Furienna skrev:Det som jag har läst är att "färdig" i början betydde "rask" och "frisk".
Och att den moderna betydelsen ("klar", "redo") kom först senare.

Vi har ju kvar ordets gamla betydelse i antonymen "ofärdig" och substantivet "färdighet".

Ja ju mer man gräver i ordet desto mer invecklat blir det. I Gustav Vasas bibel 1541 översätts Apg. 14:8 med "En man j Lystris kranck j sina föter, satt ther oferdugher vthaff hans modhers lijff, och hadhe aldrich gångit." http://runeberg.org/nt1526/0189.html
Dvs en formulering långt före upplysningstiden att en man inte blivit färdig i moderlivet.

Jag vet inte hur ordet utvecklats på svenska men utvecklingen av den tyska betydelsen är: redo för färd > rask > klar.

Riksamiralen skrev:

Liljan skrev:Ordet handikapp är ett gammalt nedsättande ord som inte används idag

Vem har bestämt det, jag har aldrig uppfattat ''handikapp'' eller ''handikappad'' som nedsättande, jag hör det fortfarande, jättevanligt, tror det är din personliga åsikt eller egna uppfattning som inte andra delar, eller talar du för alla Aspergare inklusive mig? Nej det gör du inte så sluta med pekpinnar om rätt och fel ord att använda, väldigt cringey.

Nej, det är inte min personliga åsikt eller egna uppfattning och jag talar för alla. Ordet räknas som nedsättande. Det är ingen enskild person som bestämmer när ett ord är nedsättande utan det sker vartefter samhället utvecklas. För kallade man mörkhyade för n- ordet, de med Downs syndrom kallades mongoloider, romer kallades zigenare, samer kallades lapper och så vidare. Ord som idag inte är okej att använda. Istället för att medvetet använda nedsättande ord bara för att man kan så kan man respektera andra människor.

Ordet handikappad förekommer i SAOL.

handi·­kapp·­ad adjektiv handikappat ~e
• fysiskt el. psykiskt funktions­hindrad; som har sämre chanser än normalt

https://svenska.se/saol/?hv=lnr31609


Så handikappad är av den svenska akademiska världen ett vedertaget ord.

Paladinen skrev:Så handikappad är av den svenska akademiska världen ett vedertaget ord.

Trodde väl det, aldrig faktiskt hört att det skulle vara ''kontroversiellt'' sen jag läste det här på forumet i Söndags, jag har i alla fall alltid använt det både om mig själv och andra i olika sammanhang och jag är uppvuxen med att alla vuxna kallade det så och gör så fortfarande i mitt samhälle, jag tycker det är neutralt, det är ingen negativ värdering i ordet ''handikappad'' för mig och borde inte vara så för någon annan heller.

Marjatta skrev:Snälla båda två. Låt inte det här urarta till pajkastning. Okej?

Är väl inte så svårt, jag gör som jag vill och behöver inte bry mig vad andra tycker, hur kan det urarta, jag är ingen polis som bestämmer vad andra får och inte får säga jag tänker inte tjata och vara jobbig mot någon så jag kommer inte urarta någonting, bara att ignorera och köra vidare som vanligt.

Riksamiralen skrev:

Paladinen skrev:Så handikappad är av den svenska akademiska världen ett vedertaget ord.

Trodde väl det, aldrig faktiskt hört att det skulle vara ''kontroversiellt'' sen jag läste det här på forumet i Söndags, jag har i alla fall alltid använt det både om mig själv och andra i olika sammanhang och jag är uppvuxen med att alla vuxna kallade det så och gör så fortfarande i mitt samhälle, jag tycker det är neutralt, det är ingen negativ värdering i ordet ''handikappad'' för mig och borde inte vara så för någon annan heller.

Marjatta skrev:Snälla båda två. Låt inte det här urarta till pajkastning. Okej?

Är väl inte så svårt, jag gör som jag vill och behöver inte bry mig vad andra tycker, hur kan det urarta, jag är ingen polis som bestämmer vad andra får och inte får säga jag tänker inte tjata och vara jobbig mot någon så jag kommer inte urarta någonting, bara att ignorera och köra vidare som vanligt.

