Hej!
Finns det en formel definition på specialintresse?
Jag har inte lyckats hitta någon eller några formella definitioner.
Själv brukar jag få höra att jag har väldigt intensiva intressen men att dessa verkligen inte skall klassas som specialintressen. Detta har jag åtminstonde fått höra från en professionell.

Så småningom hamnar jag i den där "nu skall jag hitta definitionen på specialintresset" och fastnar i denna grej. Flera timmar senare kommer en del tankar om detta fram men ingen specifik definition. Folk verkar mena lite olika saker med termen specialintresse.

Är detta en term som kan använda lite olika beroende på vem som använder den?

Jag antar att den professionella som påstår att jag ej har specialintressen menar att jag har stora projekt i mitt liv som är mycket viktiga men att de inte är särskilt smala utan ganska breda. Kanske är mina intressen inte för smala för att klassas som sådant enligt denna person.

Jag lyssnade på ett podcast-avsnitt med Tony Attwood där han sade att vissa personer med ASD kan söka efter njutningar som finns i specialintyressena. Så kan ibland vara en del av mina intressen men oftast är det något helt annat.

Manisk typ kring dina intressen.

Specialintresse är när man vill ägna all sin vakna tid åt sitt intresse även om det finns saker som är i vägen då och då, under dessa tillfällen när man gör något annat tänker man ändå på specialintresset i bakgrunden och man planerar vad man ska göra när man får fortsätta att vara fri med sitt specialintresse.

Håller med @Riksamiralen


Specialintresse upptar ens hela tid, och man ägnar sig mycket åt det.


För mig så har jag genom åren bytt specialintresse. Det har gått från allt ifrån Dinosaurier,övernaturligt och så... Frågesportsböcker har jag oxå plöjt.

Riksamiralen skrev:Specialintresse är när man vill ägna all sin vakna tid åt sitt intresse även om det finns saker som är i vägen då och då, under dessa tillfällen när man gör något annat tänker man ändå på specialintresset i bakgrunden och man planerar vad man ska göra när man får fortsätta att vara fri med sitt specialintresse.

men finns det ingen formel definition?

Dinosaurer är väl ett specialintresse så länge det är begränsat dvs en person som studerar endast dinosaurier och inte ämnet paleontologi kan ha ett specialintresse.
Ett specialintresse skall väl vara ett ganska begränsat intresse?
Jag är inte så begränsad i mina intressen och då kanske jag inte kan säga ha ett specialintresse.

Harrytulipan skrev:men finns det ingen formel definition?

Jag är ingen expert, jag bara utgår ifrån hur jag själv upplever det eller hur det känns för mig själv och jag är diagnostiserad med Aspergers syndrom, jag har alltid hört från andra att jag har ett ''specialintresse''.

Jag tror inte att känna starkt för något som du beskriver det är riktigt samma sak, i ett specialintresse knyter man nästan sin personlighet till det.

Några tydligare eller mer konkreta svar kan jag inte ge dig, du kanske inte förstår för att du själv inte upplevt det, ''formell definition'' är väl inte enkelt, kan du beskriva alla dina känslor helt och hållet till 100% så någon annan förstår precis hur du känner för någonting, nej det tror jag inte, dina känslor är unika och olika starka och omöjliga för mig att förstå och vice versa.

Riksamiralen skrev:

Harrytulipan skrev:men finns det ingen formel definition?

Jag är ingen expert, jag bara utgår ifrån hur jag själv upplever det eller hur det känns för mig själv och jag är diagnostiserad med Aspergers syndrom, jag har alltid hört från andra att jag har ett ''specialintresse''.

Jag tror inte att känna starkt för något som du beskriver det är riktigt samma sak, i ett specialintresse knyter man nästan sin personlighet till det.

Några tydligare eller mer konkreta svar kan jag inte ge dig, du kanske inte förstår för att du själv inte upplevt det, ''formell definition'' är väl inte enkelt, kan du beskriva alla dina känslor helt och hållet till 100% så någon annan förstår precis hur du känner för någonting, nej det tror jag inte, dina känslor är unika och olika starka och omöjliga för mig att förstå och vice versa.

enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.
Annars verkar det vara mer som ett starkt intresse.

Harrytulipan skrev:enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.
Annars verkar det vara mer som ett starkt intresse.

Jag vet faktiskt inte om jag håller med dig, ett specialintresse kan nog vara brett i min mening, typ samhällskunskap (med någon inriktning) och så vidare. Det är inte så att man bara blir intresserad av typ tändsticksaskar av märket solstickan och fokuserar på det för det är ett smalt ämne, det är inte intressant att fastna i något där allting man kan veta tar slut efter ett kort tag, det kan vara bra med ett specialintresse som kan vara utvecklande eller förändrande så man alltid kan följa nyheterna i det ämnet?

