Bror Duktig skrev:

barracuber skrev:

Bror Duktig skrev:Jag ska testa att ta mig ett vattenglas med vattenglas...

OT:

Mina barn tycker det är kul när man skämtar om ord som "glas" och "mugg". Det finns ju plastglas och då säger man ju plastglas. Och det finns ju keramikmuggar och pappersmuggar. Men man säger inte "glasglas" utan bara "glas".... Sånt tycker de är gôrskoj!

Glasögon av plast.
Skillnaden på glasögon och emaljögon.
Smörgås utan smör, vad heter det?
/OT

Eller smörgås utan gås, eller smörgås utan både smör och gås...

Kemi? Organkemi? gör mitt huvud fast jag alltid har varit intresserad. Det var de iskalla raffinerat elaka ultraljushuvudstrebrarnas ämne.

Förresten ser jag inte riktigt logiken i dessa nyckfulla hopp i elektronskalens kapacitet, eller i fördelningen av egenskaper riktigt överallt i det periodiska systemet. Men kanske är det jag som kan för litet... (Fast en hög eller disträ skapare finns det väl även annat som tyder på.)

Det är silikatkemi det ska vara

As= asperger
Li = Manodepressiv (manisk)
Hg = ADHD

C2H5OH är ett annat väldigt populärt ämne.

HellviHumle skrev:C2H5OH är ett annat väldigt populärt ämne.

Kol di väte öööh syre väte....
*skaka förtvivlat på huvudet o ger upp*
*skylla på jag inte gick NV*
*vild chansning på alkohol*

MsTibbs skrev:

HellviHumle skrev:C2H5OH är ett annat väldigt populärt ämne.

Kol di väte öööh syre väte....
*skaka förtvivlat på huvudet o ger upp*
*skylla på jag inte gick NV*
*vild chansning på alkohol*

Se, du kan ju!
Det behöver man inte gå NV för att kunna. Det ingår i allmänbildningen. Jag kan det utan att, för den skull, inmundiga varan.

Dikol -pentaväte -hydroxid. -OH är en hydroxidgrupp*.

Det här är dock ORGANISK kemi och då funkar namngivningen lite annorlunda - den tittar nämligen både på strukturen (förekomst av dubbelbindningar, placering av kolatomerna i molekylen, etc) OCH på ingående molekylgrupper (såsom hydroxider, karbonater, etc) och namnges efter antalet kolatomer i molekylen.

Antal kolatomer:
1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - 7 - 8 - 9
Prefix
metan - etan - propan - butan - pentan - hexan - heptan - oktan - nonan

C2H5OH har två kol och prefixet blir alltså etan. Eftersom den har en "hydroxidgrupp" är det en alkohol och ska alltså sluta på -ol. Etanol.

Att jag endast räknade till nio kolatomer beror enbart på lathet. Jag tror inte ens det finns en teoretisk gräns för hur stor en kolförening kan bli. Jag är inte helt säker dock, jag kan bara den mest grundläggande organkemin; det var så förbannat tråkigt att jag skolkade eller sov på de föreläsningarna. ;-D


*inom organkemin kallas det dock inte hydroxidgrupp explicit, utan benämns "alkohol" istället!

Förbannar alla bensenringar, orto*** och allt vad det heter. Och alla föreningar som har samma formel men är isomerer av varandra. FAAAN!

weasley skrev:C2H5OH har två kol och prefixet blir alltså etan. Eftersom den har en "hydroxidgrupp" är det en alkohol och ska alltså sluta på -ol. Etanol.

Då måste man förstås noga skilja mellan ämnen där -OH sitter fast (som på alkoholer och, tror jag, sockerarter och ett gäng till) och ämnen där det lossna. Ett välkänt ämne där OH kan lossna är NaOH, Natriumhydroxid. Sådana ämnen kallas (som många känner till) baser.

Jag tror mig minnas att man aktar sig för att tala om "hydroxidgruppen" i
exempelvis alkoholer, allt för att ingen ska tro att gruppen kan lossna.

