Hjälp en aspergare hitta meningen med livet.

Jag har gjort samma sak i tio år, tjänat bra med pengar, men det ger mig ingen glädje längre, jag har så jag klarar mig och mer därtill, kan flytta till vilken världsdel jag vill, ändå sitter man i sitt hus ute i skogen, isolerad ifrån andra människor, oljud, alla intryck. Vill knappt åka till affären längre då risken att träffa någon man känner och bli tvingad att prata med dom, man delar ju alltid med sig för mycket.
Det är väldigt få saker som ger mig glädje längre, jag får ärligt talat ångest av att veta hur bra jag har det, hur dåligt många andra har det, jag skäms bokstavligen över att jag klagar på min tillvaro.
Förut kunde jag spela datorspel/programmera och bli uppslukad av det men tyvärr har min kropp börjat säga nej, får så ont i ben, rygg, armar, handleder att jag inte kan sova på nätterna för smärtan.
Har inte orkat dejta andra könet sedan fem år, 50% av alla mina problem försvann sedan jag insåg att det var enklast att vara själv, man blir konstant missförstådd och att man är bipolär gör inte saken bättre när man blir dökär direkt och knäckt när det inte fungerar, knäckt i flera år..
Man kan inte hjälpa att känna sig ensam ibland, men jag har fem olika diagnoser så jag är väl medveten om att det blir bäst om man lever själv.
Jag har en hund som har hjälpt mig otroligt mycket, utan honom hade jag inte kommit utanför dörren flera dagar i veckan.
Vaknar tyvärr tröttare än jag lägger mig 5/7 dagar i veckan, fruktansvärt är det att vara konstant trött, har dammsugit hela internet på bra tips, provat i princip allt, inget biter riktigt bra på mitt problem, ibland sover jag inte riktigt på tre veckor, det tar verkligen det roliga ur allt, ofta kan jag känna det skulle vara skönt om det tog slut där och då men det är ju inte så att jag försöker ta livet av mig.
Jag är rätt säker på att jag inte är själv om att må, eller leva så här, har ni några bra tips eller råd vad man ska ta sig till? Fyller snart 40, känns som livet går mig förbi.
Har gått KBT, psykolog, medicinerat femtio olika preparat, inget hjälper. Antar det är för man är bipolär. Vill inte medicinera, det har bara skapat problem för mig genom åren.
Det hjälper inte att man har extremt höga krav på sig själv, sin omgivning och tillvaro. Har verkligen försökt att släppa på dom, men det är otroligt svårt.
Det hjälper inte ett dugg att man har grov ADHD och vill olika saker hela tiden. Diagnoserna krockar med varandra, det märks.

Jag lider dessutom av något som kallas Afantasi (Aphantasia) vilket gör att jag helt saknar förmågan att se saker framför mig, det enda jag har är en inre röst, en ensidig monolog, det är så otroligt jobbigt att komma fram till saker när man helt saknar fantasi, och jag känner ingen i samma situation som man kan bolla idéer med, man har försökt prata med andra men de är helt oförmögna att förstå hur man kan må dåligt när man har det så bra.
Jag har dock blivit klok på varför människor måste knarka för att må bra, det hjälper, för stunden, men håller aldrig i längden. Gick den vägen i ungdomen, det slutade nästan i katastrof.

Har du något bra att komma med, får du gärna skriva en rad, det var iallafall skönt att få skriva av sig lite.

Mitt tips är att hitta något som gör dig glad och lycklig om än bara för stunden och fyll din fritid med det.

Min farsa brukar säga att man jobbar för sin fritid , alltså att man jobbar för att tjäna pengar så man kan göra det man uppskattar och tycker är roligt på sin fritid.

Du säger att du tjänar/har tjänat bra med pengar så lägg pengarna på sådant som skänker dig glädje på fritiden. Du lever här och nu , du kan ändå inte ta med dig pengarna när du dör så använd dom till att ge dig själv glädje.

Jag har tänkt mycket på vad du skriver om. För flera år sen vann jag lite pengar. Plötsligt hade jag lite pengar och jag tänkte så bra! Nu kommer allt att bli lite bättre. Nu kan jag... vad kan jag göra nu? Och det värsta är att jag inte gjorde något. Jag kunde helt enkelt inte hitta något att göra.

