Alien skrev:Men när en utomstående ska knäppa en på näsan "du sa fel ord!" blir jag bara irriterad och reagerar som en tjurig barnunge "jag säger vilket ord jag vill!".

Även om dom blir kränkta utav det?

slackern skrev:

Alien skrev:Men när en utomstående ska knäppa en på näsan "du sa fel ord!" blir jag bara irriterad och reagerar som en tjurig barnunge "jag säger vilket ord jag vill!".

Även om dom blir kränkta utav det?

En utomstående kan väl inte bli kränkt. Iofs ... det kallas att bli "sekundärkränkt".

Marjatta skrev:Svenskspråkiga språkvetare i Finland brukar det vara ordning på.

https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publi ... gar_sorgen

uttrycket ”beklagar sorgen” är helt etablerat på svenska, och snarast kan betraktas som den normala kondoleansfrasen.
(...)
"beklagar sorgen" är ett i viss mån konventionellt uttryck, som inte signalerar ett verkligt djupt engagemang och deltagande i sorgen. I de flesta fall är detta väl också helt ärligt och adekvat: det är ofta en överdrift att säga att man verkligen deltar i sorgen,
(...)
Och det att man beklagar sorgen ska inte uppfattas som att man beklagar att den sörjande sörjer, utan att man beklagar att det har skett något som ger anledning till sorg.

Håller helt med.

Inga ord bör egentligen vara förbjudna, och alla bör vara ok att använda, eftersom oavsett vad någon kallar något så förändrar inte det personens åsikter om det hela. Så om en person ogillar något så kommer den att se alla ord för det som exakt lika nedvärderande, då alla de orden kommer att symbolisera något dåligt och negativt för personen som använder det, oavsett hur andra uppfattar det.

Och bara för att några personer börjar uppfatta ett ord som tidigare var neutralt som kränkande, så finns det ingen anledning att sluta använda det, för då låter man dem bestämma vilka ord man får använda, och låter dem bestämma vad man tänker och menar när man använder ett ord.

Till exempel indian får man inte använda, men det är inte direkt några indianer som påstår att man inte får använda det, utan det brukar oftast vara vita personer som anser den saken. Indianerna själva brukar vara stolta över sin kultur och tycka om att saker namnges efter dem, etc.

Ett annat exempel är att man inte ska kalla dvärgar för dvärgar, utan de ska kallas för kortväxta istället. En kortväxt person är för mej någon som är runt 150-160 cm, och ett ord som jag aldrig under några förutsättningar skulle använda för någon kortare än så, samtidigt som jag tycker att dvärg snarare är ett mer positivt ord än kortväxt, eftersom dvärgar är coola.

Är ju även så att neger enbart betyder färgen svart, och kommer från det spanska ordet negro, vilket för övrigt är det enda ord som finns för färgen svart på spanska. Så neger och svart är exakt samma sak, även om jag ju kan tycka att det är lite onödigt att ha flera ord för samma färg. Lika onödigt som ifall man i Sverige skulle börja säga att saker hade en black eller blackig färg, typ. Så det är isåfall en bättre anledning att sluta använda ordet.

Men att folk har problem med ordet neger handlar främst om att de förknippar det med det amerikanska ordet nigger, vilket är ett nedsättande ord. Och att de helt enkelt är för korkade för att förstå att det ordet inte har någon svensk motsvarighet. Så det kan inte översättas utan blir nigger på svenska med.

Zigenare och romer är för övrigt exakt samma sak för mej, jag ser inte ens minsta lilla skillnad på orden. Och så vidare.

Btw så är negerboll ett bakverk som innehåller kaffe, eftersom kaffet gör dem svarta. Medan chokladbollar är samma bakverk men utan att de innehåller kaffe, och att de därför har en ljusare färg. Och jag tycker att chokladbollar är goda, men jag tycker inte om kaffe, så negerbollar äter jag helst inte. Så vill man inte kalla dem för negerbollar så bör man kalla dem för typ kaffebollar istället, för att undvika att lura någon.

Huggorm skrev:

Marjatta skrev:Angående "the n word" vill jag påpeka, att det som på engelska avses är "nigger". Inte "negro". Svenskans neger är att jämföra med "negro". Ordet är inte i sig nedsättande, inte som "nigger" som alltid primärt varit ett skällsord. Så att kalla neger "n-ordet" är ... pja. Knepigt, enligt min mening. Neger som ord är nog inte i sig själv nedsättande, men kan uppfattas så, och det är definitivt föråldrat. Går inte riktigt att använda numera. De som gör det, är väl medveten om att det provocerar och använder det just därför.