Min far som är handikappad säger själv att han är handikappad , han säger att han har handikappstillstånd för att parkera , han skall parkera på en handikappsparkering, han har svårt att ta sig till vissa ställen då dessa inte är handikappanpassade osv . Det här är hans egna ordval att han är handikappad.

Det finns vissa politiska krafter som ofta återfinns bland vänsterakademiker med en woke livsåskådning som vill verka som ordpoliser och diktera vilken semantik vi får använda oss av.

Tex så skall man enligt dessa individer inte säga funktionsnedsättning utan det heter funktionsvariation
Det heter enligt dom inte rullstolsburen för det indikerar att det är rullstolen som bär upp individen.bilket tydligen är negativt
Zigenare heter numera romer eller eu-immigranter.
Det heter inte indianer utan native -americans osv osv osv .


Detta är samma personer som läste genusvetenskap på universitetet och känner skuld för att dom föddes som vita som nu vill påtvinga oss sin ideologi .

Marjatta skrev:Idiot blir till sinnesslö, blir till utvecklingsstörd, blir till begåvningshandikappad, blir till intellektuellt funktionsnedsatt. Och så vidare.

Vilka äldre ord har vi för funktionshindrad/handikappad, utöver ofärdig? Hmm.

Vanför.

Lytt.

Det är de jag kommer på.

Ordet vanför fick nog dålig klang eftersom de institutioner där man samlade ihop svårt (fysiskt) handikappade hette vanföreanstalter. Eugeniahemmet, var en sån i Stockholm. Jag har hört minst ett upprört radioprogram om hur vidriga förhållandena var där, och läst ett par skildringar i romanform.

När vanföreanstalterna avskaffades var de våldsamt efter sin tid. Att vara upprörd över att Eugeniahemmet fanns kvar ända till 1971 är mycket rimligt. Tycker dock man ska komma ihåg att när Eugeniahemmet öppnades, 1879, var det ett steg framåt. Alternativet var att den stackars ungen fick sitta instängd i ett rum nånstans, ofta smutsig och sölig. På landet hände det att handikappade barn låstes in och gömdes. Man hade inte helt koll på vilka funktionshinder eller skador som var ärftliga och inte, så alla grövre lyten kunde sänka syskonens värde på äktenskapsmarknaden och göra det svårt för dem att bli gifta.

Jag utgår från att begreppet vanför därför fick så dålig klang, att man ersatte det med det mer moderna och progressiva handikapp och handikappad. Kollar jag SAOB verkar ordet faktiskt ursprungligen komma från sportvärlden (galoppsport, golf).
https://svenska.se/saob/?id=H_0201-0057.k9N0&pz=7

Angående "the n word" vill jag påpeka, att det som på engelska avses är "nigger". Inte "negro". Svenskans neger är att jämföra med "negro". Ordet är inte i sig nedsättande, inte som "nigger" som alltid primärt varit ett skällsord. Så att kalla neger "n-ordet" är ... pja. Knepigt, enligt min mening. Neger som ord är nog inte i sig själv nedsättande, men kan uppfattas så, och det är definitivt föråldrat. Går inte riktigt att använda numera. De som gör det, är väl medveten om att det provocerar och använder det just därför.

Lite märkligt att ingen någonsin har försökt byta ut ordet jude och judisk. "The j word", någon?

Marjatta skrev:Angående "the n word" vill jag påpeka, att det som på engelska avses är "nigger". Inte "negro". Svenskans neger är att jämföra med "negro". Ordet är inte i sig nedsättande, inte som "nigger" som alltid primärt varit ett skällsord. Så att kalla neger "n-ordet" är ... pja. Knepigt, enligt min mening. Neger som ord är nog inte i sig själv nedsättande, men kan uppfattas så, och det är definitivt föråldrat. Går inte riktigt att använda numera. De som gör det, är väl medveten om att det provocerar och använder det just därför.

Lite märkligt att ingen någonsin har försökt byta ut ordet jude och judisk. "The j word", någon?