Vi är i ungefär samma ålder och jag sitter också i ett hus i skogen faktiskt, lite galet. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag letar fortfarande efter något, men jag är inte säker på vad jag letar efter längre.

Jag hade ju inte något bra att komma med så det här hjalp inte. Jag kan skriva igen om jag kommer på en bra idé.

Minns när jag var liten och vi inte hade 20kr man skulle ha med sig till skolan för vi skulle på utflykt.
Jag kommer ur en vanlig arbetarfamilj, har aldrig fått något gratis, för tio år sedan hade jag bara skulder.
Var otroligt olycklig då, hela livet rasade samman, psykiska ohälsa och fattigdom är verkligen dubbelt dåligt, man hade inte ens pengar att överleva, då bestämde jag mig för att jag inte skulle ha det så mer.
Jag lider verkligen med alla som inte har ork att göra samma resa, det är tufft när man är på botten.
Har tjänat pengar på sådant jag tyckt varit roligt, har arbetat för mig själv helt enkelt på olika vis.
Nu har man kommit dit man ville ekonomiskt, men man är inte ett dugg lyckligare, däremot kan man slappna av på ett helt annat sätt, slippa den oerhörda stressen av att inte ha pengar till nästa månads räkningar.

Man känner sig verkligen dum för att man går runt och mår dåligt när man har alla möjligheter att göra precis vad man vill, och så blir man sittandes ute i skogen, helt avskärmad ifrån världen.
Ska livet inte vara mer än så här undrar jag?

Reste mycket för en 5-10år sedan, gillar verkligen att prova ny mat och se nya saker, men själva resandet i sig är en ren mardröm, tio personer med högtalartelefon påslaget, skrikande barn, förseningar, det är ren terror för en aspbergare med hypersensibilitet..

Tröttnar verkligen på alla hobbys, har tröttnat på allt materialistiskt, har flera år gammal telefon, tio år gammal bil, tio år gammal dator, bär 10år gamla kläder, finns verkligen ingenting man ser fram mot att köpa, tycker bara det är urdumt att lägga pengar på nya saker när man har fullt fungerande saker.

De flesta hobbies går ju ut på att göra det med andra människor, varje gång man provat något så känner man sig mest som en utomjording, har liksom inget gemensamt med andra, prata om väder är ju sådär kul.
Får hemlängtan nästan direkt man kommer fram till något.

Man ska inte jämföra sig med andra, men det är svårt när man öppnar facebook och andra har familj, vänner, hobbys.
Nej, jag är mer lost än någonsin ärligt talat.
Har funderat på att jobba idéellt, men så tänker man på att man ska umgås med andra människor och får direkt avsmak på tanken...

Är som du med samma jobb (utvecklare?) men ca 10 år yngre, förmodligen mindre intelligent och med färre diagnoser. Hade flyttat till en bättre lägenhet på högsta våningen och köpt saker, men hade nog tröttnat på pengarna efter ett tag. Bättre gaminghårdvara skulle inte bidra med så mycket då jag inte har tillräckligt med energi för gaming. Att ha mer pengar att spendera på stan vore värdelöst då jag inte har någon att spendera tid med på fritiden och inte gillar högljudda miljöer.

Hade nog slösat en del på att köpa gräs och sex i Amsterdam också vilket förmodligen skulle sluta illa.

Känns som desto trasigare man är desto mindre kommer pengarna hjälpa utöver att man slipper oroa sig om ekonomin. Har helt enkelt inte orken eller initativförmågan att "leva ut" med pengarna. Har dessutom samma sorts social ångest som red_pill så resa och upptäcka världen hade förmodligen inte blivit av även om jag alltid drömt om en jorden runt resa med lyxkryssare.

Hade kanske skaffat en fin lägenhet centralt och prylar till mina hobbies. Kanske hyrt en sommarstuga när man vill komma bort från stan. Möjligen skänkt bort en del beroende på hur mycket pengar det rörde sig om. Har ändå inga arvingar och kommer aldrig få.

Mammaspojke skrev:Känns som desto trasigare man är desto mindre kommer pengarna hjälpa utöver att man slipper oroa sig om ekonomin.

Ja, att kunna betala räkningar och köpa mat hjälper mycket i livet. Ingen tvekan om det. Men till exempel att åka på semester, det är inte roligt att resa ensam. Och då hjälper inte pengar. Gå ut på stan för att festa? Inte om du har social ångest. Då hjälper inte pengar. Men man måste vara väldigt glad om man kan betala räkningar och köpa mat så klart. Det finns bara vissa saker i livet som pengar aldrig kan göra bättre.