Lite märkligt att ingen någonsin har försökt byta ut ordet jude och judisk. "The j word", någon?

Det finns ju inget alternativ till jude, det finns inga andra ord för att beskriva en person av judisk tro. Då skulle man få konstruera något motsvarande till "afroamerikan" men det skulle bli ännu stelare och formellare. Sedan är judarna stolta över sin religion och sitt ursprung och vill knappast ändra ordet.

Traditionellt delas den judiska diasporan upp efter värdsdel. Ashkenazim från Europa/Amerika var den största gruppen före Förintelsen och de hade högst status när Israel grundades för de var mest välutbildade. Sephardim från Marocko och mizrahim från Osmanska riket levde i isolerade byar med föga skolgång så de hade svårt att hävda sig när de kom till det moderna Israel. Allra lägst status har Beta Israel som härstammar från judiska mödrar och afrikanska fäder.

Tzabarim är välintegrerade judar, dvs de är födda och uppvuxna i Israel, varav en hel del numera är hilonim, dvs icke-religiösa.

Marjatta skrev:Martin Luther King var en stolt "negroe leader". Ordet "colored" fanns men avvisades, skälen har jag inte helt koll på, men länge var den svarta rörelsen, medborgarrättsrörelsen, väldigt eniga om att ordet svart var bäst. Man skulle heta "black" oavsett hur ljus man var; om ens förmödrar i hög utsträckning blivit våldtagna av slavägaren var det ju inget som de kunde hjälpa.

Jag har fortfarande inte fattat problemet med ordet black. Nåt måste det väl vara, eftersom man bytte ut det men jag tror inte att någon pratar om "the b word".

Jag fortsätter säga ibland svart och ibland afrikan, beroende på sammanhang.

Spanien och Portugal hade slaveri sen romartiden och där gällde det att om en fri man erkände faderskapet till en slavinnas barn så blev barnet fritt. Eftersom väldigt få vita kvinnor emigrerade till Latinamerika var det vanligt att blandbarn ärvde plantage och blev slavägare. I början gällde det även i brittiska Amerika, men pga överbefolkning i England så var det fler vita kvinnor som emigrerade och toleransen för blandäktenskap och utomäktenskapliga barn minskade. Men i Virginia, Carolina, Georgia och Florida var det vanligt med malaria som renrasiga engelsmän hade dålig motståndskraft emot så där var många slavägare "coloreds" . I ett slavsamhälle är hudfärgen inte viktig utan vem som är slav eller slavägare.

Rasteorier uppstod först när slaveriet upphört och de tidigare slavägarna ville ha "Reconstruction", dvs ta tillbaka den gamla sociala ordningen. Det hade fortfarande inte med hudfärgen att göra för de "coloreds" som blivit rika på slaveriet hade status och folk vågade inte säga något annat än att de var vita: "passing for white". De som inte fick barn med varandra fick barn med européer och barnen fick inte veta att de hade förfäder med "Negro blood" för det var skamligt.

Under segregationen användes skyltar med texten "colored" och ordet fick därför en dålig klang. Termen användes också om asiater som ansågs stjäla jobben. "Black" blev därför ordet som svarta ledare föredrog.

Jag misstänker att ordet "särskola" snart kommer att anses nedsättande och vara förbjudet.

Aftonbladet 8 MAJ 2018 skrev:14-åriga Leo Lust vill döpa om alla särskolor till utvecklingsskolor.

Nu hyllas hans förslag av utbildningsministern.

– Du har satt igång någonting stort, Leo. Det ska du vara stolt över, säger Gustav Fridolin.
---
Utbildningsministern har bett Leo om ett möte för att diskutera 14-åringens förslag om att särskola ska byta namn till utvecklingsskola.

– Flera av mina kompisar har blivit mobbade för att de går på särskola, säger Leo Lust.

Spoiler: visa

Vill minska mobbing
Leo Lust går i årskurs åtta i Hebyskolan, som ligger strax utanför Uppsala. Han tillhör både särskolan och den vanliga skolan. Det var i mitten på februari, när klassen skulle titta på film om gymnasievalet i klassrummet, som han kom på idén om namnbytet.

– Det viktigaste är att mobbningen ska minska. Det ska inte kännas pinsamt att säga att man går på särskola, säger Leo Lust.

