Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?

Harrytulipan skrev:Jag hörde häromdagen att folk med ASD-problematik skulle vara sämre på det teatrala då vi har svårigheter med bla kroppspråk. Själv håller jag inte med.
Många med ASD-problematik kan faktiskt vara bättre på det teatrala än personer utan ASD-problematik.
Jag vet inte riktigt varför det teatrala kroppspråket skulle vara enklare för vissa av oss än det vanliga sociala kroppspråket.
Men är vi ens dåliga på kroppspråk? Är många av oss bara otränade?

Men visst är det en stor skillnad på det teatrala och det vanliga sociala?

Skådespelare har mycket kortare tid på sig än människor IRL att förmedla en känsla och är därför överdrivet tydliga.

Det är nog inte ovanligt att unga socialt osäkra personer kollar mycket på film i hopp om att lära sig hur man ska bete sig. Den största delen av publiken tittar dock för att bli underhållna, så filmer görs inte för att vara realistiska.

Jag har aldrig förstått poängen i förutsägbara filmer och definitivt inte i den typen av stand-up-comedy som går ut på att bekräfta fördomar. Men jag har hört andra säga att de uppskattar förutsägbar underhållning eftersom det ger dem ett avbrott av trygghetskänsla när den verkliga världen känns oförutsägbar.

Att ha ett kroppsspråk som andra uppfattar som normalt och att vara normalfungerande när det gäller att läsa av andra människors kroppsspråk är olika saker. Dvs man kan vara avvikande när det gäller det ena utan att vara det när det gäller det andra. Jag har fått kommentarer om mitt kroppsspråk, och jag kan inte skådespela, men när jag blev utredd och skulle sortera fotografier efter de porträtterades känslor presterade jag normalt.

Paradox77 skrev:

Harrytulipan skrev:Jag hörde häromdagen att folk med ASD-problematik skulle vara sämre på det teatrala då vi har svårigheter med bla kroppspråk. Själv håller jag inte med.
Många med ASD-problematik kan faktiskt vara bättre på det teatrala än personer utan ASD-problematik.
Jag vet inte riktigt varför det teatrala kroppspråket skulle vara enklare för vissa av oss än det vanliga sociala kroppspråket.
Men är vi ens dåliga på kroppspråk? Är många av oss bara otränade?

Men visst är det en stor skillnad på det teatrala och det vanliga sociala?
En sak är säker. Om jag känner en person så är jag oftast väldigt bra på kroppspråk med den personen.
Det finns väldigt många fördomar vi har om oss själva.
Vad säger ni?

Vet inte hur begåvad jag är, men jag fick äran att agera tomte en jul 2002 tror jag det va.. sedan beslöts det att jag aldrig fick vara det igen, utan min sambo fick göra det istället då hon tydligen var mer trovärdig än mig

Jag tror nog du har en poäng i att vi uppfyller våra egna fördomar allt för ofta. Inte för att de är sanna, utan för att vi tror att det är så vi skall agera. Jag suger på det teatrala, och jag har ett klassiskt stenansikte som inte rör en min eller avslöjar mina känslor. Men det betyder inte att jag saknar empati eller förmågan att känna, bara att jag inte har ett behov av att visa det.

Man får höra för ofta hur man skall vara. Personer med ASD skall vara på ett visst sätt osv. Tyvärr är det så.
Själv tänker jag att det viktigaste är att satsa på att vara sig själv utan att försöka platsa un i stereotyperna.
Men den stora grejen är nog att många tror att agera som skådespelare är som att agera i sociala situationer. Sår det absolut inte för mig. Det är något väldigt annorlunda.
Många personer med NT kan vara völdigt dåliga skådespelare. Detaljfokus är bra om man vill hålla på med skådespeleri enligt mig. Många med NT-problematik går nog mest bara in och kör på då de tror att de redan kan det där med kroppspråk och prosodi. Detta tänker jag måste vara en metod som är extremt dålig.
Nu förtiden verkar skådespeleriträning handla om att bara lita på sina impulser pch hoppas att man har extrem talang.
Själv vågar jag inte lita på min talang utan tänker träna.

Paradox77 skrev:Det är inte vad vi säger, utan hur vi säger det som är problemet Enbart en autist bryr sig om det bokstavliga. Det är känslan man förmedlar som är viktig och hur man möter motpartens känsla i ett samtal.

Dock har jag ingen aning om hur man praktiserar detta, utan vet bara vad problemet är. Jag hamnar ofta i en situation där jag uppfattas som "okänslig" för att jag inte möter motpartens känsla på "rätt" sätt. Min slutledningsförmåga säger att det "korrekta" sättet är att bara hålla med och förstärka det som sagts, trots att min hjärna skriker inombords att komma med en analys eller lösning. Speciellt svårt är det när motparten tydligt agerar eller tänker fel i sitt resonemang (med fel menar jag konkreta, logiska och mätbara fel) då det går emot hela ens väsen att förstärka en lögn eller felaktig uppfattning.

