Hej, jag lever tillsammans med min sambo sedan 2 år.
Vi har diskussioner nästan dagligen pga att jag gör ”misstag”. Detta är för att jag inte tänker innan jag agerar.
Är det någon mer som haft detta problem, och isåfall hur gör ni för att stanna upp och tänka innan ni agerar?

Tack på förhand

AndreasJ skrev:Hej, jag lever tillsammans med min sambo sedan 2 år.
Vi har diskussioner nästan dagligen pga att jag gör ”misstag”. Detta är för att jag inte tänker innan jag agerar.
Är det någon mer som haft detta problem, och isåfall hur gör ni för att stanna upp och tänka innan ni agerar?

Tack på förhand

Skulle vara bra med exempel.

AndreasJ skrev:Hej, jag lever tillsammans med min sambo sedan 2 år.
Vi har diskussioner nästan dagligen pga att jag gör ”misstag”. Detta är för att jag inte tänker innan jag agerar.
Är det någon mer som haft detta problem, och isåfall hur gör ni för att stanna upp och tänka innan ni agerar?

Tack på förhand

Alla gör misstag. Troligen även din sambo. Analysen att du inte tänker innan du agerar - är det hennes beskrivning eller din egen? Om du tänker och känner efter, tror du att det är vad det handlar om, på djupet?

Jag skulle gissa på att det inte bara är att stanna upp och tänka i ditt fall, för då hade du gjort det. Om din sambo uttrycker att ditt beteende är fel, är det en tankeställare i sig, och ni behöver troligtvis ha ett långt samtal om dina förutsättningar och hur du är. Man kan aldrig bygga en relation på att en part måste ändra på sig, utan man måste försöka acceptera varandras fel och brister (jag föredrar nog att kalla det för olikheter, för vem bestämmer vad som är fel?).

Självklart eftersöker jag mer information och fakta för att kunna göra en djupare analys... jag är ju medlem på detta forum Men beroende på vad dessa misstag är mer konkret så blir ju svaret lite olika. Om det handlar mer om att du inte svarar på sociala koder, uttrycker dig konstigt/klumpigt eller inte bemöter andra på "rätt" sätt så är det ju mer en fråga om att förstå varandra. Jag har exempelvis en socialt oacceptabel sida där jag ytterst sällan hälsar på mina grannar (jag känner dem ju inte, så varför skulle jag, bara för att vi bor nära varandra?) Detta balanserar emellertid någorlunda av att min sambo är översocial mot grannar.

Nja, antingen är jag skygg och säger inget ting eller så kör jag på och gör som jag vill själv. Sällan ett balanserat mellanläge känns det som. Jag är impulsiv och envis. Det sagt, jag har också en partner, ibland händer det att vi oroar oss för varandra, då pratar vi om det. Att ändå kunna vara ödmjuk och ta till sig saker.

Jag vet ju inte vad är är för misstag du gör som din sambo stör sig på men håller med föregående kommentarer att jag tror inte heller att det handlar om att du inte försöker.

Jag får också höra att jag gör ”fel” för att jag har svårt att tänka långsiktigt, allt är bara här och nu och att jag inte ser konsekvenser av olika val i förväg. Det som andra (säger de) kan se komma på mils avstånd blir som en överraskning för mig. Men i mitt fall handlar det inte om att jag är impulsiv och inte tänker efter, tvärtom så analyserar jag allt jag gör för att undvika misstag, eftersom jag har en inbyggd oro att göra ”fel”, troligtvis för att jag fått höra det så många gånger. Så jag drar slutsatsen att det handlar inte om att jag inte försöker utan det måste vara något systemfel som jag inte rår på.

Utifrån det försöker jag också att välja umgänge som inte är alltför dömande utan köper det när jag säger ”Jaha, det hade jag inte tänkt på” utan att jag får kritik tillbaka som ”Hur kan du inte ha tänkt på det?” ”Det måste du ha fattat att det skulle bli såhär” o.s.v. Sådana kommentarer hjälper ingen. Sen kan jag givetvis förstå att man som partner känner frustration över saker som inte funkar som man vill eller räknat med, men förhoppningsvis har man väl andra positiva egenskaper som väger över.

