Svenny Kopp brukar föreläsa om att hon träffat tjejer med autism och som haft hästar som specialintresse som också velat sova över i stallet hos sina hästar..

https://attention.se/2021/11/26/pionjar ... intressen/

Det är väl som vanligt NT som sätter upp definitionen, medan en aspie inte tycker det är så speciellt även om det upptar hela ens vakna tid, om samma "intresse" sker av en grupp NT, så vips är det inte egenart längre.

Riksamiralen skrev:

Flinta skrev:Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Jag tror jag har träffat sådana, tror till och med att jag känner någon som är sån, socialt osmidig som är typiskt för autister, men när jag frågar vad de har för hobby eller specialintresse så kan de inte riktigt svara på det, oftast att de inte har tid för sånt eller att de är mera lika NT när det kommer till intressen (jag skulle nog gjort tid för mitt intresse, vare sig det var möjligt eller inte, livet är outhärdligt utan att ägna en stund till det man tycker om).

Intressant att även detta kan se annorlunda ut på spektrumet och då har jag lärt mig något nytt idag, har nämligen gått och trott lite på vad andra har sagt om att specialintresset är ett krav för en fullvärdig diagnos. Lite svårt bara att föreställa sig hur det skulle kännas, specialintresset är det som gör livet med Asperger drägligt för mig, utan det skulle det kännas väldigt tomt och meningslöst, men alla är vi olika, TS verkar vara typen av autist utan specialintresse och som inte förstår det riktigt.

Jag har funderat en del på det här. Om man inte hade ett s.k. specialintresse enligt utredningen kunde man förut få diagnosen atypisk autism istället för Asperger, då alla kriterierna inte var uppfyllda. (Om jag minns rätt.)
Tänk på att man kan tappa intresset för saker man älskat förut pga depression. Är den svår kan man inte känna intresse för något alls.
Sen kanske de du träffat bara inte velat berätta om sina specialintressen.

Du beskriver det bra i den här tråden, Riksamiralen, hur det är att ha ett specialintresse. Stark igenkänning hos mig.

Nåt liknande (eller samma sak?) finns hos personer med AD(H)D, då används orden hyperfixering och hyperfokus. Vet inte om de är erkända officiella termer, men jag gillar dem.

Wintermute skrev:Jag har funderat en del på det här. Om man inte hade ett s.k. specialintresse enligt utredningen kunde man förut få diagnosen atypisk autism istället för Asperger, då alla kriterierna inte var uppfyllda. (Om jag minns rätt.)
Tänk på att man kan tappa intresset för saker man älskat förut p g a depression. Är den svår kan man inte känna intresse för något alls.

Specialintresse är inget kriterie som jag förstått det däremot räknas specialintressen in under
diagnoskriteriet ”begränsade och repetitiva beteenden ”.

”Begränsade och repetitiva beteenden ” verkar kunna handla om väldigt mycket mer saker än specialintressen. Gav några exempel vad jag gissar det kan handla om i mitt inlägg nr två uppifrån i den här tråden. Men om någon inte heller, utöver avsaknad av specialintresse, uppfyller kriteriet ”Begränsade och repetitiva beteenden ” på några andra sätt kan jag förstå om det kan luta åt en atypisk autism-diagnos.

När det kommer til depression läste jag en siffra en gång på hur många som var deprimerade medan de utreddes.
Minns ej exakt men den var hög. Vilket inte är konstigt. Till utredning kommer en ju vanligen först när ingenting fungerat under en lång tid, ofta kommer en när en inte orkar något mer.. Så det får vi hoppas utredarna tar med i beräkningarna.. Ibland kan ju anhöriga berätta om intressen någon haft som barn också, och hur det/dessa tett sig och varit inriktade på.