Både lärare och elever tyckte förslaget om namnbyte var toppen. När han kom hem från skolan den dagen skickade 14-åringen ett medborgarförslag till politikerna i Heby kommun om att särskola borde heta utvecklingsskola.

https://www.aftonbladet.se/svenskahjalt ... v-fridolin

Alla heder åt killen som tänkte till. Men varför mobbas särskoleelever? För att de inte är som andra. Alltså kommer de att fortsätta mobbas oavsett vad skolan kallas.

Varje gång när något ska byta namn så blir det ett längre ord. Från särskola till utvecklingsskola.

Leo Lust fick som han ville, bort med ordet "särskola". Men det ska tydligen heta "anpassad" istf "sär".

SR 21 juni 2022 skrev:Snart heter det inte längre “särskola” eller “gymnasiesärskola”. Från 2 juli nästa år ska det heta anpassad grundskola och anpassad gymnasieskola.

https://sverigesradio.se/artikel/sarsko ... os-forslag

I engelskspråkiga länder får man ''Special ed.''.

Specialutbildning eller Specialundervisning.

Själv gick jag i vanliga skolan i alla ämnen förutom Matematiken där jag gick i mindre grupp, tror jag kallade det Specialmatte själv.
Vi var speciella, är man special i något ämne så är det inget man kommer undan och kan låtsas som att man är som alla andra för man är egentligen speciell. Inte vanlig, utan säregen, särskild, särart.

OS för utvecklingsstörda heter på engelska Special Olympics.

"You're special" kan ju vara något positivt. Typ att man är något extra, unik.

Men jag minns en amerikansk film. Två utstötta barn kallade sig "special", som en egen klubb. Men då sade flickans bror att "special" betyder "retarded". Då slutade flickan att umgås med pojken. Så var de bägge ensamma på var sitt håll.

I Nazityskland användes ordet "särbehandling" (Sonderbehandlung) som eufemism för avrättningar.

Heinrich Himmler skriver om disciplinproblem hos tvångsarbetare:

(4) I särskilt svåra fall ska en ansökan om särbehandling(3) ske till Rikssäkerhetsöverstyrelsen med angivelse om personuppgifter och exakta uppgifter om gärningen.

(5) Särbehandlingen(3) genomförs med hjälp av rep. Det bör inte ske i omedelbar närhet av lägret. Ett visst antal arbetare från det gamla sovjetryska området ska närvara vid särbehandlingen; de ska få en varning om de omständigheter som ledde till särbehandlingen.

(6) Om det undantagsvis krävs särbehandling i lägret på grund av lägerdisciplinen, ska detta även ansökas om.

https://www.ns-archiv.de/imt/ps3001-ps3200/3040-ps.php

Jag kommer osökt att tänka på Putins pågående "militära specialoperation".

Råkade på en gammal debattartikel om förbjudna ord. Han kritiserar att vanliga människor ska bli knäppta på näsan av språktaktivister och bli osäkra om vad de får säga.

DN Debatt 2020-01-11 skrev:Får man säga dvärg och indian? Heter det handikapp eller funktionsvariation? Förbud mot vissa ord löser inte i praktiken olösliga problem – i stället väcker det osäkerhet och skapar tystnad hos vanliga svenskar. De enda som är nöjda är språkaktivisterna själva, skriver språkforskaren Lars Melin.

Heter det handikapp eller funktionsvariation? Legogubbe eller legofigur? Indian eller ursprungs­amerikan? Är byggaktör korrektare än byggherre? Är detta frågor om exkluderande eller inkluderande språk? Nej, det är bara trakasserier från språkaktivister.

Ordval kan vara en glödhet fråga, och vi får allt fler och allt aggressivare ”språkpoliser” som talar om vad som är rätt och fel. De finns i organisationer, i myndigheter, bland aktivister och bland professionella i bland annat skola och vård.

Trots att det borde vara en självklarhet att infödda svenskar kan tala svenska och knappast behöver hjälp med att välja ord upprättas allt fler rekommendationer: vanlig i stället för normal, könskorrigering i stället för könsbyte och så vidare. Här handlar det om rejäla förbud med stränga sanktioner. Rädslan för att stämplas som cynisk, sexistisk, homofob, misogyn, rasistisk etcetera har stark repressiv verkan. Inte ens våra språkvårdsmyndigheter kan stå emot.

https://www.dn.se/debatt/nar-man-inte-f ... et-oklart/

Vissa ord känns obehagliga så man byter ut med mot mindre obehagliga ord. Me?n hjälper det

Tvärtom, man hamnar sist i en kedja av ordbyten: idiot, efterbliven, förståndshandikappad, utvecklingsstörd, intellektuellt funktionshindrad, person med intellektuell funktionsnedsättning, person med intellektuell funktionsvariation. Det tar aldrig slut därför att ett ord inte kan skyla över vare sig verkligheten eller de känslor som verkligheten väcker.