Det finns ju inget alternativ till jude, det finns inga andra ord för att beskriva en person av judisk tro. Då skulle man få konstruera något motsvarande till "afroamerikan" men det skulle bli ännu stelare och formellare. Sedan är judarna stolta över sin religion och sitt ursprung och vill knappast ändra ordet.

Semit, sionist, hebré. Kär jude har många namn.

Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna: Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Jeremia 9:25

Huggorm skrev:Det finns ju inget alternativ till jude, det finns inga andra ord för att beskriva en person av judisk tro. Då skulle man få konstruera något motsvarande till "afroamerikan" men det skulle bli ännu stelare och formellare. Sedan är judarna stolta över sin religion och sitt ursprung och vill knappast ändra ordet.

Mosaisk trosbekännelse, vad var som stod i folkbokföringen förr.

Olika språk kan förstås ha skällsord för judar. På engelska "kikes". Men själva ordet jude har judarna inte börjat betraktat som fult. Absolut, Huggorm. Det verkar inte finnas minsta ansats åt det hållet. Det är nog nästan lite unikt? Det är ju inte som att alla zigenare som tyckte att romer är ett bättre ord har skämts för sitt folk och sin kultur.

Martin Luther King var en stolt "negroe leader". Ordet "colored" fanns men avvisades, skälen har jag inte helt koll på, men länge var den svarta rörelsen, medborgarrättsrörelsen, väldigt eniga om att ordet svart var bäst. Man skulle heta "black" oavsett hur ljus man var; om ens förmödrar i hög utsträckning blivit våldtagna av slavägaren var det ju inget som de kunde hjälpa.

Jag har fortfarande inte fattat problemet med ordet black. Nåt måste det väl vara, eftersom man bytte ut det men jag tror inte att någon pratar om "the b word".

Jag fortsätter säga ibland svart och ibland afrikan, beroende på sammanhang.

Jag antar att felet med ordet zigenare är att det är ett ord som icke-zigenare har hittat på. De vill ha sina egna ord. Så nu heter det romer. Men det finns en annan grupp som kallar sig sinti. De vill inte kallas för romer, de kanske rentav föredrar zigenare. Ska man vara riktigt PK så säger man alltså "romer och sinti" el "romer el sinti".

Ett annat ord är eskimo som inte heller längre är PK. Man ska säga inuit i stället. Men ordet eskimo täcker äver yupiker och aleuter, de vill inte kalla sig inuiter. Men så här säger DO:

”Eskimå kan uppfattas som kränkande och bör därför undvikas, även om det finns delade meningar bland grönlänningar/inuiter.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskim%C3%A5

Min slutsats: umgås aldrig med minoriteter, du kan riskera att säga fel ord. Prata heller aldrig om minoriteter, det finns alltid besserwissrar som kommer att tillrättavisa dig om du använder fel ord. Säkrast att inte umgås med några andra än sin egen familj/närmaste vänner som man vet accepterar ens språkbruk. Måste man umgås med andra, prata inte i onödan. "Allting du säger kan användas emot dig"

Lappar

Alien skrev:Min slutsats: umgås aldrig med minoriteter, du kan riskera att säga fel ord. Prata heller aldrig om minoriteter, det finns alltid besserwissrar som kommer att tillrättavisa dig om du använder fel ord.

Sociala medier flödar även över av uppmaningar:
Säg aldrig X till en människa i sorg.
Säg aldrig Y till någon som tror att hen har NPF.
Säg aldrig Z till en person med autism.
Säg aldrig S till stressade småbarnsföräldrar.
Säg aldrig P till ungdomar som har det tufft i skolan.
Säg aldrig Q till en transperson.
Säg aldrig R till människor som inte har barn.

Människor som håller på så undviker jag. De tar för mycket energi.

Alien skrev:Jag antar att felet med ordet zigenare är att det är ett ord som icke-zigenare har hittat på. De vill ha sina egna ord. Så nu heter det romer. Men det finns en annan grupp som kallar sig sinti. De vill inte kallas för romer, de kanske rentav föredrar zigenare. Ska man vara riktigt PK så säger man alltså "romer och sinti" el "romer el sinti".

Är det ens relevant att prata om sinti i Sverige i och med att majoriteten här är romer? Dessutom är dom ett romanifolk.