PS
Marjatta, jag kan inte undgå att känna en viss avundsjuka över ditt fynd av partner. Det låter supermysigt att kunna kommunicera på lika villkor. Kul och lycka till

Oh ja! Jag har också fått höra så många gånger att jag är kall eller okänslig och har inte fattat vad de pratar om eftersom jag har ett extremt starkt känsloregister och fullt upp med att hantera detta. Men tydligen kan jag inte förmedla känslor på ett "trovärdigt" sätt och jag är så sjukt trött på det. Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag inte menar det jag säger. Ibland kommer frågor på saker som redan avhandlats och jag tänker att det här har vi ju redan pratat om, har hen inte lyssnat? och när jag säger "Det har jag ju sagt" så får jag tillbaka "Ja men det kändes inte som att du menade det". Haha, jag känner också igen det där med att man fattat att det "korrekta" är att bekräfta och förstärka men att det ofta går emot ens inre för att den andra har "fel" (upplevelsen/känslan hos motparten är inte rimlig utifrån en logisk aspis-hjärna). Ibland klarar jag av att spela med och ibland inte.

Kidzi skrev:Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?

Förstår heller inte vad det är som Harrytulipan försöker att säga. Ändå läste jag inlägget tre gånger? Hur vet de här människorna att du har Asperger överhuvudtaget? Majoriteten av människor jag träffar vet inte och bryr sig säkert inte att jag har Asperger. Så jag förstår inte riktigt vad det här är för en kontext som vi snackar om? Jag har aldrig någonsin fått höra hur jag ska vara och har inte hört att någon annan i min omgivning har fått såna kommenterarer heller.

Om man spenderar alldeles för mycket tid i sitt eget huvud så kanske man börjar fundera på om man gör fel hela tiden etc men det är inget jag upplever på nån konstant basis.

Det här låter mer som någon typ av Psykos. Den här typen av trådar dock där man börjar med att säga vi med Asperger har jag sett flera gånger kan aldrig säga att jag relaterar till någon av dom. Det är så intetsägande kunde lika gärna säga jag som människa. Impulskontroll. Vad för en impuls? Nej jag får ingen impuls när jag pratar med andra människor är det vanligt? Vad är det du menar?

Min kompis är rätt dampig och säger vad hon tänker. Det är inte alltid så populärt.

Har en aning om att man ska låtsas vara smidig.

Kidzi skrev:Min kompis är rätt dampig och säger vad hon tänker. Det är inte alltid så populärt.

Har en aning om att man ska låtsas vara smidig.

Vem säger att man ska behöva låtas vara smidig? Det måste vara väldigt jobbigt att tro att man behöver låtsas hela tiden. Testa att bara vara dig själv och sluta bry dig om vad andra tänker!

FuzzyFluffy skrev:

Kidzi skrev:Förstår inte vad det betyder. Ingen har sagt så till mig. Kan någon ge exempel?

Förstår heller inte vad det är som Harrytulipan försöker att säga. Ändå läste jag inlägget tre gånger? Hur vet de här människorna att du har Asperger överhuvudtaget? Majoriteten av människor jag träffar vet inte och bryr sig säkert inte att jag har Asperger. Så jag förstår inte riktigt vad det här är för en kontext som vi snackar om? Jag har aldrig någonsin fått höra hur jag ska vara och har inte hört att någon annan i min omgivning har fått såna kommenterarer heller.

Om man spenderar alldeles för mycket tid i sitt eget huvud så kanske man börjar fundera på om man gör fel hela tiden etc men det är inget jag upplever på nån konstant basis.

Det här låter mer som någon typ av Psykos. Den här typen av trådar dock där man börjar med att säga vi med Asperger har jag sett flera gånger kan aldrig säga att jag relaterar till någon av dom. Det är så intetsägande kunde lika gärna säga jag som människa. Impulskontroll. Vad för en impuls? Nej jag får ingen impuls när jag pratar med andra människor är det vanligt? Vad är det du menar?

Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt. Man kan få höra att man skall ha dåligt kroppspråk om man har ASD. Man kan lätt tro att man skulle vara dålig på en massa saker bara för att man har ASD.
Men jag menar att man kanske bara behöver mer träning. Man kanske inte alltid måste acceptera att man har tex dåligt kroppspråk. Bra träning kan hjälpa.

Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.

Allt det där bör betraktas som förenklingar. Sånt som stämmer in på många aspergare. Ytterst få som har aspergerdiagnos motsvarar "standardbilden" till punkt och pricka.

Marjatta skrev:

Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.

Allt det där bör betraktas som förenklingar. Sånt som stämmer in på många aspergare. Ytterst få som har aspergerdiagnos motsvarar "standardbilden" till punkt och pricka.