Språkaktivisterna tror att man förändrar världen genom språket. Orden skakpar verkligheten, inte tvärtom.

Han fick ett svar av antropologen Don Kulick som menade att problemet är att folk tycker det räcker att använda ett nytt hittills obelastat ord istf att göra något åt verkligeheten.

DN Debatt 2020-01-16 skrev:Kognitionsforskaren Steven Pinker har kallat fenomenet för ”the euphemism treadmill”: det som i dag är bejakande blir i morgon nedsättande. Ordet ”handikappad”, till exempel, betraktades för inte alls länge sedan som ett progressivt och respektfullt sätt att tala om människor som tidigare hade kallats ”vanföra”.
---
Det som jag själv ser som det verkliga problemet med det fenomen Melin beskriver är följande: i Sverige har vi skapat en kultur där så mycket uppmärksamhet fästs vid rätt språk, att rätt politik eller rätt form av etiskt handlande kan ersättas eller glömmas bort. Vikten läggs mer vid hur folk talar än vid vad de faktiskt säger.

Tillsammans med historikern Jens Rydström vid Lunds Universitet gjorde jag för några år sedan en studie om livsvillkor för vuxna med betydande funktionsnedsättningar i Sverige och Danmark. Vi upptäckte att länderna skiljer sig starkt när det gäller språkbruk. Till skillnad från Sverige, där (som Lars Melin mycket riktigt påpekar) den som inte använder de ord som för tillfället betraktas som de mest respektfulla riskerar att avfärdas och fördömas, saknas det i Danmark i stort sett ett politiskt korrekt språk vad gäller människor med funktionsnedsättningar. Folk med cp kallas (och kallar sig själva) ”spastiker”; människor med Downs syndrom kallas ”mongoler”. Även av folk som arbetar med dem, och älskar dem. I juni 2007, efter en omröstning bland medlemmarna, bestämde sig den danska Riksorganisationen för Kortväxta (Landsforening for Væksthæmmede) att byta namn till Dværgeforeningen (just det: Dvärgföreningen).

https://www.dn.se/debatt/repliker/att-r ... -handling/

Det skulle aldrig gå an i Sverige att kalla folk för dvärgar. Nej, de ska kallas kortvuxa (el var det kortväxta?) Eller så ska man använda den korrekta medicinska benämningen (långt och latinskt).

Sett utifrån de antaganden som ligger bakom kravet på politiskt korrekt språkbruk borde denna starka skillnad i hur funktionsnedsättning talas om i Sverige och Danmark resultera i starka skillnader i hur folk med grava funktionsnedsättningar behandlas. Men i vår forskning fann vi att så inte var fallet. Tvärtom: det är inte bara så att människor med betydande funktionsnedsättningar inte behandlas sämre i Danmark – ofta såg vi att de generellt behandlades bättre och med mer respekt än motsvarande grupp i Sverige.
---
Genom att rätta någon annans politiskt inkorrekta språk kan en individ känna att han eller hon har gjort ett konkret bidrag till ett bättre samhälle.

Ja, att mästra andras språkbruk kan vem som helst göra. Och då tycker man inte bara att man är bättre på språk utan en bättre människa om man förfasar sig över att någon använt ordet "handikappad" istf "funktionsvarierad" etc.

(När jag hör ordet "funktionsvarierad" osäkrar jag min imaginära revolver. Våga inte kalla mig för något så töntigt!)

Helförbjudna ord
-Neger
-Zigenare
-Mongoloid

Halvförbjudna
-Indian
-Eskimå
-Dvärg

Jag kallar mig helst funktionshindrad eller handikappad o inte funktionsvarierad, eftersom det är ett hinder för mig. Visst har jag en del starka sidor också, men det är mer ett hinder än en variation. Att bli kallad för psyksjuk, galning, hispig o liknande rör mig inte ett dugg i ryggen!

Däremot är det lite tråkigt att folk använder (jag hänger mycket på Flashback, så jag är van vid hårda ord) ordet autist som någon form av skällsord.