Flinta skrev:Begränsade och repetitiva beteenden

När jag utreddes tror jag inte utredarna frågade om det, visserligen är det längesen och jag kommer inte ihåg så mycket men jag är rätt säker på att jag aldrig svarade något sånt, om jag hade rutiner/repeterande beteende, personligen gillar jag inte en allt för rigid vardag med en massa scheman och bestämmelser, jag är snarare sån att jag gillar valfriheten att bestämma mig för att göra vad jag vill när jag vill och inte köra fast så livet blir strömlinjeformat jag gillar att ändra mig eller åtminstone ha den valfriheten, däremot avskyr jag överraskningar och att vara oförberedd om något skulle ändras, jag vill själv fatta sådana beslut men jag är inte emot förändring av mitt mönster om jag gör det själv.

Ibland kanske dagarna är ganska lika varandra utan att man tänker på det fast man trodde man hade försökt göra dagen unik i sitt huvud, typ ibland när jag promenerar märker jag att jag trots allt gick samma väg som dagen innan fast det inte var tanken/planen från början utan man tog bara vägen som kändes bäst just i nuet.

Flinta skrev:deprimerade medan de utreddes.

Jag vet inte om jag var deprimerad, jag var sällan deprimerad som barn och ungdom, det är snarare något som drabbat mig som vuxen när kraven blir högre och man upptäcker hur vuxna är mot andra vuxna, något som doldes för en som barn och ungdom.

Jag var väl ganska irriterad dock på utredningen och jag försökte motarbeta den och vinna över den eftersom det inte var jag själv som ville göra den utan skolan som hade rekommenderat den till mina föräldrar, jag ville vara normal som alla andra och det var irriterande men jag var optimist fram tills diagnosen kom, sen ignorerade jag den ganska länge, sen kunde jag inte längre för jag visste att jag inte fungerade som alla andra och jag fick problem på grund av diagnosen som var svåra att klara ut så jag blev tvungen att acceptera den och det var bra för när jag både förnekade den och hade det svårt på samma gång så mådde jag som värst och då hade jag säkert en depression.

Flinta skrev:Svenny Kopp brukar föreläsa om att hon träffat tjejer med autism och som haft hästar som specialintresse som också velat sova över i stallet hos sina hästar..

https://attention.se/2021/11/26/pionjar ... intressen/

Varför just hästar?
Men jag fattar inte heller varför hästar skulle vara så tjejigt. Förr i tiden ansågs det manligt att rida på sin häst. Nått har förändrats. För mig är hästar inte nått kvinnligt. Men visst nu skall det anses att hästar är tjejigt. Och killarna de håller på med fotboll och tekniska prylar.

Flinta skrev:”Begränsade och repetitiva beteenden ” verkar kunna handla om väldigt mycket mer saker än specialintressen

Intressant. Så kanske det är.
Men jag kan tänka mig att man tror att om follk gillar tåg skall de kanske endast vara att se tåg passera förbi på stationen eller nått, kolla om de håller tiden. Men jag tänker mig att vissa kanske vill fokusera på allt som har med tåg att göra.de vill även köra och mecka med dem osv.
Man kanske inte kan tänka något annat. Man kanske kan vara "begränsad" genom att man måste fokusera på allt för annars funkar det inte. Så kanske jag är. Men ja vet icke

Riksamiralen skrev:

Flinta skrev:Begränsade och repetitiva beteenden

När jag utreddes tror jag inte utredarna frågade om det, visserligen är det längesen och jag kommer inte ihåg så mycket men jag är rätt säker på att jag aldrig svarade något sånt, om jag hade rutiner/repeterande beteende, personligen gillar jag inte en allt för rigid vardag med en massa scheman och bestämmelser, jag är snarare sån att jag gillar valfriheten att bestämma mig för att göra vad jag vill när jag vill och inte köra fast så livet blir strömlinjeformat jag gillar att ändra mig eller åtminstone ha den valfriheten, däremot avskyr jag överraskningar och att vara oförberedd om något skulle ändras, jag vill själv fatta sådana beslut men jag är inte emot förändring av mitt mönster om jag gör det själv.