Jag har gott om pengar. Men det beror på att jag aldrig köper något, för det finns inget jag vill ha. Alla mina saker är gamla. Man behöver ju inte köpa något nytt så länge som de gamla grejerna fungerar. Jag slutade jobba när jag räknade med att jag hade fått ihop med tillräckligt med pengar för att klara mig resten av livet. Jobbet var tråkigt. Det mesta är tråkigt.

red_pill: På vilket sätt har du blivit rik och typ hur rik?
Intressant att höra om folk som inte tycker pengar gör så stor skillnad när man själv drömmer mycket om det, men det är klart, att ha en diagnos känns ofta som att vara fången i sin egen kropp.

Jag skulle flytta till en större lägenhet eller litet hus i ett lugnt område.
Vill helst bo på landet i närheten av stan. Skulle gärna ha en-två hästar och kanske en hund.
Skulle försöka skaffa körkort för att kunna känna mig mer oberoende.

Zima33 skrev:Jag skulle flytta till en större lägenhet eller litet hus i ett lugnt område.
Vill helst bo på landet i närheten av stan. Skulle gärna ha en-två hästar och kanske en hund.
Skulle försöka skaffa körkort för att kunna känna mig mer oberoende.

Det är smart, det finns förmodligen två saker man bör göra om man får mycket pengar. Nummer 1 - Köp ett hem, du måste bo någonstans. Och nummer 2 - Slösa inte bort resten av pengarna.

Man hör om folk som vann stort på lotto eller något, använde allt på ny TV, lyx, bilar och festande och plötsligt hade de inga pengar och mycket skulder.

Jag hade köpt mig ett hem. Det har alltid varit min dröm att äga mitt boende.
Sen hade jag gått ner i arbetstid, älskar att jobba men 20 timmar i veckan skulle nog vara alldeles lagom.
Sen hade jag rest mer, det finns ju ställen man kan resa till, få uppleva saker som inte innebär totalt kaos när det kommer till överflöd av sinnesintryck.
Sen hade läst strökurser på universitetet i ämnen som intresserar mig.
Sen hade jag engagerat mig mer i volontärarbete än jag gör nu.
Finns såååååå mycket jag skulle göra om jag hade mer pengar! Vet inte hur jag ska hinna med allt spännande innan jag dör..

red_pill skrev:Tröttnar verkligen på alla hobbys, har tröttnat på allt materialistiskt, har flera år gammal telefon, tio år gammal bil, tio år gammal dator, bär 10år gamla kläder, finns verkligen ingenting man ser fram mot att köpa, tycker bara det är urdumt att lägga pengar på nya saker när man har fullt fungerande saker.

Det är helt normalt att köpa grejer när man är ung och mindre och mindre ju äldre man blir. Hemdatorer har funnits i 40 år så teknikutvecklingen planar ut. För 20 år sedan var en 5 år gammal dator knappt användbar, idag klarar man sig med en 10 år gammal. Även utvecklingen av telefoner är på väg dit, förutom att batteriet åldras fysiskt.

Jag hade lagt några miljoner på ett passivhus eller annat fint.

jag har sett på Apple TV+, en serie Home, som var tittningsbar..

Du skriver att kroppen börjat göra ont samtidigt som du inte skriver något om träning så det låter för mig som att du ska börja träna om du inte redan gör det. Annars hitta en ny mer stimulerande form.

Gillar nicket red_pill

Att man har råd med sina intressen är en positiv aspekt iaf.
Märkte det senaste halvåret att jag varit nere och håglös. Det verkar delvis bero på att jag faktiskt inte sysslat med något intresse. Förstått att just ett intresse är väldigt viktigt för många AS personer. Utan det så blir man deppad. Mina intressen måste alltid vara ganska "extrema", det måste vara häftigt, teknologiskt och ge en kick typ vilket oftast inte är så billigt dessvärre.

Ville bara uppdatera er på vad som hände och vad som föranledde mina känslor.