Sinti är ett romanifolk som idag främst lever i Tyskland, Österrike samt i viss mån i Benelux-länderna. En man från detta folk kallas sinto, en kvinna sintisa.

Tidigare kallades sinti, liksom romer, för "zigenare", ett ord som på senare år minskat i användande. Ibland nämns sinti som en "undergrupp" till romer.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sinti

Marjatta skrev:

Alien skrev:Min slutsats: umgås aldrig med minoriteter, du kan riskera att säga fel ord. Prata heller aldrig om minoriteter, det finns alltid besserwissrar som kommer att tillrättavisa dig om du använder fel ord.

Sociala medier flödar även över av uppmaningar:
Säg aldrig X till en människa i sorg.
---
Människor som håller på så undviker jag. De tar för mycket energi.

Något som jag sett ofta i TV-serier/filmer är detta meningsutbyte. Någon har råkat ut för något, otrohet el dödsfall.
"Jag förstår hur du känner.
- Du har ingen aning om hur jag känner."

Den som försökte trösta får alltså be om ursäkt alt svara "jag har också blivit bedragen", "jag har också förlorat min ..."
Här är det ordet "förstå" som är förbjudet och förolämpande, det är som den drabbade kräver att få vara unik, ingen ska våga sig på att tro att den har lidit lika mycket.

Det finns också en kampanj mot den gamla standardfrasen "Jag beklagar sorgen", som baseras på
1) att folk helt missförstår vad den betyder
2) att vår tid kräver något egenformulerat och äkta.
Men tänk om man inte har något egenformulerat att säga? Är det då inte bra att det finns standardfraser att ta till, som duger fint när den som sörjer inte tillhör ens närmaste?

"Säg aldrig 'Jag beklagar sorgen', det är så fel för bla bla bla"

Suck.

Tycker man ska sluta kalla människor som tror på övernaturliga saker för kristna, det kan uppfattas som kränkande.

Det är ju inte deras fel att de tror på tomtar och troll.

Låt oss kalla kristna för "människor med varierad verklighetsuppfattning"

Alien skrev:Jag antar att felet med ordet zigenare är att det är ett ord som icke-zigenare har hittat på. De vill ha sina egna ord. Så nu heter det romer. Men det finns en annan grupp som kallar sig sinti. De vill inte kallas för romer, de kanske rentav föredrar zigenare. Ska man vara riktigt PK så säger man alltså "romer och sinti" el "romer el sinti".

Ett annat ord är eskimo som inte heller längre är PK. Man ska säga inuit i stället. Men ordet eskimo täcker äver yupiker och aleuter, de vill inte kalla sig inuiter. Men så här säger DO:

”Eskimå kan uppfattas som kränkande och bör därför undvikas, även om det finns delade meningar bland grönlänningar/inuiter.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskim%C3%A5

Min slutsats: umgås aldrig med minoriteter, du kan riskera att säga fel ord. Prata heller aldrig om minoriteter, det finns alltid besserwissrar som kommer att tillrättavisa dig om du använder fel ord. Säkrast att inte umgås med några andra än sin egen familj/närmaste vänner som man vet accepterar ens språkbruk. Måste man umgås med andra, prata inte i onödan. "Allting du säger kan användas emot dig"

Om man lyssnar av och använder de benämningar som folk använder om sig själv brukar det gå bra, men många har förutfattade meningar och då kan det bli så fel, har gjort det misstaget själv många gånger. Vet inte om det är ngn typisk aspie grej, men misstänker att NT snabbare fogar sig i snacket, och överlag anpassar sig snabbare. Det kan t.o.m. vara ett tips, att man kollar in hur de gör och framförallt vad de säger, i främmande miljöer och kulturer, så trampar man mindre i klaveret.

Marjatta skrev:Det finns också en kampanj mot den gamla standardfrasen "Jag beklagar sorgen", som baseras på
1) att folk helt missförstår vad den betyder
2) att vår tid kräver något egenformulerat och äkta.
Men tänk om man inte har något egenformulerat att säga? Är det då inte bra att det finns standardfraser att ta till, som duger fint när den som sörjer inte tillhör ens närmaste?