Ibland kanske dagarna är ganska lika varandra utan att man tänker på det fast man trodde man hade försökt göra dagen unik i sitt huvud, typ ibland när jag promenerar märker jag att jag trots allt gick samma väg som dagen innan fast det inte var tanken/planen från början utan man tog bara vägen som kändes bäst just i nuet.

Flinta skrev:deprimerade medan de utreddes.

Jag vet inte om jag var deprimerad, jag var sällan deprimerad som barn och ungdom, det är snarare något som drabbat mig som vuxen när kraven blir högre och man upptäcker hur vuxna är mot andra vuxna, något som doldes för en som barn och ungdom.

Jag var väl ganska irriterad dock på utredningen och jag försökte motarbeta den och vinna över den eftersom det inte var jag själv som ville göra den utan skolan som hade rekommenderat den till mina föräldrar, jag ville vara normal som alla andra och det var irriterande men jag var optimist fram tills diagnosen kom, sen ignorerade jag den ganska länge, sen kunde jag inte längre för jag visste att jag inte fungerade som alla andra och jag fick problem på grund av diagnosen som var svåra att klara ut så jag blev tvungen att acceptera den och det var bra för när jag både förnekade den och hade det svårt på samma gång så mådde jag som värst och då hade jag säkert en depression.

Gissar att det är ovanligt att en eller ens eventuella anhöriga får den direkta frågan om en har några begränsade eller repetitiva intressen. Som psykiatriker eller psykolog går det inte att förvänta sig att vem som helst vet vad de räknar till just "begränsade eller repetitiva intressen". Det är sånt de fått lära sig genom någon fördjupningskurs i NPF-diagnostik antagligen. Som jag förstått det kan de peta in rätt mycket i det begreppet.

Hur märker andra att du inte gillar överraskningar och att du behöver extra förberedelser?
Vilka blir (de synliga och osynliga) konsekvenserna för dig om du inte får de förberedelser du behöver?

Angående depression och att många är det när de utreds så syftade jag på vuxna. Många här har ju utretts först i vuxen ålder. Hur vanligt det är att ha depression samtidigt som en utreds och är barn vet jag inte.
Låter jobbigt att som barn bli påtvingad en utredning.

Harrytulipan skrev:

Flinta skrev:”Begränsade och repetitiva beteenden ” verkar kunna handla om väldigt mycket mer saker än specialintressen

Intressant. Så kanske det är.
Men jag kan tänka mig att man tror att om follk gillar tåg skall de kanske endast vara att se tåg passera förbi på stationen eller nått, kolla om de håller tiden. Men jag tänker mig att vissa kanske vill fokusera på allt som har med tåg att göra.de vill även köra och mecka med dem osv.
Man kanske inte kan tänka något annat. Man kanske kan vara "begränsad" genom att man måste fokusera på allt för annars funkar det inte. Så kanske jag är. Men ja vet icke

Som jag skrev tidigare så associerar jag nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå ...

Flinta skrev:Hur märker andra att du inte gillar överraskningar och att du behöver extra förberedelser?
Vilka blir (de synliga och osynliga) konsekvenserna för dig om du inte får de förberedelser du behöver?

Ja det är väl en känsla man själv får, dubbelt så mycket besvikelse som en NT, ilska ibland kanske, jag vet i alla fall att det inte känns bra att få besked kastade rakt i ansiktet utan förberedelse.

Flinta skrev:Hur märker andra att du inte gillar överraskningar och att du behöver extra förberedelser?
Vilka blir (de synliga och osynliga) konsekvenserna för dig om du inte får de förberedelser du behöver?

Jag låter väl andra få veta om mina problem med spontanitet helt enkelt och att de måste säga saker i förväg och berätta om något är annorlunda kanske? Men det fungerar bara med människor som vet att du har en diagnos.
Men när det dyker upp något jag inte är beredd på brukar jag inte bli tvingad att delta och det kan vara skönt att slippa. Konsekvenser...? Ja kanske att man är rädd liksom och inte orkar/vill delta lika mycket som NT och på så vis går miste om tillfällen som i själva verket kanske hade varit goda erfarenheter och minnen.