Det viktiga kanske inte är vad det är för något man är intresserad av utan just som jag skrev i min första kommentar hur mycket tid man spenderar och vill spendera på att lära sig mer om sitt ämne.
Jag tror inte någon avgränsning är ett kriterium så länge man är väldigt fokuserad och enformig i det man gör, man ska liksom känna att allt annat förutom specialintresset är hinder som man helst vill undvika för att få vara fri att hålla på med sitt specialintresse, det är så jag ser på saken men du behöver inte hålla med du kan ha din egen definition om det nu inte finns någon officiell sådan, vilket jag inte har någon aning om ifall det gör faktiskt.

När jag utreddes för jätte längesen tror jag psykologerna förstod att jag hade ett ''specialintresse'' i bara ett ämne för det mesta.

Jag har ju hört att ibland verkar det ju som specialintresse är ett kriterium för att få diagnosen men jag vet inte om det är sant, bara något jag hört från andra som utretts som påstod det till mig.

Riksamiralen skrev:

Harrytulipan skrev:enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.
Annars verkar det vara mer som ett starkt intresse.

Jag vet faktiskt inte om jag håller med dig, ett specialintresse kan nog vara brett i min mening, typ samhällskunskap (med någon inriktning) och så vidare. Det är inte så att man bara blir intresserad av typ tändsticksaskar av märket solstickan och fokuserar på det för det är ett smalt ämne, det är inte intressant att fastna i något där allting man kan veta tar slut efter ett kort tag, det kan vara bra med ett specialintresse som kan vara utvecklande eller förändrande så man alltid kan följa nyheterna i det ämnet?

Du har en poäng. Jag har heller inte påstått att det måste vara så smalt. Man kan mer säga att jag menar att man satsar på enbart dinosaurier och inte hela paleontologin.
Någon kanske har exempelvis country blues på gitarr som specialintresse och vägrar spela annat även om det finns annan musik som man skulle kunna lära sig. Kanske att man har väldig talang för just detta och struntar i att bredda intresset. Är detta bra eller dåligt? Det kan man endast veta om man lär känna personen.

Jag som tex håller på med rösten ganska mycket på lite olika sätt har valt ett intresse som är mycket brett (rösten används i väldig många olika situationer) och som jag dessutom har haft svårt för, tex prosodi.
Då är det inte så smalt intresse utan ganska brett och något där svårigheter funnits. Dessutom kan jag uppleva det som jobbigt och ett stort arbete när jag tränar rösten. Ibland kommer frustrationerna.
Då kan man säga att jag ej har ett specialintresse.
Det talas sällan om detta upplever jag.Rätt mång aspergare saknar nog ett ganska smalt intresse. Många kan nog vara ganska breda i sina intressen. Folk är ju olika.

Riksamiralen skrev:Jag har ju hört att ibland verkar det ju som specialintresse är ett kriterium för att få diagnosen men jag vet inte om det är sant, bara något jag hört från andra som utretts som påstod det till mig.

Man talar om hur man håller på med sina intressen tror jag.
Hur mycket man fokuserar på detaljer och fastnar i dem osv.

Riksamiralen skrev:
Jag har ju hört att ibland verkar det ju som specialintresse är ett kriterium för att få diagnosen men jag vet inte om det är sant, bara något jag hört från andra som utretts som påstod det till mig.

Som jag förstått det är att ha ett specialintresse inget kriterium som någon ska behöva uppfylla för diagnos.
Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Flinta skrev:Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Man blir ju lite nyfiken, vad är motsatsen till "Det finns dom som har autism och inte har specialintressen"

Flinta skrev:

Riksamiralen skrev:
Jag har ju hört att ibland verkar det ju som specialintresse är ett kriterium för att få diagnosen men jag vet inte om det är sant, bara något jag hört från andra som utretts som påstod det till mig.

Som jag förstått det är att ha ett specialintresse inget kriterium som någon ska behöva uppfylla för diagnos.
Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

autismforum skriver följande på sin hemsida: "Fixering vid begränsade intressen som är ovanliga i intensitet eller fokus"

Men jag förstår inte riktigt det där med "pleasures" som en del upplever bara de sätter igång med sitt specialintresse. Vad är det?
Jag har nog aldrig upplevt detta. Är det vanligt att uppleva detta och vad är det för något?
Jag förstår det som att vissa personer med ASD njuter av att sitta i sin ensamhet och hålla på med något intressant. Vad är själva grejen som ger den där njutningen?
Det kan nästa bli till ett beroende sägs det ibland. Man undrar ju vad detta är för något.
Men jag kanske är konstigt aspergare då jag inte har upplevt detta.