Jag blir inte kränkt av ord.

Det gamla ordspråket stock och sten må skada mina ben men ord hör mig ingen skada är något som folk i dagens samhälle borde försöka leva efter.

Det är för mig helt absurt att vi lever i ett samhälle där folk blir kränkta över namnet på ett bakverk "negerboll" eller att Pippis pappa är "neger"kung eller att att man säger zigenare ist för rom eller att man säger att någon är retarderad ist för att hen har kognitiv funktionsvariation.

Jag vill inte ha ett samhälle där språkpolisen skall säga vad jag får säga eller inte

en del tycks finna en slags glädje i att svänga sig med ord som sårar andra och gör dem ledsna, och det kan bero på ett nutidsfenomen där man projicerar sin egen ilska och får utlopp för den på någon annan, dvs ett slags energitjuveri, och frodades med mediabommen då det började att användas som ett trakasseri vapen, och är slagkraftigt på så sett att tillämparen är svår att komma åt att åtala

antonius skrev:en del tycks finna en slags glädje i att svänga sig med ord som sårar andra och gör dem ledsna, och det kan bero på ett nutidsfenomen där man projicerar sin egen ilska och får utlopp för den på någon annan, dvs ett slags energitjuveri, och frodades med mediabommen då det började att användas som ett trakasseri vapen, och är slagkraftigt på så sett att tillämparen är svår att komma åt att åtala

Jag skulle säga att det snarare verkar finnas en glädje i att bli konstant kränkt och andrahandskränkt.

Det verkar vara ett ganska nutida fenomen att folk skall bli kränkta över allt ifrån glass till tv-program.

Har du ett negerjobb?

nescio skrev:Har du ett negerjobb?

jupp, åtm blir jag svart av sot och annan skit

det fanns de som gjorde sin värnplikt som "balknegrer", på Ing 3, (tror de kallade så för de bar balkar till broar ) tror man knappast kallar det så numera

Alien skrev:

Sett utifrån de antaganden som ligger bakom kravet på politiskt korrekt språkbruk borde denna starka skillnad i hur funktionsnedsättning talas om i Sverige och Danmark resultera i starka skillnader i hur folk med grava funktionsnedsättningar behandlas. Men i vår forskning fann vi att så inte var fallet. Tvärtom: det är inte bara så att människor med betydande funktionsnedsättningar inte behandlas sämre i Danmark – ofta såg vi att de generellt behandlades bättre och med mer respekt än motsvarande grupp i Sverige.
---
Genom att rätta någon annans politiskt inkorrekta språk kan en individ känna att han eller hon har gjort ett konkret bidrag till ett bättre samhälle.

Ja, att mästra andras språkbruk kan vem som helst göra. Och då tycker man inte bara att man är bättre på språk utan en bättre människa om man förfasar sig över att någon använt ordet "handikappad" istf "funktionsvarierad" etc.

För att lista ut varför Sverige och Danmark skiljer sig åt idag måste man titta på vad som skilde länderna åt igår. Människor som är med i en förening är ofta med i flera och vilka föreningar är det som brukat vara större i Sverige än i Danmark, jo frikyrkorna. Där är det viktigt att det ser bra ut på ytan. Att göra goda gärningar är viktigare än vilka konsekvenser det får.

Man kan också jämföra kristna amerikaner med dem som är woke. Även om de har olika politiska uppfattningar så är det en sträng moral de har gemensamt. Man ska ha den rätta läran. Samtidigt som det finns ett patroniserande inslag i hur man ser på de utsatta grupper man värnar om.

Tattare är väll ett sånt där ord man inte längre får säga enligt vissa personer.

När jag var ung så brukade vi kalla någon som uppförde sig illa för tattare. Tex om Kalle (fiktiv person) ställde sig och pissade i blomkrukan på en fest så sa man vad fan håller du på med jävla tattare.

nescio skrev:Har du ett negerjobb?

Nej, vi har haft några såna här och det var uppenbarligen inte något jobb för dom

Paladinen skrev:Tattare är väll ett sånt där ord man inte längre får säga enligt vissa personer.

När jag var ung så brukade vi kalla någon som uppförde sig illa för tattare. Tex om Kalle (fiktiv person) ställde sig och pissade i blomkrukan på en fest så sa man vad fan håller du på med jävla tattare.

När jag var barn blev lärarna helt skogstokiga när vi sa tattare.