Min vänina sen tio år, som också har drag av aspbergers kom äntligen till skott och flyttade ifrån byn, jag hade pratat om att flytta sedan vi lärde känna varandra i princip men inte kommit till skott. Då kände jag, nu eller aldrig.
I December/Januari sålde jag allt jag ägde i princip, även mina hus och kastade ut mig själv i en otroligt jobbig situation, jag hade ingen aning om var jag skulle ta vägen, min reservplan var att bosätta mig i garaget hos min bror tills jag hittade någonstans att flytta.
Två veckor innan jag skulle vara ute ur mitt hus lyckades jag köpa mig ett torp, 15min utanför en liten stad.
Det blev en otroligt hektiskt period under den sista månaden då jag bodde på 10.000m2 som skulle flyttas och städas ur, jag höll på att gå in i väggen flera gånger, många dagar med panikångest, men ångesten är en sån kär vän nu så man bara lyckas ta det, imorgon blir alltid en bättre dag.
Jag köpte dessutom ett renoveringsobjekt så jag har inte ens hunnit packa upp mina saker än trots hunden och jag bott här i 36dagar!
Det bästa är att ha så mycket att göra, så man inte behöver någon lista för att veta vad man ska göra, då hinner man inte fundera så mycket och må dåligt.

Men det här var det bästa jag har gjort, börja om på en ny kula, ha nära till en stad med allt vad den erbjuder, men slippa trängas med folket.
Funderingarna gick först att köpa ett hus inne i staden, men efter mycket övervägande så insåg jag att det inte passar mig, jag behöver lugn och ro.

Jag hoppas man kan inspirera någon annan att våga, jag förstår dock att alla inte har ekonomiska möjligheter att göra vad jag gjorde.
Men det var verkligen balsam för själen. Jag har en granne i nya huset, en trevlig ung tjej, det kan jag leva med.
Inga tuppar eller tranor inom 500m iallafall, inga lastbilar som dånar förbi på natten eller atraktorer med baslådor. Äntligen får jag sova om nätterna!
1.5mg melatonin, öronproppar och en fläkt som står och blåser hela natten, det tar bort det mesta för mig!

Må väl allihop.

Jag hade lagt dom på att bli självförsörjande, resten skulle jag ge till Denisa och Theresa! Ska läsa tråden ordentligt och besvara i ett till inlägg snart, ska bara gå iväg och göra lite saker först nu : )

Vaniljflickan skrev:Jag hade lagt dom på att bli självförsörjande, resten skulle jag ge till Denisa och Theresa! Ska läsa tråden ordentligt och besvara i ett till inlägg snart, ska bara gå iväg och göra lite saker först nu : )

Typ startat ett företag?

red_pill skrev:Förut kunde jag spela datorspel/programmera och bli uppslukad av det men tyvärr har min kropp börjat säga nej, får så ont i ben, rygg, armar, handleder att jag inte kan sova på nätterna för smärtan.

DIProgan skrev:Du skriver att kroppen börjat göra ont samtidigt som du inte skriver något om träning så det låter för mig som att du ska börja träna om du inte redan gör det. Annars hitta en ny mer stimulerande form.

Ett besök hos sjukgymnast kunde vara en bra grej att börja med. Sen träning och/eller lite andra sätt att sitta vid datorn.

red_pill skrev:Men det här var det bästa jag har gjort, börja om på en ny kula, ha nära till en stad med allt vad den erbjuder, men slippa trängas med folket.

Lycka till, och hoppas det fortsätter vara bra!

Enskildhet, resor, glädja andra och sist men inte minst tillgodose mina drömmar om liv på landet med djur. Så gott jag nu kan med min bristande energi. Hela mig från stresskänsligheten, utmattningen.

Jag gick sönder av arbetslivet.

Nu kom jag på mer. Jag hade nog anlitat hjälp med att påvisa hur utsatta människor behandlas av FK och försökt ändra på den behandlingen.

Jag hade även satsat pengar på information och utbildning för allmänheten i flera andra ämnen med. Det mesta som vi gör som är 'dumt' beror på okunskap, inte medvetna val.

Satsat pengar på inkludering, istället för det primitiva första, exkludering. På alla områden där jag har ett intresse.

Just d... Jag skulle dela pengarna inom familjen. Sen hyra stuga i skogen.(Finns scoutstugor inom 1 timmes promenad norrut från mig sett. Jättemysiga verkar de vara.) Ge till välgörenhet skulle jag göra, tror jag.


Att bo i stuga har länge varit en dröm.