Tycker jag har ett exempel på att inte tänka före.

Jag och min dåvarande var hemma hos mig och skulle äta frukost. Mitt matbord stod då rätt långt ifrån köket, så jag dukade i ordning en bricka i köket för att slippa gå med koppar, bröd, pålägg osv flera vändor. Medan jag höll på det detta gick han fram och tillbaka mellan kök och matbord med först koppar, sen skedar, sen osthygel osv. en sak i taget, jätteglad över att "hjälpa till". Att jag redan dukat upp både skedar och koppar på en bricka, som han kunnat ta ut och duka frukostbord ifrån om han givit sig till tåls två minuter, märkte han inte alls.

Idag tycker jag att den snubben har ganska mycket gemensamt med människor jag lärt känna som har en dubbeldiagnos med AD(H)D och nån variant av autism. Att jag fräste åt honom löste väl inget direkt. Rent allmänt borde jag nog inte bedöma honom på hur han funkar före morgonkaffet.

Exakt hur han skulle kunnat motverka såna här impulshandlingar som bara strulade till det vet jag inte.

Det är svårt att ändra på människor. Speciellt om det är problematik som är inbyggt i ens person.
Själv tar jag bara ett djupt andetag och låter felen passera om det bara gäller småsaker i vardagen som inte direkt påverkar något. Det tar bara onödig energi att tjaffsa om och personen gjorde det inte med mening.

Marjatta skrev:Jag och min dåvarande var hemma hos mig och skulle äta frukost. Mitt matbord stod då rätt långt ifrån köket, så jag dukade i ordning en bricka i köket för att slippa gå med koppar, bröd, pålägg osv flera vändor. Medan jag höll på det detta gick han fram och tillbaka mellan kök och matbord med först koppar, sen skedar, sen osthygel osv. en sak i taget, jätteglad över att "hjälpa till". Att jag redan dukat upp både skedar och koppar på en bricka, som han kunnat ta ut och duka frukostbord ifrån om han givit sig till tåls två minuter, märkte han inte alls.

Det är ju ett konstruktivt sätt att få ut sig överskottsenergi istället för att gå fram och tillbaka medan man väntar.

Påminner mig om när jag och en bekant skulle gå till närmsta matställe. Vi kunde antingen gå en lång rak sträcka till ett ställe eller en kort sträcka med flera gatubyten till ett annat. Vilken man tycker är närmast beror på hur stor belastning det är att ta sig dit, har man bättre fysik än lokalsinne tycker man att raka vägen är närmast, har man bättre lokalsinne än fysik tycker man att den krokiga vägen är närmast.

Vildsvin skrev:

Marjatta skrev:Jag och min dåvarande var hemma hos mig och skulle äta frukost. Mitt matbord stod då rätt långt ifrån köket, så jag dukade i ordning en bricka i köket för att slippa gå med koppar, bröd, pålägg osv flera vändor. Medan jag höll på det detta gick han fram och tillbaka mellan kök och matbord med först koppar, sen skedar, sen osthygel osv. en sak i taget, jätteglad över att "hjälpa till". Att jag redan dukat upp både skedar och koppar på en bricka, som han kunnat ta ut och duka frukostbord ifrån om han givit sig till tåls två minuter, märkte han inte alls.

Det är ju ett konstruktivt sätt att få ut sig överskottsenergi istället för att gå fram och tillbaka medan man väntar.

Så kan man ju se det. Frukostbordet hade väl inte direkt plats för dubbla uppsättningar koppar och glas. Men förall del, man kan ju bära tillbaka dem innan man börjar äta. Mer konstruktivt hade väl isåf varit att gå ut och gå ett varv runt huset, eller nåt.

När ett kök är trångt är det ofta svårt att vara två i det. Svårt att vara två och samarbeta. Här var dessutom ännu mer trångt då än nu. Till slut röjde jag av en yta strax utanför köket där jag allteftersom ställde det som skulle till matbordet, som han fick transportera vidare.