När man möter en person med autism kan det vara bra att känna till att hen tillhör en grupp vars medlemmar ofta har väldigt begränsade och fixerade intressen med en intensitet eller fokusering som är ovanligt stark.

Eftersom människor med autism har svårt att göra saker lagom mycket kan man ibland behöva gå in och reglera intresset om det går ut för mycket över livsföringen i övrigt.

Det är lustigt att just det här med att man inte behärskar balans och koncept som "lagom mycket" kan skapa problem med allt möjligt. T.ex. tvångstankar, ekonomi, utbildning / utbrändhet och boende.

Vi ser det också här på forat där folk inte kan hålla sig balanserade utan går till affektiva ytterligheter och trampar runt runt i gamla hjulspår, oförmögna att ta in nya tankar och idéer.

Flinta skrev:Svenny Kopp brukar föreläsa om att hon träffat tjejer med autism och som haft hästar som specialintresse som också velat sova över i stallet hos sina hästar..

https://attention.se/2021/11/26/pionjar ... intressen/

Sova över i stallet/på ridanläggningen gör många hästtjejer och -killar på skollov t.ex.
Är det autistiskt? Nä.

Läste artikeln och fastnade vid det hon skrev om flickor och katastrofer. När Estonia sjönk skrev jag alla offrens namn i min dagbok, har jag för mig. Kände mig konstig som gjorde det.

Zima33 skrev:

Flinta skrev:Svenny Kopp brukar föreläsa om att hon träffat tjejer med autism och som haft hästar som specialintresse som också velat sova över i stallet hos sina hästar..

https://attention.se/2021/11/26/pionjar ... intressen/

Sova över i stallet/på ridanläggningen gör många hästtjejer och -killar på skollov t.ex.
Är det autistiskt? Nä.

Jo det är det väl om tjejen inte är intresserad av något annat t ex att socialisera med jämnåriga,"glömmer" matintag medan hen är i stallet inklusive vid övernattningar t ex, enbart pratar om när hon ska få sova i stallet nästa gång - i skolan, hos släkten, hos psykologen etc, inte har några andra intressen, nyligen bytt till "hästar" från annat specialintresse etc.

Flinta skrev:

Zima33 skrev:

Flinta skrev:Svenny Kopp brukar föreläsa om att hon träffat tjejer med autism och som haft hästar som specialintresse som också velat sova över i stallet hos sina hästar..

https://attention.se/2021/11/26/pionjar ... intressen/

Sova över i stallet/på ridanläggningen gör många hästtjejer och -killar på skollov t.ex.
Är det autistiskt? Nä.

Jo det är det väl om tjejen inte är intresserad av något annat t ex att socialisera med jämnåriga,"glömmer" matintag medan hen är i stallet inklusive vid övernattningar t ex, enbart pratar om när hon ska få sova i stallet nästa gång - i skolan, hos släkten, hos psykologen etc, inte har några andra intressen, nyligen bytt till "hästar" från annat specialintresse etc.

Ja om man ser det så så ja, kanske.

nörd

Flinta skrev:Som jag skrev tidigare så associerar jag nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå ...

Skilj mellan rutiner oich ritualer.

Dagobert skrev:

Flinta skrev:Som jag skrev tidigare så associerar jag nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå ...

Skilj mellan rutiner oich ritualer.

Hur skulle du beskriva skillnaden?

Flinta skrev:

Dagobert skrev:

Flinta skrev:Som jag skrev tidigare så associerar jag nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå ...

Skilj mellan rutiner oich ritualer.

Hur skulle du beskriva skillnaden?

Kort:
Rutin:
SAOB: "fast­lagd procedur som ut­förs mer eller mindre automatiskt i viss typ av situation."

Ritual:
EngWP: "In psychology, the term ritual is sometimes used in a technical sense for a repetitive behavior systematically used by a person to neutralize or prevent anxiety; "