Harrytulipan skrev:autismforum skriver följande på sin hemsida: "Fixering vid begränsade intressen som är ovanliga i intensitet eller fokus"

Men jag förstår inte riktigt det där med "pleasures" som en del upplever bara de sätter igång med sitt specialintresse. Vad är det?

Det betyder väl att man njuter av att syssla med intresset, att man helt enkelt mår förträffligt.

Jag tycker det är mycket exalterande att hålla på med ett specialintresse, man tröttnar aldrig heller skulle kunna hålla på från gryning till midnatt. Ganska jobbigt att bli avbruten av någonting utanför detta.
Det är mycket som NT tycker är härligt, som att gå på fester och sånt, det skulle inte vara så roligt för mig jag skulle nog fundera på mitt specialintresse ifall jag var där.
Bara ett exempel på hur det kan kännas.
Jag gillar att få vara ifred med det jag tycker om.

Flinta skrev:Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Jag tror jag har träffat sådana, tror till och med att jag känner någon som är sån, socialt osmidig som är typiskt för autister, men när jag frågar vad de har för hobby eller specialintresse så kan de inte riktigt svara på det, oftast att de inte har tid för sånt eller att de är mera lika NT när det kommer till intressen (jag skulle nog gjort tid för mitt intresse, vare sig det var möjligt eller inte, livet är outhärdligt utan att ägna en stund till det man tycker om).

Intressant att även detta kan se annorlunda ut på spektrumet och då har jag lärt mig något nytt idag, har nämligen gått och trott lite på vad andra har sagt om att specialintresset är ett krav för en fullvärdig diagnos. Lite svårt bara att föreställa sig hur det skulle kännas, specialintresset är det som gör livet med Asperger drägligt för mig, utan det skulle det kännas väldigt tomt och meningslöst, men alla är vi olika, TS verkar vara typen av autist utan specialintresse och som inte förstår det riktigt.

Harrytulipan skrev:enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.

Enligt vilka?
Tror inte att ett specialintresse måste vara smalt. Tror det helt enkelt är ett starkt intresse vars gränser man själv sätter, om man kan.
Jag tror du förväxlar det med att specialisera sig på något, dvs koncentrera sig på ett smalare område av något.

Flinta skrev:Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Såg att flera av er kommenterat ovanstående

Jag är inte helt säker på vilka beteenden, utöver specialintressen, som kan rymmas i diagnoskriteriet ”begränsade och repetitiva beteenden ”. Det är nog väldigt olika från individ till indvid hur dessa kan ge sig till uttryck? Olika kliniker/utredare gör kanske olika bedömningar också vad som ska räknas in i ”begränsade och repetitiva beteenden ”?

Jag associerar nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå Det är väl typ sådana saker som kan göra att vissa anses "rigida" av omgivningen? Ibland applåderas dessa, ibland patologiseras beteenden istället när omgivningen inte förstår vad dom handlar om.

Flinta skrev:

Flinta skrev:Det finns dom som har autism och inte har specialintressen också även fast motsatsen verkar vanligare.

Såg att flera av er kommenterat ovanstående

Jag är inte helt säker på vilka beteenden, utöver specialintressen, som kan rymmas i diagnoskriteriet ”begränsade och repetitiva beteenden ”. Det är nog väldigt olika från individ till indvid hur dessa kan ge sig till uttryck? Olika kliniker/utredare gör kanske olika bedömningar också vad som ska räknas in i ”begränsade och repetitiva beteenden ”?

Jag associerar nog ”begränsade och repetitiva beteenden ” (utöver specialintressen) med t ex rutinbundenhet, att vilja (måsta) ha det lika varje dag t ex äta samma mat, ha samma kläder (även om en har olika uppsättningar av dom), göra samma sak oavsett omständigheter runtikring t ex värmebölja, dödsfall, krigssituation. En fortsätter med sina rutiner ändå Det är väl typ sådana saker som kan göra att vissa anses "rigida" av omgivningen? Ibland applåderas dessa, ibland patologiseras beteenden istället när omgivningen inte förstår vad dom handlar om.

Det där är bra saker. Mycket av det som talas om när termen specialintresse nämns tas inte upp i diagnoskriterierna. Å andra sidan behöver inte allt stå med i kriterierna.
Att jag ej har ett specialintresse skall tolkas som att jag har starka intressen men att dessa samtidigt uppleva som ett arbete. När livet är jobbigt kanske jag inte orkar arbeta med dessa då jag behöver avkoppling.