"Säg aldrig 'Jag beklagar sorgen', det är så fel för bla bla bla"

Suck.

Jo, jag har läst att man ska ska beklaga förlusten och delta i sorgen. Men om man plötsligt råkar på en sörjande på gatan, hinner man inte räkna ut det "rätta" att säga. Det är inte att undra på att folk går över på andra sidan gatan när de ser en sörjande. Allt är ju ändå fel, om inte annat för klyschigt el bara standardfraser.

Om man skriver så kan man kanske tänka ut något bättre. Men jag läste en bok av en som plötsligt förlorat en man och de hade många vännr och bekanta. Hon fick massor av kondoleansbrev. Hon läste bara breven från de närmaste och lade de andra åt sidan för att läsa "sen". Men sen så läste hon ändå aldrig de breven. Jag tänkte att de skrivande kanske suttit länge med de breven för att de ville visa hur mycket de uppskattat mannen. Och så läste hon dem aldrig. Beslöt mig raskt för att aldrig skriva några kondoleansbrev. De man står nära besöker man el ringer till.

Se även denna tråd: traden-om-kallprat-klyschor-och-tomma-ord-t4641.html

När jag var yngre bodde jag granne med massa zigenare ur samma klan. Dom kallade sig själva ziegenare.

Det roliga är att det oftast inte är de så kallade "rasifierade" personerna som tar illa upp utan det är vita svenskar på vänsterkanten som tatt på sig uppgiften att bli kränkt åt olika minoritetsgruppers vägnar.

Svenskspråkiga språkvetare i Finland brukar det vara ordning på.

https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publi ... gar_sorgen

Det är nämligen ovedersägligen så att uttrycket ”beklagar sorgen” är helt etablerat på svenska, och snarast kan betraktas som den normala kondoleansfrasen. Enligt Svenska Akademiens ordbok (det aktuella bandet tryckt 1902) har uttrycket använts åtminstone sedan 1700-talet. Den definition som SAOB ger för (denna betydelse av) beklaga är ”gifva (konventionellt) uttryck åt sitt deltagande i (ngn sorg) l. vid (ngn sorglig händelse); kondolera”. Också konstruktionsordboken Svenskt språkbruk tar upp uttrycket, med exemplet ”han kom omedelbart efter dödsfallet för att beklaga sorgen”.

Utifrån de här exemplen kan man kanske säga att beklagar sorgen är ett i viss mån konventionellt uttryck, som inte signalerar ett verkligt djupt engagemang och deltagande i sorgen. I de flesta fall är detta väl också helt ärligt och adekvat: det är ofta en överdrift att säga att man verkligen deltar i sorgen, om inte den döde är någon som man själv har haft en nära relation till. Och det att man beklagar sorgen ska inte uppfattas som att man beklagar att den sörjande sörjer, utan att man beklagar att det har skett något som ger anledning till sorg.

Men nuförtiden förstår ju folk inte detta. Så tja, det är väl bäst att anpassa sig. Men jag tycker då sannerligen inte att det blev lättare att säga nåt till sörjande, sedan Magdalena Ribbing avfärdat frasen.

Jag brukar bara säga att "jag beklagar" så slipper man tveksamheter, eller möjligen "ni har mina kondoleanser" om man vill vara lite högtidligare.

Paladinen skrev:När jag var yngre bodde jag granne med massa zigenare ur samma klan. Dom kallade sig själva ziegenare.

Det roliga är att det oftast inte är de så kallade "rasifierade" personerna som tar illa upp utan det är vita svenskar på vänsterkanten som tatt på sig uppgiften att bli kränkt åt olika minoritetsgruppers vägnar.

Åas så lär ingen ta illa upp om du säger rom, eftersom det är vad de kallar sig själva.

Talar man med en som ingår i gruppen så kan man fråga den "tar du illa upp av ordet ...". Det är ju lättare att komma ihåg då.

Men när en utomstående ska knäppa en på näsan "du sa fel ord!" blir jag bara irriterad och reagerar som en tjurig barnunge "jag säger vilket ord jag vill!".