Sen är det en annan sak att säga att ett ämne har basiska egenskaper. Det innebär inte att någon hydroxidgrupp kan lossna (det behöver inte ens finnas någon) utan (såvitt jag minns, shit vilka minnesluckor) bara att de reagerar med syror.

jonsch

Exakt därför jag skrev "hydroxidgrupp" med citationstecken, poängterade att det var organkemi samt påpekade att det är en alkohol.

NaOH är inte organkemi, så där uppför sej hydroxidgruppen på ett annat sätt än i organkemins alkoholer.

Men det är sant, jag är inte alltid så mångordig i mina förklaringar. Tack för att du lade ut orden!

EDIT: Ska fylla i dina minnesluckor, ska bara dricka upp min cappucino och försöka dra upp organkemin till medvetandet.

jonsch skrev:Sen är det en annan sak att säga att ett ämne har basiska egenskaper. Det innebär inte att någon hydroxidgrupp kan lossna (det behöver inte ens finnas någon) utan (såvitt jag minns, shit vilka minnesluckor) bara att de reagerar med syror.

Ett ämne har basiska egenskaper när det kan reagera med eller attrahera en vätejon så att det bara blir en hydroxidgrupp kvar. Ett ämne har sura egenskaper när det kan reagera med eller attrahera en hydroxidgrupp så det bara blir vätejonen kvar.

Vattenmolekylen ser lite förenklat ut som H-O-H och tar man bort en H blir det bara OH kvar. Då blir vattnet basiskt, dvs får ett pH på över 8. Tar man bort OH blir det en H kvar och vattnet blir surt, dvs får ett pH på under 6. Helt neutralt pH är 7.

Vissa ämnen reagerar med vattnet och gör det surt eller basiskt på det viset. Koldioxid i vatten fungerar på det här viset. Koldioxid skrivs CO2 (kommer ni ihåg varför?) och när det kommer ner i vattnet drar det åt sej en OH-grupp och lämnar alltså ett H kvar. Man får att CO2 ombildas till HCO3 (ni ser att det har dykt upp ett extra O samt en H, eller hur?) och det överblivna vätet (H) svävar runt och gör vattnet surare.

Andra ämnen löser sej (=delar upp sina beståndsdelar) och gör det surt/basiskt det av den anledningen. Häller du i saltsyra, HCl, i vattnet blir det surt eftersom H-Cl delar på sej och svävar runt som små joner. Varje H från H-Cl gör alltså vattnet surare. Samma sak med NaOH, fast här gör OH-delen att vattnet blir basiskt.

En del ämnen är formade så att de attraherar en bit av vattenmolekylen så att den nästan dras isär. Oftast är dessa ämnen sådana att de drar åt sej en H vilket gör att vattnet blir lite lite basiskt. Dessa ämnen är mest förekommande inom organkemin vilket gör att jag har dålig koll på exemplen.

***********

Jag har förenklat ovanstående beskrivning en del. Min kemiföreläsare skulle gråta om han såg det. Jag har utelämnat all information som rör joner kontra atomer, jag har inte använt de kemiskt korrekta namnen på ett flertal saker, jag har inte skrivit reaktionsformler och en del andra saker. Anledningen till att jag inte gjort allt detta korrekta är för att jag så gärna vill att alla ska kunna hänga med!
Den som irriterar sej på frånvaron av korrekthet, bör vara medveten om att jag är medveten om den mao, men jag tycker det har ett syfte just nu. Den som önskar ytterligare förklaringar på vattnets egenskaper etc kommer med största sannolikhet att få en dos korrekthet, men jag tycker det här inlägget funkar även för den som inte kan så mycket! Och jag vill ju att alla ska kunna!

Blunda nu, alla som inte kan nån kemi alls! Jag riskerar att förvirra er.

weasley, jag tror, men är inte säker på, att du i pedagogikens namn borde göra tillägg och något fråndrag? Redigering enligt nedanstående?

Ett ämne har basiska egenskaper när det kan reagera med eller attrahera ena vätejonen H i en vattenmolekyl H-O-H, så att det bara blir en hydroxidgrupp kvar av vattenmolekylen. Ett ämne har sura egenskaper när det kan lämna ifrån sig en vätejon som sen simmar runt ensam.

Jag börjar bestämt minnas litet men en hel del FeOH eller vad det heter sitter kvar.

