låter som en intressant tankegång...

Om vi låter objekten få kunna stå för flera saker samtidigt så utökas dess användningsområden, vi kan vara mer kreativa. Har du t.ex. bestämt dig för att en hammare endast ska vara till för att slå folk i huvudet med så kanske du inte tänker på att du kan använda den till att spika ihop en hylla med.