Marjatta skrev:

Harrytulipan skrev:Man kan ibland höra att aspergare kan vara på vissa sätt.

Allt det där bör betraktas som förenklingar. Sånt som stämmer in på många aspergare. Ytterst få som har aspergerdiagnos motsvarar "standardbilden" till punkt och pricka.

Varför generaliserar och förenklar man? Kan inte detta ge folk en felaktig bild av verkligheten?
Själv är jag trött på ala generaliseringar och förenklingar. Det blir ibland bara otydligt.
Däremot gillar jag att säga "personer med ASD kan ha viss problematik inom...osv".
Jag har till och med fått höra talas om personer med ASD som skulle vara väldigt bra på det sociala. Till och med bättre än många med NT. Jag antar att detta beror på träning...eller?
Talang är väl överskattat?

Dagobert skrev:

Harrytulipan skrev:Vad tror ni om övningar där man bara skall släppa loss för oss aspergare?
Jag tänker framför allt på teaterövningar där man struntar i att gå igenom hur man agerar (färdighetsträning) och bara ber personerna att släppa loss. Mycket av undervisning handlar om att göra så lite färdighetsträning som möjligt.
Vad har funkat för er?

Jag var på en kurs där aspergare skulle träna på socialt beteende, och bedömas av de andra aspergarna.
Helt feltänkt, tycker jag. Bedömas av de som själva hade konstiga uppfattningar i ämnet.
Allt under ledning av en kurator ed, som förstås inte kunde säga emot någon deltagare.
Meningslöst och pinsamt - jag gick bara dit 1 gång.

Vad ville de egentligen?
Skådespeleri och att agera i det sociala är inte riktigt samma sak då det sociala är mycker otydligare.
Hade jag agerat som skådis i det sociala hade jag nog verkat konstig.
Den exakta skillnaden är omöjlig att tala om då det är olika från person till person och situation. För mig är skådespeleri mer tydligt i uttrycken vilket oftast det sociala inte är. Jag har testat att göra lite teater av det sociala men det blev mest något lite skämtsamt som.jag endast gör med någon jag känner väl.
Vad som däremot har hjälpt är att testa exempelvis talträning där fokus har varit att få en bättre röst utan ett teaterfokus. Dock kombinerades detta med teatergrejer senare. Dessutom krävs det nog mer "social reasoning" (vad detta nu än är) i det sociala.
Nu säger väl att teater också är nått socialt. Jo visst, men inte på samma sätt.

Harrytulipan skrev:Varför generaliserar och förenklar man?

Vi behöver generaliseringar och förenklingar för att kunna hantera verkligheten. Att beskriva exakt alla egenskaper hos alla som har asperger skulle ta, tja. En vecka, kanske.

Jag börjar undra om du är seriös. Hur svårt kan det vara att förstå, att bilden av "den typiska aspergaren" är något som de flesta aspergare matchar mer eller mindre men sällan till 100 procent? Inte särskilt svårt, tycker jag. Vad är problemet?

Marjatta skrev:

Harrytulipan skrev:Varför generaliserar och förenklar man?

Vi behöver generaliseringar och förenklingar för att kunna hantera verkligheten. Att beskriva exakt alla egenskaper hos alla som har asperger skulle ta, tja. En vecka, kanske.

Jag börjar undra om du är seriös. Hur svårt kan det vara att förstå, att bilden av "den typiska aspergaren" är något som de flesta aspergare matchar mer eller mindre men sällan till 100 procent? Inte särskilt svårt, tycker jag. Vad är problemet?

Jag undrar om du är seriös.
Att du kan gillar extrema förenklingar upplevs inte som seriöst. Hur skall man bli hjälpt av att förenkla? Vore det inte bättre att se hur komplext allt är?
Ta detta med specialintressen. Skulle personer med NT aldrig kunna ha ett specialintresse? Om man är extremt intresserad av något så är det ASD? Skulle inte en person med endast ADHD eller endast NT kunna ha ett specialintresse?
Det är så jag tänker. Det är lätt att det blir missförstånd.
Sen så upplever jag att man tyvärr allt för ofta talar om det positiva med specialintressen. För många har specialintresse blivit något kravfyllt eller något som de ville bli bra på men aldrig blev. Men detta tar man sällan upp.

Harrytulipan skrev:Att du kan gillar extrema förenklingar upplevs inte som seriöst.

Oj, var kom extrema förenklingar in i bilden? så skrev jag inte ...

Saker och ting är inte svart eller vitt. Vi har alla* våra områden där vi tänker och reagerar mer eller mindre svartvitt ... att den som försöker förklara att förenklingar är normalt, blir sedd som att den förordar extrema förenklingar är nog ett litet typexempel. Jag har också mina svart-vita reaktioner ibland. Inget konstigt i det.

* vi aspergare/autister