Nu kan ni titta!

jonsch skrev:Blunda nu, alla som inte kan nån kemi alls! Jag riskerar att förvirra er.

weasley, jag tror, men är inte säker på, att du i pedagogikens namn borde göra tillägg och något fråndrag? Redigering enligt nedanstående?

Ett ämne har basiska egenskaper när det kan reagera med eller attrahera ena vätejonen H i en vattenmolekyl H-O-H, så att det bara blir en hydroxidgrupp kvar av vattenmolekylen. Ett ämne har sura egenskaper när det kan lämna ifrån sig en vätejon som sen simmar runt ensam.

Jag börjar bestämt minnas litet men en hel del FeOH eller vad det heter sitter kvar.

jonsch, jag är ledsen, men att redigera det så vore ju att förenkla det hela lite väl mycket! Jag vill att alla ska kunna hänga med, därför utelämnar jag massor av kemispråk, men jag vill ju samtidigt att alla ska lära sej korrekt.

Skulle jag skriva som du har föreslagit skulle jag inte täcka alla möjligheter. För som jag skrev i exemplet med koldioxiden så är det för att den reagerar med vattnet som det blir surt, inte alls för att CO2 lämnar ifrån sej en vätejon! Det ser du ju själv - CO2 har inte ett enda H den kan lämna bort!

Nyfiken fråga: Vad har FeOH med saken att göra? Järnhydroxid? Dessutom kommer järn oftast i

[VARNING_FÖR_KEMISPRÅK!]

tvåvärd eller trevärd form, medan hydroxidgruppen är envärd så mer korrekt vore Fe(OH)2 eller ibland tom Fe(OH)3.

[/VARNING]

Så, för er som läste jonsch inlägg: han förvirrar lite.. ;-D

Inte titta! (jo, de med litet kemikunskaper får)

weasley skrev:Skulle jag skriva som du har föreslagit skulle jag inte täcka alla möjligheter. För som jag skrev i exemplet med koldioxiden så är det för att den reagerar med vattnet som det blir surt, inte alls för att CO2 lämnar ifrån sej en vätejon! Det ser du ju själv - CO2 har inte ett enda H den kan lämna bort!

Jag missade att du tog CO2 som exempel och visst, den reagerar ju med vatten men vill man förenkla det så tror jag i.a.f. man bör säga att det bildas något, en syra, som gör sig av med en vätejon eller två som man kan säga att det är i det här fallet. Kvar finns ju CO3(2-). Jag envisas alltså: Det enklaste som alltid stämmer är väl att ett surt ämne är ett som gör sig av med (minst men stryk denna parantes) en vätejon.

weasley skrev:Nyfiken fråga: Vad har FeOH med saken att göra? Järnhydroxid? Dessutom kommer järn oftast i

[VARNING_FÖR_KEMISPRÅK!]

tvåvärd eller trevärd form, medan hydroxidgruppen är envärd så mer korrekt vore Fe(OH)2 eller ibland tom Fe(OH)3.

[/VARNING]

Just det ja, tack, jag hade det på känn. Som sagt, jag är rostig. Jag hoppas det stämmer att Fe(OH)x har med rost att göra.

jonsch skrev:Inte titta! (jo, de med litet kemikunskaper får)

weasley skrev:Skulle jag skriva som du har föreslagit skulle jag inte täcka alla möjligheter. För som jag skrev i exemplet med koldioxiden så är det för att den reagerar med vattnet som det blir surt, inte alls för att CO2 lämnar ifrån sej en vätejon! Det ser du ju själv - CO2 har inte ett enda H den kan lämna bort!

Jag missade att du tog CO2 som exempel och visst, den reagerar ju med vatten men vill man förenkla det så tror jag i.a.f. man bör säga att det bildas något, en syra, som gör sig av med en vätejon eller två som man kan säga att det är i det här fallet. Kvar finns ju CO3(2-). Jag envisas alltså: Det enklaste som alltid stämmer är väl att ett surt ämne är ett som gör sig av med (minst men stryk denna parantes) en vätejon.