Jag förstår inte folk som har ett starkt intresse och inte upplever att det krävs mycker arbete när de håller på med det. För vissa måste intresset vara så extremt enkelt att det aldrig blir till ett större arbete att hålla på med det. Jag kan till o med bli tröttare efter en session med röstarbete eller vad det nu än må vara. Hur kan folk slippa se det jobbiga med sitt intresse? De slipper undan men inte jag.
Det måste ju vara så att de flesta med ASD är extremt bra på något och slipper svårighterna. Jag kanske inte fick den där specialförmågan. Jag måste kämpa med mitt intresse. De flesta med ASD slipper tydligen detta.
Måste vara skönt att ha det så lätt.

Jag förstår inte alls vad som ens menas med att man skulle må så bra bara för att man håller på med nått intressant. Allt kan väl inte vara så underbart med intresset?
Att läsa om t.ex. dinosaurier måste ju också vara jobbigt. Att försöka förstå alla teorier om dem måste kräva ett enorm arbete. Men tydligen finns det folk som mest bara njuter qv detta. De måste ha en supertalang för just detta ämne. Eller?

Harrytulipan skrev:enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.

Enligt vilka?
Tror inte att ett specialintresse à la aspergers måste vara smalt. Tror det helt enkelt är ett starkt intresse vars gränser man sätter själv.

Menar att det är ett specialintresse i förhållande till de mer ljumma intressen man har.

Jag tror du förväxlar det med att specialisera sig på något, dvs koncentrera sig på ett smalare område av något.

Dagobert skrev:

Harrytulipan skrev:enligt många skall specialintresset vara begränsat dvs man studerar endast en liten del av något.

Enligt vilka?
Tror inte att ett specialintresse à la aspergers måste vara smalt. Tror det helt enkelt är ett starkt intresse vars gränser man sätter själv.

Menar att det är ett specialintresse i förhållande till de mer ljumma intressen man har.

Jag tror du förväxlar det med att specialisera sig på något, dvs koncentrera sig på ett smalare område av något.

Jag talar om "Fixering vid begränsade intressen som är ovanliga i intensitet eller fokus".
Man kan som folk verkar påstå ha ett intensivt intresse som är ganska brett men det är inte det som menas när jag talar om specialintresse. Jag har i alla fall sett att de där speciella intressen oftast är smala men att de kan bli bredare och bli nått annat än det som står i diagnoskriterierna.
Man skall inte bara gå efter diagnoskriterierna sägs det om man lyssnar på expert. Det skall jag inte göra men jag kan säga att många oftast snöar in sig på något specifik inom ett intresse.
Det är själklart att ett brett intresse kan ta upp hela en persons tid så att personen struntar i annat viktigt men man brukar i alla fall tala om att specialintressen handlar om något smalt.

Finns det personer med ASD som är alldeles för breda i sitt intresse? Jo då. Dessa finns och då blir det också problematiskt. För bred eller för smal i ett intreese är inte bra.
Jag är nog den som försökt vara för bred.
Jag är som sagt ingen expert.

Varför talar vi om något men kan inte definiera eller ringa in vad vi talar om?
Jag kan inte hitta en definition. Folk verkar menar för mycket olika saker med denna term för att jag skall förstå vad den syftar på.
Man får nästa fråga en enskilt person vad vederbörande menar med termen. Eller
Man talar oftast förbi varandra.

SAOB nämner denna definition: "intresse av speciell art l. med speciell inriktning."

Specialintresse skulle i så fall vara ett intresse som inte kanske riktigt är normalt. Det handlar alltså inte bara om intensiviteten utan också ganska mycket om vad man fokuserar på. Dessutom tror jag inte att man behöver hålla på med intresset för att det är kul. En del måste liksom bara hålla på med något även om det upplevs som motsatsen till kul ibland. Vem gör saker enbart för att det är kul?

atoms skrev:

Harrytulipan skrev:autismforum skriver följande på sin hemsida: "Fixering vid begränsade intressen som är ovanliga i intensitet eller fokus"

Men jag förstår inte riktigt det där med "pleasures" som en del upplever bara de sätter igång med sitt specialintresse. Vad är det?

Det betyder väl att man njuter av att syssla med intresset, att man helt enkelt mår förträffligt.

Jo men kräver inte ett stort intresse en lassa planering som är ganska jobbig? För att kunna öva sång måste jag alltid planera. Det är jobbigt. Att planera är inte så jökla kul alltid. Särkilt när det är en del av mina ASD-svårigheter.
Sen när man fastnar i ett problem så blir man inte glad precis. Jag önskade att jag vore extremt bra på att handskas med svårigheter och och planering som de a dra med specialintressen.

Aspergaresom är bra på planering och handskas med svårigheter borde inte kunna få en diagnos. Går ju fasiken emotdiagnoskroterierna, eller?