Det är ett bedrägligt resonemang du för! Ja, det som bildas är kolsyra HCO3 som sedan KAN lösas i vatten - men du missar helt att det som EGENTLIGEN händer är att CO2 "tar upp" en O och en H för att bilda HCO3. Att sedan HCO3 kan protolyseras i likhet med HCl tillhör den överkurs jag ville undvika i mitt förklarande inlägg. Det finns ju andra ämnen som reagerar med vatten på samma sätt som koldioxid men som INTE protolyseras!

jonsch skrev:Just det ja, tack, jag hade det på känn. Som sagt, jag är rostig. Jag hoppas det stämmer att Fe(OH)x har med rost att göra. :|

Nope. Rost är en järnoxid. FeO eller Fe2O3.

Jag tycker fortfarande det ser ut som om manfår ihop det enklast och korrekt med min version men nu skulle det bli väl petigt att rota i det. Du kanske har rätt, ska fundera mer sen.

weasley skrev:

jonsch skrev:Just det ja, tack, jag hade det på känn. Som sagt, jag är rostig. Jag hoppas det stämmer att Fe(OH)x har med rost att göra.

Nope. Rost är en järnoxid. FeO eller Fe2O3.

Jag var tvungen att slå upp rost i wiki och minsann hade jag inte nästan rätt, jag visste att det var en hydroxid inblandad.

wikipedia skrev:Den kemiska skillnaden mellan rödrost och gravrost är att det i ena fallet rör sig om två-värt järn (ferro, FeO) respektive tre-värt järn (ferri, Fe2O3). Närvaro av vatten ger upphov till hydroxider, FeOOH, som sålunda är en beståndsdel i varierande mängd i det generella "ämnet" rost.

jonsch skrev:Jag tycker fortfarande det ser ut som om manfår ihop det enklast och korrekt med min version men nu skulle det bli väl petigt att rota i det. Du kanske har rätt, ska fundera mer sen.

Som sagt: om man räknar med att reaktionen med vatten innebär en protolysering så har du rätt. Syror protolyseras. Ibland kan det dock ske reaktion med vatten utan protolysering.

jonsch skrev:Jag var tvungen att slå upp rost i wiki och minsann hade jag inte nästan rätt, jag visste att det var en hydroxid inblandad.

wikipedia skrev:Den kemiska skillnaden mellan rödrost och gravrost är att det i ena fallet rör sig om två-värt järn (ferro, FeO) respektive tre-värt järn (ferri, Fe2O3). Närvaro av vatten ger upphov till hydroxider, FeOOH, som sålunda är en beståndsdel i varierande mängd i det generella "ämnet" rost.

Ja, det finns alltid lite hydroxidföreningar i rost, eftersom det så ofta rostar i närvaro av vatten.

Hmmm.

pH är ett mått på koncentrationen av vätejoner. Ju lägre pH desto mer vätejoner. (Det är negativa logaritmen för vätejonkoncentrationen, alltså minskar pH en enhet när vätejonkoncentrationen 10-faldigas).

En syra ökar koncentrationen av vätejoner, en bas minskar (Om vi talar om den vanliga definitionen på syror och baser).

Weasley har ganska fel, organkemi är ganska kul. Kolkedjorna fortsätter som W antydde efter nonan, t ex 12 kol heter dodekan. Om det hänger något på kolvätet får det ofta ändelsen -yl. Sulfat i änden av en dodekankedja blir då dodecylsulfat. Ofta förekommer detta som natriumsalt, på engelska soduim dodecyl sulphate dvs SDS som ni hittar i er tandkräm. Dodecyl kallas även lauryl eller laureth.

Man pratar kanske inte om hydroxidgrupper i organkemi men väl om hydroxylgrupper. Allt med OH är inte alkoholer. T ex en bensenring med en OH är en fenol (alkohol) medan samma ring med en NH2 är en anilin. Om den då har båda kunde den kallas aminofenol eller hydroxyanilin (vilket är det korrekta). Namngivning av organiska föreningar är inte det lättaste.

En kul molekyl är annars calicheamicin.

Bror Duktig skrev:Glasögon av plast.
Skillnaden på glasögon och emaljögon.
/OT

På finska heter glasögon ögonglas (silmälasit), glasögon (lasisilmät) betyder just emaljögon.